Kommer ni ihåg när jag var ute på promenad på Rörö och skrev att jag fotade för första gången efter datorn kraschat? Japp, först nu kommer dom bilderna!

Jag tänkte börja med en miniserie av inlägg här på bloggen med lite tankar runt problem vi alla möts av som skapar vissa problem i vår hundträning och mina tankar kring dessa. Det blir ganska personligt och förhoppningsvis fungerar det lite peppande för er i den situationen det handlar om. Jag säger redan nu att alla fall är olika och att jag bara spånar rent allmänt i dessa inlägg och delar mina tankar. Delar vi inte samma är det okej, jag kanske tittar tillbaka om ett år och tänker "wow, hur kunde jag tänka så", men låt gå då vi alla är människor.
Nåväl, till dagens ämne som ni kan se här ovanför.. Varför vågar man inte tävla? Något jag tänkt på mycket när jag kommit i kontakt med faktumet. Vad är det som skapar osäkerheten, oron och oviljan? Ska det inte vara roligt att gå ut på plan med sin bästa vän och visa alla vad ni går för?

Gällande hundträningen finner jag ett återkommande uttryck bland mina tankar; Det ska vara roligt att träna hund. 
Och jag tycker att precis som det gäller träning, ska det också gälla tävling. Det ska vara skoj att tävla, både för dig och för hunden. Men det är ju inte så konstigt att det hålls kurser i tävligspsykologi, när det trots allt hänger på matte/husse om hunden ska kunna starta eller ej. Men just vad! Vad är det som ligger till grund? Om man bortser från att hunden kanske inte anses startklar, eller att ägaren får ångest vid tanken på tävling. 

Jag tycker det är synd om vi ska låta oss hindras av tankar som att vi inte är duktiga nog, folk kommer dömma eller bara det faktum att folk kommer se det ni som ekipage så omsorgsfullt byggt upp. Det största som hindrar är nog känslan av att man måste vinna om man tävlar. Vi matas fulla av resultat och titlar via bloggar, Facebook och Instagram varje dag på hundar som tar förstaplatser på debuten. Pressen ökar och motivationen svalnar. Men det är sånt som jag tycker ska sporra oss. Vi ska sikta mot liknande mål och gå in på plan med flaggan i topp och försöka hålla den där. Vi ska göra vårt bästa! Och viktigast är att vi måste vara okej med tanken på att misslyckas. Men det ska inte behöva bli ett "vi kan inte starta för vi kommer bara att misslyckas" heller, det är sånt vi vill undvika. Jag tror det kan vara bra att ha tydliga mål, ställen dit man vill komma, och se lättsamt på situationen. Ge järnet och går det inte riktigt ända fram, ja då prövar ni nästa gång. Att komma ut och tävla ger er även en utvärdering på vad hunden inte klarar i ett sådant sammanhang, om ni nu skulle misslyckas totalt. Man måste inte vinna! Sen att man betalt massor av pengar för start och resa är en annan femma, men då får ni betala för erfarenheten och utvärderingen. Kom ihåg att den är minst lika viktig. 
Det är även en av anledningarna till jag tycker att det är bra att arbetande raser har tävlingsmeriter i stamtavlan när de går i avel till exempel. Tävling är så mycket mer än momenten som ingår. Det är atmosfär, hundens förmåga att hålla ihop och fokusera. Inte bara att gå fot eller hoppa hinder.
Hur hunden klarar tävlingssammanhang säger delar om hundens mentala bit och hur den hanterar situationer tycker jag, med vissa undantag (det finns det alltid).

Sen kommer folk alltid att dömma. Det gör dom bara dom ser en bild på nätet. De dömmer dig efter hur du klär dig, efter hur du berömmer din hund och till och med efter vilken ras du har. Tro mig jag känner folk som inte kan umgås med andra på grund av rasen den andre äger. 
Träna på att det ska va du och hunden i eran lilla bubbla, inget kommer emellan er två även om hundens nos är nerkörd i backen och är överallt utan i kontakt med dig. 
Träna på att våga pröva, och börja inofficiellt! Det är en ypperlig chans att testa på tävling, utan samma höga krav på er som ekipage att prestera. Det ska vara roligt att träna och det ska vara givande att tävla. Varför inte annars fråga en vän som känner sig manad eller låta någon som redan tävlar och är duktig tävla med hunden? Det kanske blir motiverande att stå vid sidan av och se hur det går. Går det bra kanske det blir första steget mot en debut för dig som ägare också. Allt som krävs är trots allt ett första steg, kanske bara att boka en start till och med.

Jag har ännu inte haft den äran att kunna tävla i någon hundsport, men är så taggad för den dagen det är dags. Jag är säker på att jag kommer vara sjukt nervös, men det är så det är. Det är bara när det kommit till utställning som jag har vart med ett fåtal gånger. Varje gång har det vart rent sagt skitnervöst, men alltid lika roligt. Jag utmanar mig själv genom att tävla, jag utmanar den scenskräck jag har. För jag vet att jag inte står där ensam inför domaren, tävlingsledaren eller springer själv runt banan. Jag har min hund med mig och vi är ett team.

Idag gick han som en dröm!!
Sist skrev jag att jag skulle ta en paus i lydnaden för det inte funkade, och jag tror på det. Men jag tror även att det beror på höga krav på mig själv och hunden eftersom jag vet att han kan, och att jag tränar fastän jag är på dåligt humör vilket jag ska försöka undvika from now on!
Men, men, men! Idag efter skolan tänkte jag träna ensam med Bacchus och köra lite agility med fokus på svängar och handling, men låset till skjulet skolan förvarar hindren i hade frusit fast så ja, det får vänta tills det blir plusgrader för gott igen. Vi gick ändå ner och planerade lite blandad "skojträning"-ish, vilket resulterade i handling med brukshinder (tager vad man haver), lydnad och rally. Nya innemattor hade lagts över de gamla, eftersom de gamla var fyllda med gammalt spån och hö som luktar alldeles för gott för B. De nya luktade lagom, och han fokuserade jättebra nästan fullt ut!
Vi tränade följsamhet, positioner, skiften och lekte fram grunder till läggande under gång. Vi prövade även hopp över hinder och konskick! Jag fick även hunden utan föremålsintresse at tända till på.. en bajspåse.. Men! Sedan fortsatte han med min nya leksak vilket var superkul att se :)

Jag filmade det mesta från vår träning som jag satte samman i en video! Jag tror verkligen vi behövde denna ensamtiden för att finna fokus, särskilt inomhus i hallen till skillnad från mitt rum på internatet. Känslan var på topp, vilket gjorde mig på gott humör igen! Precis vad vi behövde.
Man märker fortfarande tydligt hur han svävar ut under fria följet, men vill i nuläget att han följer mig överhuvudtaget. Han har gott fokus när det går fort, så vi får fortsätta i denna takten!

Man kan inte träna med kort tålamod. Inte med en hund som kräver långt tålamod. Så vi tar en liten paus från de moment i lydnadsträningen Bacchus finner extra svåra innan vi tragglar vidare. Lydnaden är för mig så himla smidig att träna inomhus, särskilt nu när det är så bitande kallt. Men vi får satsa på lite mer kontakt och trickträning så vi bryter av lite tror jag, så kommer vi tillbaka starka. 
Temperaturen ligger runt -10°C och det blir kortare promenader med en pojk som skulle orka springa en mil om inte lite till. Det är sol iallafall, alltid något. Vi får stuva om i hjärngympan och ta det lugnt med mer inomhusträning. Får hoppas att jag hinner lite agility i veckan också..

Hundträningen "takes the edge off" mycket annat just nu. Så är det ibland.
Shame about the handler.

Hej hej!
Idag stod inte mycket på schemat mer än lite plugg och att gå en sväng med lilla Zelda (som följer med till skolan så småningom). Fick skjuts av pappa bort till grann-ön där jag blev välkomnad av kommitén :P 
Maries kennel, Cockerblues, har även en valpkull just nu som bara är 12 dagar gamla och jag skulle ljuga om jag säger att jag inte dog några gånger när jag fick hålla en knorrande valp som frenetiskt letade efter en spene med god mammamjölk i famnen! Ville ta med alla åtta hem, don't blame me.

Efteråt fick jag med mig Zelda ut på en promenad i snön och lite försök till fotografering. Vi halkade runt ute i bergen men hade en rolig stund tillsammans! Hon är bra go denna lilla, med en hel del fart under tassarna. Ska bli riktigt spännande att pröva att ta med henne till Dingle :D
Här är delar av resultatet från de bilder jag lyckades knäppa på tokan!

Hemma igen efter en oväntat lång hemresa från Dingle med 4 bussbyten.. Snälla Västtraffik, skärpning! Första veckan i skolan har vi haft två prov och en inlämning, som jag för övrigt bara startat på höhö. Men nu till något roligare, för nu har jag heeeelg wihoo!
Igår kväll åkte Bacchus hem till sig igen, men innan dess han vi med lite träning med Matilda och Svante! Pojkarna har, som dom hormonella ungdomar dom är, lite svårt för varandra ibland. Men sålänge de jobbar separat och fokuserar på olika saker funkar det jättebra. Vi körde lite lydnad precis utanför vårt elevhem, vilket gav både annorlunda (oskottad) miljö och störningar i form av hundar och människor. B var ganska lättdistraherad i början men man kunde muta honom med tuben av tonfiskpastej, mums säger Bacchus! Jag fick pröva att vara tydligare med mina kommandon och leka upp honom lite så det blev himla skoj att fokusera på och följa med mig en stund. Träningen bestod av:

• Följsamhet, början på ett mer fokuserat fotgående och linförighet.
• Position vid sidan.
• Platsliggning, med störning av annat ekipage och 3m från hund.
• Ett påbörjat läggande under gång.

Hur gick det då?
Följsamheten började helt kaos, men efter flertalet övningar och mycket belöning var han med på noterna! Han bjöd även på egen kontakt vilket var super. Ute är svårast för honom så vi måste leka in en bra kontakt och position. 
Positionen är fin, han sätter sig för det mesta rakt och tätt intill. Han har inte riktigt tekniken jag försökt jobba in med lite klossträning, men jag har inte varit så konsekvent där heller hehe. Huvudsaken för mig är att han vänder runt på vänster sida och sätter sig rakt och intill med fortsatt kontakt.
Platsliggningen är han duktig på. Vi behöver utveckla kontakten och stadga, får börja träna det mer och med fler hundar.
Läggandet gick över förväntan! Det var då uppmärksamheten och följsamheten blomstrade! Han var dock lite för uppspelt men efter upprepat kommando kunde han ändå lägga sig ner. Varför lägga sig när man går och har så skoj liksom? Tror det här kan gå bra, vi jobbar ännu med att lägga sig i baklängesmarsch då han är så rapp i skiftena som det är (förutsatt att han är pepp på träning såklart) :) Och hans uppsitt är döfina måste jag få säga! Ett riktigt fint "hopp-sitt" på fem röda.

​Det ska allt gå att starta med denna parvel någon dag! Och jag hoppas att jag kommer få möjligheten att göra det med honom <3

Hej igen ni som läser! :) Här kommer en varning för någorlunda skrytinlägg höhö.
När detta inlägg skrivs kom jag och Bacchus precis in från spårträning med Therese och Gizmo, och Frida och Hobbe. Vi gick ner till en äng där vi brukar lägga personspår och spred ut oss för att pröva att gå några stycken på hård snö, vilket jag aldrig gjort någon gång förut! Jag tror även att Bacchus inte är såå van vid denna typen av spår ;) 

Men trots att han vart en hyperaktiv pojke under större delen av dagen, skötte han sig galant 95% av tiden tycker jag. Man ser verkligen skillnad på nu och när han kom hit första gången, och det är jätteroligt att se! Iallafall de dagarna han är "tillgänglig" :P 
Han gick helt okej i kopplet och var uppmärksam på belöning, han gick snällt med och låg kvar helt själv där jag sagt åt honom medan jag la spåren. Trots distraherande hundar som skällde och svarta figurer i mörkret (mina vänner) stannade han på sin plats och var tyst, men stirrade gjorde han, man måste ju hålla koll på läget. x)
Sedan kom han snabbt på inkallning, lät sig kopplas och gick spåren som han skulle. Han hittade många nya vägar han tyckte var mycket bättre än de jag tänkt ut men han arbetade på med nosen i ett helt okej tempo! Vi hittade alla burkar med godsaker och han tog till och med en vinkel, vilket jag blev glatt överraskad över då vi bara spårat en gång tillsammans innan!

När vi gått alla tre spåren tränade vi lite extra ute med att gå lugnare vid sidan och ta kontakt, med mycket belöning såklart. Han var superduktig och med hela tiden! Det får mig bara att tänka på första promenaden vi gjorde tillsammans, då jag inte ens kunde få kontakt genom att muta honom med korv utomhus. Idag kunde han stanna och sätta sig från stående ställning när jag var 20 meter bort, fastän den stora Schäferhanen i rastgården skällde och han kunde jobba smått för en externbelöning.
Det ända va att han bestämde sig för att skälla helgalet på Gizmo när de möttes på vägen tillbaka, men jag skyller det på att det var mörkt och på just mötet i sig. Han har liksom bestämt sig för att Gizmo, han tycker vi inte om.
Men som utverdering av kvällens aktivering måste jag säga att i det stora hela kunde vi nog inte haft bättre känsla vid träning just utomhus! Är så stolt över den lille svarte!! 

På grund av mörker blev det inte ens några mobilbilder, så här får ni två från vår skogspromenad i måndags!
Ha de!
​

Idag vaknade jag abrupt 07.30, men lyckades ta ut min sovmorgon gott och väl genom att sova till 09.30 och ligga i sängen till 11. När jag ätit lunch och återförenats med Bacchus igen klädde jag på mig tjocka termobyxor, vinterjacka och stoppade nya spårlinan i ryggfickan. Kameraväskan hängde också med, trots grått väder. Men spåra skulle vi ju inte göra, nej men jag prövade att använda den 15 meter långa linan som en långlina istället för att ha Bacchus under kontroll när han var lös i skogen (inte så himla kul om han sticker efter ett spår etc). Han skötte sig så himla bra och var lyhörd och tog direktiv under hela promenaden, är så stolt över lille B! 
Är även himla nöjd att han älskade Orijen-godiset jag köpte på MyDog!! Trodde han bara kunde äta korv han ;) 
Vi gick iallafall en bra bit, bland annat upp till en utsiktsplats på ett berg där man kan se hela Dingle och ett sandschakt (vet inte vad det kallas men det finns branta väggar av sand) som nu var täckt av snö. Musklerna fick jobba rejält och jag som otränad människa blev andfådd. 
Det blev en hel del lek med nya leksaken och att bara vara i nuet helt enkelt. Jag lät mobilen vara i fickan, mest pga fukt och kyla men tog bara upp den för att försöka ta några mobilbilder som blev dåliga, så den fick ligga kvar. 

Det är en ganska underbar känsla att gå i den tysta skogen med sin hund som att det är bara vi i hela världen. Bara vi som existerar, utan tider att passa och problem som väntar när man närmar sig den trafikerade verkligheten. På med kopplet, nu kör vi.