EDIT! Rörigt inlägg då jag för länge sedan glömt vart jag ville komma med saken.. Hade jag skrivit det där och då, så hade det varit lättare att hänga med. (+ ett inlägg med bara text, njut på höhö) Eftermiddagens hundlektion började bra. Jag har inga högre krav på Bacchus och har faktiskt aldrig riktigt haft det heller. Jag tycker att vi kommer längre på det sättet, då vi kan fokusera på det som verkligen är viktigt för oss. Jag har lärt mig att ta vara på de små stunderna då allt klickar och kontakten är på topp. Jag tycker hundträning ska vara roligt för båda parter, och ju mer jag får banna hunden, desto mindre peppad blir hunden på att faktiskt bry sig om uppgiften.
Vi ska iallafall börja med fokus på Lydnadsklass 1 på min kurs i Djurspecialisering, jättekul eller hur? Jag älskar verkligen lydnaden och även att jobba med en hund som B som är så lätt, men så svårt samtidigt. Han utmanar mig som förare på många sätt, då jag innan har haft hand om hundar där det gått på räls. Och där utvecklas man kanske inte alltid på allt det man kanske borde utvecklas på för att komma riktigt framåt i sin kunskap. Dock så bestämde vår lärare att vi skulle träna kontakt och linförighet på den mindre appellplanen, som vi aldrig tränar på.. Och visst ska jag inte klaga, man måste kunna fokusera överallt etc etc. Men det rastas även löptikar där av någon anledning (trots förbudsskylt). Ja, fokuset var ju inte på topp. Men tycker ändå att det lilla han lyckas göra är bra. Han är ju trots allt inte trygg på det stället, inte som på vår vanliga plan vi tränar på. Jag brukar uppskatta det lilla då jag vet att han kan och att det blivit så mycket annorlunda sedan han kom till mig första gången. Att han inte kände sig trygg ledde till mycket sniffande, dragande och saker som distraherar. Då min lärare har Kelpie är jag tacksam att hon har koll på det mesta som involverar att ha en vallhund i sin ägo. Men, en Kelpie är ingen Pyrre. Och säkerligen ingen Bacchus. Pyrren är en mycket speciell och känslig ras. Den är inte ideal för en barnfamilj till exempel och aveln i Sverige har inte än tagit sig så långt att rasen finner stabilitet i alla situationer, alltså är rasen ganska ojämn ännu. Alltså inte som Kelpien, det är en annan hund. Bacchus är en självständig individ och har en rejäl dos "kan själv" som jag ofta säger att jag önskar i en hund. Men Bacchus litar oftast mer på sig själv än på mig, vilket inte är så konstigt när vi bara känt varann i några månader. Vi har helt enkelt svårt med kontakt på promenader.. Eller inte direkt kontakten i sig, men att inte dra iväg och hålla sig vid sidan. Backar jag är han med mig hela tiden. Inte konstigt då han är van att springa lös i skogen hela dagarna hemma, och jag vill inte korrigera en sådan hund om jag inte känner att jag behöver det, då jag inte finner någon anledning. Jag tycker hunden ska villigt följa mig, inte bara för att jag säger det. Det ska bygga på samarbete och en vilja från båda sidor. Och jag jobbar hårt med att väcka den viljan! Jag tror på att vara en schysst ledare, men jag är inte rädd för att säga ifrån för det. Jag och läraren pratade allmänt om Bacchus och hans tidigare erfarenheter med hundar i grupp etc. och jag förklarade så långt jag kunde och hann. Svårt dock när läraren knappt lyssnar klart så att viktig info utelämnas. Vi är 4 i min klass.. Vi borde hinna prata om våra hundar också anser jag. Först när man sett hunden och vet dess bakgrund kan man ge sig på de så kallade problemen. Jag försökte hur som helst förklara hur Bacchus vardag ungefär ser ut hemma, hur hans personlighet ser ut samt vad rasen är och avlas för. Men det är fruktansvärt tråkigt när allt bemöts som att det är ursäkter för att jag inte skulle orka koppelträna. Visst ska jag ta det jag hör som konstruktiv kritik men det är svårt när man varken hinner diskutera det vidare eller har konkreta kriterier att gå efter. Jag får hitta på och lägga upp någon form av mental plan för nästa vecka, men koppelträning med en 2 årig unghund som B kommer ta längre tid än två veckor. Kort och gott, känslan hos mig föll ner på minus (trots nöjd och glad Bacchus) och jag kände inte att jag fick ut något av lektionen i det stora hela. Det kändes snarare som att mitt sätt att uppmuntra till kontakt och intresse är fel, och att min hundträning är fel.. Kanske det är så. Oavsett så kan jag lyckligt meddela att B slutat skälla till 90% på hunden i min klass han inte tycker om. Han kan stirra då och då men sällan han säger ett ljud. Och då har jag yttrat mitt missnöje och avlett eller helt enkelt nonchalerat beteendet så gott jag kunnat. För att avsluta detta kaos-inlägg med diverse tankar och känslor kan jag säga att jag inte har så stora problem med att Bacchus drar, egentligen. Jag har vant mig x) Nej men det vi vill jobba på är att han ska kunna ge järnet när det krävs, och hur vi ska fixa det? Öh, det löser vi på något sätt. Då jag har glömt det mesta av dagens konversationer runt hund på grund av min ilska så kan jag gissa mig fram till att det jag egentligen ville säga var att, trots att vallhundar som Kelpien funkar på ett sätt, funkar inte en Pyrre på samma bara för att de tillhör samma grupp. Det skiljer sig mycket från vallhund till vallhund, även om de står under samma "paraply". De är lika på många sätt, men samtidigt olika på fler sätt, och det är viktigt att komma ihåg. Bacchus är en mer självständig individ som kommer att kräva andra former av motivering och engagemang för att ta kontakt, jämfört med en ständigt kontaktsökande individ. Jag vill slippa ryta till stup i kvarten för det ska vara det ända som ger resultat. Jag tror det finns risk att han tröttnar på mig om jag bara ska tjata och tjata med bitter röst. Det roliga är dock att får någon annan hålla honom på avstånd har han full koll på mig och allt jag gör. Lite lustigt må jag säga! Det är sannerligen ett heltidsjobb det där med hundträning..
0 Kommentarer
VARNING! Detta är ett åsiktsinlägg som utgår från mig och mina erfarenheter och tankar! Håll med eller inte. Ett liknande inlägg som speglar det jag skriver här kan ni hitta på min kära vän Elinas blogg; HÄR! <----- När blev bruksraser sällskapshundar? Är det något jag missat? Idag blev jag tipsad om ett inlägg på Facebook i en grupp för en icke godkänd ras, kallad Miniature American Shepherd (MAS). Det är en ras som är avlad för att vara en Australian Shepherd i mindre format. Vad som anses om denna "ras" är en helt separat diskussion. MASen är avlad för att vara en Aussie i mindre format, alltså rent sagt en mindre, vallande bruksras. Den är presenterad som att vara lugnare, ha mindre stress och vall, men instinkter och beteenden inom en ras plockas inte bort på bara några årtiondens avel. Mina erfarenheter av MAS är en högaktiv och krävande hund med mycket driv, hög träningsbarhet, vakt och andra instinkter. Ingen skillnad från Aussien, men självklart finns det individer som kom att passa beskrivningen bättre. Dock har jag, Elina och många fler kommit att märka att det finns många i dessa kretsar som håller sin hund till endast sällskap. Hunden går promenader och får hänga på i vardagen, vilket såklart är bra det med, men är det det en arbetande bruksras ska användas till dagligen? Oavsett storlek, avel och utseende? Kort och gott, en vallhund är inte gjord för att spendera sitt liv på sofflocket. Det är raser som ska få arbeta och göra meningsfulla saker i sina liv och det ska respekteras av intressenter, valpköpare och uppfödare. Bruksraser får inte ut mycket av livet genom att gå promenader, leka lite här och där och sedan slappa inomhus resten av dagen, och nu ska jag vara tydlig med att säga att detta självklart också behövs, men det är ingen livsstil dessa raser är ämnade till. Du som ägare bestämmer hundens liv, vad den får göra och inte göra, men du har också ansvaret att se till att få utlopp att göra det den mår bra av. Låt oss gå längre bak i tiden för lite analys. Hundar har sedan urminnes tider olika områden deras egenskaper lämpar sig för och de är sedan avlade därefter. Egenskaper och arbetsområden som gör att vi har urvalet av raser vi har idag. Vi har de snabba kvicktänkta vallhundarna och maffiga herdehundarna i grupp 1, de utpräglade fågelhundarna i grupp 7, apportörerna i grupp 8 de anpassade sällskapshundarna i grupp 9. Med dessa ursprung följer en hel del egenskaper. Är det inte tänkt att du vill ha egenskaperna som följer med hundarna i grupp 1, så borde man kanske inte skaffa sig en vall- eller herdehund. Och är det en sällskapshund du söker för promenader och just sällskap, så finns det ju en grupp särskilt anpassad för det. Det många verkar tro är att dessa små hundar är helt okapabla till att arbeta, vilket är så fel man kan komma. Men dessa hundar är även skapta endast för människans nöje genom tiderna. De ska alltså i grunden inte valla och de ska inte jaga. De ska finnas där för hundsporter i allmänhet, och sällskap i synnerhet. Alla hundar och raser behöver aktivering i någon form, vare sig det är det dom avlats till eller om det är något annat. Anledningen till att jag blir så besviken när jag ser just bruksraser som inte får jobba i någon form med hjärnan eller nosen, är för att de ligger mig så nära hjärtat. Jag älskar bruksraser och de egenskaper de besitter! Jag tycker att det blir fel när folket inom en ras väljer att just presentera typen utåt som en sällskapshund, när det uppenbart är en arbetande ras. Instinkter avlas som sagt inte bort på några femtiotal år, även om det kan verka länge och för att referera till Elinas inlägg; ”De som fått individer som inte kräver nån vidare aktivering, och förespråkar rasen till sällskap, har troligtvis inte upplevt motsatsen.” Det är så otroligt viktigt att poängtera något sådant här så valpköpare och hundar slipper lida när de inte fungerar i situationen som blivit given, inte bara uppfödarna utan även hundägarna som äger rasen och har sett utvärderingen av avelsarbetet i sin egen hund. I alla kullar är valparna oftast mycket olika och trots att kullen blivit jämn är alla olika individer, men för någon som aldrig erfarit rasen är det lika bra att informera vad som ligger till grund för det dom är intresserade av. I MASens fall är det viktigt att veta att Aussien ligger till grund. Hundar oavsett ras har rätt till aktivering och det är viktigt att inte förmänskliga dom. Bara för att de hellre ligger och sover i soffan än att göra det du har att erbjuda betyder inte att de inte vill jobba alls, du kanske behöver analysera de övningar du bjuder på och det sättet du arbetar i din hundträning. Hunden kanske är trött på att ständigt träna positioner eller träna på att sitta fint, och behöver motivering på andra sätt. Oavsett så behöver det inte vara svårt att ge aktivering. Nosarbete kan variera från godissök i köket till personspår i skogen. Aktivering ska ses som roligt för både dig och hunden! Det stärker relationen och är roligt för båda parter och skapar det frustration hos dig eller hunden är det inte konstigt om ni hellre undviker det. Dock kan även beteenden som att ständigt ligga inne och sova vara ett tecken på understimulering, då hunden sover bort tiden eftersom den inte har annat att sysselsätta sig med. Vi måste ha med oss i tanken att detta är ett djur med behov! Att ge hunden uppgifter borde vara lika självklart som att ge hunden vatten. Sen benämner jag Aussien som vallande brukshund, men det betyder heller inte att den måste jobba med just vallning eller bruks, även om det vore ultimat för rasen. Det finns gott om utvecklande träning som freestyle, lydnad, rally och agility etc som de kan stimuleras med. Dock kräver de generellt det där lilla extra engagemanget, vilket jag tycker är viktigt att framhäva. Jag väljer Aussie, då jag vill syssla med lydnad, bruks och agility. Jag vill leva ett mycket aktivt liv med min hund och har sikte på SM, inte bara i teorin men även i praktiken. Alla måste inte ha SM i sikte för att köpa Aussie, men det ursäktar heller inte att inte ger den det som behövs. Jag vill äga en Weimaraner under mitt liv, men det är en utpräglad jakt/fågelhund. Självklart passar den även för bruks, men vill skaffa en först när jag har möjlighet att tillfredsställa jaktbehovet. Aussien är såpass allround idag att man inte nödvändigtvis behöver valla, trots att det hade vart nyttigast. Jag skulle inte skaffa en ras där jag ifrågasätter om jag skulle kunna tillfredsställa dess behov, därför är det viktigt att framställa raserna för det dom är; arbetande. De ska ha ägare som har ett intresse för att aktivera sin hund, det borde alla hundägare ha. Får man en individ man inte väntade sig skulle vara krävande, blir det komplicerat. Grupp 1 är jätteduktiga på att lära sig ett önskat beteende, men samtidigt lika duktiga på att lära sig ett oönskat. Det stämmer in på många av bruksraserna och är en av egenskaperna som gjort att de fungerar så bra just till det, precis som sina ursprungliga uppgifter, men det är även det som kan utvecklas till beteenden av mindre önskvärd kvalitet i form av negativ stress. Beteenden såsom att bita på möbler och inredning, utfall i hundmöten, dra på vilt, ingen kontakt med dig/lyssnar dåligt och liknande. Det är inte bara detta som kommer ut av att förvandla aktiva raser till sällskapshundar, vi har ju redan inom många raser en avel som riktar sig mot dessa typer av hundar. Raser som är delade på grund av att hundägare och uppfödare inte kan komma överens och tolka en rasstandard på samma sätt. Kanske är det lika bra att de hålls skilda åt. I denna låååånga texten har jag endast refererat till Aussie och MAS, men detta gäller även för exempelvis Bullraser, Terriers och apportörer som Tollare och Golden. Bullraserna är underbara sällskapshundar, aktiva sällskapshundar. De är intensiva, krävande raser som med kunskap och aktivering är ypperliga familjehundar. Terriers är ofta envisa och tuffa till temperamentet, då de från början är robusta jakthundar, och retrievers som Tollare kräver minst lika mycket som en vallhund. De vill bära på saker och ha meningsfulla uppgifter i livet. Min vän Matilda har sin Golden Retriever Svante - en nästan helvit, typisk ”utsällningsgolden” från bra linjer. Svante har hög energi och behöver mycket fysisk och psykisk stimulans, så samtidigt för att en ras som Golden är omtalad som en lugn och foolproof hund, kan individer som Svante bli en utmaning eftersom det inte var det man förväntade sig. Trots att rasklubbar jobbar för att upplysa om sina raser och att det ständigt diskuteras bland hundfolk och på sociala media, hur kommer det sig att dessa raser ändå ofta kommer i händer som inte är redo att ge vad som krävs och behöver omplaceras? Jag har idag Bacchus, en Berger des Pyrenées à Face Rase. Det är en mycket speciell ras som verkligen kräver sitt dagliga behov. Även om han har en superbra av och på-knapp märker man tydligt när vi går ut om han fått långa eller korta promenader, samt om han fått jobba med huvudet den dagen. De flesta pyrrar, oavsett temperament behöver sin aktivering och det gäller som sagt inte bara pyrrar. Zelda är en Cocker Spaniel med mycket energi. Hon kommer behöva en hel del aktivering och träning har jag redan sett, ”även om hon bara är en spaniel”. Dock, trots att jag anser det vara såhär, tycker jag heller inte att vi ska skrämma bort intressenter från våra underbara raser. Vi måste bara se till att sprida vår kunskap på vägen och se till att fler faktiskt vet vad de håller i andra änden av snöret! Vet du? I brist på inspiration och saker som händer nu i helgen lånar jag ett inlägg från Vendela som i sin tur har fått det härifrån! :)
Vilken är din favorit hundras? Min absoluta favoritras idag och har varit sedan 2010-11 är Australian Shepherd! Den har allt det jag söker i en brukshund. Men utöver allt som kretsar kring Aussie, tycker jag om Border Collie, Face Rase, Tollare, Flatcoated retriever, Weimaraner, Kh Vorsteh, Golden retriever och Malinios. En hel del raser helt enkelt, en salig blandning av fågelhundar, apportörer och vallare :) Agility eller lydnad? Ojoj, vad svårt för en lydnadsnörd som mig.. Jag fuskar och säger båda, då jag älskar båda sporter på olika sätt. Jag älskar farten och samspelet i agilityn, alla byten man ska lära sig och vägar för att få snabbast tider. Men lika mycket älskar jag pillet på vägen mot debuten på lydnadsplanen! Fokuset och uthålligheten sätts på prov och det gäller att vara exakt när det gäller. Förebild? Öhm, är inte så bra på det där som ska ses som förebilder. Jag kan säga såhär, de människor vars hundträning inspirerar och motiverar mig och andra, samt når långt, de är mina förebilder. Två exempel är instruktören Maria Brandel och Mia och Lyxa (Lyxlirarens). Dels Maria då hon är så himla duktig på det hon gör från vad jag hört och sett, att hennes koncept är så klara, samt att hon har ett sånt fantastiskt öga för detaljer. Sen att hon kommit så långt med sina egna hundar är fantastiskt grymt! :) Mia inspirerade mig från första videon jag såg på henne och Lyxa. Dels för att hon hade Aussie men även för att Lyxa var så sjukt grym på det mesta helt enkelt, och vem har tränat henne? Jo Mia såklart! :) Främst genom deras videos och genom bloggen har dom inspirerat mig till intresse för lydnad och bruks m.m. genom en härlig attityd. Idag har hon även Pu, en till liten Aussiedam från en av kennlarna jag är intresserad av att skaffa från i framtiden. Hon är även hon, otroligt duktig trots sin unga ålder! Tävlingar 0-10 Hur mycket jag tycker om att tävla tar jag från Vendelas svar. Jag har aldrig tävlat, faktiskt, så jag vet inte ännu hur jag känner för det. Men, jag tycker dock att det är nyttigt att tävla och är pepp inför den nervösa dagen jag står vid starten! 10, så pepp är jag i skrivande stund!! Hur länge har du haft hund? Jag har som ni vet ingen egen hund, så det kan jag inte riktigt svara på höhö. Men Bacchus som jag har nu, har jag haft sedan November (tror jag), då han i slutet på Februari vart hos mig i ca 4 månader! Sen ska jag ju ha Zelda, och det blir förhoppningsvis lite längre :) Hur ser din drömhund ut? Min drömhund är funktionellt byggd och har en lagom och hälsosam exteriör. Jag har gärna en hund som kan ställas i ringen med godkänt resultat, eftersom jag tycker det är så kul, men inget jag prioriterar. De "sportigare" Aussiesarnas utseende tilltalar mig mest om jag ska välja ett utseende :) Håller med Vendela i det hon skrev på sin blogg om hur hunden ska vara. Jag vill ha en mentalt stabil hund med stor arbetslust. Jag vill ha ett stort föremålsintresse och kamplust. Egenskaper jag föredrar är att den är lättlärd, framåt, glad, alert och uppmärksam/följsam. Dock ser jag gärna även att det finns en del "kan själv" att locka fram också, då det ska vara lätt att kunna jobba på avstånd! Jag ha en individ med okej grunder för att bli stabil i vardagen. Medelstora till stora hundar är storlekar jag föredrar! Sämsta hundminne? Inte direkt hundminne, men snarare hundrelaterat minne vilket var den eviga jakten på lånehund. Förståeligt nog fick jag många nej, och kontaktade över 40 människor och fick några intressen och nästan bestämmelser med vissa. Alla slutade senare i ett Nej. Bästa hundminne? När jag fick förfrågan om jag var intresserad av att ha Bacchus på veckorna! Det var en ras jag vart nyfiken på, en vallhund och äntligen mitt första steg mot ett mer "riktigt" hundägande! Ett annat helt klart hundminne är när jag fick svar från en Aussie-uppfödare att jag verkade som en mycket intressant valpköpare och att hon skulle ha mig i tankarna till kullen jag anmält intresse för!!! Gillar du att tävla? Jag vet inte, haha! Jag vill ut och prova så jag antar det! Räknas utställning som typ en tävling tycker jag det är kul. Jag är nervös precis innan men det brukar släppa där inne. Vad är din hund rädd för? Hmm, Bacchus är inte rädd för så mycket... Han blir lite orolig vid plötsliga ljud (skott) men avreagerar snabbt. Han är faktiskt ganska tuff när det kommer till nya främmande saker som mörka gestalter i korridorerna, och han talar gärna om det. Högt! Ett mål inför kommande säsong? Träna, träna, träna! Och självklart, ha kul! Vi ska fokusera och planera våra pass bättre och leka mer. Vi ska även träna mer agility och få in någon slags rutin där. Målet hade vart att kunna starta inoff. i Rally eller Lydnadsklass 1 om vi tex. anordnar det på skolan med Bacchus. Annars med Zelda ska vi lära känna varandra, satsa på grundträning och börja med lydnaden och agility! Snabbuppdatering!
Jag har nu suttit en stund och fixat med hundarnas egna sidor, då lilla Zelda nu ska få sin egen tänkte jag (info kommer snart)! :) Trycker ni på "om hundarna" kan ni välja en av dom genom att trycka på respektive namn. Klickar ni endast på "om hundarna" får ni upp två bilder på båda hundar. Där kan ni genom att klicka på någon av bilderna ta er direkt till deras sidor. Riktigt high-tech va? x) Aaaaah, detta är så roligt och spännande och jag är glad att det äntligen blivit annonserat!! Bacchus ska bli pappan till kennel Petit Norvegiéns nästa kull, och parningen har visat 99% lyckad via test! Jag har fjäskat mig till att få träffa valpar och fota ;) Nu vet jag dock hur jobbigt det kan vara men det ska allt gå. Jag är så himla excited för att få se små mini-Bacchusar! Jag kan säga såhär, så kär som jag ändå blivit i Bacchus efter våran tid tillsammans, skulle jag inte tveka en sekund på att jag ville haft valp ur denna kombinationen om jag bestämt mig för att skaffa Face Rase! Men som sagt, jag går ju i skolan och har allergi i hemmet (sen ska jag ju ha aussie höhöh), men jag får ju nöjet att följa de små valparna och B i efterhand :D Skulle han bli far till någon mer kull vid en bra tidpunkt i livet så vem vet ;) Mamma till valparna är söta Cera, en liten harlekin-tik! Ser fram emot att träffa henne oxå,vad jag hört är hon en jättetrevlig tik med ett fantastiskt temperament. Tror definitivt att de kommer komplettera varann på ett bra sätt! Det bli troligtvis både trevliga och snygga valpisar <3 Valparna planeras att födas i februari, och jag kan knappt bärga mig!! SE N UCH Cera Du Petit FilouCabernet Sauvage De Petit NorvégienSpäckhuggaren. Den enorma svartvita valen som i stora grupper simmar milslånga sträckor varje dag. Valen som är ett rovdjur, känd för att leka med sina byten.
Späckhuggaren, som även finns instängd i akvarium på vattenparker som SeaWorld. Valar som hålls i förhållanden, vilket i jämförelse till deras storlek kan liknas vid ett badkar. De utvecklar stereotypa och skadliga beteenden, medans de lever runt 30 år kortare än i sin vilda natur. Valar, som tar ut sin frustration på både tränare och varandra. För två veckor sedan såg jag dokumentären Blackfish, centrerat runt späckhuggarnas förhållanden på SeaWorld's parker runt om i USA. Det handlade om infångningsprocessen, förvaringen av valarna, beteende och om tränarna till djuren. Dokumentären täckte valarnas välmående, samt olyckorna som omfattat ett flertal tränare genom åren, nästan alla kopplade till späckhuggarhanen Tilikum, som växt upp i fångenskap. Grejen med detta är såklart miljön och hanteringen. Tränarna tar med största trolighet mycket bra hand om valarna och bryr sig oändligt mycket om dom, men det kommer i slutändan inte gå pågrund av de andra tidigare nämnda faktorerna. Miljön är liten, trång och ger en ökad risk för beteendestörningar som aldrig dokumenterats i det vilda. Ett exempel är rangordningen i en grupp. Valarna fångas in från olika flockar och trycks ihop på en liten yta. Om de skulle bråka i det vilda kan de ta avstånd eller sära på varandra, vilket inte funkar i en mindre tank. För vi måste även tänka på att en stor, stor tank fortfarande är litet för ett däggdjur på flera ton som har för vana att ha hela havet som yta. Just bristen på utrymme gör att frustration byggs upp, Valarna cirklar runt och runt eller stannar passiva under en längre tid. Späckhuggare har även dött i olyckor när de suttit in fel djur tillsammans, vilket är fel och tragiskt i min mening. Ett annat exempel är då hanteringen av djuren och hur dom sköts i fångenskap. De lever i pooler och handmatas dagligen i utbyte mot beteenden, vilket kan låta som ett helt okej liv. Men det är meningen att djur i fångenskap, ska kunna utnyttja naturliga beteenden etc. Att jobba utifrån djurens naturliga beteenden är något vi oftast betingar i undervisningen på min skola. Späckhuggaren som rovdjur behöver jaga och hitta maten själv i vattnet och kan inte leva värdigt på att bli handmatad. Dessutom berättades det att om beteenden inte utförts korrekt, uteblir belöningen/maten. Andra saker som endast påträffats i fångenskap är vikt eller tippande ryggfena, aggressivitet mot människor, högre dödsrisk och en ökad risk för missfall hos mödrarna! Ryggfenan fascinerar mig, då de flesta i fångenskap har en såkallad "collapsed dorsal fin", medans endast 1% dokumenterats ha liknande i det vilda. Anledningen är att valarna i fångenskap spenderar så mycket av sin tid vid ytan att fenan böjs genom gravitation. Vanligtvis har dessa djur ett längre djup att röra sig i vilket motverkar tippningen. Så.. Vad tyckte jag om dokumentären Blackfish? Är det inte redan uppenbart kan jag säga att den var mycket informativ och välgjord. Jättebra produktion och väldigt sevärd. Inte bara om du är nyfiken på späckhuggare i fångenskap eller hur det fungerar på vattenparker som SeaWorld, utan den kan även ses i syfte att kunna reflektera över vad som händer när vi tar dessa intelligenta djur (när vi tar djur överhuvudtaget) och låser in dom i för små inhängnader och kräver att de ska följa oss. Kräver att de ska fungera som vanligt, i en miljö de aldrig levt vanligt i. Dokumentären visar oss att våra handlingar får konsekvenser, att vi inte kan styra vad som helst och rent sagt vad som borde uppfattas som självklart; En human behandling av dessa djur, och att vi inte ska tvinga och pressa djur till vårt nöje. Något som gäller såväl späckhuggare på SeaWorld, som din egen hund jämte dig. Det finns idag 56 stycken valar kvar i fångenskap. Totalt har 150 stycken fångats från det vilda sedan 1961. 127 av dessa är nu döda och totalt har 163 späckhuggare dött i fångenskap (exklusive dödfödda kalvar). För att avrunda, tänk på vad som kan ligga bakom dessa shower. Hur påverkas djuren? Gynnas inte denna underhållningsform kommer den successivt att minska. #BoycottSeaWorld Ha det! |
Välkommen hit!
Här kan ni följa mig - Karin, och min Border Collie Vee, lite allt möjligt om vår vardag och ämnet hund och allt som hör till! Välkommen!
FÖLJ OSS PÅ INSTAGRAM FÖR BILDER, VIDEOS OCH ÖVRIGA UPPDATERINGAR!
@crossdriversBit inte när det räcker att morra, |