Kanske dags att blogga lite igen!
Denna veckan har vart nästan halv, iallafall när man ser till hundträningen. Jag och Zelda knödde oss på bussen och anlände i Dingle vid lunch och tog det mest lugnt den dagen. Dock så kom det ett stort åskväder och dränkte oss, och dundrade. Zelda blev stressad men överförde stressen till överdriven energi och peppighet. Jag beslutade mig för att träna med musik på för att glömma den dumma naturen utanför, och vilken tur det för då upptäckte jag att denna lilla spanieln har genomgått någon slags förvandling sedan förra veckan. Hon gick självmant in i fina fotpositioner, skiftade lyhört mellan sitt och ligg på avstånd, och tränade mer än gärna in hakan i backen. Vad har hänt? Och inte bara det, igår bestämde jag för att lägga två viltspår i en dunge inte långt från skolan. Spåren låg på planmark, i högt vildvuxet gräs och hade varsin vinkel på 90°. Dock slösade jag rejält med blod i varje spår, då det var andra gången någonsin vi tränade. De blev kanske 30-40 m långa totalt och låg i 45-50 min. Och hon gick som en klocka!! Serpentinade en del men hade nosen 80% i spårkärnan under spårets gång. Sedan att hon inte är intresserad av klöven är en annan sak, haha! Hon blev rejält nöjd efter två guldspår, den lilla cockern. <3 Inte noga med det, på förmiddagen hade vi tränat lydnad och stadgan har börjat bli mycket bättre under sitt. Hon är villig att träna trots störning och är härligt förväntansfull. Idag tränade vi agility i ca 2 timmar och även här blev jag positivt överraskad. Hon söker hinder bättre när vi lagt lite extra krut på det. Sedan när vi pausat och skulle springa bana tog hon alla hinder, tunnlar och slalom helt perfekt OCH hade fart! Jag var så nöjd, asså jisses. Matilda fick pröva köra henne också, och hon stannade med henne med fin kontakt och bra driv. Hon har gått ifrån att vara osäker, försiktig och reserverad i den nya miljön, till att ta för sig, öka avståndet från mig och köra eget race. Gud vad hon är bra denna lilla! Den som vill ha en mindre hund med bra aktivitetsnivå ska absolut inte sortera bort cockern, för det finns gott om driviga hundar må jag säga. Vi prövade även något nytt förra och denna veckan, nämligen att gå patrullstig! DÄr ska en figurant gömma sig i skogen och hunden ska vind- eller ljudmarkera den främmande personen. Dock var skogen lite för "skogig" för Zelda som mest tyckte det var usch, så vi var i öppnare terräng med henne. När hon sedan förstod att hon skulle vittra efter Matilda i luften gick det fort. Det finns många snälla tanter att hitta i skogen sa hon! Nu börjar även löpet lida mot sitt slut och jag vet inte om det är tillfälligt men känns redan nu som om hon mognat. Antingen det eller så har all träning äntligen gett resultat! Det gulligaste någonsin hände dock inatt när hon lämnade sin sovplats på dörrmattan och hoppade upp hos mig, kilade in sig vid sidan och lät mig hålla om henne resten av natten. Dock vill man istället aldrig gå ur sängen, vilket brukar bli ett problem.
0 Kommentarer
Vi drog till appellplanen med tikskyddet på och körde lydnad i kvällsolen, vilket gick hur bra som helst! Hon var jättepeppad, intensiv och helt med på noterna vilket gjorde träningen roligare. Vo tränade främst på fritt följ i baklänges marsch, positioner, sitt/ligg skiften och lite stadga i sittandet. Zelda har definitivt fått mer fokus och kontakt under rörelse vilket är perfekt! Vi är på rätt väg. Hon har även fått bättre koll på vad sitt respektive ligg betyder och svarar snabbare på handtecken. Det är stadga och avstånd som måste ordnas vidare. I stadgan med sittandet var hon huuuur duktig som helst! Flera gånger kunde jag med hjälper gå runt henne, samt ställa mig bakom henne då hon tidigare haft problem med det. Hon är rädd att bli trampad på så vill inte gärna känna sig klämd eller sitta mellan mina fötter, men det gick hur bra som helst med klicker och godis. Jag är himla nöjd med hur hon utvecklas från gång till gång! :D Till sist försökte vi fota lite gulliga bilder, och ja, dom kan du se här ovanför. Jag är iallafall ganska nöjd med dom också! :) När detta publiceras är jag i Norge på rasspecial och det ska bli så himla roligt! :D
Här kommer lite bilder från lydnadstävlingen för x antal veckor sedan som får mig att önska jag hade hund, en vallhund eller retriever och tävlade elitlydnad. Nåväl! Slutet på terminen närmar sig och mina lärare är så duktiga att dom lägger redovisningar, prov och inlämningar på samma veckor. Whoop, ingen fritid och ork att blogga för min del! Men, en del hundträning och fotografi har vi ändå hunnit med. Vilken underbar vecka det varit vädermässigt! Shorts, linnen och bad, jag älskar verkligen våren och sommaren. I måndags åkte vi några stycken till en sjö i närheten av skolan och badade, och självklart fick några hundar åka med och Zelda tog troligtvis hennes första dopp. Det var väldigt kallt men det gick allt! Lilla spanieln lyftes ut i vattnet och fick röra på hela kroppen en stund :) Hon tyckte det var lite läskigt men simmade (läs plaskade) på bra för att vara första gången. Hon höll på att sjunka både framåt och bakåt men kämpade allt hon kunde, haha! Självklart fick hon hjälp. Vi har också startat upp träningen igen, äntligen! Men.. under tisdagen startade löpet.. Egentligen får löpande tikar inte vistas på skolan men dispens kan ges om hon har tikskydd utanför rummet och inte vistas i allrum etc. Vi måste verkligen fortsätta träningen, så vi får se hur detta går! Dock, så har lilla cockern gått och blivit riktigt träningsbar, vilket är något jag är överlycklig över. Kanske är det löpet, haha, eller så har hon faktiskt börjat inse hur kul det kan vara att ha fokus på (extra)matte och jobba lite för belöningen! Vi ska ju träna våra hundar till att någorlunda kunna klara startklassen i den nya lydnadsklassen, och vi började checka av dessa moment. Här får ni ett riktigt långt inlägg som kompensation för min frånvaro! Följsamheten är något av det svåraste med denna lilla, men absolut inget omöjligt! Hon har svårt med fokus och kontakten, vilket jag nu beslutat att ta tag it. Man kommer ingenstans om man bara skjuter på det som behövs fixas, eller hur? Vi har helt enkelt backat tillbaka och fokuserar på kontakten, den gamla, hederliga ögonkontakten. Hon fattar fort så snart kan vi nog applicera den i rörelse. Ännu jobbar vi på baklängesmarsch och det verkar vara en metod som funkar bra. När det går fort och effektivt upplever jag att hon är med mig fullt ut, och det är nog därför agilityn passar Zelda så bra. Vi jobbar på't! :) Inkallningen har vi i en låst liten låda! Och jisses så bra och snärtig den är!! Problemet är hennes svårighet med att sitta kvar, eftersom hon snart vet att det är dags att springa fort, fort, fort. Vi måste träna stadga! Stadga är något av det viktigaste man kan träna hunden i kan jag tycka, för att få fungerande moment. Hon måste kunna sitta kvar, och först när jag backar från henne, för att sedan vända mig om. Belöna på plats, och inte med en inkallning! Sen har hon en ovana att slå över i lyckan över att få rusha, vilket gör att hon lätt glömmer bort sig och kör två segervarv runt mig innan jag får in henne i position. Vi måste redan träna ingångarna, då jag nu får visa in henne till sidan. Vi får traggla ett tag till, men jag är helnöjd med farten, attityden och framförallt glädjen! Sitt under marsch, är bra mycket jobbigare att få till än läggande under gång då det är något jag alltid associerat med zätat i eliten, höhö. Men det är också bra då min hund har lite svårigheter med ligg överlag. Här ska man gå i fritt följ och kommendera hunden till sitt, sedan runda hunden och stanna i position.. Tja, jag kan ju säga att runda hunden bidrog till att vi bara fick 50 poäng på vår första bedömda rallybana. Det blir nog ett av de svåraste momenten för oss. Zelda vill alltid följa med mig och har som sagt svårt med stadgan. Det är nog ännu ett moment där stadgan måste utvecklas för oss! Sen det där med "under marsch" får vi jobba på x) Kanske försöka jobba på handtecken eller ordförståelse? Apporteringen, my old friend we meet again.. Som vanligt är detta momentet ett milt helvete med en hund helt utan föremålsintresse! Men, duktig som jag är har jag faktiskt ännu denna gång, lyckats väck någon form av primal instinkt långt ner i avgrunden i cockerns själ. Kanske rent av påmint henne att "hallå, du är faktiskt en apporterande fågelhund?". Haha, skämt åsido, så har vi nått en punkt då någon form av polett har trillat ner och jag är som på moln! Jag svär på att det säkert är löpet eller nått, men fortsätter det såhär så ska jag köpa en dummie för gud vad skoj det är. Det började med att jag fick låna en pytteliten, smal apportbock till min minihund och sen fick jag genom lek och klicker in den i munnen frivilligt på henne, men innan blev jag tvungen att (mot mina vanliga träningsvanor) använda några repitioner av "tvångsapportering", men det betyder inte att jag skrämmer eller får henne att må dåligt på något sätt. Zelda är inte mycket för egna intiativ och påhitt så det blir mycket visa att detta vill jag att du ska göra. Men med den nya apporten fick vi ett genombrott! Hon tar den i munnen ute på appellplanen också, vilket är bra, nu kan vi utöka i olika miljöer samt få något form av att hon håller kvar. Något lustigt som hände i tisdags var att vi lekte/tränade och fotade på appelplanen själva och jag bestämde mig för att kasta en del av min kamera ut i gräset för att få bort henne från mig och på så sätt kunna fota. Det är den där ringen man sätter på objektivet för att skydda från solen när man fotar (minns ej namnet). Hon kutar iallafall ut, plockar upp den och springer tillbaka med den till mig och är superstolt.. VA?! Är min enda tanke, vad håller hunden på med? Men vi fortsätter så för att fota lite till, längre och längre kast. Och varje gång kutar hon, och hämtar, och kommer tillbaka efter några segervarv, såklart. Hon kan apportera! Men kan hon apportera något vettigt eller bara kameradelar? xD Jag prövar att hålla kvar henne och kasta, och hon repeterar allt med samma intensitet. Sen tar jag apportbocken, och hon fortsätter briljera, precis på samma sätt som innan. Ostörd av att Svante kommit till planen lånar vi hans dummie, ungefär hälften så stor som Zelda och hon hämtar den med efter lite lek, och hon håller den helt rätt. Jag är lyrisk på riktigt! men vart kopplas detta till lydnaden? Jo, hon ska kunna hämta en apportbock och lämna på kommandot. Först trodde jag att den skulle kastas vilket vi nu lagt grunder till, men den ska placeras in när hon sitter kvar. STADGA! AVLÄMNINGAR! Men själva intresset och grunderna till att bära apporten har nu påbörjats, och jag är så glad, och det är även Zelda! Fjärrdirigering.. Det är enligt mig ett av de häftigaste och roligaste momenten om man får det snyggt, och med Bacchus var det så kul att träna när han redan kunde grunderna ;) Men, Zelda ska allt bli grym! Vi fortsätter traggla sitt och ligg och har börjat lära in bytena däremellan. Problemet vi kommer att ha är avståndet men jag är glad om vi får in skiften när jag står en halvmeter framför för det hade varit ett stort steg för både mig och Zelda som nybörjare i det här med lydnaden! Är redan så otroligt stolt över denna lilla <3
Det är bra med ett energiknippe till hund i fjärren för man får verkligen in trycket i skiftena. Jag vet hur jag vill att dom ska se ut, så vi ska kämpa för att förverkliga visionen! Heja oss! Hopp över hinder är himla skoj! Zelda älskar ju agility, men även här är det stadga. Dock är hon ganska duktig på det i detta momenten när vi tränat tidigare, frågan är snarare kommer hon ihåg det? Vi får pröva os fram och hoppas att hon inte springer runt bara, höh. Hon brukar fixa det med ett "ZELDAHOPP" kommando så vi kör på det och ser om det funkar helt enkelt. Ingångarna är bara det som hon saknar här. Helheten? Ja, vad kan jag utvärdera från denna analys? Först och rämst att lilla unghunden kan mer än jag faktiskt tror att hon kan, men samtidigt behövs det jobbas på massor och vi har en lång väg kvar att gå! Dock är momenten (inte tävlingsklara moment såklart) inte för långt borta från att vara någorlunda acceptabla! Jag tror definitivt vi kan få ihop något till redovisningsdagen på skolan. Annars är det bara ingångarna som vanligt.. Men det går liksom inte helt in, vi får hitta på något där tror jag. Omöjligt är det inte, men vi måste få till något. Får man variera ingångarna på tävling? Vänster ingång på vissa moment och höger på andra? Jag måste bestämma mig snart för annars står vi bara och velar x) Men! Detta var en liten utvärdering av våra framsteg hittills, och mer träning blir det, förhoppningsvis lite agility och viltspår också innan terminen är slut. Detta var allt för idag, men ska fixa ett inlägg till imorgon också då jag drar till Norge igen, på rasspecial för pyrrar <3 (Skrev detta igår natt, men det kan vi ju alla leva med tror jag nog)
Jag bloggar lite när jag känner för det nu.. Vi har väl alla perioder när vi är på gång och motiverade och svackor när dessa egenskaper inte är lika fullt utvecklade. Nu är en sån period, vilket är lite tråkigt då jag missar att dokumentera tiden med Zelda. Så nu sitter jag här igen, produktiv mitt i natten (detta publiceras på dagen efter) och är produktiv. Vi kör lite summering av hundträningen i veckan bara för att! Det blir ganska kort ändå. I onsdags var Zelda med på hundlektion igen, hon är duktigare på att slappna av och kunna ta det lugnt även om hon hellre vill ha något att göra, vilket tydligt märks genom pockande på uppmärksamhet, vandra runt och gnaga på halsband och koppel. Att bara ha tråkigt är mycket svårt. Men avslutningsvis fick hon följa med till hallen för första gången vilket var superintressant. Så intressant att en liten cockertös måste dammsuga hela stora mattan. Det där med följsamhet och kontakt var ganska överskattat sa hon och fortsatte dra nosen längs golvet. Och ni vet säkert hur "bra" humöret hos föraren blir när hunden inte vill vara med på allt det roliga jag hittat på för hennes skull. Men vi lyckades få lite fokus utomhus och tränade sitt och stanna kvar inne istället och då var fokus på topp. Jag tror helt enkelt att lilla Zeldur kopplar koppel med promenad och inte med träning, vilket såklart är förståeligt. Det gjorde Bacchus också innan jag fick intalat honom i att man faktiskt kan träna med koppel på. Zelda skötte iallafall sitta kvar mycket bra, med tre andra hundar som låg platsen bredvid. Hon lär sig allt mer för varje dag som går och blir tryggare. Sedan körde vi även en inkallning och då hon inte kan sitta kvar fick Matilda äran att hålla mammig liten cocker och släppa på kommando. - Zelda HIIIIT! ropar jag och hunden kommer som skjuten ur en kanon till mitt glädjetjut. Räcerråttan kan!! Och andra gången prövade vi en vänster-ingång vilket var både snett och sisådär två meter från sidan men gick gjorde det. Hon sladdade in likt en sportbil och parkerade rumpan stolt till min förtjusning. Dagen efter fick hon vara med på lektion igen, med ännu mer tråkig väntan. Men efter det var det bara massa skojig lek med favoritstrumpan och godis för ingenting, och det var ju farligt skoj. Lite skumt med osynliga hundar som skällde i fjärran och mystiska lärare med rep i handen men i det stora hela lekte hon på bra utomhus i olika miljöer och underlag! Hennes kamp börjar ta sig och hon håller i bra. Ännu leker hon bara med strumpan men kanske kan man försöka mer med annan leksak snart. Miljöer är inga problem iallafall, säger Z. På eftermiddagen skulle vi ha tre timmar rally vilket jag inte alls kände för att ha Zelda med på, dels för att det var andra nya hundar och att hon inte har en aning om vad det handlar om. En valp som kan sitt som mest.. Jag valde att lämna henne välrastad på rummet då hon ändå var något trött och lånade med flatten Fabio som istället var peppad till tusen och fullkomligt älskar rallylydnad. Vi gick ner till hallen och körde på och han är en dröm den retrievern. Det är så man vill sno honom, på riktigt! Han var fantastiskt förig och arbetsvillig på lektionen med raka sättanden, bra fotposition, fina lägganden och tajta svängar. Vi ska heller inte glömma den fantastiska ögonkontakten för att få en smakbit på det goda Acana-fodret. Han är en guldklimp den stora lille, som höll ihop i tre timmar och ändå glatt körde en hel riktig nybörjarbana på slutet. Är så tacksam att jag kan låna honom också, han gör mig glad den där <3 Man blir lite känslosam på kvällen, haha! Jag sitter här och tänker på alla underbara hundar jag lär känna och tränar samt tränat. Jag är så otroligt tacksam för den breda hundvana det ger mig och att det utvecklar mig som hundförare så. Det var allt för nattrapporten, nu ska jag sova! Här kommer en kort film från snabb träning tidigare idag! Inget ljud pga att jag inte hann lägga in något så håll till godo med tystnad :P När han hämtar apporten efter jag kastar den syns det inte så bra men han hämtar den fint, vilket jag aldrig trodde han skulle göra! :D Håll till godo! Idag var starten på ännu en ny vecka. Faktum är att det bara är denna och nästa vecka kvar av min och Bacchus tid tillsammans på heltid, vilket känns väldigt tråkigt, särskilt när han är så grym som han var idag. B är känd för att ha sina dagar, dels de när allt går på räls och han är jätte "med" mig hela tiden, och andra dagar när han tycker jag är tråkig. Sånt som de flesta hundar har, särskilt våra kära vallare! Idag tänkte jag sticka till hundhallen själv och träna lite agility och äntligen få tummen ur då tidsplanen börjar bli tajt. Men mina korridorsgrannar hade planerat att träna Rally så jag hängde på det istället för att strunta i träning. Jag hade absolut inga föväntningar då han är så svår att kolla av ute men inne hade han skött sig himla bra. Vi hade kört lite med apporten tidigare idag och fått till att han lyft den helt själv så han var sedan innan väldigt villig och pepp!
Vi använde nytt godis i form av färdigstrimlad skinka och hade en fantastiskt go känsla. Sånna här dagar som idag gör att man får drömmarna om tävling igen, i både rally och lydnaden! Rally: Följsamheten var härlig, han var pepp på belöning och kontakten var så som jag ville ha den (anpassat för hur mycket B brukar vilja bjuda på haha). Han hade endast problem med att sitta framför och sedan göra olika ingångar men efter några repetitioner funkade det också. Vi hade byggt två banor och båda gick väldigt bra förutom enstaka fläckar och utsvävningar. Jag är helnöjd!! Film från Elina kommer förhoppningsvis så småningom på en av våra rundor. Sedan gick resten hem utan jag, då jag stannade en stund själv för lite lydnad eftersom jag aldrig kan gå en dag utan lydnaden (tragiskt jag vet). Lydnad: Bra, peppig känsla! Mycket som behövs pillas med men samtidigt mycket bra. Nästa gång ska jag ordna så vi testkör ett helt program med kommendering för att få lite tävligskänsla :D Följsamhet/Fritt följ: Bra kontakt mesta delen av tiden, sätter sig rakt och på kommando. För det mesta intill och i takt, bra svängar och börjar bättre när jag börjar gå! Behöver träna: Fokus under längre tid, upp med blicken och mindre nos, sätta sig automatiskt vid halter (det är förmodligen jag som lyckats träna bort detta), tätare position eftersom han tenderar att flyta ut, höger svängar helt om, enkla svängar åt båda håll för att få in bra position. Hopp över hinder: Vi har bra stabilitet i detta momentet och det är förmodligen bättre säkerhet vid ingångarna jag behöver. Kör vanligtvis med vänster ingång men han får in fin placering genom en på höger.. Får man lov att variera ingångar under programmets gång? Det borde man väl få? Behöver träna: Det enda vi annars kan öva på för skoj skull är fart och högre hopp. Ingångar? Läggande under gång: Vi har kommit sååå långt på detta moment och det känns sjuuuukt gött! :D De första stapplande stegen kan ni se i vår film på blandad träning under videokategorin! Han följer med intresse och lägger sig antingen direkt eller strax efter kommando. Snabbt och inget större krypande, både med handtecken och med endast ord. Behöver träna: Ordförståelsen, snabbhet och stadga. Ställande under gång: Vi har börjat få in ett stanna med hjälper av dubbelkommando och handtecken som vi ska jobba bort. Jag vill få in ett exaktare, snabbt låsande av benen vid kommendering. Vi är på god väg! Behöver träna: Stanna på kommando, snabbt stannande, använda target? Inkallande: Han hade idag tack vare sin peppiga attityd fått upp farten en del och har fortsatt helt okej ingångar. Hade önskat bättre fart då han ibland lufsar och mindre nos de gånger han får för sig. Behöver träna: Fart och attityd, ingångar(!), börja med störningar i form av miljöer, folk och leksak/godis = stadga. Platsliggning: Detta är sååå tråkigt enligt Bacchus, så vi får börja på lagom avstånd och successivt öka. Idag var vi helt ensamma och han hade helt ok fokus men med en hel del nosande då och då! Jag funderar på att pröva med någon blandning av omvänt lockande och externbelöning för att han ska fokusera på något. Behöver träna: Stadga!! Fokus och trygghet i sin position, störningar + andra hundar, avstånd och tidsram. Fjärren: "Fjärren" är inte så mycket till fjärr. Han har för det mesta fina snabba hopp-sättanden vilket jag verkligen gillar, men det funkar inte utanför ett viss avstånd. Läggandet har han dock full koll på med eller utan tecken till. Behöver träna: Ordförståelse, avstånd, kanske även här någon form av target? Vi prövade även rutan på skoj men vilket är lite svårt då jag tidigare haft hundar intresserade av föremål och leksaker x) Det är dock inget moment vi ännu behöver fokusera på då de nya lydnadsreglerna införs först 2017! Överlag behöver vi få till mycket positioner, ingångar, ordförståelse, stadga och attityd! Men so far kan jag inte få nog av hans härliga driv de dagar han är med mig på alla noter. Den träningsvilligheten, inställningen och lättlärdheten är fantastiska egenskaper som jag önskar till min framtida hund. Det är så roligt att "äga" och träna olika raser och individer då man kan välja och plocka önskvärda egenskaper som man vill, haha. Det blir enklare att veta vad man önskar och inte i sin framtida kompanjon! :) EDIT! Rörigt inlägg då jag för länge sedan glömt vart jag ville komma med saken.. Hade jag skrivit det där och då, så hade det varit lättare att hänga med. (+ ett inlägg med bara text, njut på höhö) Eftermiddagens hundlektion började bra. Jag har inga högre krav på Bacchus och har faktiskt aldrig riktigt haft det heller. Jag tycker att vi kommer längre på det sättet, då vi kan fokusera på det som verkligen är viktigt för oss. Jag har lärt mig att ta vara på de små stunderna då allt klickar och kontakten är på topp. Jag tycker hundträning ska vara roligt för båda parter, och ju mer jag får banna hunden, desto mindre peppad blir hunden på att faktiskt bry sig om uppgiften.
Vi ska iallafall börja med fokus på Lydnadsklass 1 på min kurs i Djurspecialisering, jättekul eller hur? Jag älskar verkligen lydnaden och även att jobba med en hund som B som är så lätt, men så svårt samtidigt. Han utmanar mig som förare på många sätt, då jag innan har haft hand om hundar där det gått på räls. Och där utvecklas man kanske inte alltid på allt det man kanske borde utvecklas på för att komma riktigt framåt i sin kunskap. Dock så bestämde vår lärare att vi skulle träna kontakt och linförighet på den mindre appellplanen, som vi aldrig tränar på.. Och visst ska jag inte klaga, man måste kunna fokusera överallt etc etc. Men det rastas även löptikar där av någon anledning (trots förbudsskylt). Ja, fokuset var ju inte på topp. Men tycker ändå att det lilla han lyckas göra är bra. Han är ju trots allt inte trygg på det stället, inte som på vår vanliga plan vi tränar på. Jag brukar uppskatta det lilla då jag vet att han kan och att det blivit så mycket annorlunda sedan han kom till mig första gången. Att han inte kände sig trygg ledde till mycket sniffande, dragande och saker som distraherar. Då min lärare har Kelpie är jag tacksam att hon har koll på det mesta som involverar att ha en vallhund i sin ägo. Men, en Kelpie är ingen Pyrre. Och säkerligen ingen Bacchus. Pyrren är en mycket speciell och känslig ras. Den är inte ideal för en barnfamilj till exempel och aveln i Sverige har inte än tagit sig så långt att rasen finner stabilitet i alla situationer, alltså är rasen ganska ojämn ännu. Alltså inte som Kelpien, det är en annan hund. Bacchus är en självständig individ och har en rejäl dos "kan själv" som jag ofta säger att jag önskar i en hund. Men Bacchus litar oftast mer på sig själv än på mig, vilket inte är så konstigt när vi bara känt varann i några månader. Vi har helt enkelt svårt med kontakt på promenader.. Eller inte direkt kontakten i sig, men att inte dra iväg och hålla sig vid sidan. Backar jag är han med mig hela tiden. Inte konstigt då han är van att springa lös i skogen hela dagarna hemma, och jag vill inte korrigera en sådan hund om jag inte känner att jag behöver det, då jag inte finner någon anledning. Jag tycker hunden ska villigt följa mig, inte bara för att jag säger det. Det ska bygga på samarbete och en vilja från båda sidor. Och jag jobbar hårt med att väcka den viljan! Jag tror på att vara en schysst ledare, men jag är inte rädd för att säga ifrån för det. Jag och läraren pratade allmänt om Bacchus och hans tidigare erfarenheter med hundar i grupp etc. och jag förklarade så långt jag kunde och hann. Svårt dock när läraren knappt lyssnar klart så att viktig info utelämnas. Vi är 4 i min klass.. Vi borde hinna prata om våra hundar också anser jag. Först när man sett hunden och vet dess bakgrund kan man ge sig på de så kallade problemen. Jag försökte hur som helst förklara hur Bacchus vardag ungefär ser ut hemma, hur hans personlighet ser ut samt vad rasen är och avlas för. Men det är fruktansvärt tråkigt när allt bemöts som att det är ursäkter för att jag inte skulle orka koppelträna. Visst ska jag ta det jag hör som konstruktiv kritik men det är svårt när man varken hinner diskutera det vidare eller har konkreta kriterier att gå efter. Jag får hitta på och lägga upp någon form av mental plan för nästa vecka, men koppelträning med en 2 årig unghund som B kommer ta längre tid än två veckor. Kort och gott, känslan hos mig föll ner på minus (trots nöjd och glad Bacchus) och jag kände inte att jag fick ut något av lektionen i det stora hela. Det kändes snarare som att mitt sätt att uppmuntra till kontakt och intresse är fel, och att min hundträning är fel.. Kanske det är så. Oavsett så kan jag lyckligt meddela att B slutat skälla till 90% på hunden i min klass han inte tycker om. Han kan stirra då och då men sällan han säger ett ljud. Och då har jag yttrat mitt missnöje och avlett eller helt enkelt nonchalerat beteendet så gott jag kunnat. För att avsluta detta kaos-inlägg med diverse tankar och känslor kan jag säga att jag inte har så stora problem med att Bacchus drar, egentligen. Jag har vant mig x) Nej men det vi vill jobba på är att han ska kunna ge järnet när det krävs, och hur vi ska fixa det? Öh, det löser vi på något sätt. Då jag har glömt det mesta av dagens konversationer runt hund på grund av min ilska så kan jag gissa mig fram till att det jag egentligen ville säga var att, trots att vallhundar som Kelpien funkar på ett sätt, funkar inte en Pyrre på samma bara för att de tillhör samma grupp. Det skiljer sig mycket från vallhund till vallhund, även om de står under samma "paraply". De är lika på många sätt, men samtidigt olika på fler sätt, och det är viktigt att komma ihåg. Bacchus är en mer självständig individ som kommer att kräva andra former av motivering och engagemang för att ta kontakt, jämfört med en ständigt kontaktsökande individ. Jag vill slippa ryta till stup i kvarten för det ska vara det ända som ger resultat. Jag tror det finns risk att han tröttnar på mig om jag bara ska tjata och tjata med bitter röst. Det roliga är dock att får någon annan hålla honom på avstånd har han full koll på mig och allt jag gör. Lite lustigt må jag säga! Det är sannerligen ett heltidsjobb det där med hundträning.. Idag gick han som en dröm!! Sist skrev jag att jag skulle ta en paus i lydnaden för det inte funkade, och jag tror på det. Men jag tror även att det beror på höga krav på mig själv och hunden eftersom jag vet att han kan, och att jag tränar fastän jag är på dåligt humör vilket jag ska försöka undvika from now on! Men, men, men! Idag efter skolan tänkte jag träna ensam med Bacchus och köra lite agility med fokus på svängar och handling, men låset till skjulet skolan förvarar hindren i hade frusit fast så ja, det får vänta tills det blir plusgrader för gott igen. Vi gick ändå ner och planerade lite blandad "skojträning"-ish, vilket resulterade i handling med brukshinder (tager vad man haver), lydnad och rally. Nya innemattor hade lagts över de gamla, eftersom de gamla var fyllda med gammalt spån och hö som luktar alldeles för gott för B. De nya luktade lagom, och han fokuserade jättebra nästan fullt ut! Vi tränade följsamhet, positioner, skiften och lekte fram grunder till läggande under gång. Vi prövade även hopp över hinder och konskick! Jag fick även hunden utan föremålsintresse at tända till på.. en bajspåse.. Men! Sedan fortsatte han med min nya leksak vilket var superkul att se :) Jag filmade det mesta från vår träning som jag satte samman i en video! Jag tror verkligen vi behövde denna ensamtiden för att finna fokus, särskilt inomhus i hallen till skillnad från mitt rum på internatet. Känslan var på topp, vilket gjorde mig på gott humör igen! Precis vad vi behövde. Man märker fortfarande tydligt hur han svävar ut under fria följet, men vill i nuläget att han följer mig överhuvudtaget. Han har gott fokus när det går fort, så vi får fortsätta i denna takten! Hemma igen efter en oväntat lång hemresa från Dingle med 4 bussbyten.. Snälla Västtraffik, skärpning! Första veckan i skolan har vi haft två prov och en inlämning, som jag för övrigt bara startat på höhö. Men nu till något roligare, för nu har jag heeeelg wihoo!
Igår kväll åkte Bacchus hem till sig igen, men innan dess han vi med lite träning med Matilda och Svante! Pojkarna har, som dom hormonella ungdomar dom är, lite svårt för varandra ibland. Men sålänge de jobbar separat och fokuserar på olika saker funkar det jättebra. Vi körde lite lydnad precis utanför vårt elevhem, vilket gav både annorlunda (oskottad) miljö och störningar i form av hundar och människor. B var ganska lättdistraherad i början men man kunde muta honom med tuben av tonfiskpastej, mums säger Bacchus! Jag fick pröva att vara tydligare med mina kommandon och leka upp honom lite så det blev himla skoj att fokusera på och följa med mig en stund. Träningen bestod av:
Följsamheten började helt kaos, men efter flertalet övningar och mycket belöning var han med på noterna! Han bjöd även på egen kontakt vilket var super. Ute är svårast för honom så vi måste leka in en bra kontakt och position. Positionen är fin, han sätter sig för det mesta rakt och tätt intill. Han har inte riktigt tekniken jag försökt jobba in med lite klossträning, men jag har inte varit så konsekvent där heller hehe. Huvudsaken för mig är att han vänder runt på vänster sida och sätter sig rakt och intill med fortsatt kontakt. Platsliggningen är han duktig på. Vi behöver utveckla kontakten och stadga, får börja träna det mer och med fler hundar. Läggandet gick över förväntan! Det var då uppmärksamheten och följsamheten blomstrade! Han var dock lite för uppspelt men efter upprepat kommando kunde han ändå lägga sig ner. Varför lägga sig när man går och har så skoj liksom? Tror det här kan gå bra, vi jobbar ännu med att lägga sig i baklängesmarsch då han är så rapp i skiftena som det är (förutsatt att han är pepp på träning såklart) :) Och hans uppsitt är döfina måste jag få säga! Ett riktigt fint "hopp-sitt" på fem röda. Det ska allt gå att starta med denna parvel någon dag! Och jag hoppas att jag kommer få möjligheten att göra det med honom <3 |
Välkommen hit!
Här kan ni följa mig - Karin, och min Border Collie Vee, lite allt möjligt om vår vardag och ämnet hund och allt som hör till! Välkommen!
FÖLJ OSS PÅ INSTAGRAM FÖR BILDER, VIDEOS OCH ÖVRIGA UPPDATERINGAR!
@crossdriversBit inte när det räcker att morra, |