![]() Hej igen! Nu har jag äntligen tid att skriva hur det gått och vad som hänt under de första två veckorna i Skottland! Jag hade egentligen skrivit klart detta inlägget för 10 min sedan men jag var tydligen ansluten till fel wifi- nät och uppdaterade sidan vilket gjorde att min fina, långa text gick förlorad. Jag ska göra mitt allra bästa för att återskapa den så gott jag kan, även om jag tappat motivationen att skriva om alltihop, haha. Först och främst kan jag säga att flygresan hit gick väldigt bra. Mellandlandningen var helt lagom tidsmässigt och det lilla jag behövde vänta satt jag och redigerade lite bilder jag fotat tidigare. Hemresan blir dock ett direktflyg vilket också kommer vara fantastiskt skönt. Men nu till praktiken! Jag har lärt mig så fantastiskt mycket om får! Trodde jag att jag visste något tidigare hade jag väldigt fel, eftersom halvvilda blackiesar och chevioter skiljer sig en hel del från de svenska, heltama fåren på lantgården jag sommarjobbade på förra sommaren. Jag har lärt mig om allmän fårskötsel och utomhuslammning, sjukdomar – varför de uppstår och hur dessa behandlas, prolapser (något jag inte hade en aning om att det fanns eller ens kunde hända), hur man hanterar får/lamm, flyttar, märker etc. samt beteenden. Det är lite sjukt att se tillbaka på de senaste två veckorna och reflektera över hur mycket jag lärt mig. Det känns som jag redan varit här i sex veckor och ändå har jag fyra kvar! Det är mycket rutiner som följs men ändå bjuder varje annan dag på nya utmaningar och erfarenheter, och jag älskar det! Vi har bland annat fått spendera mycket tid med hundarna som bor i gårdens hundstall och tränas i vallning. Närmare 40 olika hundar, alla av rasen Border Collie. Det är extra roligt och intressant att ha så många exemplar av samma ras på en och samma plats eftersom man får chansen att uppleva den enorm breda variationen BC'n har som ras, inte minst exteriörmässigt, men också mentalt och egenskapsmässigt. Alla är verkligen sin egna personlighet, och det finns mååånga härliga hundar jag lätt kunde tatt med mig hem, men det är ofta mjukare i sättet och jag gillar trots allt hundar med lite mer attityd ;) Men med 40 olika hundar kommer även 40 olika namn... Och det tog mig nog 2 veckor för att bli helt säker på exakt vem som är vart i ett virrvarr av svartvitt och trefärgat. Men nu när man kan vem som är vem är det så självklart att man undrar hur man inte kunde sett skillnad, haha! Många av dessa hundar, som för övrigt är unghundar nästan allihop, är köpta på ex. Aktioner, gårdsuppfödare etc. Och har inte lärt sig sitt namn, hyfs, koppelgående eller ibland ens kommit ut för att göra annat än att valla och bli tända på får. Detta gör ju att hantering, socialisering, namn och koppelträning måste tränas på för att hundarna ska kunna säljas till så väl gårdshund på den skotska landsbygden där den kanske inte får lov att gå in, så väl som tävlingshund i vallning i ett “vanligt” hem i Sverige. Denna träning faller mest på oss praktikanter när vi inte sysslar med lammningen, medans ägarna tränar hundarna i vallning. Det är dock något jag hoppas att det blir lite tid för framöver innan jag åker hem, att få köra lite hund. Jag tycker vallning är så himla roligt och vill få chansen att träna mig själv lite praktiskt. Dessutom är vallningen något jag skulle vilja göra som gymnasiearbete, då jag har lite ångest över vad jag kan göra som arbete och inte.. Men då måste jag ju få chansen att träna lite innan och det ska ju finnas tid till det också. Det lilla jag har fått pröva att valla var med BC'n Jim, en äldre herre som inte är lika förarbunden som många av de andra hundarna och kan jobba tillsammans med ex. mig. Det är fantastiskt hur mycket hjälp man kan få av en vallhund när man till exempel flyttar tackor och lamm. Någon som finns med en och väger upp drivet på tackan och håller henne på linjen mot destinationen. Dock så får man hålla koll på hunden då många tycker det är jäkligt kul och låter drifterna gå lite väl i taket ibland men påminner man så sköter dom sig! :) Jag och min medpraktikant har också fått mycket mer enkilt ansvar för hundarna och gården då och då, när vi behöver dela upp oss mer. En gång fick vi hjälpa en singeltacka (en tacka som bara ska ha ett lamm) att lamma då lammet lagt sig lite fel på vägen ut, så vi fångade in henne och jag fick pröva att dra ut mitt första lamm. Det var en sån himla häftig känsla! Och att det sen gick bra och att båda överlevde och kunde släppas ut kändes så himla bra, eftersom det kunde gått hur som helst om vi låtit det vara. Men det komiska med detta var att vi skojade om hur tur det var att det inte var en twins-tacka så vi slapp dra ut två. Tror ni inte då att två dagar senare fick vi på egen hand ännu en gång fånga in en tvillingtacka och hjälpas åt att dra ut ett lamm som fastnat med huvud och hals utanför öppningen. Ett av benen låg fel men med mycket försiktigt arbete kunde jag dra ut den med motiveringen att det viktigaste är att tackan och något av lammen överlever, eftersom det första blockerade vägen för det andra. Men som tur är agerade vi tillräckligt snabbt för att jag skulle kunna dra ut det första och min kompis dra ut det andra vilket gjorde att alla tre överlevde och kunde släppas ut med de andra efter några dagar inomhus. Vi var jäkligt stolta kan jag lova, inget slår känslan att veta att man hjälpt till att rädda liv! I övrigt så har vi fått flytta får, märka får, fånga får och släppa ut får. Men tackor har tyvärr avlivats också då flera fått svåra prolapser. Några av dessa har haft lamm vilka har fått bli flasklamm istället. Så vi har matat en hel del lamm, blandad råmjölk-tillskott och välling samt medicinerat. Medicin har även getts mot både juverinflammation och diarré. Vissa lamm överlever och andra inte. Annars måste jag säga att jag är otroligt nöjd med Skottland som land, med dess natur och otroligt trevliga människor. Jag har träffat en hel drös med trevliga människor hitills under praktiken, både svenskar och skottar. Alla är så tillmötesgående och trevliga och man känner sig så välkommen, haha! Även om man som jag oftast är tystlåten bland människor man inte känner sig 100% trygg med, så fungerar det fint och jag trivs så himla bra. Jag har helt enkelt hittat mig en ny hobby in detta, så jag längtar tills den dagen jag kan ha egna djur och valla på egen hand! Nu till några icke-praktik-relaterade saker! Jag har fått vidga mina vyer när det kommer till mitt valpletande. “Mina” aussiekennlar är ju populära (och otroligt duktiga) och jag har därför kollat på lite andra raser i jakt på valp. Jag har kommit i kontakt med en kennel jag förhoppningsvis ska besöka helgen efter jag kommit hem från Skottland. Tanken är väl att träffa uppfödaren och den planerade kullens mamma och pappa, och snacka hund helt enkelt. Vi får se huruvida denna rasen kan komma att passa mig och mina mål, och om det då kanske kan bli någon valp eller ej. Vi håller tummarna och jag är superpeppad! Sist men inte minst så har jag fått en väldigt bra sommarjobb i mina ögon! Jag pratade med dom idag och har högst troligast löst boende också vilket jag är superglad över. Detta kan betyda att sommaren och blir väldigt jobbmässigt givande, med lite extra pengar på sparkontot. Jag är så himla glad och peppad över detta jobbet och förhoppningsvis är allt klart och bestämt innan veckan är slut, aaaah vad spännande! Så som ni kanske förstår så flyter livet på nått så sjukt bra just nu, och jag är så himla glad, haha! Nu kan det ju praktiskt taget bara gå åt helvete, eller hur? ;)
0 Kommentarer
Din kommentar kommer att publiceras när den har godkänts.
Lämna ett svar. |
Välkommen hit!
Här kan ni följa mig - Karin, och min Border Collie Vee, lite allt möjligt om vår vardag och ämnet hund och allt som hör till! Välkommen!
FÖLJ OSS PÅ INSTAGRAM FÖR BILDER, VIDEOS OCH ÖVRIGA UPPDATERINGAR!
@crossdriversBit inte när det räcker att morra, |