Den där hunden.

Detta inlägg började jag skriva ett bra tag innan jag publicerade det.. Men skrev jag klart det för jag behöver skriva det; ​Jag har lärt mig så himla mycket av Bacchus under dessa månader! 

När jag fick hit Bacchus första gången var jag exalterad och lite nervös, eftersom jag aldrig riktigt haft den typen av hund. Dock hade jag lite erfarenhet av min kompis tidigare Miniature American Shepherd. Det här var "min första egna" valllhund, om jag kan använda det uttrycket lite lätt, då jag lånade honom men att det var som att äga honom på veckorna. Jag kan mycket om vallhundar i teorin men var nervös för hur det skulle gå med vallhund på heltid. Jag kommer ihåg att han i princip var helt okontaktbar ute på första promenaden vi tog tillsammans och att vi knappt kunde träna på annan plats än mitt rum. Det senaste kunde jag faktiskt kalla oss ett "team", även om jag bara var extramatte ett tag. 
Träningen fick mer fokus och följsamhet, promenaderna började bli bättre (om jag som förare ansträngede mig), och han låste sig mindre. Han har utvecklat sig något enormt, och det har jag som tränare och "ägare" också! Alla hundar har bra och mindre bra dagar, alla hundar är olika och pyrren är en mycket speciell ras. Men inte bara speciell, helt obeskrivligt härlig också!!
Bacchus är den typ av hund som man bara inte kan låta bli att tycka om, vilket jag såg bland vänner och lärare. Jag lärde mig också perspektivet hos en hundägare med en hund som inte alltid samarbetar, för B är en självständig pojk som ibland säger "nädu, nu kör jag på såhär istället". Jag fick se andra sidor hos folk omkring mig, än en gång jobba hårt mot ett mål och inte minst kampen om att vara intressantare än den nylöpta tiken längre bort. Det är fantastiskt hur hundar kan lära oss så mycket genom att bara vara. Genom att bara umgås utvecklar jag mig som människa och hundtränare och att se hur Bacchus utvecklat sig på sin väg är så berikande. En ras som pyrren undervisar dig rejält i vad som funkar och inte och i att gå balansgång mellan att vara intressant nog och inte intressant nog, vilket är oerhört nyttigt. Man blir så bortskämd med hundar som det bara funkar med. Med B fick jag ofta tänka om och vända och vrida på situationen, och det är inget negativt direkt.


Bacchus var elak nog och fick mig nerkärad i pyrren och allt vad rasen innebär. Tidigare hade jag endast tittat på rasen kort då jag hittat fina bilder och sett den långhåriga kusinen in action, men sedan återgått till min Aussie. Idag är jag definitivt sugen på pyrren, den lilla hunden som kan göra allt med rätt förutsättningar! Jag brukar säga att dyker det upp en harlekintik från B's kennel blir det svårt att motstå, vi får allt se vad framtiden håller på lut.
Bacchus förtydligade dessa punkter för mig som hundägare:

• Att konsekvens och envishet verkligen kan löna sig.
• Att försöka ligga ett steg före sin vallhund är en god men ofta svårgenomförlig idé som kräver sin träning.
• Att påhittighet, kreativitet och engagemang är väldigt nödvändiga egenskaper att ha. 
• Att jag kanske ska ha tik ändå ;)
• Hur viktigt det är med en bra av och på knapp! (B's är så himla bra tack gud!)
• Att orka köra på som vanligt även om hunden vill göra tvärt om för som sagt är envishet sometimes the key!
• Det viktiga i samarbete och hur belönande det är för båda parter när man finner "samma våglängd" i vardag och träning.
• Att jag verkligen ska försöka hitta mig en följsam individ i min framtida hund med inte allt för mycket självständighet i bagaget. Självständigheten ska kunnas plockas fram i träning genom eget tänk och kunna arbeta på avstånd. (Alltså har jag fått vidare klarhet i vad jag själv söker för egenskaper i min framtida hund, vilket jag är tacksam för)
• Att man ska lyssna på andra men i slutändan verkligen kunna avgöra hur du själv vill gå till väga med din hund, för att du känner din hund så mycket bättre!

Självklart kan man inte rada upp allt, och det som jag känner att jag lärt mig är svårt att sätta ord på. Jag är sammanfattningsvis otroligt tacksam till Lise som lånade ut Bacchus till mig, när vi båda befann oss i olika sitsar och i slutändan kunde hjälpas åt, och vänskapen som kommit därifrån (du gör ett fantastiskt jobb med både honom och Tiika)! Jag är tacksam att jag välkomnats in i Face Rase världen och att jag ska få träffa fler hundar från kennel Petit Norvegièn med tillhörande mattar och hussar framöver. Ni blir inte kvitt mig så lätt, trots att jag inte har Bacchus hos mig helt längre.

Men vi kommer träffas fler gånger lilla B, det lovar jag! <3

---