Katastrof med bra känsla

Igår satt jag och prisade Zelda men idag under provet var hon döv, blind och brydde sig inte ett smack. Satte sig snett och bakom, sprang iväg i fotgåendet, satte sig inte på kommando, tjuvstartade på apporteringen etc etc. Vi har jobbat så hårt men ändå sket det sig. Jag kände det redan när jag gick ner till lektionssalen med henne. Hon var distraherad, bortkopplad och besvarade ingen kontakt från mig. Majoriteten av hundarna var lost in space, och jag ville gräva ner mig i en åker. Hon har ju briljerat 3 dagar i sträck nu! Kanske var det problemet, då jag varken var nervös eller särskilt irriterad innan och under början av passet. Dock blev jag ju mer frustrerad allt eftersom hon struntade i allt jag bad henne om. Hon satte dock inkallningen utan att tjuva och hoppade bra över hindret höh. Blir så besviken att hon sedan var så duktig 5 minuter efter när vi tränade. Då kände jag igen henne igen! Jag vet att hon kan och hade kört på som vanligt utan särskilt mycket högre krav. Dock är hon ju som sagt van vid klickern i början och slutet i momentet samt vid halter etc. Och vi har alltid pausat mellan momenten. 

Jag tröstar mig med förståelse från lärarna, dom har sett våran utveckling precis som jag och bedömer den. Alla har dåliga dagar, men det är typiskt att dom alltid ska inträffa när det verkligen gäller. Suck. Jag tröstar mig också med den härliga känslan i den korta träningen efteråt. Det blev ett bra avslut i katastrofen. Jag önskar bara att mina lärare såg det.. Suck.
​

"Det är precis så att jag ser dig där uppe!"