Vi är igång!!
Vi har ju sedan några veckor tillbaka börjat vår första kurs tillsammans jag och Vevan - en förberedande/grundkurs i vallning via Smålands Vallhundsklubb och det har varit så himla bra hittills. I början var jag orolig att jag inte skulle få ut det jag hoppades av kursen och därför lika gärna avbryta, men tack vare lite tjat och tillmötesgående, trevliga instruktörer får vi nu fler tips och råd varje gång för att kunna utvecklas i vår takt! Första gången prövade jag henne kort på fåren och herrejävlar vilken extra växel av instinkt hon slog på. Vi har ju sedan innan haft problem med tjuvvallning på bl.a. bilar och att hon inte riktigt svarat på skvallerträningen, men ändå blivit bättre. När hon fick komma in i hagen vill jag lova att instinkterna hon tidigare plockat fram på bilar inte ens var i närheten av de hon visade på fåren. "Oj, ja hon var väldigt tänd", fick vi höra med en hund som kröp längs marken och visade tendenser att hänga i linan. Tydligen är det få 6 månaders valpar som är såpass tända på kurs, haha. Vi fick också bedömningen att det är för tidigt att sätta press, men att hon skulle få komma in till fåren och träna på att lyssna, titta, ta det lugnt och samarbeta. Precis som jag ville - att hon skulle få "blåsa ur sig" det behovet även om det innebar noll påverkan på fåren i övrigt. Annars var hon duktig plutt som låg tryggt och studerade de andra hundarna i hagen, var passiv och lyssnade bra trots kursmiljö. Tills nästa gång nötte vi ligg och stanna-kommando och började utnyttja dessa i vardagen mer och mer. Vi la mer kraft på självkontroll, stadga och att behärska sig. Målet var att hon skulle vara öppnare i huvudet till kommandon som stanna och ligg i vardagen och sedan även i hagen. Vi började att träna ligg och vänta på frikommando innan vi gick in och ut genom dörrarna i huset osv. Inte på grund av något ledarsnack, utan just för behärskningen att jag berättar när hon får lov att sätta fart. Förra veckan på andra tillfället av vallkursen visade det sig ha fastnat väldigt bra! Hon var väldigt stojig, stressad och uppe i varv första halvan av kursdagen - troligtvis pga att hon inte hade fått springa av sig överskottsenergin dagen innan och fått tid nog att nosa runt innan kursen startade då vi blev sena. Inte lätt att fokusera med myror i brallan liksom. Men ändå fick vi till helt ok inkallningar, ligg, stanna och gå sakta trots får i hage en bit bort. Krävdes mycket koncentration vilket ledde till att hon slocknade vid lunch innan nästa pass. Efter det stack vi till inomhus-25an för att få titta på de andra som kunde lite mer än oss, lyssna på instruktörens coachning och även få pröva att vara lite inne hos djuren. Skönt med vallning inomhus där det var lagom varmt och behagligt att titta utan att frysa! Dessutom var det trångt och mycket väntan vilket gjorde att hundarna fick en del passivitetsträning (samt käka bajs.. aja baja!). Vee skötte det helt okej, lite passivitet och lite aktivitet, ny miljö osv. Ju mer situationer vi hamnar i, desto bättre träning. När det var vår tur var jag noggrann med att vara lugn, vänlig och konsekvent med att hon skulle ligga kvar trots djuren som störning medan jag kopplade på linan innan frikommando kom. Hon lyssnade superfint och behärskade sig bra. La sig fint när jag bad henne innan vi startade. Det tog en stund innan vi lugnt och fint hittade rätt knappar och kom fram till att bara tonläget kan göra en så stor skillnad, vilket är något av det magiska med bland annat vallningen. Små, små detaljer kan göra stora skillnader - både till det bättre och det värre om man har otur. Vee fick träna på att gå rakt på djuren, stanna, lägga sig och sedan kallas av för att upprepa igen. Jag fick upprepa övningen på olika placeringar, samt kalla in henne åt olika håll åt flankerna. Hon lyssnade jättefint och bara från ett kurstillfälle till ett annat såg man resultatet i responsen på det jag bad henne om. Och hon var mer mottaglig för att jobba med mig. Stolt matte måste jag säga att jag är. Förra veckan har vi varit två gånger och puttat på en kurskompis får innan dessa skulle in för vintern. Supersnällt då jag som ni vet inte har egna får för tillfället och hobbyvallar med sikte på tävling, om man nu ändå ska drömma (VP iallafall). Vi tränade ensamma på egen hand med lugna och trygga får, vilket tog bort en hel del spänning och prestationsångest hos mig. Första tillfället var superfint. Hon lyssnade bra, hon kom när hon skulle och bröt lika fint som hon gick mot djuren. Hon har tendens till att falla tillbaka i sitt eye när hon blir osäker, vilket gjorde att vi backade och jag stöttade genom att rätta det jag själv behövde ändra. Superfint gick hon om jag ska utgå från vad en 6,5 månader gammal valp kan med våra förutsättningar. Andra gången, två dagar senare var hon överladdad, även här hade hon nog hanterat situationen bättre om hon fått springa, nosa och trava av sig lite lös innan för att slippa ha den extra boosten av fysisk energi. Sen var hon säkert väldigt glad över att få träffa fåren igen. Fick bromsa henne, gå bort en bit och kolla så vi var på samma våglängd innan vi började om. Efter det gick det fint! Inte så mycket nytt att tillägga, mer än att hon överlag har börjat att lyssna bättre och arbeta lugnare. Denna gångna veckan har faktiskt resulterat i mindre tjuvvallning, hör och häpna! Hon tittar ibland mer intensivt, ibland bara för att kolla. Men hon är generellt öppen för mer kontakt och samarbete i vardagen, även när det kommit till bilarna. Jag hoppas att det fortsätter bli bättre och att hon fortsätter mogna på den biten ju mer vi får chansen att hålla på. Förhoppningsvis hinner vi gå mer kurs till våren innan vi flyttar igen, samt kanske till och med köra lite privata träningar för duktiga instruktörer tillsammans med kursvänner, då hon blir 1 i april och fortsätter att bli mer och mer mottaglig för att jag ställer krav på henne! Vi har fått så många trevliga kommentarer att vi passar så fint ihop, att hon är läcker och lovande i hagen och att flertalet gärna ägt en liten Veva och det gör mig så glad. Första egna hunden, första vallhunden och dessutom en så fantastiskt positiv, i stort sett obrydd och fullkomligt aslycklig valp i alla situationer. Jag blir så glad när träning ger resultat och att det inte bara är jag som ser det! Hon är dyr för det mesta alltså! För övrigt har jag nu äntligen skickat in ansökan om omregistrering i SKK, vi hoppas på snabb respons. Börjar även planera in att hitta ett lämpligt MH till henne och att fortsätta träna startklassens lydnad med tillhörande grunder! Bortsett från hennes känsliga mage som orsakat en del tumult det senaste, rullar livet på ganska bra just nu. Vi taggar nytt kurstillfälle nästa lördag och förhoppningsvis fler tillfällen i hagen innan jul!
0 Kommentarer
Lämna ett svar. |
Välkommen hit!
Här kan ni följa mig - Karin, och min Border Collie Vee, lite allt möjligt om vår vardag och ämnet hund och allt som hör till! Välkommen!
FÖLJ OSS PÅ INSTAGRAM FÖR BILDER, VIDEOS OCH ÖVRIGA UPPDATERINGAR!
@crossdriversBit inte när det räcker att morra, |