Slutet på terminen närmar sig och mina lärare är så duktiga att dom lägger redovisningar, prov och inlämningar på samma veckor. Whoop, ingen fritid och ork att blogga för min del! Men, en del hundträning och fotografi har vi ändå hunnit med. Vilken underbar vecka det varit vädermässigt! Shorts, linnen och bad, jag älskar verkligen våren och sommaren. I måndags åkte vi några stycken till en sjö i närheten av skolan och badade, och självklart fick några hundar åka med och Zelda tog troligtvis hennes första dopp. Det var väldigt kallt men det gick allt! Lilla spanieln lyftes ut i vattnet och fick röra på hela kroppen en stund :) Hon tyckte det var lite läskigt men simmade (läs plaskade) på bra för att vara första gången. Hon höll på att sjunka både framåt och bakåt men kämpade allt hon kunde, haha! Självklart fick hon hjälp. Vi har också startat upp träningen igen, äntligen! Men.. under tisdagen startade löpet.. Egentligen får löpande tikar inte vistas på skolan men dispens kan ges om hon har tikskydd utanför rummet och inte vistas i allrum etc. Vi måste verkligen fortsätta träningen, så vi får se hur detta går! Dock, så har lilla cockern gått och blivit riktigt träningsbar, vilket är något jag är överlycklig över. Kanske är det löpet, haha, eller så har hon faktiskt börjat inse hur kul det kan vara att ha fokus på (extra)matte och jobba lite för belöningen! Vi ska ju träna våra hundar till att någorlunda kunna klara startklassen i den nya lydnadsklassen, och vi började checka av dessa moment. Här får ni ett riktigt långt inlägg som kompensation för min frånvaro! Följsamheten är något av det svåraste med denna lilla, men absolut inget omöjligt! Hon har svårt med fokus och kontakten, vilket jag nu beslutat att ta tag it. Man kommer ingenstans om man bara skjuter på det som behövs fixas, eller hur? Vi har helt enkelt backat tillbaka och fokuserar på kontakten, den gamla, hederliga ögonkontakten. Hon fattar fort så snart kan vi nog applicera den i rörelse. Ännu jobbar vi på baklängesmarsch och det verkar vara en metod som funkar bra. När det går fort och effektivt upplever jag att hon är med mig fullt ut, och det är nog därför agilityn passar Zelda så bra. Vi jobbar på't! :) Inkallningen har vi i en låst liten låda! Och jisses så bra och snärtig den är!! Problemet är hennes svårighet med att sitta kvar, eftersom hon snart vet att det är dags att springa fort, fort, fort. Vi måste träna stadga! Stadga är något av det viktigaste man kan träna hunden i kan jag tycka, för att få fungerande moment. Hon måste kunna sitta kvar, och först när jag backar från henne, för att sedan vända mig om. Belöna på plats, och inte med en inkallning! Sen har hon en ovana att slå över i lyckan över att få rusha, vilket gör att hon lätt glömmer bort sig och kör två segervarv runt mig innan jag får in henne i position. Vi måste redan träna ingångarna, då jag nu får visa in henne till sidan. Vi får traggla ett tag till, men jag är helnöjd med farten, attityden och framförallt glädjen! Sitt under marsch, är bra mycket jobbigare att få till än läggande under gång då det är något jag alltid associerat med zätat i eliten, höhö. Men det är också bra då min hund har lite svårigheter med ligg överlag. Här ska man gå i fritt följ och kommendera hunden till sitt, sedan runda hunden och stanna i position.. Tja, jag kan ju säga att runda hunden bidrog till att vi bara fick 50 poäng på vår första bedömda rallybana. Det blir nog ett av de svåraste momenten för oss. Zelda vill alltid följa med mig och har som sagt svårt med stadgan. Det är nog ännu ett moment där stadgan måste utvecklas för oss! Sen det där med "under marsch" får vi jobba på x) Kanske försöka jobba på handtecken eller ordförståelse? Apporteringen, my old friend we meet again.. Som vanligt är detta momentet ett milt helvete med en hund helt utan föremålsintresse! Men, duktig som jag är har jag faktiskt ännu denna gång, lyckats väck någon form av primal instinkt långt ner i avgrunden i cockerns själ. Kanske rent av påmint henne att "hallå, du är faktiskt en apporterande fågelhund?". Haha, skämt åsido, så har vi nått en punkt då någon form av polett har trillat ner och jag är som på moln! Jag svär på att det säkert är löpet eller nått, men fortsätter det såhär så ska jag köpa en dummie för gud vad skoj det är. Det började med att jag fick låna en pytteliten, smal apportbock till min minihund och sen fick jag genom lek och klicker in den i munnen frivilligt på henne, men innan blev jag tvungen att (mot mina vanliga träningsvanor) använda några repitioner av "tvångsapportering", men det betyder inte att jag skrämmer eller får henne att må dåligt på något sätt. Zelda är inte mycket för egna intiativ och påhitt så det blir mycket visa att detta vill jag att du ska göra. Men med den nya apporten fick vi ett genombrott! Hon tar den i munnen ute på appellplanen också, vilket är bra, nu kan vi utöka i olika miljöer samt få något form av att hon håller kvar. Något lustigt som hände i tisdags var att vi lekte/tränade och fotade på appelplanen själva och jag bestämde mig för att kasta en del av min kamera ut i gräset för att få bort henne från mig och på så sätt kunna fota. Det är den där ringen man sätter på objektivet för att skydda från solen när man fotar (minns ej namnet). Hon kutar iallafall ut, plockar upp den och springer tillbaka med den till mig och är superstolt.. VA?! Är min enda tanke, vad håller hunden på med? Men vi fortsätter så för att fota lite till, längre och längre kast. Och varje gång kutar hon, och hämtar, och kommer tillbaka efter några segervarv, såklart. Hon kan apportera! Men kan hon apportera något vettigt eller bara kameradelar? xD Jag prövar att hålla kvar henne och kasta, och hon repeterar allt med samma intensitet. Sen tar jag apportbocken, och hon fortsätter briljera, precis på samma sätt som innan. Ostörd av att Svante kommit till planen lånar vi hans dummie, ungefär hälften så stor som Zelda och hon hämtar den med efter lite lek, och hon håller den helt rätt. Jag är lyrisk på riktigt! men vart kopplas detta till lydnaden? Jo, hon ska kunna hämta en apportbock och lämna på kommandot. Först trodde jag att den skulle kastas vilket vi nu lagt grunder till, men den ska placeras in när hon sitter kvar. STADGA! AVLÄMNINGAR! Men själva intresset och grunderna till att bära apporten har nu påbörjats, och jag är så glad, och det är även Zelda! Fjärrdirigering.. Det är enligt mig ett av de häftigaste och roligaste momenten om man får det snyggt, och med Bacchus var det så kul att träna när han redan kunde grunderna ;) Men, Zelda ska allt bli grym! Vi fortsätter traggla sitt och ligg och har börjat lära in bytena däremellan. Problemet vi kommer att ha är avståndet men jag är glad om vi får in skiften när jag står en halvmeter framför för det hade varit ett stort steg för både mig och Zelda som nybörjare i det här med lydnaden! Är redan så otroligt stolt över denna lilla <3
Det är bra med ett energiknippe till hund i fjärren för man får verkligen in trycket i skiftena. Jag vet hur jag vill att dom ska se ut, så vi ska kämpa för att förverkliga visionen! Heja oss! Hopp över hinder är himla skoj! Zelda älskar ju agility, men även här är det stadga. Dock är hon ganska duktig på det i detta momenten när vi tränat tidigare, frågan är snarare kommer hon ihåg det? Vi får pröva os fram och hoppas att hon inte springer runt bara, höh. Hon brukar fixa det med ett "ZELDAHOPP" kommando så vi kör på det och ser om det funkar helt enkelt. Ingångarna är bara det som hon saknar här. Helheten? Ja, vad kan jag utvärdera från denna analys? Först och rämst att lilla unghunden kan mer än jag faktiskt tror att hon kan, men samtidigt behövs det jobbas på massor och vi har en lång väg kvar att gå! Dock är momenten (inte tävlingsklara moment såklart) inte för långt borta från att vara någorlunda acceptabla! Jag tror definitivt vi kan få ihop något till redovisningsdagen på skolan. Annars är det bara ingångarna som vanligt.. Men det går liksom inte helt in, vi får hitta på något där tror jag. Omöjligt är det inte, men vi måste få till något. Får man variera ingångarna på tävling? Vänster ingång på vissa moment och höger på andra? Jag måste bestämma mig snart för annars står vi bara och velar x) Men! Detta var en liten utvärdering av våra framsteg hittills, och mer träning blir det, förhoppningsvis lite agility och viltspår också innan terminen är slut. Detta var allt för idag, men ska fixa ett inlägg till imorgon också då jag drar till Norge igen, på rasspecial för pyrrar <3
2 Kommentarer
Alltså måste bara älska detta inlägget! Älska träningsplaneringar! Kändes spontant som att ni kommit ganska långt när jag läste, lite detaljer och stadga framförallt kvar ju. Och bilderna i detta inlägget var ju görfina! Speciellt de två sista..Hoppas vi kan hitta en fin blomsteräng i Ingelstad och fota massooor på ;) (inte alls tagg...;))
Svara
Din kommentar kommer att publiceras när den har godkänts.
Lämna ett svar. |
Välkommen hit!
Här kan ni följa mig - Karin, och min Border Collie Vee, lite allt möjligt om vår vardag och ämnet hund och allt som hör till! Välkommen!
FÖLJ OSS PÅ INSTAGRAM FÖR BILDER, VIDEOS OCH ÖVRIGA UPPDATERINGAR!
@crossdriversBit inte när det räcker att morra, |