Man borde nog vara något försiktig med hur glad man blir så fort hundar börjar visa resultat i någon form av träning, för då går det ofta neråt igen rätt kvickt! Men, man måste få glädjas när utveckligen går att ta på så att säga.
Vee är en tuff och skarp hund i vallningen. Det ska helst gå fort, gärna hänga lite i linan samt gärna springa långt in på fåren och "spränga" upp flocken eller till och med nafsa åt sig lite ull. Jag ska inte ljuga och försköna något utan hon är mycket hund att ha i hagen. 
Djuren är alltid prio ett när man vallar, det är ju därför vi har hunden till hjälp och bara för att man har träningsdjur eller som jag som hobbyvallar med sikte på VP och ev. nån tävling om man får drömma lite, så ska djuren såklart slippa onödiga incidenter.

När jag började valla med Vee på på vallningskursen för Smålands VK var det kaos, såklart. Vee var 6-7 månader, vi hade nyss börjat bonda osv. men hon var ju så jäkla tänd och jag beslutade mig för att gå med för att hon skulle få träffa lite djur igen och få "utlopp" för sin instinkt och till viss del hennes eye. Instruktörerna gick med på att hon bara skulle få pröva att gå runt lite i hagen vid mån av tid men lägga all kraft på lydnaden, vilket jag anser är helt rätt. Vi satte lina på henne och hon fick pröva och se om hon ville testa att gå mot djuren lite försiktigt, inget puttande eller så utan bara få prata lite med dom så att säga. Men den lilla valpen hängde och ströp sig i linan. Dock fick hon ju ändå lite lydnadsträning inne i hagen vilket tröttade ut en liten Vee tillräckligt. Sen fick hon ju även pröva på annat bland massa andra unga Border Collies i en annorlunda typ av kursmiljö. Jag tror den kursen har bidragit mycket till hennes nuvarande mognad, trots att det var liiiite väl tidigt att börja. Men det var ju inga krav, bara positiva, mjuka och lugna erfarenheter, men såklart var det inte okej att kasta sig på djuren direkt. När vi började kunde hon inte ens ligg utan att jag visade henne men genast efter två veckor så nötte vi och vi tränade och sen satt det. Kursen varade under 8 veckor med 4 tillfällen, och nu har vi börjat ytterliggare en 8 veckors kurs med samma upplägg och jag är så himla nöjd. Allting görs med största erfarenhet och respekt.
Även om det må ha varit för tidigt för Vee då frånvaron av mognad lyste hos henne så växte vi och mognade tillsammans under kursens gång. Relationen stärktes, hon lugnade sig mer och mer och släppte en del av frustrationen som satt i linan så att säga. Lydnaden blev bättre, hon lyssnade mer men ännu inte tillräckligt. 

Jag är ny i vallningsvärlden, och lärde mig lite ytlig träning hos Mosse och Lotta i Skottland. Och jag ångrar det inte en sekund alltså! Där tränas hundarna lite på andra sätt vilket har vart nyttigt att kunna jämföra med, så att börja träna en övertänd unghund (som var rädd för fåren so valp men genomgick någon sorts förvandling) på svenskt vis var en utmaning vi båda var villiga att gå med på. Dessutom har vi ju som ni vet inga egna djur så vi gjorde det vi kunde tills vi fick möjligheten att träna då och då hos min kurskompis Marita! 

I slutet av första kursen i December så hade vi gjort flertalet framsteg, även fast de var väldigt små. Hon var mer avspänd i linan, lyssande mer på vad jag hade att säga om saker och ting, lydnaden och förmågan att avbryta och kallas in var på topp. Småsaker jag vet, men ni skulle sätt henne när vi började - rabiat, haha! 
Och ni ska veta att Vee fick beskrivningen på kursen att hon var en "tuff och envis individ, som egentligen inte är någon ypperlig nybörjarhund", men med vilja och engagemang skulle det kunna bli något av henne med beslutade vi. Sedan vi började kursa tillsammans kan jag säga att "målen" jag har i vallning är få. Jag brukar säga att "Lyckas jag med Vee, då är jag jävligt nöjd med mig själv som aldrig tränat vallhund tidigare". Och som det ser ut nu efter jul så finns det en rolig vallhund där inne i huvudet! Hur bra vet jag inte då jag är långt ifrån kunnig nog att yttra mig men dålig är hon då inte. 

Nu till det som ni möjligtvis tänkt på sedan ni började läsa inlägget, "Vadå från klarhet till klarhet? Vad för nått fantastiskt har hänt eftersom du fokuserar så mycket på hur hon varit förut?". Jo, nu ni!
Vi har ju som jag skrev börjat kursen igen, med mer fokus på vallningen. Och efter 1,5 månads vallningspaus trodde jag vi skulle vara tillbaka på ruta 1. Särskilt när hunden skriker av excitement när hon kommer ur bilen. Jag tänkte att ånej, nu har unghundsperioden slått till på riktigt, kanske jag skulle väntat. Men efter lite lösspring osv så gick vi in i hagen och hunden lyssnade som aldrig förr, tog liggkommandot jättebra, och kunde till och med släppa djuren till viss del om jag krävde det när vi gick runt i hagen. Hon klarade mer krav i träningen, det kändes. Vi fick en annan instruktör denna gång med några nya perspektiv och som kunde låna henne lite mot slutet och visa hur han tänkte vilket underlättade mycket. Hälften av det man lär sig kommer av att titta på! Och eftersom han märkte hur benhård Vee är då och då, så prövade vi att sätta till några krav i form av vad som är okej och inte. Det krävs en nödbroms hos en ung hund när det kommer till såpass starka instinkter, och särskilt om då hunden har en tendens att räcka långfingret åt en och köra eget race. Och just det behövs när svansen åker upp i hagen och Vee tänker "nu jävlar tar vi dom matte". Det är inte okej. 
Jag fick helt enkelt fokusera mer på mig själv och vilka signaler jag förmedlar. Och efter en stund kunde vi släppa linan mer och låta den ligga på marken och hon kunde kallas in runt fåren i bågar osv. utan större problem. Hon lyssnade faktiskt väldigt bra! Flertalet repetitioner och att inte belöna ogenomtänkta beslut av resultat helt enkelt. 

Nu till vad som egentligen överträffat mina förväntningar; förra helgen och träningen igår. Både lördag och söndag spenderades till viss del hos Marita där vi körde några pass på hennes får igen. Lördagen var lite som vanligt, svårt med impulskontrollen, lite hänga i linan, lite frustration då fåren hellre letade pellets i snön än att flytta på sig. Även några försök till att käka. Marita hjälpte mig att gå runt med fåren vilket gjorde det svårare men också lättare för Vee då mycket av frustrationen och viljan att gå in och nypa kommer från att fåren flyttat sig för snabbt eller inte alls. Svårt i början för valpen! 
Så Lördagen var egentligen inget att hänga i granen i stort, men vi kom överens att jag skulle pröva att ta rejäla pauser mellan de två tänkta passen på söndagen och gå en bit bort och släppa henne för lite lösspring. Jag körde den strategin dagen efter enligt plan och jag vill tro att det gör skillnad, att hon får rusa av sig emellanåt så hon slipper samla ihop sig helt och bli en tickande bomb i hagen. Det i samband med att något verkar ha lossnat eller att jag ändrat mig på nått vis, haha, resulterade i mycket bättre resultat! Hon tog ut inkallningarna tvärs över hagen så de började likna flanker mer och mer, lyssnade på ligg fint överlag osv jämfört med lördagens pass. Men finast på passet var helt klart när vi skulle gå in sakta mot fåren i hörnen och putta ut som därifrån. Fåren var mer lättrörliga och kanske har lärt sig att den där skitvalpen bara ska nypas om man inte flyttar på sig. Det underlättade en del frustration hos oss båda. Jag tog Vee tätt inpå linan och stod nära bakom henne när vi sakta gick mot fåren tillsammans. Hon fick lov att gå först då hon rörde sig lugnt och fint, tänkte och faktiskt kommunicerade med fåren. Och se där, dom flyttade sig utan onödigt drama! 

Nu till tisdagens pass, vilket var det bästa vi haft hittills och jag kände mig som på moln efter första halvan, och helt nöjd efter andra. Jag borde antagligen avbrutit tidigare och slutat där eller pausat men hon kämpade bra ändå och överlag fick vi till massa fint!
Hunden lyssnar, samarbetar, respekterar, anpassar hastigheten mer av sig själv, pratar med fåren utan att gå in och nypa och läser av dom mer än hon någonsin gjort innan!! 
Vi tränade på att putta runt fåren längs med hagens staket då dom var så pass lättrörliga, samt att bara gå rakt på men att starta lugnt och sansat samt att lyssna på ligg-kommandot. Vi tränade även som vanligt på inkallningarna som jag lite lättsamt börjat kalla för flanker.
I inkallningarna så tog hon ut svängarna ännu mer och längre, särskilt om jag gick med och motade ut henne med handtecken. I den övningen lyssnade hon utmärkt på ligg kommandot även om hon ibland utmanade och gick lite längre, men då får man minsann backa och lägga sig igen innan man får fortsätta att gå, konsekvens is key.
I slutet på passet här så sprang hon upp längs med staketet i inkallningarna även om jag stod en bit ifrån. Vee vill gärna ta ut svängen på cirkeln fram tills hon rundat mig då sticker hon gärna in mot flocken igen. Jag prövade spontant då att lägga på "gå bort"-kommandot vi sparsamt tränat på i vardagen utan större seriositet eller tillhörande framgång. Men tror ni inte då att hunden faktiskt släpper blicken och fokuserar utåt? Hon tar ut svängen rejält enda ut innan hon vänder upp?? Jag var helt sinnesjukt imponerad av hur villig hon plötsligt var att sätta ihop ett och två och vi lekte lite med det så hon fick köra en hel och vid halvcirkel runt fåren mot staketet. Hon skötte det makalöst fint. Nu är ju detta något vi hittat på själva så vem vet om det egentligen är nått positivt eller inte, det kändes bara som att det där med att ta ut svängar och flanker i framtiden inte kanske blir så omöjligt som jag trott! 
Hon tog ut svängen fint och rätade upp sig när hon gick rätt på längs staketet med. Frågan är hur det skulle se ut på ett fält, men vi tar en sak i taget då hon knappt kunnat driva runt fåren tidigare. Hon checkade av mer med mig vad jag ville och inte, lyssnade på min nöjda mjuka röst samt tog till sig av min mindre nöjda röst. Efter så mycket rundande var det dock svårt att gå rakt på, särskilt när fåren denna gången gärna flyttade sig, men det gick helt okej det med. Vi nötte ligg kommando från olika positioner och mot slutet tog hon det bra med tajta intervaller. När hon kommer för långt bort så tar hon det mer sällan men jag vet inte om det är hennes kan-själv-tankar eller om min uppfattning av "mjuk" röst och mjuka kommandon gör att jag är för låg i tonen. Jag måste pröva att höja volymen men inte ändra tonläget tills nästa pass helt enkelt! 
Dessutom lyssnar hon bättre på "lägg dig" eller "Vee ligg". Så jag hoppas att det ska ta sig med vanligt ligg också, men det är ju bra att ha ett extra förtydligande på kommandot så hon faktiskt stannar.
Jag tror även MYCKET blev bättre från förra passet genom att jag gjorde nått så enkelt som att hålla koll på Vevans svans och dess hållning. När hon blir mer jävlar anamma så höjer hon svansen och släpper den där djupa koncentrationen innan det till slut slår över. Igår gjorde jag så att när hon var en bit ifrån mig och närmre fåren, och jag såg att svansen började sväva upp något från platsen mellan benen så bromsade jag henne med ett "näää nä, jag ser svansen" eller liknande. Och det i kombination med hennes bättre lyssnande och samarbetande resulterade i att flera situationer som kunde lett till överslag inte gjorde det. Svansen säger otroligt mycket om sinnesstämningen och hundens koncentration och jag fick liksom en aha-upplevelse när jag läste en träningsdagbok i vallning av en kvinna nere i Kronobergs län som tränar en tuff hane som lätt slog över i andra former av vallbeteenden. Håll koll på svansen alltså! Det sparar en mycket frustration. Jag lyckades även bryta de enstaka få överslag idag mest via rösten, vilket även det är ett framsteg samt kunna bromsa upp henne något och guida vart jag ville att hon skulle gå.

Ja, nu det senaste är hon väldigt bra och det känns liksom som att vissa krav börjar klicka och landa hos henne. Ibland kan hon bli osäker och gå tillbaka till mig och vända upp fastän jag inte bett om det, men det är förmodligen för att jag är otydlig och förmodligen gör det för svårt vilket gör henne lite osäker. Förståerligt, vi prövar oss fram.
Bästa från igår var helt klart hur hon mer naturligt plötsligt, med få inflikningar av mig, själv kunde prata med fåren och styra dom, och jag tror att om jag släpper på tyglarna jag håller på henne liiiite lite, så kan hon nog snart visa fler väl genomtänkta och bra lösningar på egen hand!

Sammanfattning av ståbilderna från 5 månader till 9 månader (hittills). Planerar att lägga in något liknande under hennes egna sida framöver. Har struntat i att ta porträttbilder i samband med månadsbilderna och fokuserat på kroppsbyggnaden istället. Även mankhöjd och vikt har vart svårt då jag varken haft tillgång till våg eller mätstock.
Framtida valpis ska få en utförligare dokumentering! 

Nu väntar vi mest på att hon ska få lite massa och slippa se ut som en svulten fånge. Hon äter över rekommendationen och får både godis, ben och färskfoder som berikning därtill så mat får hon, haha. Hon kommer fylla ut sig tids nog, men jag gillar hittills att hon är så nätt, smidig och funktionell.
Runt 50 cm i manken och runt 13 kg i skrivande stund.

Hej alla! 
Jag har inte fotat något från My Dog i år och det känns väldigt befriande. Första året jag inte gör det men det har vart så härligt att kunna fokusera på Vee (som förövrigt skötte sig huuuuur bra som helst och hånglade upp hela Svenska mässan) och umgås med folket jag gick med. Dessutom skönt att inte ha minst 500 bilder att gå igenom efteråt. Faktiskt. 
Den gångna veckan spenderades i gott sällskap av min kompis Elina och kära flatten Fabio igen, som jag saknar varje gång jag inte träffat honom på ett tag. Och Fabio ser alltid till att man får kärlek så det räcker och blir över tills nästa gång man träffas igen. Jag hade två tentor över veckan vilket gjorde att Elina fick agera hundvakt vilket var väldigt tacksamt. Annars var det väldigt mysigt, mycket film, serier, chips och hundpromenader! Elina föreslog att vi körde uppletande vilket vi gjorde två av dagarna och jag som inte har kört det på riktigt med Vee tidigare fick en positiv upplevelse och överraskning. Vi vallade stora rutor i skogsområdena runt en av parkerna i närheten. Sedan skickade vi hundarna omlott så de fick jobba och pausa naturligt. Båda hundarna skötte sig bra överlag. Vee jobbade superfint självständigt och använde nosen hur bra som helst. Två av de populära leksakerna hos henne fick ligga gömda i rutan och levererades fint in i byte av nya favoritkampisen i fårull från mässan! Bra fart, bra sök och härlig arbetsmoral. Får börja träna upplet med fler föremål framöver och sedan andra typer av föremål och inte bara leksaker! Träningspepp! 
I lördags började dessutom vallkursen igen, och det var vi även otroligt peppade på. Ingen vallning sedan början på December, en hund som MÄRKBART behövt valla under julledigheten och som jag trodde skulle vara helt borta när hon väl skulle få lov att valla igen. Men, min hund var fantastisk i våra mått mätt. Hon lyssnade väldigt bra överlag, tog till sig av bra grejer och mindre bra grejer, samarbetade och var duktig, dessutom fick vi henne att faktiskt tänka en helt del på vad hon gjorde och vad vi förväntade oss av henne. Det känns helt klart som att hon sakta börjat att mogna mer och mer och blivit mer mottaglig för samarbete inne i hagen. Igår körde vi ett pass hemma hos vår kurskompis innan mörkret fall, vilket även det var skapligt. Fick vara på henne några få gånger då hon gärna tänder till för mycket, räcker fingret åt mig och vill in och nafsa och "käka ull". Något vi jobbar med konstant! Det lönar sig inte att inte uppföra sig.
Men att faktiskt kunna släppa linan till viss del och kunna kommunicera med henne och få en positiv respons är guld. Vi "vallar" ännu ganska lite men jobbar desto mer på samarbete, kommunikation och hyfs bland djuren. Är så otroligt glad att vi är igång igen, och att Smålands VK har så oerhört trevliga och konstruktiva instruktörer som kan peta i små detaljer som förändrar så mycket från ena tillfället till det andra. Och även fast unghunden som snart fyller 9 månader är lite mer av ett as i vardagen till och från, är hon guld att träna vill jag lova. Vi jobbar vidare med tjuvvallningen i vardagen och hoppas på framsteg, det är mest det som inte sitter riktigt ännu. Impulskontrollen är svår!

Hoppas att ni som ännu läser ibland har kommit igång med era mål om ni har några, oavsett om det gäller hund eller inte. Om ni som jag lätt har svårt att uträtta saker/mål eller tycker att det lämnar för mycket press, sätt lösa mål! Att ha något att jobba mot och se fram emot är alltid en morot i vardagen. Mål som att "leka mer med min hund", "lämna mer tid till att koppla av", "ta han om mig själv" etc, är inte så himla ouppnåerliga kan man tycka! Ställ inte för mycket krav på er själva, mål ska vara motiverande inte stressande! 

Snor idén från min vän Vendela och summerar lite hur fotoåret 2017 blev!
Inte särskilt mycket hände för mig på fotofronten detta året, mer än att jag skaffade mig en egen modell att fotografera i form av Vee. Annars köpte jag ett begagnat 70-200 f'2.8 objektiv från Sigma samt hann få en wi-fi adapter till kameran i julklapp så jag kan använda telefonen som utlösare, samt föra över bilder från kamera till telefon and so on. Jag hann även nosa på maskning som ett bildbehandligsalternativ i Photoshop men då jag är för lat för att göra det arbetet på varje bild blir det endast några fåtal bilder med den behandlingen. Nytt för denna gång är att exempelvis ett par självporträtt är med i mixen. Jag fotar mycket självporträtt och under några månader som ex i somras fotade jag bara ett självporträtt den månaden, och därför lägger jag till dessa i mixen! Fotar ju trots allt inte bara hund, tro det eller ej. Hoppas ni gillar bilderna!
​

Got nytt år allesammans! Inte sån stor skillnad, mest att man måste stå ut med och kämpa sig igenom ett nytt år. Men förhoppningsvis händer det lite roligt detta året med, som att flytta igen, kanske lyckas tävla med Vee och gå kurser m.m. Så lite trevligt med ett nytt år är det ju alltid, även om skolan hänger över en likt ett stort grått moln. 

Nå. Jag har som vanligt varit frånvarande i bloggandet trots att jag gång på gång bestämmer mig för att bli mer consistent. Det är som det är. Jag har haft ett fjärr-inlägg på g ett tag men har inte haft bra möjligheter till att filma och vissa dagar sitter fjärren hur fint som helst och andra dagar är det tragiskt att se så motivationen där har inte vart högre än att faktiskt bara träna vidare. Dock har jag filmat lite små klipp från våra inomhusträningar de två sista veckorna innan årets slut, och har du som läser instagram finns dom att hitta på @crossdrivers, om ni tycker det är något att ha med andra ord! Vill absolut filma mer, skriva mer utbildande inlägg m.m. och blir alltid avundsjuk när andra som har tid och medel hinner göra det innan mig, då mina inlägg bara blir en kopia av deras, haha. Jag gillar instruktörs och lärarrollen, särskilt via textmedium istället för live. Men men. 

Vi har gått på jullov efter två misslyckade tentor som jag hoppas för allt i världen att jag kan sätta godkänt på nästa vecka. Men de första två veckorna på lovet spenderades fullt upp med att träffa och hänga med alla jag saknat. Det har gjort gott för själen, även om man nu istället fruktar dagen då man behöver lämna alla och är ensam i vardagen igen. Trots att djuren är överlägset bästa sällskapet överlag, haha, vill man gärna spendera så mycket tid man kan med de människor man faktiskt gillar. Och eftersom att jag och mina närmsta vänner alla tränar hund i stort sätt så blev det mycket hundträning under lovet, till Vee's glädje. Till och med så att slog över i stress av någon mild form av överstimulering och inre stress en av dagarna. Förstår att det blev mycket för henne att komma hem från en vardag med 70% vila till en vardag med 30% vila. Men de intensiva upplevelserna utmanade och krävde en hel del av henne och jag inbillar mig att det utvecklat och tröttat ut henne rejält, vilket har sina egna fördelar. Vi har tränat ca 4-5 gånger i Göteborgs Hundarena - lokalerna, vilket har varit nått jag alltid velat göra men aldrig fått tummen ur att våga genomföra. Men under vintern hade min vän Vendela hyrt ett par gånger och berättade att det var sänkta hallhyror innan nyår och även vardagar vilket var utmärkt så vi körde på helt enkelt! Första träningen blev 22/12, sådär lagom innan julledigheten och vi tränade 4 st inne i "Lilla Hallen" som märkligt nog är större än "Mellanhallen". Två nya hundar för Vevan och trots störningar så skötte hon sig hur bra som helst. Bra fokus och ett svinfint fritt följ, wow alltså! Därifrån har det i och för sig bara blivit värre, men vi jobbar vidare, mycket är bättre också men just då var helheten så jäkla svårslagen. Lever länge på filmen Elina var snäll att hjälpa mig med där. Wow. 

Nästa gång var i mellandagarna med Emma och hennes Dobermann valp Lincon i mellanhallen denna gång, en himla rolig och härlig prick den där Linc-skinkan! Där fortsatte jag träna lydnaden, och nyttjade även hallens slalom för att pröva lite allégrund och att Vevan skulle få pröva gungbrädan och smälla lite och balansera på den. Har för mig att det gick ganska bra där av det jag minns. Helt ok liksom, förutom att vi lärde oss att Vee är en hel bitch när det kommer till hundar som beter sig eller bara är yngre än henne, verkar det som. Lincon studsade klumpigt fram på stora tassar och skulle slicka henne i mungiporna precis som Vee gör på andra hundar hon träffar men det var tydligen inte ok, suck. En liten bitch med humör helt enkelt! Men övelag var det roligt att träffa Emma då vi inte umgåtts mycket tidigare men då vi faktiskt har hundintresse och intresse för brukshundar m.m. båda två så ser jag fram emot att hålla kontakten mer framöver!
Dagen efter skulle Elina och hennes Mamma Madelene hålla i en liten ringträning för några valpköpare i Lilla hallen, och jag fick frågan om jag ville åka med och visst ville vi det. Vee vad stressad dagen innan med Lincon och satt uppbunden och tjöt och stressade mellan själva träningen, och stressade även på vägen till mötesplatsen där jag skulle bli upplockad, men efter lite nedvarvning (och tvångsgos av alla passagerare i bilen) samt ett intressant besök på Torslandas djurbutik blev hon liksom lugn igen av någon magisk anledning. Kanske berodde det på frontalkrocken à la dansk skalle med Fabio inne i hallen under uppvärmningen, vem vet. Efter det skötte hon sig guld. Låg tyst och fint, full fokus på mig trots massa andra människor och Fieldar och Whippets i varierande åldrar samt en del klagomål från andra hundar. Hon visade glatt upp rundande av kon, samt handtarget och tränade både lite lydnad och sprang vänstervarv på skoj. Stod fint som om hon var champion eller nått, haha. Efter det fick hon ett stort gott ben och kel hos de anställde på Hönö djurbutik på vägen hem. Sedan sov hon flera timmar. Några dagar senare - dagen innan nyår, lördag, bokade jag två timmar i Mellanhallen igen bara jag och Vee, så himla skönt ändå med en hel varm hall för oss själva alltså. Upp tidigt och till och med hunden var för morgontrött för att börja träna kl.9. Vi tog det lugnt, satte på musik på mobilen och lattjade runt med lydnad och lite plojagility. Vee briljerade med jättesnygga konskick på långa avstånd, skick till en target i form av en gammal musmatta (både med och utan tillhörande ruta). Efter det var hon ganska trött i huvudet, fotgående fungerade inte särskilt, så vi trädande lite fjärrskiften med spegeln med fokus på tekniken mellan stå och ligg och låsta bakben, samt lite uppsitt. Efter det tog vi paus. Andra halvan gjorde vi lite agility. Vevan låg duktig och bunden under tiden jag förberedde, även om hon fick för sig att skälla på hundarna hon hörde i hallen bredvid. Vi tränade "fram"kommando med godsskål och sedan leksak, sedan med lite byten och svängar. Har lite kommando-nötter jag måste knäcka på mig själv framöver, alltså vilka kommandon betyder vad EGENTLIGEN liksom. Sen la vi även stor kraft på gungan igen då hon inte direkt är rädd för varken gunga, smällar eller liknande men är helt enkelt osäker på vippandet och hur hon borde  förskjuta sin vikt. Hon blir osäker och väljer att hoppa av för tidigt liksom. Försökte peppa upp henne så hon skulle "glömma" osäkerheten men det funkade inte riktigt så framöver i den typen av träning ska vi lägga kraft på viktförskjutningen, balans och kroppskontrollen på gungan. Smäller det är det bara kul tycker hon, vilket alltid är en trevlig fördel. 

Det var alla våra träningar överlag, annars har vi lattjat runt lite i stan och försökt träna bland folkmassorna för att öka fokuset och förmågan att stänga ut störningar. Men när jag vill träna inne bland folk finns det noll respekt för folk med hund och folk går rätt över en även fast man inte ser dom. Så den idén dog snabbt ut tyvärr.

Nyår spenderade vi på Rörö med Elina och hennes familj. Vee var med och smälte bra in i flocken och vi blev bjudna på jättegod mat. Vee blev skrämd av de andra hundarnas reaktioner, skällande och springande en hel del under kvällen men kom ofta snabbt över det, men vid tolvslaget vart hon väldigt skakad för att vara henne. Hon blev lite som efter hon upplevt obehag generellt, lite apatisk och väldigt låg. Oron slog in kraftigt och jag kände att jag ville lägga av med hela hunderiet om hon blivit påverkad. Fabio som Elina har nu som vanligt är ju vanligtvis väldigt skotträdd men klarade sig oherhört fint i år. Men jag vet därför hur han kan vara och hur mycket svårigheter och hopplöshet som infinner sig med en skotträdd hund. Det är otroligt tråkigt. Men då hon var sitt vanliga jag dagen efter och tittade nyfiket vid enskaka smällar senare på dagen släppte oron snabbt. 

Nu dessa dagar har vi bara tagit det lugnt, vi tog en solig promenad igår vilket var första på länge. Hon var ett litet as till unghund men så är det. Tur att ha vänner man kan spy galla på som kan försäkra en att även "diskussioner" med hunden är en del i bildandet av relationen, haha. 
På fredag och lördag är det MyDog planerat för mig och Vee. Vi ska miljöträna, shoppa, sno på oss gratisprov, kanske Vevan får grovhångla med en eller flera who knows! Vi ska träffa folk vi känner och se om vi får plats att lyda oss lite bland folkmassorna. Kul ska det bli iallafall, och vi hoppas att hon inte hinner bli sjuk eller nått tills dess.