Planering av träningstillfälle nr. 5: Sånt som behöver tränas mer på
Fabio Lydnad 16/3 – Appellplan
Utrustning: Gott godis, bäverkong, kampleksak, apportbock
Dagens träning:
Uppvärmning – Ingen, jag vill spara all energi till träningen idag.
Positioner – Hjälpa honom rätt, belöna ofta, jobba utan pall
Självständiga positioner – Olika avstånd och hastigheter, kombinera med inkallning och apport i munnen, hjälp där det behövs
Fotgående – 360° svängar, olika hastigheter, variabel belöning, belöna utanför huvudet med handen eller rakt framifrån, hjälpa honom i svängarna för att påminna honom, träna något på att gå runt bakom för att ta kampleksak
Nedvarvning – Stretching
Kom ihåg:
Lägg hellre på ett extra kommando för att hjälpa honom in istället för kroppen.
Tänk på att stå rakt och tänk på alla hjälprörelser så jag inte gör dom.


Utvärdering av träningstillfälle nr. 5: Sånt som behöver tränas mer på
Fabio Lydnad 16/3 – Appellplan
Positioner – Vi körde på med att hjälpa honom in först med hjälp av en hjälpande hand. Efter några repetitioner minskade jag på hjälperna och kastade godis för att han senare skulle inta position på egen hand men med hjälp av ett förstärkande fot-kommando och en sista hjälpande hand på slutet. Det gick bra tyckte jag. Jag övade även på vändningar på stället där jag hjälpte honom extra med en ledande hand. Innan vi gick vidare i träningen pausade vi och drack vatten, eftersom att det var varmt och soligt blev han trött fort.


Självständiga positioner – Här fortsatte jag att utveckla positionerna och fokusera på ren självständighet. Började med att kasta godis och ta bort hjälphanden på slutet vilket gick helt ok, han hamnade lite snett men ändå intill sidan vilket är bättre än tidigare. Vi lade på inkallning och utan någon form av hjälp hamnar han gärna snett framför, antagligen för att få den där ögonkontakten.. Jag fick ett tips att vrida mig på stället när han är påväg in för att han ska tänka på att jobba med bakdelen och på så sätt putta in sig i rätt position. Vi prövade båda vänstervridning och höger vridning, men eftersom han har en vänsteringång blev det mer fokus på vänster. Det fungerade faktiskt helt ok det med! Han kom på att han hade en bakdel och började jobba mer med den även om han vart lite sned, men som sagt – hellre lite sned och i position än helt på sniskan och två meter bort. Jag gjorde även detsamma med apporteringen vilket gick fint. Han greppade bra och jobbade på med bakdelen trots apporten i munnen. Jag är nöjd över hans insats eftersom att han blev trött och varm relativt fort.


Fotgående – 360° Här fokuserade vi på att starta snyggt och tätt och gå raksträckor med inslag av 360° svängar åt både vänster och höger för att jobba med tajt position och bakdelskontroll i rörelse, vilket gick superbra. Han jobbade bra trots att han var trött och hängde på snyggt i svängar och olika hastigheter. Jag belönade varierat som planerat – duktig mig! Jag var även som planerat mycket noggrann på att belöna på utsidan av hans huvud för att putta in rumpan och kroppen mer, samt framför nosen för att få fram honom rätt. Jag hjälpte honom men en visande hand i de flesta svängar men även detta varierade jag och det gick också bra. Jag är nöjd med hans prestation. Vi avslutade men en liten träning på belöningskommando och att han då ska gå bakom mig för att ta leksak, men han var så trött och orkade inte riktigt engagera sig i kampen något längre så han fick bävern som belöning istället efter några lyckade repetitioner.
​

Allmänt framöver: Vi står ganska stilla i träningen som det är nu, men vi ska fortsätta att göra vårt bästa med fotgående och positioner för att försöka få till ett någorlunda fungerande fotgående. Bra att träna både ute och inne och i olika temperaturer och väderlag.
Sätta ett rep på bävern?

Planering av träningstillfälle nr. 4: Fokus på stadga och fart, snabb inkallning/apportering/läggande
Fabio Lydnad 12/3 – Gräsplan
Utrustning: Gott godis, bäverkong, apportbock, kampleksaker x2
Dagens träning:
Uppvärmning – Sitta/ligga/stå i position (fokus på sitt och ligg) med störning – provocera lite. Olika avstånd. Runda stolpe/träd för att få upp fart, placera ut och skicka hunden på leksak för att träna acceleration.
Inkallning med fokus på stadga/fart – Han SKA sitta kvar. Dröj med inkallningen, testa ”kom” istället för ”hit”. De första repetitionerna ska vara stärkande av farten med hjälp av kastad leksak varvat med kamplek. Sedan pröva utan. Mål = stadga och galopp in i rätt position.
Apportering med fokus på stadga/fart – Värm upp med att kasta apporten och sedan skicka honom att hämta. Sedan låta honom utföra halva riktiga momentet och belöna med lek efter han sprungit fram och greppat apporten påväg mot mig för att sedan göra hela momentet.
Läggande med fokus på stadga/fart – Utveckling av fjärren, träna nära och på avstånd, noga med ligga i utgångsposition, fokus på snabba lägganden på olika avstånd.
Nedvarvning – Springa fritt
Kom ihåg:
FOKUSERA på stadgan och farten. Det ska vara en bra växling mellan passivitet och aktivitet, det ska va kul och gå foooooort. Sportbil Fabio!!

Utvärdering av träningstillfälle nr. 4: Fokus på stadga och fart, snabb inkallning/apportering/läggande
Fabio Lydnad 12/3 – Gräsplan
Uppvärmning – Vi gjorde väldigt korta repetitioner i dagens uppvärmning för att spara kraft till resten av träningspasset. Vi började med sitt/ligg i positioner med störningar. Jag sket i stå eftersom det ändå inte är så viktigt i nuläget. Jag provocerade honom lite med hjälp av att kasta både bäverkongen och kampleksaker framför och förbi honom och han satt kvar fint. Jag gjorde liknande i ligg och var noggrann med att han ex. låg rakt. Det var svårare att stanna i ligg märkte jag eftersom att han lätt reste sig efter leksaken när jag lockade. Men jag var bara konsekvent och gav aldrig honom chansen att få den förrens han låg kvar en halv sekund längre. Han var duktig och jag är nöjd med hans stadgeutveckling. Jag gick även fram och tillbaka för att träna avstånd och att han skulle sitta kvar. Vilket också gick bra. Vi körde sen klassiska runda trädet, vilket som vanligt får upp farten och gör honom glad och peppad. Sedan fångade jag in honom och kastade en leksak för att sedan mana på honom och sedan släppa honom på leksaken. Det tränar upp hundens förmåga att accelerera framåt.

Inkallning med fokus på stadga/fart – Fabio satt kvar fint, främst de första gångerna vilket är bra då man bara trots allt får ett försök på tävling. På fjärde/femte repetitionen tjuvade han lite men då startade vi bara om. Vi började med att han skulle starta på kommando och kuta bort till mig och när han kommit till mig kastade jag en leksak vidare förbi för att dra upp farten ytterligare. Detta gjorde vi två gånger. Även här såg man tydligt att han aktivt hejdade sig själv från att tjuvstarta innan jag kallade in honom vilket jag tyckte om. Bättre det än att han springer innan. Och han har börjat förstå att han ska sitta kvar. Det är bara när det blir för mycket repeterande han förstår vad som kommer och tror jag blir gladare om han tar saker i egna tassar. I övrigt var slutpositionen acceptabel (+ lite extra hjälp ibland) och farten var kanon! Vi uppnådde målet för momentet!

Apportering med fokus på stadga/fart – Jag lät han springa efter apporten likt accelerationen till leksaken tidigare två gånger. Han kutade på bra, greppade jättefint utan tugg och kom tillbaka i bra positioner. Efter det så fick han sitta kvar medan jag gick iväg och släppte apporten likt det riktiga momentet. Målet här var att han skulle springa mot mig, greppa apporten och springa vidare mot mig och få utbyte av en leksak. Funkade jättebra, men eftersom apporten är ett sånt positivt föremål hade han svårt att förstå att han skulle släppa det utan att lämna i handen. Men kastade jag bävern gick det typ iallafall. Jag ser det som positivt att han håller kvar apporten trots lockande med leksak eftersom han länge tyckte apporten var äcklig. Vi byggde sedan på momentet och sket i att byta mot leksak och lät honom gå in i positionen istället och att jag tog apporten från honom innan belöningen. Han var så duktig! En klockren apportering med ett säkert greppande. Han hade slarvat något med själva greppandet på tidigare repetitioner och snubblar liksom över apporten innan han tog den men nu var hastigheten jättebra anpassad. Så vi gjorde bara det riktiga momentet 2 gånger innan vi tog paus igen.

Läggande med fokus på stadga/fart – Gick sådär, han är jätteduktig på att sitta kvar, lägga sig samt ligga kvar i position tills han får kommando om uppsittandet (!!!). Men han liksom klättrar ner i läggandet vilket jag helst inte vill ha. Jag vill ha ett kort och snabbt direkt läggande men jag tror att jag får nöja mig med det läggandet han har nu, bara han lägger sig utan DK liksom. Jag prövade att kommendera närmare med tydligare handkommando och 50% av gångerna lade han sig som jag ville men på avstånd blir det ändå stege. Vi har kämpat så mycket med snabba lägganden utan för mycket hjälper och man tycker att han borde sortera ut de rätta beteendet när han bara får belöning för det men han gör liksom inte det så jag tror jag nöjer mig med det momentet bara han har alla de andra kriterierna. Han sitter liksom kvar, ligger kvar och flyttar sig inte. Jag är nöjd med Fabio, snabbt läggande eller inte.

Allmänt framöver: Inget särskilt på dessa momenten jag börjar bli nöjd med helheten. Det är bara att nöta vidare på korrekta positioner utan hjälper. ​

En film från gårdagens träning! Det kallar jag effektivitet, ni! 
Vi hade riktigt skoj och var ute i närmare 2,5 till 3 timmar. Vi började med agility och körde slalom och byten för att se om han glömt allt men han var duktig! Lite fusk var det men i början när han inte var trött så var han som en Border Collie i slalomet och rev nästan av pinnarna så snabb som han var. Han satt och ryckte av förväntan i pauserna, och var på sånt härligt, fjantigt flamshumör men på ett bra sätt. Sen körde vi lite lydnad på skoj innan vi fortsatte med agilityn. Efter det gick vi vidare till hundparken där vi körde lite apporterings-skick och uppletande av föremål. Vi tränade också på att få ett rakare skick utåt. Sen avslutade vi med mer lydnad och trickträning i inomhushallen! 
Det bästa med detta passet var att vi gick ut ganska omotiverade men hade så sjukt kul under tiden så vi glömde bort alla måsten och tråkiga tankar. Jag tror att det är bra att plocka bort eller sänka kraven oftare, det fungerar iallafall för mig och den lilla brötiga men ack så dyra flatteungen!
​

Asså, vi hade ett sånt flow i träningen förra veckan! Fabio har uppgraderat sig till karamellhunden 2.0 och har 120% intensitet när det vankas träning, vilket är så himla kul att se. Han väcks till liv farbrorn!
Vi har tränat lite sök, apportering, lydnad och agility under veckan. Någon dag måste jag också få tummen ur lägga några personspår bara då jag hittat så många fina ängar och skogar här!
I söket är han så exalterad att han kryper ur skinnet och kastar sig ut i kopplet när någon annan hund skickas ut eller piper och gnäller. Inställningen är det iallafall inget fel på. Han springer ut, jobbar med hög nos och kommer in med belöningen jättefint! Han har fått beröm för hur han arbetar och svänger vilket alltid är skoj :) Vi jobbar med synretningar nu men snart vill jag nog ge mig på att testa ljudretning då han börjat förstå innebörden av träningen igen nu.
I apporteringen lägger vi fortfarande grunder, vi tränar att skicka ut mest rakt ut eller snett ut för att få signalen rätt. Vi tränar lite diregering vilket han kommer in i och vi har börjat utveckla stoppsignalen med sitt till sitt eller bara att stanna. Det svåra har varit att hitta ett sätt att stanna honom efter man skickar ut honom på en leksak eller dummie eftersom han så gärna stänger av och låter retrieverhjärnan sköta jobbet.. Dock hart jag kommit på att den kända orangea bäverkongen värderas högre än allt annat så stannar han när jag blåser blir det bäverbelöning. Ska pröva vidare och hoppas att det funkar framöver.
Vi ska dessutom visa upp både apportering och agility på skolans öppna hus som hålls nu på lördag. Apportering är vi ju helt bortkomna med men det vet ju inte publiken förhoppningsvis haha ;)

Apropå agilityn är det definitvt där vi briljerar mest just nu!! Han lyssnar så fint, tar snygga slalomingångar, lyssnar på kommando och kroppsspråk och är snabb som vinden (tycker jag haha). Senaste agilitypasset hade han fin självständighet och jobbade på lite längre avstånd än vanligen vilket var jätteskoj att se. Jag fick även träna på ett blindbyte vilket vi lyckades med mycket bra, gah vad jag är stolt över lilla flatten.
I lydnaden går det också bra, jag vet bara inte hur jag ska komma vidare.. Jag har tränat sönder startklassen förra året vilket gör mig lite trött på den. Dock är det i princip värdelöst att träna in nuvarande klass 1 då det byts efter årsskiftet!
Något vi däremot fått resultat i är att greppa och hålla träapporten! Han har gått ifrån att inte alls förstå meningen med omvänt lockande och spy ut apporten till att nu kunna hålla fint och länge, om ändå något löst. Vi fick där börja med att kampa med apporten helt enkelt och berömma när han höll hår och höll emot. Berömde och förstärkte när han hämtade den efter jag kastat. Sedan började jag lägga tid på basic omvänt lockande med fokus på mig och långsamt med hjälp av kommando och beröm kunde han hålla apporten. Apporten är det roligaste och jobbigaste att träna med hundarna jag haft, men det ger ta mig fan den härligast känslan när man väl lyckas!!

Mja, det va lite snabb och sen uppdatering (skulle egentligen skrivit klart detta inlägg förra helgen men vad gör man). Denna veckan har han vart i det blå, speedad och ofokus, men så är det ju. Hundar är trots allt hundar och inga robotar ;)
Vi chillar och myser mycket på dagarna och drar oss då och då ut  kylan för lite längre pass och promenader. Annars blir det mest småträning, eftersom jag känner mig omotiverad och oinspirerad.. Det kommer väl tillbaka så småningom, man behöver bara lite extra tid till att andas.

Blir ingen fortsatt serie detta, men funkar som utfyllnad i brist på annat.

Dagens throwback är denna träningen med fina Bacchus <3
Det var ett pass med superhärlig känsla och mycket humor.

Se inlägget här

Jag befinner mig i skrivande stund i London så här kommer en kort film på mig och Zelda i några startklassmoment. Trötta och sega, men ändå går det!

Igår satt jag och prisade Zelda men idag under provet var hon döv, blind och brydde sig inte ett smack. Satte sig snett och bakom, sprang iväg i fotgåendet, satte sig inte på kommando, tjuvstartade på apporteringen etc etc. Vi har jobbat så hårt men ändå sket det sig. Jag kände det redan när jag gick ner till lektionssalen med henne. Hon var distraherad, bortkopplad och besvarade ingen kontakt från mig. Majoriteten av hundarna var lost in space, och jag ville gräva ner mig i en åker. Hon har ju briljerat 3 dagar i sträck nu! Kanske var det problemet, då jag varken var nervös eller särskilt irriterad innan och under början av passet. Dock blev jag ju mer frustrerad allt eftersom hon struntade i allt jag bad henne om. Hon satte dock inkallningen utan att tjuva och hoppade bra över hindret höh. Blir så besviken att hon sedan var så duktig 5 minuter efter när vi tränade. Då kände jag igen henne igen! Jag vet att hon kan och hade kört på som vanligt utan särskilt mycket högre krav. Dock är hon ju som sagt van vid klickern i början och slutet i momentet samt vid halter etc. Och vi har alltid pausat mellan momenten. 

Jag tröstar mig med förståelse från lärarna, dom har sett våran utveckling precis som jag och bedömer den. Alla har dåliga dagar, men det är typiskt att dom alltid ska inträffa när det verkligen gäller. Suck. Jag tröstar mig också med den härliga känslan i den korta träningen efteråt. Det blev ett bra avslut i katastrofen. Jag önskar bara att mina lärare såg det.. Suck.
​

Provdagen börjar närma sig, och vi sliter med lydnaden jag och Zelda! Det har vart hur bra väder som helst för uteträning och att vara i gott sällskap av Matilda och Svante skadar inte. Efter en vecka i sär har cockern eld i rumpan vilket gör att intensiteten är hög och hon gör allt hon kan för att ligga ett steg före, något som inte alltid är superbra x)
Let's sammanfatta träningarna från måndag och tisdag då vi körde igenom momenten till nästa års startklass. Vi har inte ens tänkt på att länka något utan istället pausat i skuggan mellan momenten, då det är lättast för Zelda!

Följsamhet/linförighet/fritt följ:
Här ser jag en enorm utveckling från när vi startade. Dock slackar hon fortfarande efter och vägrar att gå självmant närmre mig än 1 meter.. Suck! Dock tröstar jag mig med att folk tränar fotgående i månader medans vi har fått tag på detta under några veckor. Jag är ändå nöjd, för det är ett stort steg för Zelda. Jag har även kommit på den högst intelligenta idén att går jag raskt hänger hon på i samma takt, alltså inte lika mycket släp och jämmer! Imorgon är det dags för upp till bevis vilket betyder att jag inte har så mycket att göra åt detta, just go with the flow.
Huvudsaken för mig här är att hon hänger med, växlar tempo och sätter sig självmant i halterna.

Inkallning:
Tjuvstarter överallt! Vad ska jag ta mig till? Slutprovet är i morgon och cockern tycker det är roligt att springa till mig utan att jag bett om det eftersom hon tydligen vet vad jag tänker. Kanske vet hon det också, men tjuvstarterna är fortfarande ett problem. Vi har lagt mycket kraft på stadga nu i slutet och såklart borde vi gjort det från början men med tanke på att vi har haft 6 moment att lära oss från grunden har det vart komplicerat att få ihop träningstiden. 
Ett breakthrough vi fick igår dock var att om jag undvek ögonkontakt under pausen innan kommendering så satt hon kvar längre. Man brukar i regel rekommendera 3 sekunders regeln när man tränar och tävlar lydnad oavsett klass eller svårighet. 3 sekunders regeln är att man i varje "paus" ska räkna till tre innan man går vidare. Alltså att man väntar ca 3 sekunder från att man gått från hunden och intagit sin nya plats innan kommendering och sedan 3 sekunder innan belöning. Jag har dock beslutat att jag får hoppas på det bästa, vara bestämd och tydlig och titta snett åt sidan innan inkallningen inträffar. Istället för 3 sekunder där får det räcka med tiden av ett djupt andetag. Ibland lägger hon sig ner, men accepterar hellre det än en tjuvstart. Annars är inkallningen snabb, snärtig och hon intar vanligtvis rak position med vänster ingång helt själv! Jag är så himla glad över att ingångarna någorlunda sitter, även om de blir sneda hälften av tiden.

Sitt under marsch:
Här har vi ett bra moment! Det var ett av de moment vi tragglade och hade svårt med men som nu för det mesta sitter som en smäck. Problemet är fotgåendebiten, men här är det något kortare sträckor vilket gör att jag tror vi har detta momentet i påsen, så att säga. Jag har försökt träna in ett sättande mitt under marschen, men som nu har tyckts försvunnit. Jag får väl fuska då och stanna till lite tydligare och kommendera sitt. Stadgan som vi hade problem med är som bortblåst. Hon sitter bra och tryggt och följer sedan med igen på fotkommandot! Heja oss!

Apportering:
Usch, usch, usch. Mitt favoritmoment med Bacchus är med Zelda min största fiende. Är nöjd nog med att hon fått ett intresse för apportbocken överhuvudtaget! Hon stannar, kommer på kommando, plockar för det mesta upp apporten men släpper en halvmeter från mig. Jag har inte alls kunnat få någon alls förändring på det och har prövat det mesta. Hon släpper direkt, vare sig jag belönar med röst, godis eller bara att jag klickar. Kamplusten är liten i denna lilla hunden så att hon ens plockar upp den och kommer samt avslutar får vara en vinst i mina ögon! När hon kom hit ville hon inte plocka upp något alls med munnen. 

Fjärrdirigering:
Ett till moment som jag faktiskt känner att vi gör bra! Hon stannar, lägger sig på kommando och ligger kvar tryggt och stabilt. Stadgan har hjälpt en hel del trots allt. Även här undviker jag kontakt tills jag kommenderar att hon ska lägga sig och sedan undviker jag kontakt på tillbakavägen igen. Här ligger hon kvar under 3 sekunder så då utnyttjar jag det. Dock tjuvar hon och sätter sig innan jag hinner be henne, dock är det en petsak och jag får väl vara snabb med att sätta upp henne istället så det blir ett kommando etc. Annars är det stabilt och hon har bara trott det vart inkallning ett par gånger så hoppas hon inte får för sig det imorgon.. oavsett är jag nöjd då jag minns hur jag knappt kunde stå en meter framför henne för ca 2 månader sedan. Idag kan jag stå 10 meter bort och ändå ha en trygg hund som tycker det är skitkul med inkallning och lydnadsmoment.

Hopp över hinder:
Klassens sista moment och även det ett moment som sitter perfekt. Det är nog det bästa och snyggaste momentet, förutsatt att hon inte tjuvar ;) Hon sitter lugnt kvar, hoppar på kommando och intar själv position genom vänster ingång. Ofta blir denna sne med ibland blir det också oerhört snyggt och jag är glad att vi iallafall får chansen att avsluta med flaggan i topp!

Heja heja, detta kommer gå så dåligt, men också så bra känner jag. Jag ger mig en klapp på axeln och Zelda kli på magen, det här har vi gjort bra! Och oavsett hur det går imorgon är jag fortfarande jag och Zelda är fortfarande Zelda. Det är ingen tävling och inget hårt kritiserat prov. Jag tror att detta kommer bli ett bra och roligt avslut på vår tid tillsammans och min tid här på Dingle!
Är dessutom riktigt wowad av Zeldas utveckling under hennes tid hos mig. Det finns mycket tempo att plocka ur en blyg liten "utsällnings" Cocker spaniel. Jag har sagt att jag inte vill ha en Cocker, men för Zelda hade jag kunnat göra ett undantag. ;)

​Vi drog till appellplanen med tikskyddet på och körde lydnad i kvällsolen, vilket gick hur bra som helst! Hon var jättepeppad, intensiv och helt med på noterna vilket gjorde träningen roligare. Vo tränade främst på fritt följ i baklänges marsch, positioner, sitt/ligg skiften och lite stadga i sittandet. 
Zelda har definitivt fått mer fokus och kontakt under rörelse vilket är perfekt! Vi är på rätt väg. Hon har även fått bättre koll på vad sitt respektive ligg betyder och svarar snabbare på handtecken. Det är stadga och avstånd som måste ordnas vidare. I stadgan med sittandet var hon huuuur duktig som helst! Flera gånger kunde jag med hjälper gå runt henne, samt ställa mig bakom henne då hon tidigare haft problem med det. Hon är rädd att bli trampad på så vill inte gärna känna sig klämd eller sitta mellan mina fötter, men det gick hur bra som helst med klicker och godis. Jag är himla nöjd med hur hon utvecklas från gång till gång! :D

Till sist försökte vi fota lite gulliga bilder, och ja, dom kan du se här ovanför. Jag är iallafall ganska nöjd med dom också! :)

Följsamheten är något av det svåraste med denna lilla, men absolut inget omöjligt! Hon har svårt med fokus och kontakten, vilket jag nu beslutat att ta tag it. Man kommer ingenstans om man bara skjuter på det som behövs fixas, eller hur? Vi har helt enkelt backat tillbaka och fokuserar på kontakten, den gamla, hederliga ögonkontakten. Hon fattar fort så snart kan vi nog applicera den i rörelse. Ännu jobbar vi på baklängesmarsch och det verkar vara en metod som funkar bra. När det går fort och effektivt upplever jag att hon är med mig fullt ut, och det är nog därför agilityn passar Zelda så bra. Vi jobbar på't! :)

Inkallningen har vi i en låst liten låda! Och jisses så bra och snärtig den är!! 
Problemet är hennes svårighet med att sitta kvar, eftersom hon snart vet att det är dags att springa fort, fort, fort. Vi måste träna stadga! Stadga är något av det viktigaste man kan träna hunden i kan jag tycka, för att få fungerande moment. Hon måste kunna sitta kvar, och först när jag backar från henne, för att sedan vända mig om. Belöna på plats, och inte med en inkallning!
Sen har hon en ovana att slå över i lyckan över att få rusha, vilket gör att hon lätt glömmer bort sig och kör två segervarv runt mig innan jag får in henne i position. Vi måste redan träna ingångarna, då jag nu får visa in henne till sidan. Vi får traggla ett tag till, men jag är helnöjd med farten, attityden och framförallt glädjen!

Sitt under marsch, är bra mycket jobbigare att få till än läggande under gång då det är något jag alltid associerat med zätat i eliten, höhö. Men det är också bra då min hund har lite svårigheter med ligg överlag. Här ska man gå i fritt följ och kommendera hunden till sitt, sedan runda hunden och stanna i position.. Tja, jag kan ju säga att runda hunden bidrog till att vi bara fick 50 poäng på vår första bedömda rallybana. Det blir nog ett av de svåraste momenten för oss. Zelda vill alltid följa med mig och har som sagt svårt med stadgan. Det är nog ännu ett moment där stadgan måste utvecklas för oss! Sen det där med "under marsch" får vi jobba på x) 
Kanske försöka jobba på handtecken eller ordförståelse?

Apporteringen, my old friend we meet again.. Som vanligt är detta momentet ett milt helvete med en hund helt utan föremålsintresse! Men, duktig som jag är har jag faktiskt ännu denna gång, lyckats väck någon form av primal instinkt långt ner i avgrunden i cockerns själ. Kanske rent av påmint henne att "hallå, du är faktiskt en apporterande fågelhund?". Haha, skämt åsido, så har vi nått en punkt då någon form av polett har trillat ner och jag är som på moln!
Jag svär på att det säkert är löpet eller nått, men fortsätter det såhär så ska jag köpa en dummie för gud vad skoj det är. Det började med att jag fick låna en pytteliten, smal apportbock till min minihund och sen fick jag genom lek och klicker in den i munnen frivilligt på henne, men innan blev jag tvungen att (mot mina vanliga träningsvanor) använda några repitioner av "tvångsapportering", men det betyder inte att jag skrämmer eller får henne att må dåligt på något sätt. Zelda är inte mycket för egna intiativ och påhitt så det blir mycket visa att detta vill jag att du ska göra. Men med den nya apporten fick vi ett genombrott! Hon tar den i munnen ute på appellplanen också, vilket är bra, nu kan vi utöka i olika miljöer samt få något form av att hon håller kvar.
Något lustigt som hände i tisdags var att vi lekte/tränade och fotade på appelplanen själva och jag bestämde mig för att kasta en del av min kamera ut i gräset för att få bort henne från mig och på så sätt kunna fota. Det är den där ringen man sätter på objektivet för att skydda från solen när man fotar (minns ej namnet). Hon kutar iallafall ut, plockar upp den och springer tillbaka med den till mig och är superstolt.. VA?! Är min enda tanke, vad håller hunden på med? Men vi fortsätter så för att fota lite till, längre och längre kast. Och varje gång kutar hon, och hämtar, och kommer tillbaka efter några segervarv, såklart. Hon kan apportera! Men kan hon apportera något vettigt eller bara kameradelar? xD Jag prövar att hålla kvar henne och kasta, och hon repeterar allt med samma intensitet. Sen tar jag apportbocken, och hon fortsätter briljera, precis på samma sätt som innan. Ostörd av att Svante kommit till planen lånar vi hans dummie, ungefär hälften så stor som Zelda och hon hämtar den med efter lite lek, och hon håller den helt rätt. Jag är lyrisk på riktigt! men vart kopplas detta till lydnaden? Jo, hon ska kunna hämta en apportbock och lämna på kommandot. Först trodde jag att den skulle kastas vilket vi nu lagt grunder till, men den ska placeras in när hon sitter kvar. STADGA! AVLÄMNINGAR! Men själva intresset och grunderna till att bära apporten har nu påbörjats, och jag är så glad, och det är även Zelda! 

Fjärrdirigering.. Det är enligt mig ett av de häftigaste och roligaste momenten om man får det snyggt, och med Bacchus var det så kul att träna när han redan kunde grunderna ;) Men, Zelda ska allt bli grym! Vi fortsätter traggla sitt och ligg och har börjat lära in bytena däremellan. Problemet vi kommer att ha är avståndet men jag är glad om vi får in skiften när jag står en halvmeter framför för det hade varit ett stort steg för både mig och Zelda som nybörjare i det här med lydnaden! Är redan så otroligt stolt över denna lilla <3
Det är bra med ett energiknippe till hund i fjärren för man får verkligen in trycket i skiftena. Jag vet hur jag vill att dom ska se ut, så vi ska kämpa för att förverkliga visionen! Heja oss!

​Hopp över hinder är himla skoj! Zelda älskar ju agility, men även här är det stadga. Dock är hon ganska duktig på det i detta momenten när vi tränat tidigare, frågan är snarare kommer hon ihåg det? Vi får pröva os fram och hoppas att hon inte springer runt bara, höh. Hon brukar fixa det med ett "ZELDAHOPP" kommando så vi kör på det och ser om det funkar helt enkelt. Ingångarna är bara det som hon saknar här. 

Helheten?
Ja, vad kan jag utvärdera från denna analys? Först och rämst att lilla unghunden kan mer än jag faktiskt tror att hon kan, men samtidigt behövs det jobbas på massor och vi har en lång väg kvar att gå! Dock är momenten (inte tävlingsklara moment såklart) inte för långt borta från att vara någorlunda acceptabla! Jag tror definitivt vi kan få ihop något till redovisningsdagen på skolan.
Annars är det bara ingångarna som vanligt.. Men det går liksom inte helt in, vi får hitta på något där tror jag. Omöjligt är det inte, men vi måste få till något. Får man variera ingångarna på tävling? Vänster ingång på vissa moment och höger på andra? 
Jag måste bestämma mig snart för annars står vi bara och velar x) 

Men! Detta var en liten utvärdering av våra framsteg hittills, och mer träning blir det, förhoppningsvis lite agility och viltspår också innan terminen är slut. Detta var allt för idag, men ska fixa ett inlägg till imorgon också då jag drar till Norge igen, på rasspecial för pyrrar <3