Nämen hejsan igen!
Vecka 12 kom till slut och äntligen skulle jag få lov att åka hem en vecka innan nya äventyr (kommer senare i inlägget så stay tuned!)
Jag och Vee reste hem med en supertung resväska på lördagen och var hemma vid eftermiddagstid. Vee sov/vilade lugnt i princip hela vägen hem och det var inga problem. På bussen ut till öarna tog vi vår plats och sen var det lugnt. Väl hemma tog vi en promenad bort till min faster med familj och hämtade upp föräldrarna och Vee fick hälsa på hela släkten i princip, inte henne emot att vara mitt i centrum, det är trotsallt där hon trivs allra bäst. All eyes on da Veva! 
Hon löper ju nu med som sagt och fick på sig trosor vilket inte är några större problem när dom väl är på. Dock har hon konsumerat ca 4-5 trosskydd under veckan och det förvånar mig att det som kommer ut faktiskt inte är kasst? Haha, välkomna till bajsuppdateringen! 

På söndagen var vi iväg på "ledighetens" första stopp, Rörö och en av mina bästa vänner Elina med sin nya lilla lånevalp hon passar och uppfostrar fram tills Augusti: En liten MAS vid namn Zaffran, en charmig och chill liten fluffboll.

Vi rände runt på en strand vid vattenbrynet och fotade valpen men även lite Vee som fyllde 11 månader på fredagen innan. Med byxor och nosar fulla av sand gick vi sen hem till Elina, hängde med flocken en stund utan problem och kopplade av några timmar innan vi drog hem igen. Mycket färja för vallhunden denna veckan, helt enkelt. På måndagen behövde jag och mamma åka till stan några timmar vilket gjorde att Elina vart snäll nog att passa Vee över dagen med. Hon hade svassat in till flocken ssom att hon ägde stället, busat med fielden Zelda som inte är jättemycket äldre och i perfekt storlek för bus, samt pockat på all uppmärksamhet som gick. På vägen hem fick hon leta godis i ljungen på ett berg innan vi drog hemåt och unghunden sa godnatt i ex antal timmar. 

På onsdagen var vi igång tidigt igen, vi hade bokat träning i Tagenehallen med en tjej jag följt på instagram ett tag och hennes två hundar. Lite agility stod på schemat men blev även ett litet lydnadspass. Och trots andra hundar, löp osv gick det fint och unghunden skötte sig bra. Ser fram emot att träna mer agility, oavsett vad höfterna säger, då hon tycker det är svinkul, drar på till max (även i ljudvolym) och springer ifrån mig på två röda! Kul!
Efter det drog vi in på lunch och fika på café med två av mina favoritvänner och Vee sov som en stock under bordet. Hon har växt massor i sin passivitet och miljöträning har jag märkt, trots att jag inte kunnat lägga stor del på den. Men hon har fattat konceptet "är matte passiv är jag det med" och det har funkat väldigt bra denna veckan. 

Tordagen kom och det blev ändrade planer. Jag skulle egentligen åkt till stan på miljöträning och cafésittning med Emma och hennes Dobermann Lincon samt Elina och Zaffran på fredagen men då Emma kunde på torsdagen så drog vi in då istället. Superkul att träffa Emma och Linc igen då jag sist såg dom båda när Linc va 11 veckor och nu är han redan 5 månader och har växt om vevan i både höjd och vikt. Vevan var plötsligt äldst i gruppen. Vi åt kladdkaka, chillade, pratade, hundarna sov och var allmänt charmiga. Innan vi sedan gick runt en bit för att hänga i stan. Vi stannade utanför Domkyrkan och beslöt oss för att ha en spontan liten fotografering och lek/träning med hundarna bland allt folk vilket gick oväntat bra. Härliga bilder, bra träning och vi kunde skämma ut oss i godan ro när folk kastade underliga blickar, haha!
Efter ex antal timmar i stan drog vi hem och fikade en gång till med min farmor och bror. 

Under fredagen tänkte vi vilat men fick förfrågan att gå ut på caféet igen under kvällen med tre vänner vilket var supermysigt. Vevan trivdes och sov så vi klagade inte någon av oss. Möjlitvis var det liiite kallt, men man blir bortskämd nu när solen faktiskt tittat fram lite det senaste och snön försökt smälta. Själv är jag snötrött nu och var glad över barmarken ute på ön, trots att det ibland innebar blöta tassar istället.

Lördag var det lugnt. Vi tog en liten promenad ut i bergen med familjen vid lunch, annars var det vila vilket alltid behövs hos en liten unghund som just nu är van vid 70% vila i vardagen typ. 
Anledningen var dessutom för att jag skulle packa.. Till vad kanske ni undrar? Jo, jag har vart tyst om våra planer, mest för att det inte vart jättemärkvärdigt kanske och kanske också för att jag är supernervös men såklart också supertaggad då det kommer innebära hundträning i massor bland annat. 
Jo, jag ska nästan göra en repeat av påsken förra året och spendera 4 veckor på kennel under valpning och lammning! Men denna gången stannar jag i Sverige, men dock så drar jag till Örebro istället. Fördelen med distansstudier och kompromisser i vardagen!
Vee och jag ska bo hos Fanny och Thomas som driver bland annat företaget Klickerklok men som båda även har hand om kenneln For The Win (FTW). De har främst BC, men även ex Vorsteh. Jag ska hjälpa till med valpar, hundar, fåren och andra småsysslor under min tid hos dom. Och som grädde på moset ska vi få hjälp med vallningsträning och diverse annat, vilket är superkul och känns superbra! Precis vad vi två behöver, särskilt bland fåren. 

Vee är lite känslig och ibland låg i sin andra löpvecka, men har sina dagar där hon är sitt glada jag och är redo för arbete. Men då vi inte vallat på länge nu mest pga diskussionerna vi för med varann tror jag inte hon skulle säga nej till det heller! 
Så nu sitter vi här på ett trångt SJ-tåg mot Stockholm (via Örebro) och vevan vilar under sätet. Tack och lov erbjöd sig en snäll tant med en annan hund att byta plats då jag bokat min. Så nu är det lugnt och tryggt igen. Imorgon och fram till onsdag om jag minns rätt ska vi få titta på kennelns valpköpare som kommer på kurs och får vi vara lov att vara åhörare. Så kul då jag missar några träningstillfällen nere i Jönköping under april.

Så ja, det var väl vår uppdatering! Ska fota en heeeel del under tiden och även för kenneln är tanken så kommer publicera bilder under veckorna iallafall. Hinner jag blogga om träning och vardag gör jag det! :)
​

Vee väckte mig vid halv åtta i tisdags, ålade upp till mitt ansikte och gjorde allt i sin makt för att dra upp stackars mig ur sängen. Jag gick irriterat med på det och släppte ut henne för en morgonkiss. Inget utöver det vanliga liksom. När jag ska lägga mig i sängen igen ser jag två mörka fläckar vid fotändan på sängen, tänker att det vart bajsfläckar som hon en gång lämnade i sängen som valp när hon var så dålig i magen efter märg så hon bajsade vattenkonsistens. Jag tände mobillampan och möttes av en RÖD fläck! 
Vanligtvis ger blodfläckar av diverse slag ett adrenalinpåslag av det negativa slaget, men inte denna gång! Mina känningar hade vart rätt sedan några veckor tillbaka,

LÖPET ÄR HÄR! 

Ännu en gång, vanligtvis tänker tikägare "suck, nu kom löpet nu kan vi inte göra saker på ex antal veckor", men tikägare som jag jublar och firar att unghunden ska få lov att börja mogna till slut. Min teori om separationsångesten den senaste tiden dessutom kan mycket väl ha påverkats av de nya, främmande hormonförändringarna, då hon i måndags var ensam 40 min i sin hage (dock hade hon hoppat över igen men vad gör man) utan att ha dragit fram eller försökt bita sönder något överhuvudtaget! Helt galet. Jag tänker hoppas och tro att det är pga löpet fram tills valpen bevisar att jag minsann haft fel! Antingen är det enstaka gånger i samband med varje löp, eller så är det just pga hormonerna och förändringarna från valp till "kvinna", haha.. Kanske blir det lättare framöver och efter flertalet löp! Vi hoppas och tror och håller alla tummar, tassar och klor. 

Vi har nästa vecka bokat in träff med bästisen Elina och hennes flock söndag och även måndag då hon ska få vara där själv över dagen! Sedan har vi en agilityträning på onsdagen, samt några vänner vi ska hänga med igen (bortsett ifrån plugget). Sedan händer mer spännande grejer men det skriver jag om nästa vecka. Vee har haft en så otroligt lång period med vila pga diskussioner i vår träning och förmodligen hormoner som förstört lite extra. Nästa vecka och en månad framåt kommer jag ha mer tid för henne och att kunna ge det hon förtjänar varje dag. Bättre unghund kan jag inte ha egentligen när det kommer till vila och passivitet/lugn inomhus. Vi ska knö in vallning, lydnad, agility och spår förhoppnings, som vi längtat båda två!

Det jag kan säga nu är iallafall att det vart en del motgångar ett bra tag nu och att byta miljö ett tag kommer förmodligen att göra gott! Det skäms jag inte för att skriva.
Det blir alltid bättre någon gång! Nu jävlar tar vi sats!

Hur går det med ensamheten kan man fråga sig?
Jovars, inte så snabbt framåt tyvärr.. Dessutom har jag två bokade besökstider på torsdag på runt 2 timmar var som jag måste gå på utan hundvakt, vi får se hur det går. Jag har inte gått och handlat etc när hon vart själv hemma pga att jag inte haft tid, eller helt enkelt vågat, jag har dock suttit mycket ute i köket, gjort diverse ritualer fram och tillbaka och försökt i den mängd jag kan. Vee spenderar nu sin ensamhet i en avskärmad, lagom rymlig komposthage, med det hon får tugga på inuti. Dock då tygburen till koja hon hade där inne var hög nog för henne att klättra upp och därmed skutta över kompostgallret när det blev jobbigt, det kom hon snart på - problemlösare, en egenskap jag annars värdesätter högt, haha. Inte så kul att städa just då men lite roligt att reflektera över nu i efterhand. 
Jag har börjat lämna henne och gå den korta rundan runt kvarteret då och då, och ska utöka tiden drastiskt med runt 5 min varje gång nu under veckan är tanken, träna minst 3 ggr per dag. Jag har gått iväg ut och inte vart borta minst 40 min på runt 1,5 vecka nu iallafall och jag upplever att det möjligtvis gör henne tryggare att veta, möjligtvis inte. Förhoppningsvis har den ytterligare avskärmningen och införande av en koja bidragit lite till trygghetsfaktorn med. Igår bytte vi turburen mot stålburen, som är lite lägre, och lättare för mig att förvara, då det kunde gå in 3 st vevor i tygburen. Målet där är ju såklart att kunna ta bort hagen successivt med tiden! Till sommaren ska hon ev få gå ensam i hundstall en del medan jag jobbar (men förhoppningsvis även vara med en hel del), så det kommer kunna fortsätta underhålla träningen och skapa mer rutiner, samt att jag ska iväg en period i April, hoppas även där kunna träna en hel del, då utan hage såklart , samt kanske fråga om jag kan få hjälp av en äldre, trygg individ då Vee har funkat väldigt bra att va ensam en längre stund med en redan trygg hund för att se om det kan underlätta hennes ångestfylla tonårsperiod. Jag får ta mig i hårdkragen denna veckan, faktiskt trycka in denna träningen och samtidigt hinna plugga till fredagens tenta. Det blir en utmaning och jag känner mig otroligt omotiverad, men man får göra det man måste.

I övrigt har vi haft paus från all sorts träning, även vallning ett tag. Dels för tentaplugget men oxå för allmän grå och trist period med 40 cm snö och what not.. Vi gick ut i torsdags och körde ett pangpass i lydnaden, men utöver det är det svårt. Dessutom är Vee lite knepig och obekväm i flera situationer, och vi får inte riktigt bukt med det. Det funkar liksom men hade hellre velat ha mer glädje än vi har just nu och jag vet inte riktigt hur jag ska gå tillväga. Har en del frågor som jag hoppas kunna reda ut framöver med lite tips. I lördags vallade vi igen, men hunden har slutat lyssna utomhus helt i de förutsättningarna vi har. Fåren springer från Vee då hon som ni vet gärna är för på, och dom vill inte vara hos mig heller vilket resulterar att vi båda ständigt för gå efter fåren som springer runt lagårn' och upp för backarna täckta med djupsnö.. och när jag försöker låta hunden ta lite ansvar så stänger hon ut mig helt och lyssnar inte ens när jag panikryter, nödstoppen vill inte slå in. Relationen sätts på spel liksom. Säger jämt att jag ska bygga relation hit och dit och jag vet ju egentligen hur men känner inte att varken lek eller samarbetsövningar ger den effekt jag vill föreställa mig, vilket såklart sänker motivationen ännu mera.. Det blir den där tanken att alla lyckas utom jag med diverse vardagsgrejer just nu, och flertalet har en trygg hund till sin unga slyngelhund som kan lära den ytterliggare. De har haft den från 8 veckor och har en toppenrelation osv osv. Kanske är hon extra obekväm med mig för att jag "överger" henne och ställer krav på att hon ska vara ensam så mycket nu efter vad som hänt på den fronten, who knows. Svårt med en individ som kan vara så otroligt stenhård och tuff i ena sekunden, men så otroligt känslig i nästa. Det är en konst att lära sig en sån hund, helt enkelt. Vi tragglar på.