Vi lär oss något nytt om oss själva varje dag. Och ja, jag anser att jag har fått nån form av fästingfobi. Varför ska blodsugande parasiter som bara sprider bakterier, sjukdomar och olycka få finnas? Onödigt. Mitt flyktbeteende för att överleva säger spring när jag är i kontakt med fästingar. Och ja, jag är mycket väl medveten om hur jobbigt det kommer att bli framöver. Särskilt jobbigt nu när dom letat sig på Zelda, för fästingar är ju egentligen något som drabbar alla djurägare, och inte minst oss hundägare. Men att få dom i sängen är inte jättenajs, och dom är bra vidriga när dom är fulla med blod.. Idag har jag plockat två stora med fästingsnara på Zelda, en liten som gick av på hälften (en tyst minut) och spolat ner ytterligare två krypare. Tur som sjutton att man själv är vaccinerad mot TBE, även om det inte minskar riskerna jättemycket. Det känns åtminstone bättre i själen. För nej, jag vill inte ha anaplasma, jag vill inte ha borrelia eller TBE för den delen heller och inte ge det till min hund. Nej kära fästingar, jag vill inte dela blod med er. Jag är inte redo att ta det steget i vårt förhållande ännu.
0 Kommentarer
Kanske dags att blogga lite igen!
Denna veckan har vart nästan halv, iallafall när man ser till hundträningen. Jag och Zelda knödde oss på bussen och anlände i Dingle vid lunch och tog det mest lugnt den dagen. Dock så kom det ett stort åskväder och dränkte oss, och dundrade. Zelda blev stressad men överförde stressen till överdriven energi och peppighet. Jag beslutade mig för att träna med musik på för att glömma den dumma naturen utanför, och vilken tur det för då upptäckte jag att denna lilla spanieln har genomgått någon slags förvandling sedan förra veckan. Hon gick självmant in i fina fotpositioner, skiftade lyhört mellan sitt och ligg på avstånd, och tränade mer än gärna in hakan i backen. Vad har hänt? Och inte bara det, igår bestämde jag för att lägga två viltspår i en dunge inte långt från skolan. Spåren låg på planmark, i högt vildvuxet gräs och hade varsin vinkel på 90°. Dock slösade jag rejält med blod i varje spår, då det var andra gången någonsin vi tränade. De blev kanske 30-40 m långa totalt och låg i 45-50 min. Och hon gick som en klocka!! Serpentinade en del men hade nosen 80% i spårkärnan under spårets gång. Sedan att hon inte är intresserad av klöven är en annan sak, haha! Hon blev rejält nöjd efter två guldspår, den lilla cockern. <3 Inte noga med det, på förmiddagen hade vi tränat lydnad och stadgan har börjat bli mycket bättre under sitt. Hon är villig att träna trots störning och är härligt förväntansfull. Idag tränade vi agility i ca 2 timmar och även här blev jag positivt överraskad. Hon söker hinder bättre när vi lagt lite extra krut på det. Sedan när vi pausat och skulle springa bana tog hon alla hinder, tunnlar och slalom helt perfekt OCH hade fart! Jag var så nöjd, asså jisses. Matilda fick pröva köra henne också, och hon stannade med henne med fin kontakt och bra driv. Hon har gått ifrån att vara osäker, försiktig och reserverad i den nya miljön, till att ta för sig, öka avståndet från mig och köra eget race. Gud vad hon är bra denna lilla! Den som vill ha en mindre hund med bra aktivitetsnivå ska absolut inte sortera bort cockern, för det finns gott om driviga hundar må jag säga. Vi prövade även något nytt förra och denna veckan, nämligen att gå patrullstig! DÄr ska en figurant gömma sig i skogen och hunden ska vind- eller ljudmarkera den främmande personen. Dock var skogen lite för "skogig" för Zelda som mest tyckte det var usch, så vi var i öppnare terräng med henne. När hon sedan förstod att hon skulle vittra efter Matilda i luften gick det fort. Det finns många snälla tanter att hitta i skogen sa hon! Nu börjar även löpet lida mot sitt slut och jag vet inte om det är tillfälligt men känns redan nu som om hon mognat. Antingen det eller så har all träning äntligen gett resultat! Det gulligaste någonsin hände dock inatt när hon lämnade sin sovplats på dörrmattan och hoppade upp hos mig, kilade in sig vid sidan och lät mig hålla om henne resten av natten. Dock vill man istället aldrig gå ur sängen, vilket brukar bli ett problem. Idag var jag på äventyr i Ljungskile! IPO-tävling med några av Europas duktigaste ekipage, riktigt spännande och roligt att se. Både Schäfer, Malle, Dobermann och Riesenschnauzer! Jag har sisådär 1000 bilder att gå genom så här kommer en film så länge, ha det! Här kommer mina första manuella bilder! Hittade nån bra inställning som funkade, vilket gjorde mig lycklig i själen. I helgen var jag ju i Norge på rasspecial, vilket jag får ägna ett eget inlägg till, men jag och Bacchus fick ändå tillfälle att ta några promenader och mysa oss tillsammans, men även fota i det vackra vädret såklart. Här kommer mina favoriter! :)
Vi drog till appellplanen med tikskyddet på och körde lydnad i kvällsolen, vilket gick hur bra som helst! Hon var jättepeppad, intensiv och helt med på noterna vilket gjorde träningen roligare. Vo tränade främst på fritt följ i baklänges marsch, positioner, sitt/ligg skiften och lite stadga i sittandet. Zelda har definitivt fått mer fokus och kontakt under rörelse vilket är perfekt! Vi är på rätt väg. Hon har även fått bättre koll på vad sitt respektive ligg betyder och svarar snabbare på handtecken. Det är stadga och avstånd som måste ordnas vidare. I stadgan med sittandet var hon huuuur duktig som helst! Flera gånger kunde jag med hjälper gå runt henne, samt ställa mig bakom henne då hon tidigare haft problem med det. Hon är rädd att bli trampad på så vill inte gärna känna sig klämd eller sitta mellan mina fötter, men det gick hur bra som helst med klicker och godis. Jag är himla nöjd med hur hon utvecklas från gång till gång! :D Till sist försökte vi fota lite gulliga bilder, och ja, dom kan du se här ovanför. Jag är iallafall ganska nöjd med dom också! :) När detta publiceras är jag i Norge på rasspecial och det ska bli så himla roligt! :D
Här kommer lite bilder från lydnadstävlingen för x antal veckor sedan som får mig att önska jag hade hund, en vallhund eller retriever och tävlade elitlydnad. Nåväl! Slutet på terminen närmar sig och mina lärare är så duktiga att dom lägger redovisningar, prov och inlämningar på samma veckor. Whoop, ingen fritid och ork att blogga för min del! Men, en del hundträning och fotografi har vi ändå hunnit med. Vilken underbar vecka det varit vädermässigt! Shorts, linnen och bad, jag älskar verkligen våren och sommaren. I måndags åkte vi några stycken till en sjö i närheten av skolan och badade, och självklart fick några hundar åka med och Zelda tog troligtvis hennes första dopp. Det var väldigt kallt men det gick allt! Lilla spanieln lyftes ut i vattnet och fick röra på hela kroppen en stund :) Hon tyckte det var lite läskigt men simmade (läs plaskade) på bra för att vara första gången. Hon höll på att sjunka både framåt och bakåt men kämpade allt hon kunde, haha! Självklart fick hon hjälp. Vi har också startat upp träningen igen, äntligen! Men.. under tisdagen startade löpet.. Egentligen får löpande tikar inte vistas på skolan men dispens kan ges om hon har tikskydd utanför rummet och inte vistas i allrum etc. Vi måste verkligen fortsätta träningen, så vi får se hur detta går! Dock, så har lilla cockern gått och blivit riktigt träningsbar, vilket är något jag är överlycklig över. Kanske är det löpet, haha, eller så har hon faktiskt börjat inse hur kul det kan vara att ha fokus på (extra)matte och jobba lite för belöningen! Vi ska ju träna våra hundar till att någorlunda kunna klara startklassen i den nya lydnadsklassen, och vi började checka av dessa moment. Här får ni ett riktigt långt inlägg som kompensation för min frånvaro! Följsamheten är något av det svåraste med denna lilla, men absolut inget omöjligt! Hon har svårt med fokus och kontakten, vilket jag nu beslutat att ta tag it. Man kommer ingenstans om man bara skjuter på det som behövs fixas, eller hur? Vi har helt enkelt backat tillbaka och fokuserar på kontakten, den gamla, hederliga ögonkontakten. Hon fattar fort så snart kan vi nog applicera den i rörelse. Ännu jobbar vi på baklängesmarsch och det verkar vara en metod som funkar bra. När det går fort och effektivt upplever jag att hon är med mig fullt ut, och det är nog därför agilityn passar Zelda så bra. Vi jobbar på't! :) Inkallningen har vi i en låst liten låda! Och jisses så bra och snärtig den är!! Problemet är hennes svårighet med att sitta kvar, eftersom hon snart vet att det är dags att springa fort, fort, fort. Vi måste träna stadga! Stadga är något av det viktigaste man kan träna hunden i kan jag tycka, för att få fungerande moment. Hon måste kunna sitta kvar, och först när jag backar från henne, för att sedan vända mig om. Belöna på plats, och inte med en inkallning! Sen har hon en ovana att slå över i lyckan över att få rusha, vilket gör att hon lätt glömmer bort sig och kör två segervarv runt mig innan jag får in henne i position. Vi måste redan träna ingångarna, då jag nu får visa in henne till sidan. Vi får traggla ett tag till, men jag är helnöjd med farten, attityden och framförallt glädjen! Sitt under marsch, är bra mycket jobbigare att få till än läggande under gång då det är något jag alltid associerat med zätat i eliten, höhö. Men det är också bra då min hund har lite svårigheter med ligg överlag. Här ska man gå i fritt följ och kommendera hunden till sitt, sedan runda hunden och stanna i position.. Tja, jag kan ju säga att runda hunden bidrog till att vi bara fick 50 poäng på vår första bedömda rallybana. Det blir nog ett av de svåraste momenten för oss. Zelda vill alltid följa med mig och har som sagt svårt med stadgan. Det är nog ännu ett moment där stadgan måste utvecklas för oss! Sen det där med "under marsch" får vi jobba på x) Kanske försöka jobba på handtecken eller ordförståelse? Apporteringen, my old friend we meet again.. Som vanligt är detta momentet ett milt helvete med en hund helt utan föremålsintresse! Men, duktig som jag är har jag faktiskt ännu denna gång, lyckats väck någon form av primal instinkt långt ner i avgrunden i cockerns själ. Kanske rent av påmint henne att "hallå, du är faktiskt en apporterande fågelhund?". Haha, skämt åsido, så har vi nått en punkt då någon form av polett har trillat ner och jag är som på moln! Jag svär på att det säkert är löpet eller nått, men fortsätter det såhär så ska jag köpa en dummie för gud vad skoj det är. Det började med att jag fick låna en pytteliten, smal apportbock till min minihund och sen fick jag genom lek och klicker in den i munnen frivilligt på henne, men innan blev jag tvungen att (mot mina vanliga träningsvanor) använda några repitioner av "tvångsapportering", men det betyder inte att jag skrämmer eller får henne att må dåligt på något sätt. Zelda är inte mycket för egna intiativ och påhitt så det blir mycket visa att detta vill jag att du ska göra. Men med den nya apporten fick vi ett genombrott! Hon tar den i munnen ute på appellplanen också, vilket är bra, nu kan vi utöka i olika miljöer samt få något form av att hon håller kvar. Något lustigt som hände i tisdags var att vi lekte/tränade och fotade på appelplanen själva och jag bestämde mig för att kasta en del av min kamera ut i gräset för att få bort henne från mig och på så sätt kunna fota. Det är den där ringen man sätter på objektivet för att skydda från solen när man fotar (minns ej namnet). Hon kutar iallafall ut, plockar upp den och springer tillbaka med den till mig och är superstolt.. VA?! Är min enda tanke, vad håller hunden på med? Men vi fortsätter så för att fota lite till, längre och längre kast. Och varje gång kutar hon, och hämtar, och kommer tillbaka efter några segervarv, såklart. Hon kan apportera! Men kan hon apportera något vettigt eller bara kameradelar? xD Jag prövar att hålla kvar henne och kasta, och hon repeterar allt med samma intensitet. Sen tar jag apportbocken, och hon fortsätter briljera, precis på samma sätt som innan. Ostörd av att Svante kommit till planen lånar vi hans dummie, ungefär hälften så stor som Zelda och hon hämtar den med efter lite lek, och hon håller den helt rätt. Jag är lyrisk på riktigt! men vart kopplas detta till lydnaden? Jo, hon ska kunna hämta en apportbock och lämna på kommandot. Först trodde jag att den skulle kastas vilket vi nu lagt grunder till, men den ska placeras in när hon sitter kvar. STADGA! AVLÄMNINGAR! Men själva intresset och grunderna till att bära apporten har nu påbörjats, och jag är så glad, och det är även Zelda! Fjärrdirigering.. Det är enligt mig ett av de häftigaste och roligaste momenten om man får det snyggt, och med Bacchus var det så kul att träna när han redan kunde grunderna ;) Men, Zelda ska allt bli grym! Vi fortsätter traggla sitt och ligg och har börjat lära in bytena däremellan. Problemet vi kommer att ha är avståndet men jag är glad om vi får in skiften när jag står en halvmeter framför för det hade varit ett stort steg för både mig och Zelda som nybörjare i det här med lydnaden! Är redan så otroligt stolt över denna lilla <3
Det är bra med ett energiknippe till hund i fjärren för man får verkligen in trycket i skiftena. Jag vet hur jag vill att dom ska se ut, så vi ska kämpa för att förverkliga visionen! Heja oss! Hopp över hinder är himla skoj! Zelda älskar ju agility, men även här är det stadga. Dock är hon ganska duktig på det i detta momenten när vi tränat tidigare, frågan är snarare kommer hon ihåg det? Vi får pröva os fram och hoppas att hon inte springer runt bara, höh. Hon brukar fixa det med ett "ZELDAHOPP" kommando så vi kör på det och ser om det funkar helt enkelt. Ingångarna är bara det som hon saknar här. Helheten? Ja, vad kan jag utvärdera från denna analys? Först och rämst att lilla unghunden kan mer än jag faktiskt tror att hon kan, men samtidigt behövs det jobbas på massor och vi har en lång väg kvar att gå! Dock är momenten (inte tävlingsklara moment såklart) inte för långt borta från att vara någorlunda acceptabla! Jag tror definitivt vi kan få ihop något till redovisningsdagen på skolan. Annars är det bara ingångarna som vanligt.. Men det går liksom inte helt in, vi får hitta på något där tror jag. Omöjligt är det inte, men vi måste få till något. Får man variera ingångarna på tävling? Vänster ingång på vissa moment och höger på andra? Jag måste bestämma mig snart för annars står vi bara och velar x) Men! Detta var en liten utvärdering av våra framsteg hittills, och mer träning blir det, förhoppningsvis lite agility och viltspår också innan terminen är slut. Detta var allt för idag, men ska fixa ett inlägg till imorgon också då jag drar till Norge igen, på rasspecial för pyrrar <3 Hej igen!
Något jag börjat tänka på det senaste är att min blogg mer och mer har gått från hund, till foton på hund.. vilket inte nödvändigtvis behöver vara negativt, men det var inte den huvudsakliga anledningen till att jag startade bloggen. Jag vill skriva om hundträning och allt som rör hundvärlden, jag vill skriva om något mer än bara min vardag. Vad skulle ni som tittar in vilja läsa om? Imorgon och några veckor framåt ska jag ju ha Zelda igen så då blir det lite träning och planering iallafall, ska även försöka filma lite mer då det är nyttigt att se tillbaka på samt underhållande i allmänhet. Kanske ska man göra lite positivt/negativt för månaden eller liknande, vilket jag sätt på andra bloggar jag följer.. Jag får styra upp detta! Dock så har jag så mycket bilder liggande som jag tidigare lovat att lägga ut, men jag kanske bara ska lägga ut de bästa så det inte blir så mycket bilder? Eller vill ni se bilder? Berätta gärna för jag är så lost. Fotografi har blivit en så stor del av min vardag nu och i och med att våren och det fin vädret kommer, folk skaffar valpar etc så blir det automatiskt mer kamera och mindre annat. Nästa vecka har jag iallafall börjat planera agilityträning och lydnadsträning då vi fått i uppgift att träna in moment för de nya reglerna som tillämpas under 2017, kallad för startklass! Sååå, återigen till det som inlägget egentligen ska handla om, valpis! Vilken överraskning va? Idag hade jag i uppgift att passa Vendelas lilla Barbie i några timmar (mer specifikt 1,5 timme) under förmiddagen då hon är borta över helgen och hennes farmor skulle bort en snabbis. Det gick bättre än jag trodde det skulle gå för mig med en valp, haha! Jag är vilsnare än om en elefant ska ta hand om en fågelunge, eller tja, kanske tvärtom med tanke på vilken liten bulldozer Barbie är. Tänder som knivar, men söt som socker är hon! ;) I början grät hon och talade högljutt om från rummet två dörrar bort hur hon skulle fly och hitta en snäll familj som inte är så hemska att de ensamtränar henne och servera henne korv på silverfat. Men så fort hon tystnade en kort stund gick jag dit och hämtade henne och bädden och kissade av henne i trädgården. Hon har växt och blivit så stoooor på 2 veckor!! Dubbla storleken från sist jag fotade henne, och hon börjar faktiskt se ut som en Flatcoated Retriever och inte bara som en liten bebis. Vi chillade, busade, hon tuggade och jag planerade vad jag skulle säga till frisören i en nära framtid när stora delar av mitt hår hade blivit avtuggat av en flattevalp. Vi var ute i gräset och njöt i solen bland blommor och blader och sedan däckade hon inne på Vendelas rum, vilket gjorde att jag såg min chans att ensamträna. Hon hälsar också att vara modell och ta vara på sitt vackra, unga utseende är ett slitsamt jobb som kräver mycket sömn.. zzzzz... Det våras verkligen för valpar, dom är överallt! Inte för att jag klagar, jag får ju gos jag med.
Idag bar det av över djupa vatten ut till Rörö igen för ett besök hos Elina och hennes mammas kennel, där dom nu har en kull ljuvliga Whippet valpar! Mycket mys, tuggande, sovande och bus i omgångar blev det, och självklart skulle jag ju ha med kameran (som jag nästan glömde hemma, höhö). Är ganska nöjd med bilderna från idag, inte alla men vissa! Ska starta nått projekt att försöka lära mig manuella inställningar framöver, vilket blir lite spännande. Sålänge får ni titta på valpisar! :) |
Välkommen hit!
Här kan ni följa mig - Karin, och min Border Collie Vee, lite allt möjligt om vår vardag och ämnet hund och allt som hör till! Välkommen!
FÖLJ OSS PÅ INSTAGRAM FÖR BILDER, VIDEOS OCH ÖVRIGA UPPDATERINGAR!
@crossdriversBit inte när det räcker att morra, |