Nej, det är så det är. Punkt slut. 
Jag har märkt någon form av "trend" den senaste perioden bland de mer hängivna veganer och vegetarianerna. Hunden ska självklart också gå på en helt vegetabilisk kost! Jättebra, eller hur? Nej. Nej, det är det inte. Och jag ska förklara varför, men låt mig först få klargöra detta ytterst simpla råd som många verkar missförstå i vildsinta argumentationer; Hunden kan leva hälsosamt på en noggrant planerad, vegetabilisk kost. Men detta innebär inte att hunden bör göra det. Även om hunden väljer en morotsbit över en leverbit, betyder det inte att hunden mår bättre av det. Hunden äter både strumpor och choklad. Det luktar och smakar spännande. Hunden avgör inte vad som är nyttigt och givande för kroppen, det är det vi människor måste förse hunden med. 
Låt oss gå ett tag tillbaka och studera vargen och början av hundens domesticering.

Öppna den vuxna hundens mun, då ser du 42 tänder. Dessa tänder tillhör en karnivor, en köttätare. Detta ser man eftersom att tänderna är spetsiga, så enkelt är det i grunden. Rovdjur har spetsiga tänder, de jagar och hugger. Bytesdjuren, som också kan vara karnivorer men som oftast är gräsätare - herbivorer - har platta tänder för att mala ner växter, spannmål etc. Omnivorer, allätare, har oxå generellt sätt platta tänder och skillnaden ligger istället i nedbrytningsförmågan.
Att tänderna har funktionen att dela maten är en självklarhet, men varje tandgrupp har olika syften. Redan här beskrivs tydligt vad tänderna är formade till. 

• Incisiverna är hundens framtänder (I1-I3 på bilden uppe/nere). Enligt Glanna "kommer ordet incisiv från latinets incidosom vilket betyder skära och det är precis den funktion dessa tänder har. De skär upp huden på ett bytesdjur eller fosterhinnan vid valpning. Hunden använder ofta dessa tänder till fingnagning, att gnaga av kött från ett ben eller att klia sig med."
• Canintänderna (C uppe/nere) är hundens hörntänder. "Användningsområdet för dessa är främst att gripa tag i, hålla fast och döda ett bytesdjur genom att klämma ihop bytets strupe. De är också en viktig markering i hundens språk, genom att visa sina stora tänder kan de sätta sig i respekt."
• Premolarerna (P1-P3 uppe/nere) är de främre kindtänderna. "Premolarerna längst bak är tuggtänder och har därför också en kraftigare tuggyta än de främre som främst används för att greppa med."
• Molarerna (M1-M3 uppe/nere) är de bakre kindtänderna. "Molarernas uppgift är att mala och krossa födan och de har därför en stor tuggyta."

Basic kunskap, eller hur? Nåväl, då drar vi lite historia. Hunden har idag kommit makalöst långt från sin skogslevande förfader vargen, men vad åt dom? Vad jag har lärt mig levde vargarna i majoritet på köttet från byten både fällda av flocken, eller av något annat rovdjur. Dock, då det inte fanns gott om vilt fick de leva på det de kunde komma över, alltså en kost full med bär etc. Detta grundade hundens anpassningsbarhet kostmässigt. Hunden sökte kontakt med människan för födans och trygghetens skull, och allt eftersom de tidiga hunddjuren tämjdes fick de ta del av det dom blev matade med. Människorna åt spannmål, kött och bär bland annat och hundarna fick resterna eller delar av det folket hade tillgång till. Fanns det bara spannmål, blev det bara spannmål. Hunden kan idag klassas som en helt utvecklad omnivor, eftersom den klarar att smälta vegetabilier lika bra som animalisk föda, men den är fortfarande ett rovdjur och en byggd karnivor. Jag har genom åren följt folk som haft foder fyllda med spannmål och som har bytt till BARF eller en högre kötthalt och fått betydligt smärtare och hälsosammare hundar. Spannmålet till exempel innehåller oftast en hög energihalt, mer än vad hunden behöver och kan bidra till övervikt och för många hundar - magproblem. Detta är dock istället en individfråga då många hundar mår bättre på produkter med mer spannmål. Vissa individer är till och med allergiska mot kött, och det är först där den vegetariska kosten ska komma in. Det har börjat produceras veggofoder för hundar, vilket är jättebra för köttallergiker tänker jag, men det har blivit till ett mode många gånger istället vilket jag tycker är orättvist mot hunden. Det är inte jätteofta jag faktiskt håller med veterinärer när det kommer till foderråd, då dom gärna säljer på en de foder de har i sina butiker; vilka ofta också är fulla med spannmål, men ytterst få veterinärer brukar rekommendera en enbart vegetabilisk kost till en fullt frisk hund.

Jag tycker det är själviskt att ge sin hund vegetarisk/vegansk kost. "Själviskt," kanske ni tänker, "dom lägger ju ner massor av tid på maten och bryr sig om sin hund." Visst är det bra om ägaren lägger ner tid och rådfrågar veterinär, hundmänniskor etc om kostråd och lägger engagemang i hundens köttfria kost. Jag tycker det är ytterst acceptabelt om hunden mår dåligt av kött. Men jag anser att det är själviskt att tvinga på ett djur sina egna idéer om etik och moral. Hunden tittar inte på haren ute på ängen och tänker "vilken fin hare, den ska få leva i frid", jo kanske om det är en hund utan jaktintresse, men tänk er en vinthund till exempel. Hunden ser ett byte, och det är få gånger den ser köttet som mål. Hunden har inte behövt jaga för kött eller föda på flera tusentals år, allt den ser är ett byte. När haren väl är igång, springer med hunden efter sig, har inte hunden en tanke på rädslan hos bytet innan den genskjuter och sätter tänderna i det. Hunden tänker aldrig "Ånej, detta är ju traumatiskt och lidande för djuret" och vänder självmant om för att käka morotsgodis hos matte istället. Det handlar om instinkter. Om hunden får tag på haren och lyckas ta död på den, har den dödat bara för att döda, vilket är djurvännens mardröm. Hunden har ingen särskild etik och moral när det kommer till instinkter. Att hävda att de har det är att förmänskliga, och det skulle man väl inte göra? Eller hur var det nu?

Håller du istället med om att hunden har rätt till en biologiskt anpassad kost, men har svårt för att stötta industrin? Hör av dig till jägare, slaktare etc. och hör om man kan få köpa slaktrester. Särskilt jägare brukar ha som en sorts policy att ta vara på hela djuret, istället för att slänga allt det som de inte kommer äta själva. Inälvor, ben och liknande är utmärkt att ge sina hundar. Notera dock samtidigt att även detta kräver tid, engagemang och kunskap, precis som vegetabiliskt baserad kost. Man kan väga för och nackdelar mot varandra, men det är iallafall ett alternativ. 

Jag personligen hade hellre lagt den tiden på att ge min hund en kost baserad på deras biologiska behov förutsatt att den inte är intolerant eller blir dålig i magen och så vidare. Visst, jag har inte frågat min hund vad den vill äta helst. Den kanske hellre vill ha en morot för det smakar gott och doftar spännande. Men jag frågar heller inte min hund, för den är ingen människa. Det är min uppgift att mata den med det den behöver för att må som bäst. 
Enligt mig äter en hund animalisk föda, blandad med en mindre mängd annat för att få de näringsämnen som krävs. Men huvudingrediensen är kött, och halten ska vara hög enligt mina preferenser. Vill du ha ett husdjur som frodas på en vegetarisk kost, köp en kanin eller ett marsvin ​istället. Till och med hamstern tycker om att äta mask och larver.

Blir ingen fortsatt serie detta, men funkar som utfyllnad i brist på annat.

Dagens throwback är denna träningen med fina Bacchus <3
Det var ett pass med superhärlig känsla och mycket humor.

Se inlägget här

Här kommer lite bilder från Schäferslaget som jag lovade skulle komma upp men som aldrig gjorde det, haha! IPO va verkligen döcoolt att se i verkligheten och det va så att man ville ha Schäfer eller Malle direkt. Hade faktiskt vart både tufft och roligt att pröva lite rondering (minns inte vad den korrekta benämningen är) och bitarbete, vi får la se vad det blir av den där framtida valpen. Här får ni en bildbomb!

Varning för "ånej, stackars mig"-inlägg. 

Karnske inte skräck.. men måste erkänna att man är nervöst illamående inför tanken på att bli godkänd om man ska få köpa valp eller inte. Förhoppningsvis om allt faller rätt i tiden skaffar jag min första egna hund nästa sommar. Gah, och ska man kunna skaffa någon överhuvudtaget är det nog ganska dags att börja kontakta uppfödare, sätta upp sig på intresselistor och hålla koll på avelsdjuren redan nu. Men, innan det kan göras måste man få en första godkännande, för att ens kunna stå på listan. Självklart är ju detta en måste men det blir ju inte mindre skräckinjagande för en sån som jag.
Det värsta väl ändå när man ställer in sig på en kull, mejlar eller tar kontakt och får positiv respons men sedan inser att man faktiskt är chanslös till att få en valp från den kombinationen. Man inser att man faktiskt inte kan stirra sig blind och vidga sina vyer en aning. Jag har insett att jag faktiskt kanske måste se över mina "reservraser" till och med, att ingen kanske vill sälja nån Aussievalp till mig. Det känns inte som att någon skulle vilja sälja till mig överhuvudtaget, och jag kan inte heller sätta fingret på varför. Men, men, det är bara till att utmana sig själv och sin något sociala fobi och kasta sig ut i hundvärlden. 

Dock något jag drömmer om att kunna uppnå med en framtida uppfödare är att hitta en vän i den personen. Fatta hur givande att vara nära vän med den som fött upp ens hund? Det blir naturligt med träffar, hundsnack och hjälp när det behövs. Det är sånt jag drömmer om. Hoppas jag hittar mig någon sådan inom en ras jag vill ha, annars får jag nöja mig med det jag får ;)
Men, trots att man fantiserar och ser varmt välkomnande uppfödare framför sig möts man oftast av hårda människor, har jag tyckt. Jag förstår naturligtvis vart den tuffa fasaden kommer ifrån och att man som uppfödare behöver vara bestämd mot nytt, okänt folk som vill ta sig ann någon av ens valpar. Det hade jag också varit så missförstå mig rätt. Jag har bara funnit mig själv sakna lite av den där välkomnande känslan när man skriver ett mejl etc och berättar om sig själv, sina planer och anger sitt intresse. Det finns dock såklart hos många uppfödare och jag har även talat med några av dom.

Vet inte riktigt hur jag ska skriva för att inte låta alltför naiv men det är en tuffare värld än man tror. Och jag vet inte hur jag ska bevisa mig värdig en plats i den världen. Allt jag önskar hade vart en miljö som välkomnar en fastän man är ny, fastän man är osäker och fastän man ställer dumma frågor. Uppfödare som ser ens passion och brinnande intresse. Ens ambitioner. Uppfödare som inte utesluter en direkt för att man kontaktar andra uppfödare samtidigt.
Man känner sig så ensam och hjälplös som icke-hundägare på rastorget. Allt man önskar är att någon ska skratta med en själv när man sitter där som ett nervöst vrak och säga "det blir nog bra det här". 

Jag scrollar dessutom dagligen genom sociala media och vilken annan person som helst. Jag ser hundfolk som träffas över nätet, via konton, bloggar och grupper. Men det har aldrig hänt mig, och jag vet inte hur jag ska bära mig åt. Jag försöker ta kontakt med folk men det krävs mycket från min sida, och jag är inte direkt mer introvert än närmsta granne. Jag antar att man är rädd för att bli dömd, för det är så lätt att bli. Man kontaktar inga uppfödare eftersom man fått ett negativt svar någon gång, man kontaktar ingen eftersom man inte har någon anledning till det. Man skriver inte i några grupper, eftersom man inte kommer på några frågor. Jag har ingen hund, så därför kan man varken byta erfarenheter, diskutera individer/raser eller åka på "tränigsdejter" eller träffar.
Och jag vet inte hur man ska ta sig ur det. 
Samtidigt som jag älskar hundvärlden och allt det innebär känner jag mig ofta så fruktansvärt skräckslagen inför den. Man känner sig verkligen så ensam och hjälplös som icke-hundägare.

Wooo! Jag är tillbaka nästan en månad senare! Jag har nu sommarjobbat konstant varje dag i 4 veckor i princip och varken orkat med bilder, inlägg eller sociala kontakter, haha. Och nu när jag dessutom har sommarlov blir det inte nån hund på vardagarna så ska försöka hinna med lite sånt på mina stackars två veckors semester. 
Anyway, sitter och funderar över hösten då jag flyttar neråt i Sverige och börjar ny skola. Dingle la ner sina utbildningar tack vare Naturbruksförvaltningen nu i Juni, vilket innebär att jag till hösten flyr ner till Växjö och börjar läsa mitt tredje gymnasieår på Ingelstad Naturbruksgymnasium. Det är något som jag tror kommer bli väldigt roligt, men också läskigt. Tur att jag iallafall får med mig Matilda och Svante, mina trogna partners in crime. Men, eftersom Zelda också numera har det bra som ensamhund i ett nytt hem behövde jag en ny lånehund. Elina ska även hon läsa ett år borta vilket gör det perfekt att jag lånar Fabio, hennes flatte. Och jag kunde inte vart mer excited!!

Fabio är ju världens goaste kille med positiv attityd och driv, trots sin annars ganska lugna existens för att vara en 1,5 årig flattepojk. Han är redan superduktig med matte, så det ska bli sjukt spännande att få förvalta den lilla farbrorn under ett år när det kommer till skolan och all träning runt där. Fabio och Elina spårar redan regelbundet, tränar apportering med dummie och kör rally, men eftersom jag får ha honom sen tänkte jag pröva lite andra saker också, samt utveckla det han kan. Känns bra att få möjligheten att låna en hund som bara fungerar och så man istället för att lägga all sin kraft på vardagen kan gotta ner sig mer i den faktiska hundträningen. När jag hade Bacchus var det mycket som tränades för att han skulle tycka vardagen på skolan var rolig etc. Mycket koppelgående, kontakt och annat. Där var funkade ju träningen mycket tack vare att hans matte vart så grym med grunder och hade utvecklat honom så fint. Bacchus kunde massor, men med honom fick jag träna på att nå igenom till honom och skapa en gemensam känsla för hundträning. Med Zelda var det annorlunda, en liten försiktig dam som höll sig kring fötterna på en ny plats och som inte kunde så mycket mer än baskunskaperna i vardagen. Här fick jag träna grunder, bygga självförtroende i den främmande och ovanliga miljön som var skolan, och introducera hundträning för den lilla Cockern. Något hon snabbt kom att få mersmak för!
Fabio har grunder, träning och vardag redan. Han är självsäker, cool och tar allt med ett svansvift. Visst finns det någon otäck sak som uppstått genom negativa upplevelser, men det är inget som hindrar vardagen. Han är inte färdig, långt ifrån kanske, men han är en sån fantastisk hund enligt mig. Han bara funkar! Med honom tror jag definitivt jag kommer kunna jobba med på ett nytt sätt. Istället så brukar Fabio ibland köra först och tänka sen eller va lite "för mycket" med sin stora tillvaro när han tänder till i träningen. Utmaningen denna gång blir nog att köra en stor, intensiv hund med allt vad det innebär, lära sig en annan sorts tydlighet och nya inlärningsmetoder och belöningssätt. Nu till planering!

Tävlingslydnad
Japp, är ni förvånade? Antagligen inte. Nu när jag tränat startklassen med Zelda är jag inte längre lika rädd för reglerna och momenten som införs 2017 ;) 
Jag kan momenten och är riktigt taggad till att utveckla det Fabio redan kan. Mycket har han nere tack vare Rallylydnaden. Jag tycker det är roligt med två olika sporter som kan gå hand i hand och hjälpa till att utveckla hunden mot lika mål men på olika sätt. Detta är troligtvis den första hunden jag tänker att det kommer bli roligt med både fotgående och apportering.. Haha!

Agility
Of course! Agility är han redan igång med och behöver landa med fokus och smidighet ett tag innan han skulle kunna startas. Men å andra sidan, så är han grym! Flatten är verkligen en av de coolaste hundarna i deras mångsidighet. Fabios slalom är så himla fint och han har härlig fart och ett gott engagemang. Har prövat köra honom, nybörjare och ovan att köra brötiga, stora hundar x) Jag ger er en ledtråd, det va väldigt kaos. Ska bli roligt att kunna på så sätt utvecklas som handler och i min tydlighet och snabbhet.
Förhoppningsvis hinner jag och Elina åka och träna på semestern nu så jag får ett hum på vad vi kan göra till hösten.

Brukset
Spår, upplet, budföring, rapport och sök. Hela köret! Fabio har prövat det mesta och det ska vi verkligen utnyttja nu när vi flyttar ner till spår och sökskogarna. Matilda och Svante gillar sök så ut och valla får det bli. Personspåret ska vi pröva att traggla med och fortsätta med självständigt arbete i transportsträckor och föremålsintresset i uppletet.

Apportering
Detta är nått jag skulle vilja lära mig mer om, men tycker hundträning är så svårt att lära sig via teori utan är helst nått jag vill ut och pröva på. Kanske får vi möjlighet till hjälp på Ingelstad, jag hoppas iallafall det för jag är så taggad. Fabio älskar att apportera dummies och vi får hålla oss till det i början innan man kan få tag på vilt höhöhöh. Det ska finnas ett hägn för vattenapportering på skolan vilket jag inte kunde vara mer taggad på, ännu bättre är att Babio redan har OK-stämpel i rumpen och får komma dit direkt förutsättningsvis att han håller sig frisk och kry. <3

Fler saker jag vill fortsätta göra är Nosework och Rally och annat, men då det inte för tillfället är mina favoritaktiviteter direkt gör vi det mer som hobby! Det blir ju såklart alltid roligare när hunden tycker om sporten så vi får se hur planen fortsatt ser ut i framtiden. 
Det här ska bli så kul!! Hoppas inget skiter sig mer än vanligt nu bara.