Hej. Känner att jag bör göra ett inlägg här, men jag tror ni ändå är vana att sällan se så mycket nytt här - tyvärr. Jag vill jättegärna blogga ihållande och jag har tid, men sanningen är den att jag är lat. Det tar tid och energi att strukturera upp ett blogginlägg när jag kan dumpa tankar på instagram på 2 minuter. 
Men jag tänker att jag kör en liten januariuppdatering. Och är det några särskilda teman eller något ni skulle vilja att jag skrev om utöver dessa uppdateringar, funderingar osv som dyker upp ibland - så be my guest och droppa en kommentar ni trogna som fortsatt tittar in. Det hade vart roligt att inte lägga ner bloggandet helt då jag förhoppningsvis börjar plugga till djursjukskötare till hösten och då kanske det är lite spännande att höra om studierna osv? Plus att jag tycker det är roligt att då och då spåna runt hundträning, hunderiet och mycket annat. Och en dag så kommer det ju in fler hundar i mitt liv förhoppningsvis och det vore kul att även om uppdateringar kanske är få så finns det något iallafall. Även om jag inte orkat skriva inlägg har jag ändå kontinuerligt uppdaterat sidan. Bytt omslagsbild, uppdaterat mål, lagt nya bilder i vevan växer osv. Jag har bara bestämt att inte försöka satsa mer på bloggen i år, eftersom jag vet att jag kommer svika den önskningen. Men som sagt, den är inte död och kommer inte att dö! 

Så, det är inte skitmycket som hänt sedan oktober egentligen och det som hänt har väl hänt nu i Januari så vi hoppar fram tills nu. Året startade pang på med dubbla startklass-tävlingar på Hallsbergs BK. Kul med lydnadstävling och kul med två dagar på rad så man har chansen med en ung, ny tävlingshund att utvärdera mellan och sedan snabbt kunna pröva nya idéer redan dagen efter om något inte fungerat! 
Jag fick otroligt fin och värdefull pepp från Alba (Sane is Boring Dogtraining) som är en av mina förebilder i hundvärlden. Vad var denna värdefulla peppen kanske ni frågar er? Jo, var en hockeymorsa. Inte svårare än så. Se till att hunden har kul och känner sig som en kung på planen, både under uppvärmning och program. Och som det hjälpte mig. Lek med hunden dämpar stress och nervositet hos föraren, eller kan iallafall maskera det jäkligt bra. Och tack vare en suverän uppvärmning med en hund som jag (till skillnad från vår debuttävling) kände var mer harmonisk och "i rätt fack" och fokus för prestation så gick det bra med. Vi lekte, jag tjöt och tjoade och värmde upp med koncentrerade stegförflyttningar och ingångar i hopp om att det skulle få ner henne på jorden. Hon stod inte och skrek i väntan på sin tur men ballade ur av glädje på testledaren som mötte oss i dörren och skulle ta vår apportbock. Svår ingång på plan för en startklass att gå från utsidan, in genom en dörr och rätt in på tävlingsområdet. Föraren skulle klä av jacka och skor och torka tassar. Dock fick vi ett par minuter att värma upp på mattan och transportera oss bort mot startpunkten i egen takt vilket var ett smidigt upplägg. Jag tog med uppvärmningen in, tränade snabbt på start och halt i position och vändningar på stället tillsammans med kommunikation och peppande till Vee. Det var bra. Känslan dag ett var magisk. Fotgåendet var fortfarande bristfälligt men allt annat (bortsett från ingångarna) kändes kanon. och vi slutade på första plats med uppflytt på 189,5 poäng! Jag, helt i chock med hjärtklappning fick ta emot en fin pokal och bli grattad av resterande deltagare när jag tänkte att vi iallafall skulle få 160 poäng kontra debutens 152. Skitkul, peppigt och mycket vill ha mer. Jag började redan se fram emot nästa tävlingsdag för att se om vi kunde göra det igen eller om vi hade tur. Vi tränade ute på appellplanen efter vår start för att behålla känslan av att det var mer träning än allvar. Jag var otroligt nöjd och jag är så tacksam för alla grattishälsningar vi fick.
Vee var nu en klass 1-hund, min första tävlingshund från scratch!

Dag två var jag mer avspänd, då jag inte åkte till tävlingen med samma driv att "vinna" då vi redan nått långt över vårt mål att bli uppflyttade ur startklassen. Vi fick även då ett tidigt startnummer och värmde upp. Hon var lugn och lite tröttare överlag dagen efter. Lite gnällig på uppvärmningen vilket oroade mig. Jag försökte vara hockeymorsa igen till 110% men kände mig inte helt där - just med tanke på tidigare bravader. 
Vi gick in och skulle då tävla med omvänt program, börja med hopp över hinder och sluta med fotgående. Kul, men lite nervigt! Och det kändes rätt bra då med. Inte i närheten som dagen innan men ganska stabilt i helhet. Jag värmde upp som innan, berömde stort och brett mellan moment och peppade henne. Hockeymorsan var definitivt med inne på plan! 
Inkallningen var med ryggen mot publiken för hunden och trots tyst publik var det svårt med mumlande och läskburkar som öppnades om vartannat. Men Vee satt kvar och trots störning när vi hade kommenderat fotgående ända fram till publiken, rättade hon till sig och återupptog fokus. Hon satt stabilt vid sidan när TL lämnade apporten från hundens sida, vilket till och med sällan hänt i de klass 3 tävlingar jag sett. Första dagen påminde jag med ett "stanna", andra dagen chansade jag och var tyst och hon satt fokuserad. Så bra!! 
Chockad igen slutade vi på en andraplats för dagen med 184,5, ett halvt poäng bakom plats 1 på 185 poäng! Vee hade helt klart överträffat mina förhoppningar. TVÅ UPPFLYTT! Och då vi hade högst resultat sammanlagt vann vi även Hallsberg BKs nyårscup, helt gröna och nyinflyttade. Hur kul som helst.
Så vi åkte hem tre pokaler totalt rikare efter den helgen! Sinnessjukt! 

Sedan dess har vi egentligen inte gjort mycket alls prestationsmässigt. Vi fortsätter träna och pillar med teknik och detaljer för att skapa en stabilare helhet i moment. Största förändringen är ju att vi nu tränar klass 1 moment på heltid! Om jag trycker in en tredje startklasstävling för en potentiell titel får vi se. Jag är personligen inte särskilt intresserad av startklassens titel då det är något alla klarar av att ta med väldigt milda kriterier. Missförstå mig inte, to each their own. Men jag som siktar mot klass 3 och förhoppningsvis SM i lydnad, samlar hellre LD 1-3, bara min preferens.
Men det är KUL att träna inför klass 1 och anta nya utmaningar och slipa på momenten som blir uttökat från startklassens repertoar. Många utmaningar och nötter att knäcka (vissa moment är upplagda för att vara enklare, ex. sitt i grupp med föraren en koppellängd bort. Men då Vee är van vid plats längre bort blir det orimligt svårt så nära och hon tror att jag väntar på att shejpa något hon erbjuder... Så ja. Dessutom blir hon uppe i varv i miljön runt andra hundar så det är mest det som blir svårt!) Rutan är dessutom ny, så jag måste skaffa en egen ruta vid nästa lön för att kunna träna oftare och smidigare på hemmaplan. 

Ändå så fortsätter jag träna på och fila på grunder till klass 2-3 momenten. De är såååå roliga och jag ser så fram emot tills vi klättrat dit, förutsatt att vi får bukt på gruppmomenten!

Annars har vi såklart fortsatt med vallningen. I December gick vi tvådagarskurs för Lena Karlsson som bor nere utanför Växjö. Hon har en fodertik genom FTW,  Fanny och Thomas och anordnar kurs här uppe vid några tillfällen. Jag visste sedan innan att Lena fått bukt på många hundar med pannben och tänkte att vi ser om vi kan få några råd. Jag tyckte precis innan att jag börjat få bukt på Vee och lite kommandon osv men Lena hade en helt annan approach och under de två dagarna började vi om på ruta ett för femtioelfte gången på hennes då 1,5 åriga liv och körde back to basic. Det visade sig att det skulle låsa upp något i Vee, att förstå att jag som förare är nyckeln till fåren. Vi har sedan dess och i hela januari jobbat på med det lilla i det stora hela vi hann gå igenom och sett enorma framsteg. En lyhördare hund, en mjukare och mildare hund. Avspända rörelser, mer hjärna i det hon gör. Svårt att förklara mer men det har definitivt hjälpt och förändrat henne som hund. Nu kan hon liksom stanna upp och tydligt fråga mig om jag verkligen vill att hon ska göra si eller då. Det är i och för sig inte positivt om det slår över heller, men med tanke på att hon från 6 månader inte haft en tanke på att släppa in mig i bilden är det inte bara en förändring överlag i vallningsprocessen men även i henne som individ. Visst, hon är fortfarande tuff, lite för snabb på benen och kan ibland testa gränser rejält. Men konsekvens i hagen och att backa och påminna så fort det blir fel har gjort henne till en annan hund. Hoppet som dog i tårar har blommat igen. Det är såklart träligt att det ska ta sådan otrolig tid med Vee som vallhund men jag påminner mig själv så ofta att jag lär mig minst lika mycket som henne och vi får möjlighet att växa tillsammans. Det finns få gånger jag reflekterar över träningen och dess resultat med mig själv som i vallningen. 
Men ja, där står vi. 

Jag har om 2,5 vecka pluggat klart min engelska 7 kurs för att få meritpoäng till universitetet, jag jobbar på och försöker mitt bästa att göra alla nöjda, våldgästar mina vänner i Fjugesta och klappar på hundar och fotograferar valpar och mycket annat. 
Planer framåt är att i mitten på februari åka upp till Stockholm och gå en tvådagarskurs i lydnad för Alba som jag nämnde tidigare och hennes vän Moa, två grymma hundtränare. Fokuset på kursen är fogående och apportering samt ett valfritt moment och varje gång jag tror jag bestämt mig, bestämmer jag mig för något annat. Det ska iallafall bli fruktansvärt kul hoppas jag, och jag hoppas att det ska ge samma "religiösa upplevelse" som vallkursen gjorde, haha. Har knappt vågat röra fotgåendeträningen och apporteringen det senaste i försök att inte göra mer skada än nödvändigt. Ska förhoppningsvis hinna träffa nån internetvän i Stockholm under övrig tid och gå lite promenader osv. Superskoj helt enkelt. När näst tävling blir har jag inte alls planerat, så vi får se.
​Vi fortsätter träna på som vanligt och sikta uppåt!

Tänkte att vi kör en liten uppdatering igen då bloggen stått tom väldigt länge nu.
​Och det är ju igen mest för att vi inte har så mycket att skriva om och det som väl händer hamnar på instagram för enkelhetens skull. 
I min egna vardag händer inte så mycket, jag jobbar mycket och ofta och när jag inte gör det hänger jag med Vevan och tränar med henne, vare sig det är vallning eller lydnaden. I slutet på september drabbades jag av nån mystisk influensaliknande sjukdom vilket visade sig vara Mononukleos, en version av Körtelfeber som jag fick vänta ut med otaliga iprentabletter, många liter vatten och konstant sömn i princip. 3 veckor av sängliggande för mig och även då för Vee, som fick kissa i trädgården som mest. Men hon hanterade det jättebra vilket jag än idag är himla glad över. Men nu är vi friska och igång sedan några veckor tillbaka och har både startat upp vallningen igen, samt fortsatt med vårat lydnadspill.

I vallningen har jag fortsatt förberett mig själv för att jobba med mitt humör och att vara en rättvis förare för Vee. Det är som jag alltid säger jättesvårt med en så intensiv och snabb hund som Vee som är lite väl bekväm med djuren så jag får jobba mycket med att lära mig press för att trycka ut henne. Thomas som hjälpt oss och även kört henne i fålla det senaste har hittat bra taktiker vi utforskar nu som verkar ge något lite varje gång vi kör. Tyvärr kör vi väl för sällan för att kunna göra några stora framsteg, men jag är glad för det lilla. Jag har dock vart skitskraj för att gå in och ta över pinnen  som den metodiska, läskigt lugna och okänsliga vallhundsförare Vee kräver då vi kommit fram till att vi länge dragit upp och hetsat varann. Vee har kutat, låst sig eller stängt av och som svar på det har jag blivit rosenrasande och pga det har hon hetsat ännu mer. Målet är att föraren ska hålla sig lugn och sansad, lägga press och stoppa på rätt ställen samtidigt som man utmanar henne mentalt såpass att hon mjuknar i huvudet och på så sätt blir mer mottaglig för att faktiskt samarbeta med förare. Det låter kanske inte särskilt enkelt i teorin i och för sig, för jag kan även intyga att det INTE är enkelt i praktiken heller.. Inte för en person som jag, helgrön och väldigt lätthetsad och känslosam när det kommer till hundträning. Det plus en hetsig hund som springer i 140km/h. Katasrtrof? Tja, lite. Men jag tänker att hon blir skithäftig när jag kan hålla huvudet kallt till 100% och har lite mer kommandon på henne. Hon jobbar gärna fint med eget ansvar och på avstånd från mig men blir spänd när man blockar henne från fåren i fållan. Jag tycker väl att jag blivit lite bättre på att inte gnälla när jag hanterar henne bland fåren fastän jag inte vill annat än att nån som är bättre ska ta över. Samtidigt känns det skit för jag VILL ju vara den som är bättre. Jag vill utvecklas men vågar inte liksom, det är komplicerat!  Dock hade vi lite publik i söndags, Vee var sitt vanliga galna, intensiva ja när vi skulle köra. Jag hade hjärtklappning och det kom både gnäll och lite annat snack som inte hör hemma i fållan egentligen. Jag vet att det blir fel. Jag måste bli bättre på att hålla käft mer, vara lågmäld och fokusera på det jag gör. För även om jag tycker jag har koll när jag säger nått annat, så håller inte Vee med = kaos. 
Men, även fast jag brast en del så tyckte jag själv att jag både hade mer möjligheter att ta djupa andetag kontinuerligt och "cool down" igen som man säger. Så fort min ton blev för arg så drog jag mig tillbaka och försökte hålla mig så känslokall som möjligt. Det var längesedan jag körde henne liksom. Jag har vart dålig på detta innan men nu registrerade jag mina snedsteg och försökte rätta dom under passet bäst jag kunde. Det är jag nöjd med. Jag fick mycket mer trevliga rörelser från henne på våra minuter hos fåren, några ok miniflanker, puttade ut henne med press och liknande. Jag tycker även jag gjorde ett ok jobb med långpisken som vi använder som förlängd arm för att lägga press. Jag kom på mig själv flera gånger med att jag behövde sänka den för att ge efter på pressen jag lagt på henne osv och det kan väl bara bli fortsatt bättre hoppas jag. Det är mycket att tänka på samtidigt, får, snabb hund, humöret hos både mig och hunden, min ton, pisken och vad den berättar för hunden, och vad mitt kroppspråk berättar. Jag lyckades även blocka upp med kroppen och vara på rätt ställe lite bättre än jag tidigare kunnat, men vi har också en metod nu där det är lite lättare att hinna ikapp än tidigare när jag varit snett bakom hunden. Jag har ju sett fram emot att köra henne själv igen men samtidigt är jag livrädd varje gång eftersom jag har väldiga krav på mig själv. Jag är en renskuren perfektionist och går gärna ner mig under träning och inlärningsfasen oavsett hundsport. 
Men som jag försöker se det nu där vi är, är att jag åker dit för att jag vill träna mig själv först och främst. Vee vill ju träna vallning lika mycket som jag så! Mitt fortsatta mål är att bli ännu bättre på dessa saker, kroppspråket, press, vara på rätt ställe, kontrollera känslorna och hålla huvudet kallt ignorera publik och prata bara om det är något jag undrar eller behöver mer hjälp med. Kan jag lösa det borde det indirekt  påverka Vees prestationer med, så det blir att jobba på, helt enkelt. 

I lydnaden så är vi där vi är! Jag gjorde slag i saken och anmälde oss till en startklasstävling i Örebro mot slutet av November och vi har sedan e vecka tillbaka ungefär tränat en del med sporadiska mellanrum. Jag har blandat små ingångar och fot/transporter med kedjor av de olika momenten bäst jag kunnat. Vi tragglar fortfarande med den jäkla fotpositionen och jag blir galen. Har prövat allt men ska fortsätta med nån halv-food drive teknik jag plockade upp på instagram. Det har gett några småhintar av resultat i varje fall. Saken som frustrerar är att hon glider fram för ögonkontakt osv och tränger då främst i svängar och annat som en följd av detta. Uttrycker jag då mitt missnöje genom ett korrigerande ord/ljud faller hon tillbaka i rätt position. Så vi tenderar att hamna i att hon förlitar sig på min korregering istället för att söka positionen rätt på egen hand. För hon har ju uppenbarligen en förståelse för var hon bör vara men hon inte är. Antagligen sitter inte förståelsen tillräckligt så vi fortsätter försiktigt och varierar vårat food drive med leksak i armhålan, leksak i högerhand samt leksak i fickan. Jag känner att det inte behöver vara perfekt alls på tävlingen bara hon håller sig inom ramen, så det ska jag vara nooooga med när vi värmer upp. Men då vi vill klättra i klasserna (men inte har särskilt bråttom) så fortsätter vi med detta träningssätt och hoppas på mer förståelse och mer öppenhet med fortsatt mognad. Jag märker att hon blir öppnare i huvudet ju mer hon mognar, för Vee har aldrig riktigt haft den där riktiga snabbheten och precisionen som brukar känneteckna en border collie i träning och tävling. Kanske är det jag som grundat bristfälligt eller så är hon inte lika öppen, med tanke på vallningen och hur mycket pannben hon bjudit på där i sin uppväxt. Hon vill gärna försöka att göra rätt och flamsar gärna runt, ljudar och slarvar ibland för att hon inte tänker men samtidigt brukar en generellt "långsammare" hund vara ett tecken på att den tänker för mycket. Så det är svårt att känna sig fram med Vee även där men det är kul att jobba med henne och jag lär mig som sagt hela tiden från henne. Det är ju min första riktiga träning och kommande tävlingshund sååå, det blir mer ett guessing game när man varken är van eller superduktig på att träna hund in general!
Men överlag iallafall så är momenten fina och hon kan kedja rätt bra på träning så det blir att se hur hon reagerar i tävlingsmiljön helt enkelt, spännande kvitto oavsett om allt går åt pipan, haha! Vi detaljpillar fotgående, fart samt greppande av apportbocken nu särskilt utöver helheten för att fortsatt förbättra. Hon är rätt långsam i apporteringsmomentet men det är inte många moment där hunden måste starta fort, greppa med precision och sen gasa på igen. Tränar på att hon ska kunna starta fort och liksom skopa med apporten i farten, och har fått sätta kreativiteten på prov. Idag fick jag några bra resultat. Viktigast är att hon fixar momentet på tävlingen oavsett hur snyggt hon lyckas greppa eller inte. Hon greppar skitfint med bra fart i den klassiska apporteringen bland annat samt hopp apport vi prövat lite bland annat inför cirkusmomentet. Så ja, lyckas vi ta ett uppflytt så lämnar vi startklassen för gott.

Men ja, det är väl det vi gör samt många tankar runtom. Annars så chillar vi i varandras sällskap. Vevan hade ett bakslag i separationsångesten och tuggade på några fönsterlister och lite på en dörr. Vart bättre de senaste dagarna och nu när vi passar FTW Epic ett litet tag så har hon lugnats att det vart någon mer i huset. Målet är att utnyttja honom nu för att sprida trygghet till Vee på den fronten, samt att träna på att vänta inne eller bunden när jag tränar/leker med en annan hund. Lite förberedande för den dagen det kommer en valp eftersom Vee är avundsjukan själv. 
Det är iallafall kul med Epic här och han är ju så okomplicerad att det inte märks mer än att viss logistik och några rutiner får ändras lite bara. Mysigt (men konstigt) med två hundar!
Har jag nämnt att jag är otroligt valpsjuk med? Två hundar är verkligen ultimata antalet. Suck. 

Har haft lydnadspepp, motivation och träningsglädje det senaste - precis som Vee, vilket är superroligt då jag inte haft det på länge som jag skrivit tidigare. Äntligen mår jag någorlunda ok mentalt och har orken att fokusera mot vår målbild. Grejen är dock att fokusera på att fortsätta träna och inspireras när man äntrar social media. Jag har fått äran att få följa sååå såå många supergrymma, skitduktiga och talangfulla hundtränare på bland annat instagram, som först och främst delar sin träning och vardag och på det sättet demonstrerar metoder och utveckling jag själv kan applicera och pröva på min egen hund. Jättebra verkligen, och jag är 120% säker att jag vuxit i min allmäna kunskap om inlärning och olika metoder samt att jag och Vee fått bättre resultat i vår träning tack vare att se, lära och pröva. Men nu den senaste veckan hände något igen. Jag blev påverkad. 
Jag blev påverkad på ett negativt sett av ett ekipage som egentligen var fruktansvärt duktiga, peppiga och inspirerande på alla sett. En ganska ung hund som utförde moment på träning som att det var SM, såååå snyggt!! Och nu när jag tänkt i efterhand på min känsla kontra videon och ekipaget i sig så har jag skärpt mig och tatt mig samman igen, haha. Men just då var det svårt. Jag satt med tappad haka över de fina momenten på skärmen och plötsligt fanns den där, den lilla mörka tanken. "Sådär fint kommer Vee aldrig utföra de momenten, som hunden på filmen", hunden som är 6 månader yngre och som redan debuterat i startklassen med uppflyttningsresultat. Vi sliter med detaljer, snabba sättanden/lägganden, grunder för de högre klasserna. Blickpunkter, positioner osv. Och anledningen till detta blev i slutändan jag själv. Jag var inte duktig nog. Jag hade väl inte grundat henne bra nog, inte uppmuntrat vissa sidor av henne nog, jag hade inte använt mig av "rätt" metod. Folk pratar om att deras hundar tar sin del av ansvaret ute på tävlingsplanen, men vad betyder det egentligen? Hur vet jag att hon gör det, och till vilken grad? Hur börjar jag om?
Jag försökte sedan lägga tankarna åt sidan, eftersom jag kände igen de lagom destruktiva tecknen när det kommer till motivationsdödande. Vi lyckades ändå få bra känsla och resultat på våra pass därefter, och framsteg på detaljer vi sett och lärt från. Men jag tänker ändå på det när jag ser så många duktiga hundtränare, jag vill vara dom så mycket. De vet vad som behövs göras och när, de vet vart saker ska ske och kan göra sina kriterier sådär glasklara medan en annan sänder ut världens dimma till hunden stundvis. Jag försöker intala mig att de ofta har haft flera hundar osv, men jag har också till en viss del fått pröva mig fram mer eller mindre seriöst med tidigare lånehundar. Visst hade jag antagligen inte kunnat träna Vee så som jag gör idag utan de erfarenheterna, men jag är verkligen inte där jag VILL vara om ni förstår vad jag menar. Jag VILL längre, jag VILL kunna mer. Jag vill så gärna tävla och komma långt, inte för meriterna eller nån sorts påhittad prestige i det utan för att det måste vara så jäkla mäktigt! Men det känns inte som att jag har det som krävs för att ta min hund dit, och jag vill så gärna ha det.

Men, nu lite pepp till mig själv här i skriven form. Jag tänker inte skylla på att folk har haft fler hundar, mer lättränade hundar, andra raser eller vad man nu vill skylla på. Jag vill istället skriva till mig själv att vi alla har olika inlärningskurvor, precis som våra hundar. Och jag vill uppmana mig själv att när jag har tid, råd och möjlighet att börja kursa även i lydnaden, för man kan inte läsa och bara titta på andra för att lära sig allt. Hitta den där bra instruktören du gillar och försök timea in en kurs! Och sist men inte minst. Rent tekniskt så behöver inte huvudet åka ner i backen när man lägger hunden, och andra sånna extra detaljer. Man kan få tillräckligt med poäng ändå, bara den lägger sig snabbt och direkt, du vet.
Och det finns gott om tid att utveckla moment och lägga till detaljer. Jag har sagt att om vi så ska ta VP när Vevan är 10, bara vi gör det, så är det samma med lydnaden som jag trots allt brinner för med. Sen kan man inte förutsätta att vi får all tid på jorden tillsammans men vad finns det för lycka i det. Med andra ord, kämpa på, traggla, TRÄNA! Fortsätt att inspireras av andra, tänk att de prestationer du hänförts av och ibland i de lägre stunderna avundats är målbilder. Det finns alltid något att förbättra, lära om och slipa på! Det var trots allt det som var en av anledningarna att jag fortsatte med tävlingslydnad. Vi är unga och har mer att lära, och det ska bli roligt, inget annat. Och ut på plan med er när tillfälle ges, så man får på papper vad som fungerar och inte. Det gör skillnad!

Det är verkligen ett double edged sword ibland att hålla på med något man brinner för!

Hej alla! Det blev bara ett endaste inlägg i sommar, wow. Jag hade egentligen massor av tid men plötsligt hade jag min semestervecka och skulle hem på Ed Sheeran konsert och FTW-kennelläger i Fjugesta innan vi åkte tillbaka och jobbade många dagar i rad. 
Dessutom blev det ju så fruktansvärt varmt på dagarna fram till åttatiden så att träna gick i princip inte.. Vi hann dragträna ett par gånger, träna lite lydnad, agility samt en hel del kovallning som sagt. Sedan drog vi hem för två veckor semester innan vi reste vidare igen. Det var även då vi åkte till Uddevalla en fredagkväll i blåsväder och sporadiska skurar för att ÄNTLIGEN gå vårt efterlängtade MH. Har ju sedan jag blev intresserad av Aussien och brukshundar i allmänhet vart inställd på att lyckas man komma med på MH, så kör på! Det må inte vara nått krav hos BCn och det räcker idag med BPH för att få starta på brukstävling, men jag tycker det är kul och inte minst en ny och bra erfarenhet. Och jag fick på papper vilken jäkla cool, stabil, modig och inte minst skottfast unghund jag faktiskt har fått.
Det var jag och Vee, samt 3 andra med en Dobermann, en Chodsky Pes och en Briard. Och med tanke på de hejarop och beröm vi fick tror jag nästan att Vevan hade starkast MH för dagen, fuck jantelagen! Jag är stolt! Jag tror absolut att de förväntade sig en vek, nervig BC som skulle gå upp i stress eller inte avreagera, och att vi då lyckades representera den positiva sidan av rasen för domare, TL och figgar var riktigt kul!

 Sedan gjorde vi inte så mycket den resterande tiden. Vi träffade Emma och Lincon inne på GMBK i Göteborg för lydnadsträning på annan klubb och appellplan. Först valde vi runt i 40 min utan att hitta sedan kom Emma och hittade oss, bra flyt med andra ord. Jag bodde även inne i stan hos min vän Ebba och hängde med mina mindre hundtränande vänner en längre period vilket var väldigt trevligt. 
Vi träffade även Elina och Zaffran en sväng på långpromenad ute på ön innan flyttlasset bar av igen, denna gången upp till Sköllersta utanför Kumla, söder om Örebro. 
Varför flyttar jag då så långt bort igen och hur länge?

Jo, först och främst så ska jag bo och jobba här uppe i minst ett år. Jag har fått jobb som djurskötare på mjölkgård och jag och Vevan hyr ett eget hus på gården. Dessutom ligger gården bara ca 30 min med bil från Fjugesta och FTW familjen som jag planerar att terrorisera samt våldgästa med träning och sällskap så fort jag kan få tillgång till egen bil. Jag sökte helt enkelt de flesta gårdsjobb jag kunde under våren samt sommaren, men fick väldigt få napp. Jag var nere i Kalmar och provjobbade på ett samt uppe här utanför Kumla och träffade mitt nuvarande samt några av deras kollegor. Jag valde helt enkelt detta för att jag iallafall hade nära till några jag känner oh har möjlighet att träffa (förhoppningsvis), till skillnad från Kalmartrakten. Hade det funnits något närmre hemtrakterna med boende hade det troligtvis vart aktuellt med, men icke. Så nu är vi här. Vi har ett rymligt litet hus med två våningar, en stor trädgård samt fält och skogspartier runt om. Och för att inte glömma alla kor vi kan titta på. Tyvärr får vi nog vänta ett tag innan vi kan få provputta lite på dom då de aldrig använt hund till djuren innan men förhoppningsvis kommer vi överens på jobbet så jag får fortsätta tills önskad tid och kanske då även träna Vee på djuren lite granna! Ska även fila på idéen om att få tag på ett gäng löpankor i hönshuset som finns på tomten med tiden men det ska finnas tillgång med. 
Varför blev det såhär nu då? Jo, kort och gott - jag sökte till djursjukskötarlinjen på SLU och kom in som reserv 31, som sedan gick ner som reserv 2 på andra antagningen. Då jag inte klarade mitt basår i Jönköping utan endast slutförde kemikursen under året kunde jag inte söka nya studier på gymnasienivå på heltid då jag inte skulle beviljas studiebidrag. Därför lät jag drömmen om att plugga veterinär dö, alternativt läggas på is, until further notice. Då jag låg precis utanför snittet på ansökan till Djursjukskötare fick jag hitta på något annat. Jag kunde inte flytta hem på grund av Vee och min pappas allergi och Vee har ju fortfarande svårt att ta det lugnt hemma och hålla sig till sina egna saker när det kommer till att tugga och gnaga ibland. Dessutom blev min mamma allvarligt sjuk under våren och livssituationen vändes upp och ner. Jag visste en sak iallafall, att jag skulle göra allt i min makt för att få behålla Vee, som fortfarande är ung, omogen, valpig och massor av andra synonymer. Jag ville utvärdera henne mer, se hur hon skulle mogna, om vi får bukt med separationsångesten/tuggapågrundavuttråkad. Jag har sedan länge sagt att blir hon aldrig bra så kommer det bli svårt att få det att funka med studier eventuellt jobb och annat i framtiden, men långt från alla hundar kan vara ensamma ansvarsfullt när de är runt året så jag ger henne tiden hon behöver. 
Så ja. Jag fick jobbet här på gården och flyttade upp efter mycket om och men. Offrade upp 4 timmar från vänner och familj i princip för att rädda situationen för mig och min hund, men jag har lite hopp om att kunna ta mig runt mer självständigt framöver så att jag kan träffa andra åtminstone. Dessutom så flyttar en hel drös av mina vänner för egna studier så jag hade definitivt mått sämre av att omplacera hunden, flytta hem och ta ett jobb på Burger King basically för att livet blev kaosigt. Tack och lov att det löste sig, då Vee såklart gett mig många grå hår och tårar men samtidigt så mycket annat positivt. 

Nu plot twist nummer två. Två dagar innan jag flyttade upp och ca 2 veckor innan upprop fick jag ett mejl att ytterligare två på djursjukskötarlinjen hade valt att hoppa av. Nu fanns det plötsligt en plats för mig, oh wow. 
Men vart i Uppsala skulle jag hitta stabilt boende för mig och en hund på 2 veckor? Vilka böcker skulle jag få tag på? Hur skulle jag säga upp jobbet jag PRECIS tackat ja till? Nej, det fick ändå vänta i år. Jag har som plan att i kombination med jobbet ska jag plugga kursen Engelska 7 för att höja mitt snitt. Så vill jag plugga nästa höst borde jag kunna komma in direkt eller på förök nummer 2 istället för 2 veckor innan.. Och nu bor jag dessutom mycket närmre Uppsala än vad jag hade gjort i Göteborg eller Södra Småland inför flyttar eller visningar. Såååå, med andra ord, detta blir nog rätt okej ändå.

Nu har jag babblat på om diverse grejer ett tag. Vevan har iallafall nu blivit superhungrig igen (som när hon var valp ungefär) samt fått ett stort lydnadssug vilket är skitbra när vi inte kommit igång med vallmöjligheterna ännu. 
Vi tränar mest olika separata moment och nöter detaljpill men så fort jag får hem min nya planeringskalender från Adlibris ska jag samla både jobb, planer samt strukturerad hundträning däri så jag går ut med en plan på vad som ska göras och hur, samt vad som ska fokuseras på. Jag har äntligen fått tillbaka motivationen för seriös lydnadsträning med fokus mot tävling, stabilitet med mera! Det var så länge sedan jag hade det på riktigt sist, och att vevan svarar bra på det just nu är guld värt!
Jag är även supersugen på att anmäla till tävlingsdebut i startklassen men det vågar jag inte förens jag har fri tillgång till bil men det blir väl iallafall troligast i början på nästa år då förhoppningsvis. Vi behöver se vad som händer, få lite erfarenhet samt se vad som funkar eller inte. Skulle det mot all förmodan funka skulle vi snabbt kunna ta oss upp och in i klass 1 under nästa år om man ser till vad hon klarar momentmässigt. Vi fortsätter detaljpilla, hitta varann och rätt engagemang och modus sålänge! Har även funderat på att lära in/grunda fler moment i de högre klasserna det senaste för att umanat och utveckla och inte minst variera. Därför har jag även tänkt sporadiskt pilla lite på brukslydnadsmoment framöver för just variationen samt att även utmana mig själv. Flera av bruksmomenten tar oftast lite längre tid att fixa och nu när vi även gjort vårt MH hade det väl vart lite skoj med iallafall en appellstart i framtiden, även fast drömmen om brukset även det lagts lite på hyllan, iallafall med Vee. Så mycket annat som tar tid och jag får nästan hålla mig till färre saker om jag ska komma framåt. Dock vill jag ju fortfarande skaffa mig en rejäl  bruksras en dag och att då ha basic kunskap är ju en fördel, så även om vi inte tävlar mycket eller alls i brukset i framtiden så har vi testat momentinlärningen iallafall. Det ska bli så kul att planera detta framöver!

Got nytt år allesammans! Inte sån stor skillnad, mest att man måste stå ut med och kämpa sig igenom ett nytt år. Men förhoppningsvis händer det lite roligt detta året med, som att flytta igen, kanske lyckas tävla med Vee och gå kurser m.m. Så lite trevligt med ett nytt år är det ju alltid, även om skolan hänger över en likt ett stort grått moln. 

Nå. Jag har som vanligt varit frånvarande i bloggandet trots att jag gång på gång bestämmer mig för att bli mer consistent. Det är som det är. Jag har haft ett fjärr-inlägg på g ett tag men har inte haft bra möjligheter till att filma och vissa dagar sitter fjärren hur fint som helst och andra dagar är det tragiskt att se så motivationen där har inte vart högre än att faktiskt bara träna vidare. Dock har jag filmat lite små klipp från våra inomhusträningar de två sista veckorna innan årets slut, och har du som läser instagram finns dom att hitta på @crossdrivers, om ni tycker det är något att ha med andra ord! Vill absolut filma mer, skriva mer utbildande inlägg m.m. och blir alltid avundsjuk när andra som har tid och medel hinner göra det innan mig, då mina inlägg bara blir en kopia av deras, haha. Jag gillar instruktörs och lärarrollen, särskilt via textmedium istället för live. Men men. 

Vi har gått på jullov efter två misslyckade tentor som jag hoppas för allt i världen att jag kan sätta godkänt på nästa vecka. Men de första två veckorna på lovet spenderades fullt upp med att träffa och hänga med alla jag saknat. Det har gjort gott för själen, även om man nu istället fruktar dagen då man behöver lämna alla och är ensam i vardagen igen. Trots att djuren är överlägset bästa sällskapet överlag, haha, vill man gärna spendera så mycket tid man kan med de människor man faktiskt gillar. Och eftersom att jag och mina närmsta vänner alla tränar hund i stort sätt så blev det mycket hundträning under lovet, till Vee's glädje. Till och med så att slog över i stress av någon mild form av överstimulering och inre stress en av dagarna. Förstår att det blev mycket för henne att komma hem från en vardag med 70% vila till en vardag med 30% vila. Men de intensiva upplevelserna utmanade och krävde en hel del av henne och jag inbillar mig att det utvecklat och tröttat ut henne rejält, vilket har sina egna fördelar. Vi har tränat ca 4-5 gånger i Göteborgs Hundarena - lokalerna, vilket har varit nått jag alltid velat göra men aldrig fått tummen ur att våga genomföra. Men under vintern hade min vän Vendela hyrt ett par gånger och berättade att det var sänkta hallhyror innan nyår och även vardagar vilket var utmärkt så vi körde på helt enkelt! Första träningen blev 22/12, sådär lagom innan julledigheten och vi tränade 4 st inne i "Lilla Hallen" som märkligt nog är större än "Mellanhallen". Två nya hundar för Vevan och trots störningar så skötte hon sig hur bra som helst. Bra fokus och ett svinfint fritt följ, wow alltså! Därifrån har det i och för sig bara blivit värre, men vi jobbar vidare, mycket är bättre också men just då var helheten så jäkla svårslagen. Lever länge på filmen Elina var snäll att hjälpa mig med där. Wow. 

Nästa gång var i mellandagarna med Emma och hennes Dobermann valp Lincon i mellanhallen denna gång, en himla rolig och härlig prick den där Linc-skinkan! Där fortsatte jag träna lydnaden, och nyttjade även hallens slalom för att pröva lite allégrund och att Vevan skulle få pröva gungbrädan och smälla lite och balansera på den. Har för mig att det gick ganska bra där av det jag minns. Helt ok liksom, förutom att vi lärde oss att Vee är en hel bitch när det kommer till hundar som beter sig eller bara är yngre än henne, verkar det som. Lincon studsade klumpigt fram på stora tassar och skulle slicka henne i mungiporna precis som Vee gör på andra hundar hon träffar men det var tydligen inte ok, suck. En liten bitch med humör helt enkelt! Men övelag var det roligt att träffa Emma då vi inte umgåtts mycket tidigare men då vi faktiskt har hundintresse och intresse för brukshundar m.m. båda två så ser jag fram emot att hålla kontakten mer framöver!
Dagen efter skulle Elina och hennes Mamma Madelene hålla i en liten ringträning för några valpköpare i Lilla hallen, och jag fick frågan om jag ville åka med och visst ville vi det. Vee vad stressad dagen innan med Lincon och satt uppbunden och tjöt och stressade mellan själva träningen, och stressade även på vägen till mötesplatsen där jag skulle bli upplockad, men efter lite nedvarvning (och tvångsgos av alla passagerare i bilen) samt ett intressant besök på Torslandas djurbutik blev hon liksom lugn igen av någon magisk anledning. Kanske berodde det på frontalkrocken à la dansk skalle med Fabio inne i hallen under uppvärmningen, vem vet. Efter det skötte hon sig guld. Låg tyst och fint, full fokus på mig trots massa andra människor och Fieldar och Whippets i varierande åldrar samt en del klagomål från andra hundar. Hon visade glatt upp rundande av kon, samt handtarget och tränade både lite lydnad och sprang vänstervarv på skoj. Stod fint som om hon var champion eller nått, haha. Efter det fick hon ett stort gott ben och kel hos de anställde på Hönö djurbutik på vägen hem. Sedan sov hon flera timmar. Några dagar senare - dagen innan nyår, lördag, bokade jag två timmar i Mellanhallen igen bara jag och Vee, så himla skönt ändå med en hel varm hall för oss själva alltså. Upp tidigt och till och med hunden var för morgontrött för att börja träna kl.9. Vi tog det lugnt, satte på musik på mobilen och lattjade runt med lydnad och lite plojagility. Vee briljerade med jättesnygga konskick på långa avstånd, skick till en target i form av en gammal musmatta (både med och utan tillhörande ruta). Efter det var hon ganska trött i huvudet, fotgående fungerade inte särskilt, så vi trädande lite fjärrskiften med spegeln med fokus på tekniken mellan stå och ligg och låsta bakben, samt lite uppsitt. Efter det tog vi paus. Andra halvan gjorde vi lite agility. Vevan låg duktig och bunden under tiden jag förberedde, även om hon fick för sig att skälla på hundarna hon hörde i hallen bredvid. Vi tränade "fram"kommando med godsskål och sedan leksak, sedan med lite byten och svängar. Har lite kommando-nötter jag måste knäcka på mig själv framöver, alltså vilka kommandon betyder vad EGENTLIGEN liksom. Sen la vi även stor kraft på gungan igen då hon inte direkt är rädd för varken gunga, smällar eller liknande men är helt enkelt osäker på vippandet och hur hon borde  förskjuta sin vikt. Hon blir osäker och väljer att hoppa av för tidigt liksom. Försökte peppa upp henne så hon skulle "glömma" osäkerheten men det funkade inte riktigt så framöver i den typen av träning ska vi lägga kraft på viktförskjutningen, balans och kroppskontrollen på gungan. Smäller det är det bara kul tycker hon, vilket alltid är en trevlig fördel. 

Det var alla våra träningar överlag, annars har vi lattjat runt lite i stan och försökt träna bland folkmassorna för att öka fokuset och förmågan att stänga ut störningar. Men när jag vill träna inne bland folk finns det noll respekt för folk med hund och folk går rätt över en även fast man inte ser dom. Så den idén dog snabbt ut tyvärr.

Nyår spenderade vi på Rörö med Elina och hennes familj. Vee var med och smälte bra in i flocken och vi blev bjudna på jättegod mat. Vee blev skrämd av de andra hundarnas reaktioner, skällande och springande en hel del under kvällen men kom ofta snabbt över det, men vid tolvslaget vart hon väldigt skakad för att vara henne. Hon blev lite som efter hon upplevt obehag generellt, lite apatisk och väldigt låg. Oron slog in kraftigt och jag kände att jag ville lägga av med hela hunderiet om hon blivit påverkad. Fabio som Elina har nu som vanligt är ju vanligtvis väldigt skotträdd men klarade sig oherhört fint i år. Men jag vet därför hur han kan vara och hur mycket svårigheter och hopplöshet som infinner sig med en skotträdd hund. Det är otroligt tråkigt. Men då hon var sitt vanliga jag dagen efter och tittade nyfiket vid enskaka smällar senare på dagen släppte oron snabbt. 

Nu dessa dagar har vi bara tagit det lugnt, vi tog en solig promenad igår vilket var första på länge. Hon var ett litet as till unghund men så är det. Tur att ha vänner man kan spy galla på som kan försäkra en att även "diskussioner" med hunden är en del i bildandet av relationen, haha. 
På fredag och lördag är det MyDog planerat för mig och Vee. Vi ska miljöträna, shoppa, sno på oss gratisprov, kanske Vevan får grovhångla med en eller flera who knows! Vi ska träffa folk vi känner och se om vi får plats att lyda oss lite bland folkmassorna. Kul ska det bli iallafall, och vi hoppas att hon inte hinner bli sjuk eller nått tills dess. 

Nu var det så att jag spenderat 1 timme på ett långt och utförligt inlägg med tankar och träning, innan weebly tyckte det var dags att logga ut mig innan jag hunnit spara/publicera det. Gud vet att jag inte tänker skriva om det, vilket var synd, för det var faktiskt ett av mina bättre inlägg... Ibland vill jag bara ge upp, då detta hänt allt för ofta och när jag väl kommit in i ett skriv flow så tänker jag inte direkt på att spara regelbundet. Man tycker ju att det bara ska fungera. *suck*

Iallafall, det har vart väldigt mycket vila det senaste då jag legat efter i skolarbetet. Tur som jag har så hanterar Vee det helt okej, men eftersom jag märkt hur det kryper i kroppen efter ett par dagar av minimum stimulans så får man som matte lite väl dåligt samvete. Därför har vi försökt trycka in lite lydnadsträning på de lite längre promenaderna. Och igår fick vi lite feeling när vi hittade en liten gräsplan så vi körde ett litet pass och hör och häpna, valpen utvecklas om ändå väldigt lite i taget. Jag har börjat skämta om hur det bor en malle i den 11 kg tunga Bc-tösen då hon kampar och hugger efter föremål som en. Hade vart ballt och se om hon skulle vilja hänga i en bitarm någon gång. Men anyway, detta gjorde vi:

• Balans och träning av små muskler - samarbets-/relationsövningar
• Basic byteslek (uppvärmning)
• Runda föremål - handling (uppvärmning)
• Utvecklad byteslek
• Fritt följ - med och utan externbelöning
• Fjärr - med och utan externbelöning, fokus på låsta bakben, ny metod för "stå"
• Inkallning - med och utan externbelöning
• Stanna, impulskontroll och stadga

 

• Klossträning - positioner, svängar och apport

Vid gräsplanen finns en mini lekplats med lite olika leksaker man kan gunga på, som Vevan fick sitta och klättra på för att träna balans och muskler lite granna. Kravlöst, roligt och massa godis som får vevan-svansen att bli en propeller. Det var egentligen bara planen innan jag bestämde mig för att träna lydnad. 
Efter det körde vi byteslek som vanligt. Basic byten, men istället för att byta så kvickt som jag brukar lekte jag mer och länge mellan varje byte. Hon byter bra, bara att det är svårare om hon skulle få leksaken själv. Vee älskar att värma upp med kamplek. Det är nog en av hennes favoritsegment i vår träning. Jag lyckas i stort sätt alltid få med henne på mina noter med hjälp av det! 
Vi kombinerade det med lite runda träd då hon älskar det med så mycket att hennes skall hörs till grannstäderna, jag svär. Man märkte att hon behövde få ur sig kamplek och energin och inte bara den tuffare hjärngympan. Jag har tränat tysta rundanden utan kommando det senaste runt stolpe inför lydnadens kon. Får helt enkelt hitta ett nytt kommando till det som betyder "nu kör vi lydnad och då är vi tysta", eftersom det inte gör hela världen om hon gapar halsen av sig på agilityplan, där är hon liksom inte den ända - plus att det faktiskt är tillåtet i agility jämfört med lydnad... Förhoppningsvis får vi bukt med det!
Sedan prövade jag att försvåra bytesleken med lite krav när hon väl var lite urblåst. Jag släppte leksaken till henne och sprang bort och lockade med den andra leksaken. Några gånger sprang hon efter med leksaken, släppte och tog den andra, men andra gånger kom hon av sig och tappade fokus och stack. Vad som hjälpte där var en lång vissling som fick henne att fokusera, bryta och byta utan onödigt tjat. Kul att hon är så lyhörd på vissla men å andra sidan så vill jag ju inte paja framtida vallningskommandon på vissla. Har redan nu i vardagen grundat en inkallningsvissla som jag visslar ibland när jag kallar in henne som förhoppningsvis kan appliceras med visselpipa i framtiden inne i hagen. Men nog om det. Jag hoppas att jag från visselsignalen kan påminna henne på byt-kommandot och senare kunna plocka bort visslingen helt. Vi får se vad det blir, eller om igår bara var en engångshändelse, haha. Vi fick iallafall till flertalet bra repetitioner vilket gjorde mig superglad. Det är sånna dagar man ser en ljusglimt i tunneln av hopplöshet. 

Därefter satte vi igång med själva lydnadsmomenten och som vanligt startade vi med fritt följ medans fokus var på topp och hunden mottaglig. Jag belönade henne mestadels med klicker och godis och positionerna, svängarna, vändningar på stället osv var faktiskt helt okej. Uthålligheten är ännu långt ifrån på topp, men mycket bättre. Fokuset när hon är med mig är fint. Jag är nöjd med helheten och tänker inte pilla i detaljer förrens hon kan momentet. Vi prövade en ny sorts externbelöning och jag utmanade henne på flera plan. Jag la ut en av bytesleksakerna och satte kraven att arbeta trots att den låg där, samt att hon skulle byta till min leksak efter belöningen. Det gick chockerande bra!! Jag fick påminna henne lite i fotgåendet men egentligen inte mer än vanligt. Hon gick följsamt med både mot leksaken, från leksaken, vändningar osv. Jag är nöjd, helt enkelt!

Sen körde vi fjärr med fokus på skiften med låsta bakben och att inte förflytta sig. Uppsittet börjar sitta bra nu, förutom de gånger när det slår över, vilket dock blir mer och mer sällan. Vi har repeterat uppsittet regelbundet i 2 månader nu så därför har jag heller inte bråttom med ståskiftet, som inte alls är viktigt ännu, men som sagt är lika bra att börja få till redan så man hellre kan peta i det sen. Vi har i stort sätt hela startklassfjärren. Ligg har blivit hennes paradmoment och är superfint. Måste bara belöna mer oförutsägbart så hon inte tar händelserna i förväg utan väntar in mina kommandon! Har även kombinerat ståskiftet med hennes fina handtarget vilket gör att hon ställer sig rätt, kontrollerat och flyttar inte bakbenen - med andra ord precis som jag vill ha det. Hon fryser med nosen i handflatan och förhoppningsvis kan jag plocka bort den efter hand. Vi prövar oss fram, då metoden med en bräda/pinne framför har noll effekt för henne och ger inget förstående (men det beror kanske på att jag har ca 10% koll på metoden med höhö..). Jag Har prövat stå från dag 1 vi började lära in fjärren men stå är svårt för henne. Det får ta sin tid, och när hon är säker på sitt och ligg kan man ju lägga extra krut på stå om det inte skulle fastna tills dess. Tjoho! Även fjärren körde vi med leksak bakom hennes rygg. Svårt och hon hamnade lite snett pga det men det tar sig nog om vi fortsätter då och då, med variation mellan godis och leksak samt externt.

Efter det körde vi en inkallning med och utan extern leksak bakom hennes rygg. Först utan har hon bra fart, sitter kvar bra och kommer in rätt. Dock hoppar hon in, slår i benet och vänder i luften. Så ja, lugna ingångar blir det också att traggla, vilket vi börjat repetera igen, men mer om det snart. 
Hon var förvånadsvärt fin med  extern leksak också, bra fart in men positionen var svårare och hon behövde lite stöttning. Blir kul att jobba vidare med. 

Under passet lade vi kraft på att sitta kvar och invänta vidare kommando eller frikommando. Även när vi lekte fick hon sitta kvar trots att jag sprang iväg med leksaken. Hon har svårt att koppla om från explosivitet till fokus vilket vi ska inkorporera mer och mer i träningen, men jag tror lite kommer med mognad och ålder också. Huvudsaken är to make it work, så att säga. 

I lördags repeterade vi klossträning, positioner och svängar inomhus, vilket hon var taggad på och i och med hur mycket bättre de delarna var på söndagen lönar det sig att underhålla den träningen med. Jag måste se till att belöna ner henne i aktivitet i högersvängarna annars är hon för snabb med bakdelen och tänker inte på positionen men that's about it! Jag får även ha som nått litet projekt att lära henne klossen fast med en tasstarget, eftersom hon tycker det är knepigt. 
Med pallen tränade vi position i kombination med att hon fick hålla apporten, vilket fungerade oväntat bra det med. Även att apportera apporten en bit bort och gå in i position lugnt och fint funkade när hon väl fattade vad jag ville. Lite frustrationstugg i början men när hon insåg vad som utdelade belöning gick det genast bättre. Jag tror att det med denna metoden kan bli lättade att komma tillbaka med föremål generellt och inte sticka. Kul när man prövar något nytt, utmanar och det utdelar sig. Peppigt om något liksom. 

Men. Jag skriver mest positiva grejer om träningen här. Men det är inte alltid lätt, även om man ofta får mycket intresse, följsamhet och will to please gratis med vallhundraser.
Ibland står jag där med frustration upp till knäna, när inget verkar fastna, eller när idéerna tar stopp. Och ja, då blir man den där irriterande matten och får en hund som som tänker "hon blir sur och har noll koll, jag gör annat istället så hon får tagga ner". Så är det. Men vissa träningar är såhär trevliga där majoriteten funkar! Men vi kör oftast med samma krav hela tiden, tills jag känner att det är dags att utmana och pröva lite främmande vatten. Jag tror att ju mindre krav jag ställer, desto större är chansen att vi får ett bra träningspass, även om detaljer inte satt. Sen är vissa dagar bättre än andra. Men hundträning och bubblan man får tillsammans är bästa mindfulnessen om ändå bara för en stund när man annars sitter dränkt i plugg. Går det då bra, blir det liksom bättre. Så när det väl går bra så motiverar det en att berätta, liksom!

Sen angående kraven, det gäller knappast för alla. Vissa ligger ju på högre nivåer, tränar tävlingsmässigt osv, men då jag aldrig tävlat en hund i lydnad innan så ha jag mest fokuserat på helhet än finslip. Och hundarna jag haft har dessutom krävt en hel del humor och kreativitet. Vee är nog inget undantag. Ser alla peppiga, glada hundar på instagram och facebook och blir så glad. Och jag inser när jag reflekterar att det är det jag vill ha innan en perfekt position. För får du en hund som blir glad av att jobba med dig på en annan nivå än just behovet att jobba med dig som förare, som ex. finns hos de flesta vallhundar generellt, så blir allt så mycket roligare. 
Jag har så mycket att förbättra hos mig själv, och att köra Bc har introducerat mycket nytt. Men jag brukar säga till mig själv att "lyckas jag med henne, så har jag utvecklats något enormt". För hon är tuff, kvick och lite egensinnig. Och lyckas vi tävla, komma någon vart osv, så kommer jag vara otroligt stolt över mig själv. Över oss.

​Och roligt ska vi ha! <3
​

Det börjar närma sig slutet på 2017 och en start på ett nytt år - 2018. Och nu är det ju så att jag äntligen fått äran att börja detta nya år med en fyrbent, svansbeklädd arbetskamrat vid min sida. Detta blir första gången jag sätter egna mål på mig och min egna hund och jag är faktiskt ganska taggad på ett helt nytt år att ta vara på och träna hund! 

Fullständiga mål jag hoppas kunna påbörja iallafall under 2018 finns under fliken "Vee" under "Hundar", för er som vill snoka lite. Jag har inte direkt lagt massor av tid på att sitta ner och tänka över målen, så vem vet det kanske dyker upp något under året och det är också därför målen är ganska vaga.
Tänkte dock dela lite önsketänkande här i ett eget inlägg också då jag har lust att spåna lite inför vissa särskilda mål som jag vill lägga lite mer krut på än de "självklara" målen och varför! :)

Nosarbete!
Jag vill lägga mer tid på nosarbete under 2018. Vi har börjat introducera att man kan jobba med nosen genom att leta mat/godis i terräng, korta spår med godis i varje fotspår, lite upplet och söka leksaker i knepiga miljöer. Vee har inte fattat vad charmen med eukalyptus är tyvärr. Vet inte om min bägare med eukalyptus jag köpte på MyDog förra året är för gammal? Den doftar inget för mig som människa men hundar har ju trots allt bättre doftsinne. Ska ändå skaffa mig en extra doftgömma på nästa MyDog då den enda jag hade har försvunnit under året, kanske kan man fråga då om de kan tappa doften.. 

Vad vill jag då få möjlighet att göra inom området under 2018? Jo, jag vill spåra mer! Särskilt medan jag ändå har tillgång till lagom mängd ängar, åkrar och skog! Hoppas det blir lite snö redan i december/januari så det blir lite lättare att se exakt vart fotspåren är så jag lättare kan placera näring. Målet är att gå ett okej MH under våren och kunna starta i appellspåret i framtiden, men en sak i taget. Det hade iallafall vart roligt att kunna lägga ett spår på 300 meter och aktivera henne på det sättet med. Så det får det bli något av!
Ska se om jag kan hitta något sätt att introducera nosework då hon söker hur fint och noga som helst efter leksaker i dagsläget och är hittills väldigt fin och orädd bland miljöerna.
Upplet vill jag också fixa - särskilt mot brukset. Men vi jobbar fortfarande mot att hon ska komma tillbaka med leksaker överhuvudtaget.

Söket tar vi inte detta kommande året utan det får vänta ett tag tills jag landat och är säker på vart jag ska bo ett tag och kan hitta någon form av grupp som jag kan träna med, då det är väldigt svårt att träna sök på egen hand. Vem ska hon då leta efter liksom?

Lydnad!
Vi ska fortsätta traggla, och då med tydliga mål i sikte. Vi har sakta grundat och tränat under de 2 månader vi spenderat tillsammans och hon kan mycket, men nu ska vi träna på att det ska hålla och utveckla, kedja och allt sånt där ROLIGT, hah. Målet är startklassen i lydnad under 2018 och det ska vi nog kunna greja! Redan nu klarar hon vissa av momenten, men som sagt - det ska hålla vart som helst, när som helst och i ett helt program! Blir det inte officiell tävling ska vi leta reda på en träningstävling eller liknande så vi får startat!
Fotgåendet och fjärrdirigeringen blir redan vinterns projekt, och jag funderar på att föröka filma eller dokumentera på något sätt vår "utveckling", lite som Fabio Mot Startklass- inläggen som jag förövrigt aldrig publicerade klart. Äsch. Men målet i lydnaden är inte bara att vara startklara, utan att också ha ett väl fungerande fotgående och en okej fjärr med sitt-ligg-stå med låsta bakben och en hund som är medveten om sina positioner. I startklass behöver hon bara lägga sig, men det skadar aldrig att lära in fjärr i förebyggande syfte :)

Agility!
Jippie, vi ska börja träna agility på riktigt!! I mitten av April fyller Vevan 1 år och blir då klar för röntgen av höfter och armbågar men även för att hoppa, springa slalom m.m. något som vi väntat med hittills.
Är hon fri så blir det agilitykarriär, annars blir det hobbyträning! Jag har varit för lat att bygga om slalomet till ett alléslalom på klubben men under mitt sista halvår i Jönköping ska jag ta tag i mig själv och ställa om det, haha! Slalom och tunnlar ska läggas krut på, och sedan kombinera dessa med handling och belöningsplaceringar. Än så länge tränar vi handling mellan träd, stolpar och annat vilket hon svarar högt och glatt på (se: SKALL SKALL SKALL). Sen får jag väl passa på att introducera balanshindren lite med, även om jag siktar på hoppklassen innan agilityklassen (förutsatt att höfterna är ok då som sagt). Gungan är aldrig fel att grunda, både för självförtroende och för balans och mod.
Vi håller tummarna för godkända hälsoresultat.

​Kurs!
Vi vill gå kurs! Inte vad som helst, beroende på vart vi bor hade det vart roligt att gå lydnad eller ev. agility för någon av alla de instruktörer jag gillar. Vi vill fortsätta med vallningskurser, men det är en annan femma och mer "självklart". Kursmiljön ger ju även guldtillfälle att träna på fokus och passivitet bland andra hundar och det skadar aldrig att få fortsätta betinga. Dessutom skapas en annan motivation till att träna och man blir inspirerad, får tips och idéer. Liksom, gud vet allt fel jag gör med min hund just nu som jag inte vet om, hehe.

​---------

I övrigt med ex. vallningen har jag inga direkta mål förutom att fortsätta gå kurs, träna privat osv bara för att få gå på djuren, och utvecklas. Särskilt till våren då hon blir äldre, mognare och man kan gå in och peta mer :) 
VP är inte ens på kartan nu, då vi inte kan träna tillräckligt regelbundet. Vi får se hur framtiden yttrar sig, för någon gång ska vi ta det som en liten "bekräftelse" på att hon faktiskt är en häftig liten vallhund. Och får man önsketänka hittar vi får vi kan träna på ofta så vi sedan kan börja tävla där med!

Och sist men inte minst, en till sak som inte direkt räknas som mål och som jag nämnde lite tidigare - Åka till tävlingsmiljö, öppna träningar och träna! Både aktivt och passivt. Det hänger lite ihop med kurser. Vi behöver vara i rörig miljö, andra hundar, barn, folk osv. och bara kunna träna på att vara i en bubbla! Extrem störningsträning för att det sedan ska bli busenkelt på tävling. Sen även passivt som nästan är viktigare. Ta det lugnt vid kanten av agilityplanen osv. Något vi tyvärr inte kunnat göra alls hittills pga brist på bil. Planen hittills är att Vee ska med till MyDog i Januari. Stressigt? Ja. Onödigt? Kanske. Men ett ypperligt ställe att miljöträna extremt, träna på hallarnas mer öppna platser samt chilla vid ringside. Och så får jag en trött och nöjd hund efteråt som inte bara fått miljontals intryck, men även fått anstränga sig för fokus och koncentration!

Vee gillar de flesta leksakerna hon får lov att busa med. Favoriten är att skaka dom tills de "dör" och kasta till sig själv. Det är extra kul om det är en boll i ett större så man kan smälla sig själv i huvudet samtidigt.
Det blir liksom 10 000 gånger bättre när man gör så, förstår ni.

Och även fast det är minst lika kul att kampa med matte, och att hon får tillbaka belöningen så fort hon visar intresse för mig eller utför något jag ber, så kan jag inte släppa/kasta/ge leksaken till henne för då är det igång igen. "SLÅ SLÅ SLÅ WIHOO!". Klarar sig bättre utan matte liksom. 
Men jag som matte tycker inte det är lika roande. Vissa leksaker har jag kunnat ge henne just för att hon annars knappt springer och tar ut sig på egen hand. Men inget kastande etc för att undvika stress och fixering. Jag kan ta leksaker och föremål från henne utan problem men att hon ska komma med dom är helt utanför våran nuvarande ram. Inte ens apportbocken går in. Vi har lärt in nosdutt nu men i kombo med leksak blir det kortslutning och hon säger hejdå, springer 5-10 meter bort och slår sig i huvudet en stund och sedan ligger hon och glor. Ropar jag på henne då kommer hon - men utan leksak eller ex. apport. Suck..

"Kom här då, ja kom!" 
"Ta bollen med dig, ja ta den då!"
"Veeeee, kom med den!"

Dags att ta tag i det. Vi börjar idag om livet går enligt planen, jag är trött på att behöva pressa ner min "milda" frustration i hälarna när bc'n vägrar, haha! Men jag ska nog knäcka denna nöten också. Jag skan faktiskt ta tag i leken på riktigt, även externbelöning med godisskål blanda annat. 
(någorlunda) Struktur - här kommer vi!

Planering av träningstillfälle nr. 5: Sånt som behöver tränas mer på
Fabio Lydnad 16/3 – Appellplan
Utrustning: Gott godis, bäverkong, kampleksak, apportbock
Dagens träning:
Uppvärmning – Ingen, jag vill spara all energi till träningen idag.
Positioner – Hjälpa honom rätt, belöna ofta, jobba utan pall
Självständiga positioner – Olika avstånd och hastigheter, kombinera med inkallning och apport i munnen, hjälp där det behövs
Fotgående – 360° svängar, olika hastigheter, variabel belöning, belöna utanför huvudet med handen eller rakt framifrån, hjälpa honom i svängarna för att påminna honom, träna något på att gå runt bakom för att ta kampleksak
Nedvarvning – Stretching
Kom ihåg:
Lägg hellre på ett extra kommando för att hjälpa honom in istället för kroppen.
Tänk på att stå rakt och tänk på alla hjälprörelser så jag inte gör dom.


Utvärdering av träningstillfälle nr. 5: Sånt som behöver tränas mer på
Fabio Lydnad 16/3 – Appellplan
Positioner – Vi körde på med att hjälpa honom in först med hjälp av en hjälpande hand. Efter några repetitioner minskade jag på hjälperna och kastade godis för att han senare skulle inta position på egen hand men med hjälp av ett förstärkande fot-kommando och en sista hjälpande hand på slutet. Det gick bra tyckte jag. Jag övade även på vändningar på stället där jag hjälpte honom extra med en ledande hand. Innan vi gick vidare i träningen pausade vi och drack vatten, eftersom att det var varmt och soligt blev han trött fort.


Självständiga positioner – Här fortsatte jag att utveckla positionerna och fokusera på ren självständighet. Började med att kasta godis och ta bort hjälphanden på slutet vilket gick helt ok, han hamnade lite snett men ändå intill sidan vilket är bättre än tidigare. Vi lade på inkallning och utan någon form av hjälp hamnar han gärna snett framför, antagligen för att få den där ögonkontakten.. Jag fick ett tips att vrida mig på stället när han är påväg in för att han ska tänka på att jobba med bakdelen och på så sätt putta in sig i rätt position. Vi prövade båda vänstervridning och höger vridning, men eftersom han har en vänsteringång blev det mer fokus på vänster. Det fungerade faktiskt helt ok det med! Han kom på att han hade en bakdel och började jobba mer med den även om han vart lite sned, men som sagt – hellre lite sned och i position än helt på sniskan och två meter bort. Jag gjorde även detsamma med apporteringen vilket gick fint. Han greppade bra och jobbade på med bakdelen trots apporten i munnen. Jag är nöjd över hans insats eftersom att han blev trött och varm relativt fort.


Fotgående – 360° Här fokuserade vi på att starta snyggt och tätt och gå raksträckor med inslag av 360° svängar åt både vänster och höger för att jobba med tajt position och bakdelskontroll i rörelse, vilket gick superbra. Han jobbade bra trots att han var trött och hängde på snyggt i svängar och olika hastigheter. Jag belönade varierat som planerat – duktig mig! Jag var även som planerat mycket noggrann på att belöna på utsidan av hans huvud för att putta in rumpan och kroppen mer, samt framför nosen för att få fram honom rätt. Jag hjälpte honom men en visande hand i de flesta svängar men även detta varierade jag och det gick också bra. Jag är nöjd med hans prestation. Vi avslutade men en liten träning på belöningskommando och att han då ska gå bakom mig för att ta leksak, men han var så trött och orkade inte riktigt engagera sig i kampen något längre så han fick bävern som belöning istället efter några lyckade repetitioner.
​

Allmänt framöver: Vi står ganska stilla i träningen som det är nu, men vi ska fortsätta att göra vårt bästa med fotgående och positioner för att försöka få till ett någorlunda fungerande fotgående. Bra att träna både ute och inne och i olika temperaturer och väderlag.
Sätta ett rep på bävern?

Planering av träningstillfälle nr. 4: Fokus på stadga och fart, snabb inkallning/apportering/läggande
Fabio Lydnad 12/3 – Gräsplan
Utrustning: Gott godis, bäverkong, apportbock, kampleksaker x2
Dagens träning:
Uppvärmning – Sitta/ligga/stå i position (fokus på sitt och ligg) med störning – provocera lite. Olika avstånd. Runda stolpe/träd för att få upp fart, placera ut och skicka hunden på leksak för att träna acceleration.
Inkallning med fokus på stadga/fart – Han SKA sitta kvar. Dröj med inkallningen, testa ”kom” istället för ”hit”. De första repetitionerna ska vara stärkande av farten med hjälp av kastad leksak varvat med kamplek. Sedan pröva utan. Mål = stadga och galopp in i rätt position.
Apportering med fokus på stadga/fart – Värm upp med att kasta apporten och sedan skicka honom att hämta. Sedan låta honom utföra halva riktiga momentet och belöna med lek efter han sprungit fram och greppat apporten påväg mot mig för att sedan göra hela momentet.
Läggande med fokus på stadga/fart – Utveckling av fjärren, träna nära och på avstånd, noga med ligga i utgångsposition, fokus på snabba lägganden på olika avstånd.
Nedvarvning – Springa fritt
Kom ihåg:
FOKUSERA på stadgan och farten. Det ska vara en bra växling mellan passivitet och aktivitet, det ska va kul och gå foooooort. Sportbil Fabio!!

Utvärdering av träningstillfälle nr. 4: Fokus på stadga och fart, snabb inkallning/apportering/läggande
Fabio Lydnad 12/3 – Gräsplan
Uppvärmning – Vi gjorde väldigt korta repetitioner i dagens uppvärmning för att spara kraft till resten av träningspasset. Vi började med sitt/ligg i positioner med störningar. Jag sket i stå eftersom det ändå inte är så viktigt i nuläget. Jag provocerade honom lite med hjälp av att kasta både bäverkongen och kampleksaker framför och förbi honom och han satt kvar fint. Jag gjorde liknande i ligg och var noggrann med att han ex. låg rakt. Det var svårare att stanna i ligg märkte jag eftersom att han lätt reste sig efter leksaken när jag lockade. Men jag var bara konsekvent och gav aldrig honom chansen att få den förrens han låg kvar en halv sekund längre. Han var duktig och jag är nöjd med hans stadgeutveckling. Jag gick även fram och tillbaka för att träna avstånd och att han skulle sitta kvar. Vilket också gick bra. Vi körde sen klassiska runda trädet, vilket som vanligt får upp farten och gör honom glad och peppad. Sedan fångade jag in honom och kastade en leksak för att sedan mana på honom och sedan släppa honom på leksaken. Det tränar upp hundens förmåga att accelerera framåt.

Inkallning med fokus på stadga/fart – Fabio satt kvar fint, främst de första gångerna vilket är bra då man bara trots allt får ett försök på tävling. På fjärde/femte repetitionen tjuvade han lite men då startade vi bara om. Vi började med att han skulle starta på kommando och kuta bort till mig och när han kommit till mig kastade jag en leksak vidare förbi för att dra upp farten ytterligare. Detta gjorde vi två gånger. Även här såg man tydligt att han aktivt hejdade sig själv från att tjuvstarta innan jag kallade in honom vilket jag tyckte om. Bättre det än att han springer innan. Och han har börjat förstå att han ska sitta kvar. Det är bara när det blir för mycket repeterande han förstår vad som kommer och tror jag blir gladare om han tar saker i egna tassar. I övrigt var slutpositionen acceptabel (+ lite extra hjälp ibland) och farten var kanon! Vi uppnådde målet för momentet!

Apportering med fokus på stadga/fart – Jag lät han springa efter apporten likt accelerationen till leksaken tidigare två gånger. Han kutade på bra, greppade jättefint utan tugg och kom tillbaka i bra positioner. Efter det så fick han sitta kvar medan jag gick iväg och släppte apporten likt det riktiga momentet. Målet här var att han skulle springa mot mig, greppa apporten och springa vidare mot mig och få utbyte av en leksak. Funkade jättebra, men eftersom apporten är ett sånt positivt föremål hade han svårt att förstå att han skulle släppa det utan att lämna i handen. Men kastade jag bävern gick det typ iallafall. Jag ser det som positivt att han håller kvar apporten trots lockande med leksak eftersom han länge tyckte apporten var äcklig. Vi byggde sedan på momentet och sket i att byta mot leksak och lät honom gå in i positionen istället och att jag tog apporten från honom innan belöningen. Han var så duktig! En klockren apportering med ett säkert greppande. Han hade slarvat något med själva greppandet på tidigare repetitioner och snubblar liksom över apporten innan han tog den men nu var hastigheten jättebra anpassad. Så vi gjorde bara det riktiga momentet 2 gånger innan vi tog paus igen.

Läggande med fokus på stadga/fart – Gick sådär, han är jätteduktig på att sitta kvar, lägga sig samt ligga kvar i position tills han får kommando om uppsittandet (!!!). Men han liksom klättrar ner i läggandet vilket jag helst inte vill ha. Jag vill ha ett kort och snabbt direkt läggande men jag tror att jag får nöja mig med det läggandet han har nu, bara han lägger sig utan DK liksom. Jag prövade att kommendera närmare med tydligare handkommando och 50% av gångerna lade han sig som jag ville men på avstånd blir det ändå stege. Vi har kämpat så mycket med snabba lägganden utan för mycket hjälper och man tycker att han borde sortera ut de rätta beteendet när han bara får belöning för det men han gör liksom inte det så jag tror jag nöjer mig med det momentet bara han har alla de andra kriterierna. Han sitter liksom kvar, ligger kvar och flyttar sig inte. Jag är nöjd med Fabio, snabbt läggande eller inte.

Allmänt framöver: Inget särskilt på dessa momenten jag börjar bli nöjd med helheten. Det är bara att nöta vidare på korrekta positioner utan hjälper. ​