En film från gårdagens träning! Det kallar jag effektivitet, ni! 
Vi hade riktigt skoj och var ute i närmare 2,5 till 3 timmar. Vi började med agility och körde slalom och byten för att se om han glömt allt men han var duktig! Lite fusk var det men i början när han inte var trött så var han som en Border Collie i slalomet och rev nästan av pinnarna så snabb som han var. Han satt och ryckte av förväntan i pauserna, och var på sånt härligt, fjantigt flamshumör men på ett bra sätt. Sen körde vi lite lydnad på skoj innan vi fortsatte med agilityn. Efter det gick vi vidare till hundparken där vi körde lite apporterings-skick och uppletande av föremål. Vi tränade också på att få ett rakare skick utåt. Sen avslutade vi med mer lydnad och trickträning i inomhushallen! 
Det bästa med detta passet var att vi gick ut ganska omotiverade men hade så sjukt kul under tiden så vi glömde bort alla måsten och tråkiga tankar. Jag tror att det är bra att plocka bort eller sänka kraven oftare, det fungerar iallafall för mig och den lilla brötiga men ack så dyra flatteungen!
​

Idag fick jag en påminnelse genom facebook på ett tidigare inlägg som jag publicerade på bloggen för exakt ett år sedan idag. Tänk att jag bloggat i ett år nu, trots att det varit mer upphåll en aktivitet om jag ska vara helt ärlig. Inlägget jag publicerade för ett år sedan var planer i hundträningen för kommande år. Då gick jag fortfarande i Dingle och hade Bacchus och skulle lite senare komma att få ha med mig Zelda. Två underbara hundar som jag idag inte träffar särskilt ofta längre. Idag har jag Fabio och vi har redan gått en av två terminer tillsammans. Det är skrämmande men samtidigt spännande att sakta inse hur vi bara har en termin kvar tillsammans, och att jag efter det inte kommer ha lånehund något mer, eftersom att jag slutar gymnasiet. Målet var ju då att skaffa egen valp, eftersom att drömkombinationen förhoppningsvis inträffar under våren 2017. Men så verkar det inte bli längre, men man säger aldrig aldrig heller. Man får hoppas att det föds för få valpar så att man inte får nån ändå. Vi får helt enkelt se hur det blir med bloggen efter studenten.. Hade jag börjat på SLU och läst till veterinär direkt hade det ju kunnat vara en möjlig övergång, men det blir inte så och därför får vi helt enkelt se vart det blir av med bloggen här istället.. Det är tråkigt att lägga ner allting när jag ändå hållt den uppe någorlunda i ett helt år inte inte planerar att sluta helt på ett tag. Ett av mina mål för 2017 är helt enkelt att försöka blogga mer, men även om jag inte hinner så ska det vara roligt att blogga och inläggen får istället vara få men bra och bra strukturerade och givande. Jag vill även försöka att fotografera mer, och där genom utvecklas mer i foto och redigering osv. Mer hund, mer kreativitet etc. 
Jag ska fortsätta slita arslet av mig i skolan, jag ska sträva mot att få mina behörigheter som instruktör och fortsätta att utvecklas. Jag ska umgås med mina fantastiska vänner som står ut med mig, vare sig det är barndomsvänner, dinglevänner eller ingelstadvänner. Jag tycker om er alla <3

Men eftersom jag har en fast hund denna terminen är det lättare att sätta en plan för hundträningen, som trots allt förhoppningsvis kommer bli den största delen av denna bloggen. Fabio och jag. Jag och Fabio.

• Jobba med ljudkänsligheten

​Fabio har blivit så gott som skotträdd efter ett missförstånd med fyverkerier när han var yngre, men är inget som påverkar vardagen något påtagligt. Men de gånger vi varit ute i Ingelstad och det vart jakt på gång eller när skogsmaskiner dunsat i fjärran blir han nervös, obekväm och vill mest hem. Han kopplar inte av helt enkelt. En gång när detta hände var innan en agilityträning och jag blev ledsen att vi förberett oss för att bara plocka ihop och gå hem igen, men han släppte det när han kom på andra tankar och fick jobba istället. Detta kan ju ha varit en slump, men jag skulle vilja jobba vidare med att förstärka ljudens positiva värde och kanske jobba mot en säkrare hund i dessa situationer, eftersom han är så fin och stabil all övrig tid. Jag har också testat att spela upp skott på datorn vilket inte påverkat honom, men jag planerar att byta miljö och pröva lite andra sätt. Hur vet jag inte riktigt men jag jobbar nog fram något. 

• Hålla oss i god form

Han hade fått en sån fin, smärt och musklad kropp efter första terminen på skolan (om än nåååågot smal, men inget kraftigt). Jag vill behålla denna form så länge jag har honom iallafall och fortsätta bygga muskler och träna kondition. Jag kommer att lägga en del kraft på draget, både vid jogging och på cykel. Skolan har även fått en trehjuling/cykelgrej som man kan köra drag med och då kanske både Svante och Fabio kan vara med och dra samtidigt utan att man ska behöva frukta för sitt liv! ;)

• Jobba med kroppskontroll och balans

Fabio och smidighet är två ord som inte alltid passar ihop, men jag vill göra det lite lättare haha. Målet här är som titeln säger - öva upp kroppskontroll och stärka balansen och på så sätt stärka relationen och ha kul tillsammans! Mer aktiva promenader tycker jag låter som en god lösning på detta "problem". Det finns tex. barnlekplatser en bit från skolan man kan öva på nu på den tidiga våren innan barnen är ute, men enkla saker som trick på stenar eller runda föremål osv. Kontroll och balans är ju esseniella egenskaper för hunsporter och hjälper även till att träna hjärnan och de små, små musklerna i kroppen. 

• Starta på Skol-SM i lydnaden och agility

Min dröm! Sedan ettan när jag fick reda på att det fanns ville jag starta på Skol-SM men ingen av åren hade jag en startklar hund att tillgå, vilket gjorde det lite svårt. MEN! Jag och Fabio har i princip startklassen och agilityns hoppklass 1 i potten skulle jag tro. Vi har ju trots allt ett tag på oss att träna tills Maj också. Då är ju problemet istället vart jag kommer ha praktik (tävlingarna sker mitt i praktiken) och hur jag skulle lösa det med Fabio, beroende på vart jag praktiserar. Förhoppningsvis går det ihop, om jag då inte får praktikplatsen i Skottland som jag sökt då det vill säga...

• Tävlingslydnad och Brukslydnad

​I tävlingslydnaden fortsätter vi att nöta fotgående, vi måste behålla positionen och inte flyta ut, vilket Fabio är bäst i klassen på. Vi ska också kombinera det med uthållighetsträningen, alltså att han ska orka bibehålla fokus på mig och på uppgiften under en längre tid. Orkar han inte det blir det svårt att tävla lydnad överlag, men man måste ju också träna upp det för att kunna kräva det från honom för oschysst tänker jag inte vara! Jag skulle även vilja träna mer stadga i olika positioner, sitta/ligga/stå och även stanna kvar i dessa positioner. Även raka utgångspositioner så att han får en sorts känsla av vart jag vill ha honom och inte så att säga. Utöver det vill jag ha lite mer stabilitet i apporteringen och att jag ska kunna känna mig någorlunda säker på att han greppar rätt. Vi är ju trots allt mer klara än vi tror, mycket av detta är ju trots allt detajer!
Brukslydnaden! Den har vi inte ens tänkt på, men kan vara kul, att träna lite i samband med vanlig lydnad just för att variera lite och utmana Fabio. Det blir även en chans för mig att träna på inlärning och att jobba med grunder. Jag tänker spontant kryp och framförgående som några moment att variera träningen med, men det hade vart kul också att lära in skall för det momentet eller som sökmarkering, haha. Tänker även skicka honom på apporter i olika former som är olika tunga för att kombinera en sorts "tungapport" med att greppa rätt. Vi har tyvärr ingen riktig tungapport på skolan, men olika tunga och stora apporter är ju som en liten kul övning för att variera vikt och storlekar.

• Agility

​Jag måste lära mig att minnas längre banor. Det är min svaghet, och eftersom Fabio behöver såpass mycket tydlighet i handlingen måste ju även jag veta vart vi ska. Kommer jag på det försent kommer vi dra på oss fel, diskar eller för mycket tid och konstiga svängar eller byten som sabbar loppet. Så vi får träna på fler längre banor! Förhoppningsvis hinner vi med det. Annars är det inte mycket nytt jag vill fokusera på, självständighet och ordförståelse som vanligt. Snabb är han tycker jag, slalomet behöver mer säkerhet och därefter fart men tunnelingångar och tajta svängar etc har börjat sitta bättre. Funderar även på att börja lära honom gungbrädan för skojs skull, trots att vi inte har nått mål att starta i agilityklassen med balanshinder. Men för att stärka hans mod, balans och även här ljudkänslighet (när gungan slår i backen) kan det vara en kul grej att träna på. I agilityn känner jag mest kravlöshet. Träningspassen behöver inte en sån upplagt struktur utan det finns en frihet vilket jag gillar. 

• Sök och spår

​Jag vill lägga fler spår under våren! Det må vara jobbigt och segt att lägga ut och vänta osv men det är ju trotsallt kul för hunden och uttröttande, vilket jag som matte tycker om haha. jag vill lägga fler appellspår, alltås på 300 m eller mer, med pinnar av olika typ! Jag skulle även vilja påbörja någon form av markering men det blir svårt om jag ska belöna när han apporterar in pinnen. Jag får helt enkelt försöka förstärka och berömma hans egna intiativ och forma det till något som passar oss. I söket har jag inga särskilda mål, jag vill bara träna meeer sök, för det är så jäkla skoj och Fabio älskar det! Jag vill fortsätta träna med vår fina sökgrupp på skolan och ha det som en kul grej och aktivitet. Det hade vart kul att köra mer i den riktiga skogen eftersom vi tidigare sökt mycket i skolans hägn, och att jag lär in nån form av markering här. Skall/rulle, han har ju bäst benägenhet för rulle eftersom han greppar allt, men då får man bara hoppas att han inte felmarkerar istället höhö.

• Apportering

​Wohoo, superkul men svårt för mig som förare. Stoppsignalen behöver vi nöta på, egentligen borde jag gå nån kurs för får verkligen inte till det men jag får göra mitt bästa. Jag har hittat lite inspiration jag vill pröva så vi siktar på det! Sedan har vi raka skick, jag skickar honom rätt ut men han svänger typ direkt och tar ett annat håll och söker av allt, vilket i och för sig är bra men grejen är att han ska gå helt efter mina signaler och säger jag rakt ut så ska det vara så. Det får bli fokus på det och att han ska fatta att jag visar vart han ska, frågan är bara hur, men det tar vi då!

• Leka mer, socialt och med leksak

​Bara lek mer. Ganska enkelt, och mer behöver jag egentligen inte säga. Lek stärker relationen (fastän jag redan upplever att den är bra skadar det inte att den blir ännu bättre), och är en tokbra belöningsform. Jag vill lägga mer tid på att leka socialt bara jag och Babi, dels för att det är kul och bandstärkande men också för att slippa att alltid vara beroende av leksak eller godis för att få nått gjort. Annars vill jag belöna mer med leksak för att utveckla föremålsintresse (om det ens går så mycket som han har) och kamp!
​
Funderar även på att införskaffa något mindre till noseworkträning på MyDog, men vi får se hur jag gör med det och om pengarna räcker.
Men sist och inte minst ska man inte glömma anledningen till att man sliter i hundträningen, anledningen till att man spenderar tid med hunden och anledningen till  varför man har hund överhuvudtaget; Jo, för det är så jäkla kul! Så nästa år, 2017, önskar jag att både jag men också alla som kikar in här då och då. Ha Kul! Ha roligt med det ni gör, vare sig det är hund eller inte. Allt blir så mycket lättare och motiverande om man försöker ha kul under tiden, och att försöka fokusera mer på det låter inte alldeles fel, eller hur?
​

Asså, vi hade ett sånt flow i träningen förra veckan! Fabio har uppgraderat sig till karamellhunden 2.0 och har 120% intensitet när det vankas träning, vilket är så himla kul att se. Han väcks till liv farbrorn!
Vi har tränat lite sök, apportering, lydnad och agility under veckan. Någon dag måste jag också få tummen ur lägga några personspår bara då jag hittat så många fina ängar och skogar här!
I söket är han så exalterad att han kryper ur skinnet och kastar sig ut i kopplet när någon annan hund skickas ut eller piper och gnäller. Inställningen är det iallafall inget fel på. Han springer ut, jobbar med hög nos och kommer in med belöningen jättefint! Han har fått beröm för hur han arbetar och svänger vilket alltid är skoj :) Vi jobbar med synretningar nu men snart vill jag nog ge mig på att testa ljudretning då han börjat förstå innebörden av träningen igen nu.
I apporteringen lägger vi fortfarande grunder, vi tränar att skicka ut mest rakt ut eller snett ut för att få signalen rätt. Vi tränar lite diregering vilket han kommer in i och vi har börjat utveckla stoppsignalen med sitt till sitt eller bara att stanna. Det svåra har varit att hitta ett sätt att stanna honom efter man skickar ut honom på en leksak eller dummie eftersom han så gärna stänger av och låter retrieverhjärnan sköta jobbet.. Dock hart jag kommit på att den kända orangea bäverkongen värderas högre än allt annat så stannar han när jag blåser blir det bäverbelöning. Ska pröva vidare och hoppas att det funkar framöver.
Vi ska dessutom visa upp både apportering och agility på skolans öppna hus som hålls nu på lördag. Apportering är vi ju helt bortkomna med men det vet ju inte publiken förhoppningsvis haha ;)

Apropå agilityn är det definitvt där vi briljerar mest just nu!! Han lyssnar så fint, tar snygga slalomingångar, lyssnar på kommando och kroppsspråk och är snabb som vinden (tycker jag haha). Senaste agilitypasset hade han fin självständighet och jobbade på lite längre avstånd än vanligen vilket var jätteskoj att se. Jag fick även träna på ett blindbyte vilket vi lyckades med mycket bra, gah vad jag är stolt över lilla flatten.
I lydnaden går det också bra, jag vet bara inte hur jag ska komma vidare.. Jag har tränat sönder startklassen förra året vilket gör mig lite trött på den. Dock är det i princip värdelöst att träna in nuvarande klass 1 då det byts efter årsskiftet!
Något vi däremot fått resultat i är att greppa och hålla träapporten! Han har gått ifrån att inte alls förstå meningen med omvänt lockande och spy ut apporten till att nu kunna hålla fint och länge, om ändå något löst. Vi fick där börja med att kampa med apporten helt enkelt och berömma när han höll hår och höll emot. Berömde och förstärkte när han hämtade den efter jag kastat. Sedan började jag lägga tid på basic omvänt lockande med fokus på mig och långsamt med hjälp av kommando och beröm kunde han hålla apporten. Apporten är det roligaste och jobbigaste att träna med hundarna jag haft, men det ger ta mig fan den härligast känslan när man väl lyckas!!

Mja, det va lite snabb och sen uppdatering (skulle egentligen skrivit klart detta inlägg förra helgen men vad gör man). Denna veckan har han vart i det blå, speedad och ofokus, men så är det ju. Hundar är trots allt hundar och inga robotar ;)
Vi chillar och myser mycket på dagarna och drar oss då och då ut  kylan för lite längre pass och promenader. Annars blir det mest småträning, eftersom jag känner mig omotiverad och oinspirerad.. Det kommer väl tillbaka så småningom, man behöver bara lite extra tid till att andas.

Idag har vi beslutat oss för att pröva nått nytt, och jag ska vara helt ärlig och säga att jag inte har ens två aningar med vad vi håller på med. Hittade av en slump youtubesidan tillägnad boken "Apportering till vardag och fest" skriven av Elsa Blomster och Lena Gunnarsson i min jakt på övningar i upplet och apportering. På sidan fanns en del övningar på grunder som jag direkt fick inspiration att sätta mig in i! Det ledde till ett intensivt träningspass i husets allrum samt ute på fotbollsplanen med fokus på lek, hålla kvar, komma och leka med mig och hålla fast, sitt på avstånd/stoppsignal med handtecken och så småningom vissla och även dirigering ut och höger/vänster. Låter väldigt mycket (vilket det såklart är höh, jag är inte bäst på att hålla ordning på mina pass så det får jag bli bättre på) men mycket är även repetition av sånt han kan blandat med många pauser. 
Vi har problemet att han släpper precis innan jag hinner få tag på föremålet, och har osäkert grepp, vilket vi ska jobba på. Förhoppningsvis kan apporteringen hjälpa oss med apportbocken i lydnaden framöver. Vi ska fortsätta jobba med en säker och stadig handtarget, avlämningar i handen och att greppa rätt innan vi går så mycket vidare. Vi varierar dessa pass med dirigering och stoppsignaler tror jag.. Jag är sjukt intresserad av jakten och det är nått jag vill syssla med med framtida retriever och fågelhund, men är egentligen inget jag vill satsa på i nuläget. Kan ju ingenting liksom.. Men kul aktivitet som vi kan göra för oss själva på fritiden skadar ju inte. Blir det lite fel är det liksom inte hela världen, och det blir så mycket skönare att träna då. Vi prövar och ser vart vi kommer, kan ju vara bra att inte "slita ut" lydnaden, agilityn m.m. :)

Får se vart vi hamnar, jag håller er uppdaterade! 
​

Igår satt jag och prisade Zelda men idag under provet var hon döv, blind och brydde sig inte ett smack. Satte sig snett och bakom, sprang iväg i fotgåendet, satte sig inte på kommando, tjuvstartade på apporteringen etc etc. Vi har jobbat så hårt men ändå sket det sig. Jag kände det redan när jag gick ner till lektionssalen med henne. Hon var distraherad, bortkopplad och besvarade ingen kontakt från mig. Majoriteten av hundarna var lost in space, och jag ville gräva ner mig i en åker. Hon har ju briljerat 3 dagar i sträck nu! Kanske var det problemet, då jag varken var nervös eller särskilt irriterad innan och under början av passet. Dock blev jag ju mer frustrerad allt eftersom hon struntade i allt jag bad henne om. Hon satte dock inkallningen utan att tjuva och hoppade bra över hindret höh. Blir så besviken att hon sedan var så duktig 5 minuter efter när vi tränade. Då kände jag igen henne igen! Jag vet att hon kan och hade kört på som vanligt utan särskilt mycket högre krav. Dock är hon ju som sagt van vid klickern i början och slutet i momentet samt vid halter etc. Och vi har alltid pausat mellan momenten. 

Jag tröstar mig med förståelse från lärarna, dom har sett våran utveckling precis som jag och bedömer den. Alla har dåliga dagar, men det är typiskt att dom alltid ska inträffa när det verkligen gäller. Suck. Jag tröstar mig också med den härliga känslan i den korta träningen efteråt. Det blev ett bra avslut i katastrofen. Jag önskar bara att mina lärare såg det.. Suck.
​

Provdagen börjar närma sig, och vi sliter med lydnaden jag och Zelda! Det har vart hur bra väder som helst för uteträning och att vara i gott sällskap av Matilda och Svante skadar inte. Efter en vecka i sär har cockern eld i rumpan vilket gör att intensiteten är hög och hon gör allt hon kan för att ligga ett steg före, något som inte alltid är superbra x)
Let's sammanfatta träningarna från måndag och tisdag då vi körde igenom momenten till nästa års startklass. Vi har inte ens tänkt på att länka något utan istället pausat i skuggan mellan momenten, då det är lättast för Zelda!

Följsamhet/linförighet/fritt följ:
Här ser jag en enorm utveckling från när vi startade. Dock slackar hon fortfarande efter och vägrar att gå självmant närmre mig än 1 meter.. Suck! Dock tröstar jag mig med att folk tränar fotgående i månader medans vi har fått tag på detta under några veckor. Jag är ändå nöjd, för det är ett stort steg för Zelda. Jag har även kommit på den högst intelligenta idén att går jag raskt hänger hon på i samma takt, alltså inte lika mycket släp och jämmer! Imorgon är det dags för upp till bevis vilket betyder att jag inte har så mycket att göra åt detta, just go with the flow.
Huvudsaken för mig här är att hon hänger med, växlar tempo och sätter sig självmant i halterna.

Inkallning:
Tjuvstarter överallt! Vad ska jag ta mig till? Slutprovet är i morgon och cockern tycker det är roligt att springa till mig utan att jag bett om det eftersom hon tydligen vet vad jag tänker. Kanske vet hon det också, men tjuvstarterna är fortfarande ett problem. Vi har lagt mycket kraft på stadga nu i slutet och såklart borde vi gjort det från början men med tanke på att vi har haft 6 moment att lära oss från grunden har det vart komplicerat att få ihop träningstiden. 
Ett breakthrough vi fick igår dock var att om jag undvek ögonkontakt under pausen innan kommendering så satt hon kvar längre. Man brukar i regel rekommendera 3 sekunders regeln när man tränar och tävlar lydnad oavsett klass eller svårighet. 3 sekunders regeln är att man i varje "paus" ska räkna till tre innan man går vidare. Alltså att man väntar ca 3 sekunder från att man gått från hunden och intagit sin nya plats innan kommendering och sedan 3 sekunder innan belöning. Jag har dock beslutat att jag får hoppas på det bästa, vara bestämd och tydlig och titta snett åt sidan innan inkallningen inträffar. Istället för 3 sekunder där får det räcka med tiden av ett djupt andetag. Ibland lägger hon sig ner, men accepterar hellre det än en tjuvstart. Annars är inkallningen snabb, snärtig och hon intar vanligtvis rak position med vänster ingång helt själv! Jag är så himla glad över att ingångarna någorlunda sitter, även om de blir sneda hälften av tiden.

Sitt under marsch:
Här har vi ett bra moment! Det var ett av de moment vi tragglade och hade svårt med men som nu för det mesta sitter som en smäck. Problemet är fotgåendebiten, men här är det något kortare sträckor vilket gör att jag tror vi har detta momentet i påsen, så att säga. Jag har försökt träna in ett sättande mitt under marschen, men som nu har tyckts försvunnit. Jag får väl fuska då och stanna till lite tydligare och kommendera sitt. Stadgan som vi hade problem med är som bortblåst. Hon sitter bra och tryggt och följer sedan med igen på fotkommandot! Heja oss!

Apportering:
Usch, usch, usch. Mitt favoritmoment med Bacchus är med Zelda min största fiende. Är nöjd nog med att hon fått ett intresse för apportbocken överhuvudtaget! Hon stannar, kommer på kommando, plockar för det mesta upp apporten men släpper en halvmeter från mig. Jag har inte alls kunnat få någon alls förändring på det och har prövat det mesta. Hon släpper direkt, vare sig jag belönar med röst, godis eller bara att jag klickar. Kamplusten är liten i denna lilla hunden så att hon ens plockar upp den och kommer samt avslutar får vara en vinst i mina ögon! När hon kom hit ville hon inte plocka upp något alls med munnen. 

Fjärrdirigering:
Ett till moment som jag faktiskt känner att vi gör bra! Hon stannar, lägger sig på kommando och ligger kvar tryggt och stabilt. Stadgan har hjälpt en hel del trots allt. Även här undviker jag kontakt tills jag kommenderar att hon ska lägga sig och sedan undviker jag kontakt på tillbakavägen igen. Här ligger hon kvar under 3 sekunder så då utnyttjar jag det. Dock tjuvar hon och sätter sig innan jag hinner be henne, dock är det en petsak och jag får väl vara snabb med att sätta upp henne istället så det blir ett kommando etc. Annars är det stabilt och hon har bara trott det vart inkallning ett par gånger så hoppas hon inte får för sig det imorgon.. oavsett är jag nöjd då jag minns hur jag knappt kunde stå en meter framför henne för ca 2 månader sedan. Idag kan jag stå 10 meter bort och ändå ha en trygg hund som tycker det är skitkul med inkallning och lydnadsmoment.

Hopp över hinder:
Klassens sista moment och även det ett moment som sitter perfekt. Det är nog det bästa och snyggaste momentet, förutsatt att hon inte tjuvar ;) Hon sitter lugnt kvar, hoppar på kommando och intar själv position genom vänster ingång. Ofta blir denna sne med ibland blir det också oerhört snyggt och jag är glad att vi iallafall får chansen att avsluta med flaggan i topp!

Heja heja, detta kommer gå så dåligt, men också så bra känner jag. Jag ger mig en klapp på axeln och Zelda kli på magen, det här har vi gjort bra! Och oavsett hur det går imorgon är jag fortfarande jag och Zelda är fortfarande Zelda. Det är ingen tävling och inget hårt kritiserat prov. Jag tror att detta kommer bli ett bra och roligt avslut på vår tid tillsammans och min tid här på Dingle!
Är dessutom riktigt wowad av Zeldas utveckling under hennes tid hos mig. Det finns mycket tempo att plocka ur en blyg liten "utsällnings" Cocker spaniel. Jag har sagt att jag inte vill ha en Cocker, men för Zelda hade jag kunnat göra ett undantag. ;)

Följsamheten är något av det svåraste med denna lilla, men absolut inget omöjligt! Hon har svårt med fokus och kontakten, vilket jag nu beslutat att ta tag it. Man kommer ingenstans om man bara skjuter på det som behövs fixas, eller hur? Vi har helt enkelt backat tillbaka och fokuserar på kontakten, den gamla, hederliga ögonkontakten. Hon fattar fort så snart kan vi nog applicera den i rörelse. Ännu jobbar vi på baklängesmarsch och det verkar vara en metod som funkar bra. När det går fort och effektivt upplever jag att hon är med mig fullt ut, och det är nog därför agilityn passar Zelda så bra. Vi jobbar på't! :)

Inkallningen har vi i en låst liten låda! Och jisses så bra och snärtig den är!! 
Problemet är hennes svårighet med att sitta kvar, eftersom hon snart vet att det är dags att springa fort, fort, fort. Vi måste träna stadga! Stadga är något av det viktigaste man kan träna hunden i kan jag tycka, för att få fungerande moment. Hon måste kunna sitta kvar, och först när jag backar från henne, för att sedan vända mig om. Belöna på plats, och inte med en inkallning!
Sen har hon en ovana att slå över i lyckan över att få rusha, vilket gör att hon lätt glömmer bort sig och kör två segervarv runt mig innan jag får in henne i position. Vi måste redan träna ingångarna, då jag nu får visa in henne till sidan. Vi får traggla ett tag till, men jag är helnöjd med farten, attityden och framförallt glädjen!

Sitt under marsch, är bra mycket jobbigare att få till än läggande under gång då det är något jag alltid associerat med zätat i eliten, höhö. Men det är också bra då min hund har lite svårigheter med ligg överlag. Här ska man gå i fritt följ och kommendera hunden till sitt, sedan runda hunden och stanna i position.. Tja, jag kan ju säga att runda hunden bidrog till att vi bara fick 50 poäng på vår första bedömda rallybana. Det blir nog ett av de svåraste momenten för oss. Zelda vill alltid följa med mig och har som sagt svårt med stadgan. Det är nog ännu ett moment där stadgan måste utvecklas för oss! Sen det där med "under marsch" får vi jobba på x) 
Kanske försöka jobba på handtecken eller ordförståelse?

Apporteringen, my old friend we meet again.. Som vanligt är detta momentet ett milt helvete med en hund helt utan föremålsintresse! Men, duktig som jag är har jag faktiskt ännu denna gång, lyckats väck någon form av primal instinkt långt ner i avgrunden i cockerns själ. Kanske rent av påmint henne att "hallå, du är faktiskt en apporterande fågelhund?". Haha, skämt åsido, så har vi nått en punkt då någon form av polett har trillat ner och jag är som på moln!
Jag svär på att det säkert är löpet eller nått, men fortsätter det såhär så ska jag köpa en dummie för gud vad skoj det är. Det började med att jag fick låna en pytteliten, smal apportbock till min minihund och sen fick jag genom lek och klicker in den i munnen frivilligt på henne, men innan blev jag tvungen att (mot mina vanliga träningsvanor) använda några repitioner av "tvångsapportering", men det betyder inte att jag skrämmer eller får henne att må dåligt på något sätt. Zelda är inte mycket för egna intiativ och påhitt så det blir mycket visa att detta vill jag att du ska göra. Men med den nya apporten fick vi ett genombrott! Hon tar den i munnen ute på appellplanen också, vilket är bra, nu kan vi utöka i olika miljöer samt få något form av att hon håller kvar.
Något lustigt som hände i tisdags var att vi lekte/tränade och fotade på appelplanen själva och jag bestämde mig för att kasta en del av min kamera ut i gräset för att få bort henne från mig och på så sätt kunna fota. Det är den där ringen man sätter på objektivet för att skydda från solen när man fotar (minns ej namnet). Hon kutar iallafall ut, plockar upp den och springer tillbaka med den till mig och är superstolt.. VA?! Är min enda tanke, vad håller hunden på med? Men vi fortsätter så för att fota lite till, längre och längre kast. Och varje gång kutar hon, och hämtar, och kommer tillbaka efter några segervarv, såklart. Hon kan apportera! Men kan hon apportera något vettigt eller bara kameradelar? xD Jag prövar att hålla kvar henne och kasta, och hon repeterar allt med samma intensitet. Sen tar jag apportbocken, och hon fortsätter briljera, precis på samma sätt som innan. Ostörd av att Svante kommit till planen lånar vi hans dummie, ungefär hälften så stor som Zelda och hon hämtar den med efter lite lek, och hon håller den helt rätt. Jag är lyrisk på riktigt! men vart kopplas detta till lydnaden? Jo, hon ska kunna hämta en apportbock och lämna på kommandot. Först trodde jag att den skulle kastas vilket vi nu lagt grunder till, men den ska placeras in när hon sitter kvar. STADGA! AVLÄMNINGAR! Men själva intresset och grunderna till att bära apporten har nu påbörjats, och jag är så glad, och det är även Zelda! 

Fjärrdirigering.. Det är enligt mig ett av de häftigaste och roligaste momenten om man får det snyggt, och med Bacchus var det så kul att träna när han redan kunde grunderna ;) Men, Zelda ska allt bli grym! Vi fortsätter traggla sitt och ligg och har börjat lära in bytena däremellan. Problemet vi kommer att ha är avståndet men jag är glad om vi får in skiften när jag står en halvmeter framför för det hade varit ett stort steg för både mig och Zelda som nybörjare i det här med lydnaden! Är redan så otroligt stolt över denna lilla <3
Det är bra med ett energiknippe till hund i fjärren för man får verkligen in trycket i skiftena. Jag vet hur jag vill att dom ska se ut, så vi ska kämpa för att förverkliga visionen! Heja oss!

​Hopp över hinder är himla skoj! Zelda älskar ju agility, men även här är det stadga. Dock är hon ganska duktig på det i detta momenten när vi tränat tidigare, frågan är snarare kommer hon ihåg det? Vi får pröva os fram och hoppas att hon inte springer runt bara, höh. Hon brukar fixa det med ett "ZELDAHOPP" kommando så vi kör på det och ser om det funkar helt enkelt. Ingångarna är bara det som hon saknar här. 

Helheten?
Ja, vad kan jag utvärdera från denna analys? Först och rämst att lilla unghunden kan mer än jag faktiskt tror att hon kan, men samtidigt behövs det jobbas på massor och vi har en lång väg kvar att gå! Dock är momenten (inte tävlingsklara moment såklart) inte för långt borta från att vara någorlunda acceptabla! Jag tror definitivt vi kan få ihop något till redovisningsdagen på skolan.
Annars är det bara ingångarna som vanligt.. Men det går liksom inte helt in, vi får hitta på något där tror jag. Omöjligt är det inte, men vi måste få till något. Får man variera ingångarna på tävling? Vänster ingång på vissa moment och höger på andra? 
Jag måste bestämma mig snart för annars står vi bara och velar x) 

Men! Detta var en liten utvärdering av våra framsteg hittills, och mer träning blir det, förhoppningsvis lite agility och viltspår också innan terminen är slut. Detta var allt för idag, men ska fixa ett inlägg till imorgon också då jag drar till Norge igen, på rasspecial för pyrrar <3

Här kommer en kort film från snabb träning tidigare idag!
Inget ljud pga att jag inte hann lägga in något så håll till godo med tystnad :P När han hämtar apporten efter jag kastar den syns det inte så bra men han hämtar den fint, vilket jag aldrig trodde han skulle göra! :D

​Håll till godo!
​

Rent skryt, men apportträningen ger oväntade resultat på en uttråkad liten pyrrepojke!
Han plockar både upp den från marken en bit i luften (det var där vi började), men det har eskalerat till att jag han tog den rätt från handen både sittandes och ståendes!!
Tror det är något vi får träna när han har mycket energi och är pepp, samt att lägga upp pass som är snabba, korta och består av bara apporten för att inte ta bort fokuset.

Jag har tagit förmiddagen ledigt för att kunna vila mig då jag mått lite kasst pga förkylning och att jag bara sover och vilar är obeskrivligt tråkigt säger B men när vi väl kör snabbt med gooooood belöning går det på två röda! Åh, jag är som på moln just nu, när ska det gå käpprätt åt andra hållet kan man ju undra ;)
​

​Detta blev en vecka då jag och Bacchus prövade nya saker tillsammans! (det kommer dock säkerligen att fortsätta)
Igår insåg jag att vår nuvarande apport-träning inte kommer fungera i längden då han vände bort huvudet när jag kommer fram med den.. Men! Jag hittade en kanonbra guide på Klickerklok.se då B gillar att jobba med klicker :) Nu ska det bli rejält med träning på nya spår och jag får väll ta och uppdatera er på huruvida träningen funkar för oss över tiden!

Idag dock, fick jag äntligen gjort någon jag planerat och sett fram emot länge. Jag och Bacchus sprang runt kullen (ca 3 km) och jag kan lova att det är första gången jag säger 'Guud, va fint han drog idag!!' haha.. x)
Jag har funderat på att springa med honom dels just för att han drar, men såklart även för att det är bra för både mig honom. Han drar mig längst vägen vilket gör att jag springer nästan maximalt för vad jag orkar och vi stannar korta pauser för kiss och bajs = intervaller!
Bacchus har ett högt lager med energi så en snabb, explosiv runda var utmärkt. Han kutade på och drog bra i sin sele, då vi hade fått uppvärmning-ish på promenaden ner. Han tog kommandon och hejarop utmärkt och sprang på utan att stanna och lukta överallt och ökade takten med rop som "kör", "fram" och "heja" på repeat. Med tanke på att jag har allmänt taskig kondition var det även kul för min del att orka hela vägen runt. Det tog oss 15 min + korta pauser att springa, sen släppta jag honom på appellplanen så han kunde få springa ner lite. Han har blivit mycket socialare och allmänt tryggare i Dingle med tiden har jag märkt, då han idag själv kunde fara runt och göra av med energi och inte bara nosa och markera längs staketen! Svansen gick i ett och han sökte faktiskt en hel del kontakt vilket bådar gott! :D
Att lite kontakt kan göra en extramatte så lycklig! 

Det här ska vi göra om, och nu blev han faktiskt lite trött för en gång skull.. Vi ska köra lite pass med apporten ikväll annars tar vi det lugnt. B var även duktig på hundlektionen i morse men var frustrerad för att han inte fick hälsa på dom vackra flickorna. It's a sad life!