Tjena tjena, long time no see! Ytterligare en vardagsuppdatering som brukar dyka upp såhär efter jag vart frånvarande ett tag!
Vi är tillbaka i Jönköping sedan en vecka tillbaka, naturen är i fullt högsommar-mode med 20+ grader och livet rullar på som vanligt igen. Saknar fortfarande Fjugesta, valpar, får och vallning otroligt men förhoppningsvis får vi komma tillbaka på visit i framtiden. 
Vi har lyckats vara lite aktiva denna veckan trots värme, tro det eller ej! Dock har mycket skett mot eftermiddagen då solen står lite lägre och vi slipper smälta ihop till två små fläckar och sugas upp av den torra, numera törstiga jorden. Vi började veckan med att utforska nya promenadstigar. Man kan inte tro att det finns såpass många skogsstigar 5 minuter från Jönköpings centrum som det faktiskt finns, något som jag verkligen gillar med staden. Hade definitivt kunnat tänka mig att bo utanför stan någon gång i mitt liv. 
Vi utforskade en gammal banvall som ligger ca 10 min gångväg från vårt hus. Banvallen är numera en enkel grusväg som leder en bra bit genom stan, mer exakt rakt bort till vår vän vi brukar valla hos! Istället för att åka buss 30 min kan vi alltså gå raskt bort dit på samma tid, och varför inte göra det när det är både gratis och fint väder? Hoppas att de delar upp fåren snart så vi hinner träna något mer innan det är dags att flytta ner och jobba, nu när hon faktiskt kan en hel del. Det blev iallafall strax över 5 km fram och tillbaka och vi var båda lite trötta av värmen. Senare på kvällen prövade jag lite småträning med hot-dogs som belöning och vilken skillnad det har gjort mot tidigare godisbelöningar! En hel annan hund som tiggde godis och bjöd på allt möjligt. Hon hade oxå en av dagarna innan vart ensam hemma i rummet i ca 40 min medans jag handlat utan att varken synligt stressa och flåsa eller gjort försök till att förstöra något.

Någon dag senare tänkte jag att hon skulle få sig lite mer hjärngympa. Målet var egentligen två eller tre olika spår, men då jag är ganska rädd för fästingar och ormar, vågade jag mig som mest på ett, och gjorde istället en uppletande-ruta med två leksaker som hon fick söka upp. Istället la jag tid på att promenera och värma upp emellan så det skulle bli längre liggtid än vad Vee vart van vid tidigare, då hon fått gå spåren nästan direkt eller med kortare liggtid. Ca 40 minuter på spåret som varken var rakt eller strukturerat. Jag trampade runt bland vitsippor mellan träden så gott jag kunde och droppade korvbitar lite varsom för att jag inte visste om hon skulle klara utan näring eller inte. Spåret gick över sumpmark med och då la jag korv precis innan och precis efter, men det stjälpte nog mer än det hjälpte överlag. Korv i spåret var ingen bra idé pga myror, massor av myror.
Kanske borde börja med godislådor i spåret istället för att börja pröva markeringar samt att bespara henne från myror i nosen eller bara slumpa det helt och pröva pinnar! Iallafall, hon löste det skitfint med tanke på att hon inte spårat sedan i februari/mars och dessutom första skogsspåret i år och första spåret på icke-snö sedan hon förstod innebörden av att spåra på riktigt. Hon tog sig över sumpmarken helt ok förutom de överdrivna korvätarpauserna (my bad!), och spårade något långsamt men å andra sidan noggrant och behövde ingen hjälp utan löste allt själv från början till slut. Något jag är bortskämd med gällande Vee är just en mer naturlig spårnäsa och att hon när hon väl spårar inte drar särskilt mycket utan låter linan hänga. Möjligtvis på raksträcka, och det ska utvärderas på ängsspår nästa vecka förhoppningsvis. Dessutom är hon så tydlig på svanshållningen när hon har spåret kontra när hon måste jobba mer. Svansen åker upp och börjar svänga fram och tillbaka vilket är roligt att se. Och förmågan att lösa problem själv är ibland en mycket bra egenskap. Oavsett om vi kommer ut på nån appelltävling i framtiden eller inte (mest pga lydnadsdelen som vi har svårt för) så är hon jäkligt rolig att spåra med och det är något jag försöker ta vara på. 

När vi nosat färdigt och hittat både korv och leksaker i skogen testade jag en ni skogsväg för att försöka ta mig runt tillbaka till vår vanliga promenadstig men icke. Vi velade in oss i skogen och lyckades efter en extra timma komma ut vid civilisationen och mer exakt vår kära banvall igen! 8,5 km stod det på telefonen sen när vi kom hem igen. Tanken hade vart att träna lydnad på hemvägen men det fick vänta och mina axlar värkte av att ha burit en tung träningsväska i 2,5 timma genom skogen. Men trevligt var det iallafall och jag hittade så många otroligt fina platser som jag garanterat inte kommer lyckas hitta igen, hehe. 

Lydnad körde vi ett minipass kvällen därpå, med korv och en suuuperpepp hund! Skitkul fotgåendenötande inomhus med peppig hund med tryck! Sådana pass har vi inte ofta haft det senaste, tvärtom. Dessutom lyckades jag direkt shejpa in ett backande på henne vilket jag kämpat med innan. Så jag funderar på att bjuda in henne till träning med rätt belöningar, samt när jag märker att hon har önskad sinnesstämning!
Detta pangpass gjorde att vi tog oss ut dagen efter och tragglade lite till utomhus. Härligt tryck där med men hon blev snart trött och då också lite såsigare. Men överlag härlig attityd och vilja att göra rätt. Hon är så söt när hon tigger godis genom att sätta sig i fotposition!! Dessutom gjorde vi både lite trickträning, hantering och stretching!

Efter det har vi mest tagit det lugnt och vilat emellan. Jag fick ett ryck en kväll och tänkte "jag skulle ju ensamträna henne idag" och beslutade mig för att kl 21 på kvällen dra ner till stan, käka subway och sedan promenera hem, vilket allt som allt tog ca 1,5 timma. Kom hem och hon var inte synligt påverkad, hoppade upp i sängen till mig, akutgosade som hon gör då och då med diverse ljud och hoppade sen självmant ner och somnade på golvet. Jag har fått hopp igen, snälla låt Fjugesta ha hjälpt henne. 
Idag gick vi en till längre promenad på runt 6 km på kvällen, då det var svalare. Trampade nästan på en liten snok, första ormen jag ser i år, och hade allmänt trevligt. Förhoppningsvis kan jag försiktigt börja att pröva jogga med henne lite innan jag vågar pröva cykel för att träna lite kondition, drag och att fortsätta bygga lite muskler! Vardagen rullar på helt enkelt. Hoppas kunna fortsätta hålla igång oss lite varje dag iallafall, vare sig det är motion eller träning!

Jag känner mig så otroligt omotiverad i hundträningen. Kanske är det mitt undermedvetna som säger, "Nu är det nog på blötsnö och kyla". Instämmer.
Denna veckan hittills har vi vilat helt och hållet från allt vad vallning och får är. Jag tror det behövdes efter såpass intensiv träning förra veckan. Och jag överarbetar ju liksom inte min hund direkt, och lever hellre efter att vi tar det lite väl lugnt så vilan aldrig blir ett problem. Men kraven som vi satte på henne förra veckan behöver tid att landa så vi kan komma tillbaka starkare i vallningen igen. Hoppas kunna få till något pass i helgen, då ska det dessutom frysa på så förhoppningsvis är det inte lika blött. Det hade iallafall gjort det lite trevligare. 
Denna veckan har jag pallrat mig ut och gjort lite nosarbete med Vevan. Vi fick också hem ett litet startpaket i Nosework med eukalyptus och tre olika små gömmor. Har försökt att lära in doften men har i princip nollställt allt vad sådan inlärning innebär när jag inte har tillgång till en stor mängd behållare eller en doftbana. Det kommer, hon tycker det är superkul än så länge så arbetsmoral finns det gott om. 

Jag ska fokusera på något annat som vi tränat denna veckan efter att det fått ligga på is litegranna, och fått sjunka in - nämligen personspåret. Det är det bästa med att det finns snö, blöt som fast. Jag kan se mina fotspår och se vart jag lägger näringen i spåret, samt så kan jag lättare hålla henne "on track" och se till att hon hittar rätt.

I måndags fick hon två spår ute på ängarna en bit ifrån där vi bor.
Första spåret - ca 100m, en vinkel på 90 grader (L-spår), godis i vinklarna, godis ganska tätt i fotspåren, liggtid på ca 15 min.
Eftersom vi spårar själva och oftast har knappt med tid så blir det inte mycket liggtid, men det gör minsann inget säger Vee, ju tidigare man får arbeta desto bättre. 
Vi har innan mest spårat raka, korta spår med massa godis i varje fotspår för att få ner farten och slå på nosen och koncentrationen hos henne. Det gjorde vi några gånger i höstas utan större koll eller plan. Och till min positiva överraskning så spårade hon väldigt fint, tog varje fotspår och stannade in och fann alla små godbitar. Denna dagen hade vi sele och det gick väldigt bra även om hon fick spåra i koppel. Vinkeln tog hon bra själv, tappade bort sig lite på slutet när det blev lite sumpigt. Eventuellt fanns det annan vittring där. 

Andra spåret - ca 200m, två vinklar på 90 grader (U-spår), godis i vinklarna, godis lika tätt som spåret innan, mer appellkänsla, liggtid på ca 40 min. 
Mamma ringde innan vi hann gå, vilket gjorde att det blev en väldigt bra paus för att spåret skulle få ligga en stund och Vee fick passivitetsträna vid sidan om. Vi gick spåret med mamma i telefonen med, vilket gjorde att jag överlämnade mer ansvar till Vee. Godiset låg i vinklarna etc och hjälpte henne rätt. Detta spåret gick bättre än det förra. Nosen i kärnan i stort sätt hela tiden, lagom fart, tog varje fotsteg i nosen. 

Sedan fick hon springa av sig på vägen tillbaka. 
Tisdagen försökte vi uppletande och Nosework. Skicken gick bra överlag med leksaker som vanligt, men vi prövade en ny plats. Hon ignorerade konceptet av en ruta och sökte långt utanför vilket gjorde att jag fick hålla in henne med rösten eftersom vi sökte i stadsparken bland folk. Hon ville inte riktigt komma med sakerna sedan heller. Jag prövade att låta henne söka en penna vilket var för svårt i buskig terräng men hon tog ann uppgiften bra. Ska utveckla det med tiden men jag låter det ligga ett tag nu. 

Idag så tog vi två spår till, efter en ytterst tråkig vilodag igår!

Första spåret - ca 150m, 3 vinklar på 90 grader (P-spår), godis endast några få gånger på varje sträcka, mindre godis i vinklarna, liggtid på ca 10 min. 
Härlig känsla, idag fick hon spåra i halsband och koppel, trädde kopplet under kroppen och höll emot lite mer för att hon tenderar att dra mer i halsband, vilket hon också gjorde. Att trä linan under kroppen puttar ner huvudet i kärnan lite mer vilket hjälpte henne. Väldigt noggrann i fotspåren, okej fart (lite bråttom), tog vinklarna jättefint utan inblandande av mig. Jag insåg dock att det var ett spår med bara högervinklar, vilket gjorde att jag bestämde mig för att försvåra det på nästa spår. Överlag var detta en jättefin utveckling på måndagens spårande. 

Andra spåret - ca 200-250m, 4 vinklar på 90 grader (vänster, vänster, höger, vänster), godis endast i 2-3 fotspår per raksträcka (en eller två bitar), inget godis i vinklarna, liggtid på ca 30 min. 
Vi tog lite bilder och prövade min nya wi-fi adapter till kameran i väntan på spåret för att få lite liggtid. Adaptern kopplas till en app så man kan se live hur det ser ut i kameran via telefonen m.m. Jag ska pröva denna främst när jag fotar självporträtt framöver, planerar redan att få lite roliga bilder på lördag förhoppningsvis när det är uppehåll och kallare. 
Vee var taggad innan och lite snopen att inte få jobba direkt men gick snällt med och gick med på att sitta i knäet för lite bilder fastän det var rena plågeriet. Sedan gick vi spåret. 
Hon hade bra fart, superbra koncentration och även fast näsan inte var i varje fotsteg så ögat såg det, så missade hon inget godis vilket betydde att hon hade nosen bra i kärnan och gick efter mina fotsteg. Tappade bort sig lite i örsta vinkeln och snurrade lite när det inte var raksträcka eller högersväng (sa ju det!!) och jag höll emot och lät henne sköta det själv. Jag gav endast beröm där det behövdes. Hon sökte av runt vinkeln och hittade spåret nästan direkt och upptaget var hur fint som helst och hon var på banan igen. Resten av vinklarna var också lite svåra eftersom det inte blev något stopp för att käka godis som innan, men hon löste det bra efter hennes förra "misstaf" och tog snabbt upp och hittade rätt efter några få ögonblick av tvivel. Svansen i topp, och hon tuffade på. Hur fint som helst! Pepp, pepp!

Vee är verkligen en tänkare. Inte så att hon riktigt tänker när hon väl jobbar, höhö, men mer så att hon lär sig av dagens erfarenheter och tänker över det tills nästa gång. Det är något jag gillar, även om det är jäkligt frustrerande när man står där och hunden har noll koll fastän man gjort samma om och om igen. Ja men visst, vi behövde ju bara vänta en vecka så låg det ju på plats!
Hon är inte lätt på så vis och man är oftast osäker på om saker och ting går in och tas upp. Men jag föredrar att hon behöver vila mellan nya träningstillfällen och intryck för att bearbeta informationen. Då hinner jag också att samla på mig styrka, ork och motivation tills nästa gång när vi kan vila tillsammans! Nu sover hon gott, skithunden.


Även fast vi är olika, så vill vi lika mycket. Även fast vi sällan tycker eller tänker samma, så vill vi båda få det att fungera för att kunna samarbeta harmoniskt. 
Och även fastän Vee är mycket hund som kräver sitt, hade jag inte hållit mig flytande utan henne. Hon är bäst helt enkelt. Min lilla byracka. 

Idag fick jag en påminnelse genom facebook på ett tidigare inlägg som jag publicerade på bloggen för exakt ett år sedan idag. Tänk att jag bloggat i ett år nu, trots att det varit mer upphåll en aktivitet om jag ska vara helt ärlig. Inlägget jag publicerade för ett år sedan var planer i hundträningen för kommande år. Då gick jag fortfarande i Dingle och hade Bacchus och skulle lite senare komma att få ha med mig Zelda. Två underbara hundar som jag idag inte träffar särskilt ofta längre. Idag har jag Fabio och vi har redan gått en av två terminer tillsammans. Det är skrämmande men samtidigt spännande att sakta inse hur vi bara har en termin kvar tillsammans, och att jag efter det inte kommer ha lånehund något mer, eftersom att jag slutar gymnasiet. Målet var ju då att skaffa egen valp, eftersom att drömkombinationen förhoppningsvis inträffar under våren 2017. Men så verkar det inte bli längre, men man säger aldrig aldrig heller. Man får hoppas att det föds för få valpar så att man inte får nån ändå. Vi får helt enkelt se hur det blir med bloggen efter studenten.. Hade jag börjat på SLU och läst till veterinär direkt hade det ju kunnat vara en möjlig övergång, men det blir inte så och därför får vi helt enkelt se vart det blir av med bloggen här istället.. Det är tråkigt att lägga ner allting när jag ändå hållt den uppe någorlunda i ett helt år inte inte planerar att sluta helt på ett tag. Ett av mina mål för 2017 är helt enkelt att försöka blogga mer, men även om jag inte hinner så ska det vara roligt att blogga och inläggen får istället vara få men bra och bra strukturerade och givande. Jag vill även försöka att fotografera mer, och där genom utvecklas mer i foto och redigering osv. Mer hund, mer kreativitet etc. 
Jag ska fortsätta slita arslet av mig i skolan, jag ska sträva mot att få mina behörigheter som instruktör och fortsätta att utvecklas. Jag ska umgås med mina fantastiska vänner som står ut med mig, vare sig det är barndomsvänner, dinglevänner eller ingelstadvänner. Jag tycker om er alla <3

Men eftersom jag har en fast hund denna terminen är det lättare att sätta en plan för hundträningen, som trots allt förhoppningsvis kommer bli den största delen av denna bloggen. Fabio och jag. Jag och Fabio.

• Jobba med ljudkänsligheten

​Fabio har blivit så gott som skotträdd efter ett missförstånd med fyverkerier när han var yngre, men är inget som påverkar vardagen något påtagligt. Men de gånger vi varit ute i Ingelstad och det vart jakt på gång eller när skogsmaskiner dunsat i fjärran blir han nervös, obekväm och vill mest hem. Han kopplar inte av helt enkelt. En gång när detta hände var innan en agilityträning och jag blev ledsen att vi förberett oss för att bara plocka ihop och gå hem igen, men han släppte det när han kom på andra tankar och fick jobba istället. Detta kan ju ha varit en slump, men jag skulle vilja jobba vidare med att förstärka ljudens positiva värde och kanske jobba mot en säkrare hund i dessa situationer, eftersom han är så fin och stabil all övrig tid. Jag har också testat att spela upp skott på datorn vilket inte påverkat honom, men jag planerar att byta miljö och pröva lite andra sätt. Hur vet jag inte riktigt men jag jobbar nog fram något. 

• Hålla oss i god form

Han hade fått en sån fin, smärt och musklad kropp efter första terminen på skolan (om än nåååågot smal, men inget kraftigt). Jag vill behålla denna form så länge jag har honom iallafall och fortsätta bygga muskler och träna kondition. Jag kommer att lägga en del kraft på draget, både vid jogging och på cykel. Skolan har även fått en trehjuling/cykelgrej som man kan köra drag med och då kanske både Svante och Fabio kan vara med och dra samtidigt utan att man ska behöva frukta för sitt liv! ;)

• Jobba med kroppskontroll och balans

Fabio och smidighet är två ord som inte alltid passar ihop, men jag vill göra det lite lättare haha. Målet här är som titeln säger - öva upp kroppskontroll och stärka balansen och på så sätt stärka relationen och ha kul tillsammans! Mer aktiva promenader tycker jag låter som en god lösning på detta "problem". Det finns tex. barnlekplatser en bit från skolan man kan öva på nu på den tidiga våren innan barnen är ute, men enkla saker som trick på stenar eller runda föremål osv. Kontroll och balans är ju esseniella egenskaper för hunsporter och hjälper även till att träna hjärnan och de små, små musklerna i kroppen. 

• Starta på Skol-SM i lydnaden och agility

Min dröm! Sedan ettan när jag fick reda på att det fanns ville jag starta på Skol-SM men ingen av åren hade jag en startklar hund att tillgå, vilket gjorde det lite svårt. MEN! Jag och Fabio har i princip startklassen och agilityns hoppklass 1 i potten skulle jag tro. Vi har ju trots allt ett tag på oss att träna tills Maj också. Då är ju problemet istället vart jag kommer ha praktik (tävlingarna sker mitt i praktiken) och hur jag skulle lösa det med Fabio, beroende på vart jag praktiserar. Förhoppningsvis går det ihop, om jag då inte får praktikplatsen i Skottland som jag sökt då det vill säga...

• Tävlingslydnad och Brukslydnad

​I tävlingslydnaden fortsätter vi att nöta fotgående, vi måste behålla positionen och inte flyta ut, vilket Fabio är bäst i klassen på. Vi ska också kombinera det med uthållighetsträningen, alltså att han ska orka bibehålla fokus på mig och på uppgiften under en längre tid. Orkar han inte det blir det svårt att tävla lydnad överlag, men man måste ju också träna upp det för att kunna kräva det från honom för oschysst tänker jag inte vara! Jag skulle även vilja träna mer stadga i olika positioner, sitta/ligga/stå och även stanna kvar i dessa positioner. Även raka utgångspositioner så att han får en sorts känsla av vart jag vill ha honom och inte så att säga. Utöver det vill jag ha lite mer stabilitet i apporteringen och att jag ska kunna känna mig någorlunda säker på att han greppar rätt. Vi är ju trots allt mer klara än vi tror, mycket av detta är ju trots allt detajer!
Brukslydnaden! Den har vi inte ens tänkt på, men kan vara kul, att träna lite i samband med vanlig lydnad just för att variera lite och utmana Fabio. Det blir även en chans för mig att träna på inlärning och att jobba med grunder. Jag tänker spontant kryp och framförgående som några moment att variera träningen med, men det hade vart kul också att lära in skall för det momentet eller som sökmarkering, haha. Tänker även skicka honom på apporter i olika former som är olika tunga för att kombinera en sorts "tungapport" med att greppa rätt. Vi har tyvärr ingen riktig tungapport på skolan, men olika tunga och stora apporter är ju som en liten kul övning för att variera vikt och storlekar.

• Agility

​Jag måste lära mig att minnas längre banor. Det är min svaghet, och eftersom Fabio behöver såpass mycket tydlighet i handlingen måste ju även jag veta vart vi ska. Kommer jag på det försent kommer vi dra på oss fel, diskar eller för mycket tid och konstiga svängar eller byten som sabbar loppet. Så vi får träna på fler längre banor! Förhoppningsvis hinner vi med det. Annars är det inte mycket nytt jag vill fokusera på, självständighet och ordförståelse som vanligt. Snabb är han tycker jag, slalomet behöver mer säkerhet och därefter fart men tunnelingångar och tajta svängar etc har börjat sitta bättre. Funderar även på att börja lära honom gungbrädan för skojs skull, trots att vi inte har nått mål att starta i agilityklassen med balanshinder. Men för att stärka hans mod, balans och även här ljudkänslighet (när gungan slår i backen) kan det vara en kul grej att träna på. I agilityn känner jag mest kravlöshet. Träningspassen behöver inte en sån upplagt struktur utan det finns en frihet vilket jag gillar. 

• Sök och spår

​Jag vill lägga fler spår under våren! Det må vara jobbigt och segt att lägga ut och vänta osv men det är ju trotsallt kul för hunden och uttröttande, vilket jag som matte tycker om haha. jag vill lägga fler appellspår, alltås på 300 m eller mer, med pinnar av olika typ! Jag skulle även vilja påbörja någon form av markering men det blir svårt om jag ska belöna när han apporterar in pinnen. Jag får helt enkelt försöka förstärka och berömma hans egna intiativ och forma det till något som passar oss. I söket har jag inga särskilda mål, jag vill bara träna meeer sök, för det är så jäkla skoj och Fabio älskar det! Jag vill fortsätta träna med vår fina sökgrupp på skolan och ha det som en kul grej och aktivitet. Det hade vart kul att köra mer i den riktiga skogen eftersom vi tidigare sökt mycket i skolans hägn, och att jag lär in nån form av markering här. Skall/rulle, han har ju bäst benägenhet för rulle eftersom han greppar allt, men då får man bara hoppas att han inte felmarkerar istället höhö.

• Apportering

​Wohoo, superkul men svårt för mig som förare. Stoppsignalen behöver vi nöta på, egentligen borde jag gå nån kurs för får verkligen inte till det men jag får göra mitt bästa. Jag har hittat lite inspiration jag vill pröva så vi siktar på det! Sedan har vi raka skick, jag skickar honom rätt ut men han svänger typ direkt och tar ett annat håll och söker av allt, vilket i och för sig är bra men grejen är att han ska gå helt efter mina signaler och säger jag rakt ut så ska det vara så. Det får bli fokus på det och att han ska fatta att jag visar vart han ska, frågan är bara hur, men det tar vi då!

• Leka mer, socialt och med leksak

​Bara lek mer. Ganska enkelt, och mer behöver jag egentligen inte säga. Lek stärker relationen (fastän jag redan upplever att den är bra skadar det inte att den blir ännu bättre), och är en tokbra belöningsform. Jag vill lägga mer tid på att leka socialt bara jag och Babi, dels för att det är kul och bandstärkande men också för att slippa att alltid vara beroende av leksak eller godis för att få nått gjort. Annars vill jag belöna mer med leksak för att utveckla föremålsintresse (om det ens går så mycket som han har) och kamp!
​
Funderar även på att införskaffa något mindre till noseworkträning på MyDog, men vi får se hur jag gör med det och om pengarna räcker.
Men sist och inte minst ska man inte glömma anledningen till att man sliter i hundträningen, anledningen till att man spenderar tid med hunden och anledningen till  varför man har hund överhuvudtaget; Jo, för det är så jäkla kul! Så nästa år, 2017, önskar jag att både jag men också alla som kikar in här då och då. Ha Kul! Ha roligt med det ni gör, vare sig det är hund eller inte. Allt blir så mycket lättare och motiverande om man försöker ha kul under tiden, och att försöka fokusera mer på det låter inte alldeles fel, eller hur?
​

Under dom senaste två veckorna har vi haft fokus på spår i vår djurspecialiseringskurs om hundsport. Väldigt bra ändå eftersom jag aldrig fått tummen ur och gått och lagt spår på egen hand, fy på extramatten! De första tillfällena la vi spåren i skolans olika skogshägn. Alla spåren hade väl en liggtid på ca 5-10 minuter eftersom lektionstiden inte räckte till. Ursäkta mitt oprofessionella sätt att lägga upp sammanfattningen av mina spår.. Oh well, det är iallafall en sammanfattning.

Spår 1:
L-format spår med en 90° vinkel, liggtid 10 min, ca 130 m.
Burk med godis efter halva sträckan, leksak i slutet.
Han var jättetaggad som han brukar vara inför arbete och spårade jättefint med minimalt flackande utanför spårkärnan. Han tuffade dock på i 120 km/h vilket jag fick tipset att hålla tillbaka honom med linan och bestämma tempot. Han hittade burken och stannade upp för att invänta belöningen, innan han sen lugnt tuffade vidare. Vi fick över stockar och genom buskage utan problem eller att Fabio stördes. Jag var mycket nöjd!

Spår 2:
Z- format spår med två 90° vinklar, 10 min liggtid och ca 130 m.
Burk med godis på halva första sträckan, naturpinne på andra och en leksak i avslutet.
Här var han minst lika taggad som vid första spårtillfället, men detta spåret var mer komplicerat för honom. Han drog iväg och jag bestämde mig för att hålla tillbaka honom något denna gången. Första sträckan gick jättebra, och han var mycket ivrig på burken med godiset, men efter det gick något snett. Han började flacka och hittade ingen tydlig vinkel och vi velade bort oss någonstans efter första vinkeln. Fabio hittade heller inte tillbaka utan bad mig om hjälp och jag visste lika lite jag. Till nästa gång skulle vi använda oss av snitslar eller annan markering, lägga enklare spår eller ha tydligare linjer att följa. Dock så hittade jag mitt egna spår på vägen tillbaka och det plockade Fabio upp och han spårade fint ända tillbaka till slutet. Överlag jobbade han bra men skulle jag använda mig av pinne igen skulle den få ligga redan i första sträckan för att han inte ska missa den! Är nöjd med hur han jobbade när han väl spårade men annars var känslan sådär.

Spår 3:
U-format spår med två 90° vinklar, 5 min liggtid och ca 200 m.
Burk med godis på halva första och andra sträckan och en leksak i avslutet. 
Det här var ett grymt spår! Jag valde att lägga ett spår jäms med staketet i ett U för att själv kunna hålla reda på vinklar och använde godisburkar under båda sträckorna, dels för att enklare hitta belöningen samt för att det motiverade honom bättre. Fabio, hype som vanligt tuffade på snabbt, jag halkade på en blöt gren men annars gick det fint. Han har lärt sig bättre att arbeta fastän jag bromsar honom och det gick bra. Han tappade bort sig något i första vinkeln men jag väntade ut honom och lät honom hitta vägen igen vilket han snabbt gjorde. Härligt med en uthållig och envist arbetande vovve i andra änden av linan. Jag testade även att sätta honom efter han hittat godisburkarna för att få någon liten form av markering och det gick bra. Jag var så himla nöjd efter detta spåret, en riktig comeback efter halvdana försök :)

Spår 4: Appellspår 
U- format spår med två 90° vinklar, 10 min liggtid och 300 m.
Spårpinne efter halva första och andra sträckan, slutapport precis innan avslutet.
Shit, säger jag bara. Vilken hund han är och kan vara alltså! Grymt från start till mål och jag var skitnöjd med känslan och insatsen från oss. Dels var detta det längsta vi gått på ett tag, spåret var lagt av min kompis Ebba (alltså lades spåret av någon annan än mig) och vi hade riktiga spårapporter i spåret för första gången. Och det kunde inte ha gått bättre. V gjorde ett direktpåsläpp och han travade iväg i en ganska lagom fart och jag behövde bara hålla emot litegrann. Första apporten plockade han upp och kom tillbaka med när han hörde mina glädjetjut. Trodde att han kanske skulle nosa på den och gå vidare, inte för att han saknar föremålsintresse me eftersom att det är helt nytt för honom. Är redan lycklig nog över att han gick ett spår lagd av någon annan liksom! Han tog vinklarna superfint visade det sig, eftersom jag inte visste vart spåret skulle gå exakt. Andra apporten in den med och till sist slutapporten! Så himla bra känsla från början till slutet.

Fina flatten Fabio, vilken jäkla häftig retriever han är <3