Dagarnas träning!

Nu var det så att jag spenderat 1 timme på ett långt och utförligt inlägg med tankar och träning, innan weebly tyckte det var dags att logga ut mig innan jag hunnit spara/publicera det. Gud vet att jag inte tänker skriva om det, vilket var synd, för det var faktiskt ett av mina bättre inlägg... Ibland vill jag bara ge upp, då detta hänt allt för ofta och när jag väl kommit in i ett skriv flow så tänker jag inte direkt på att spara regelbundet. Man tycker ju att det bara ska fungera. *suck*

Iallafall, det har vart väldigt mycket vila det senaste då jag legat efter i skolarbetet. Tur som jag har så hanterar Vee det helt okej, men eftersom jag märkt hur det kryper i kroppen efter ett par dagar av minimum stimulans så får man som matte lite väl dåligt samvete. Därför har vi försökt trycka in lite lydnadsträning på de lite längre promenaderna. Och igår fick vi lite feeling när vi hittade en liten gräsplan så vi körde ett litet pass och hör och häpna, valpen utvecklas om ändå väldigt lite i taget. Jag har börjat skämta om hur det bor en malle i den 11 kg tunga Bc-tösen då hon kampar och hugger efter föremål som en. Hade vart ballt och se om hon skulle vilja hänga i en bitarm någon gång. Men anyway, detta gjorde vi:

• Balans och träning av små muskler - samarbets-/relationsövningar
• Basic byteslek (uppvärmning)
• Runda föremål - handling (uppvärmning)
• Utvecklad byteslek
• Fritt följ - med och utan externbelöning
• Fjärr - med och utan externbelöning, fokus på låsta bakben, ny metod för "stå"
• Inkallning - med och utan externbelöning
• Stanna, impulskontroll och stadga

 

• Klossträning - positioner, svängar och apport

Vid gräsplanen finns en mini lekplats med lite olika leksaker man kan gunga på, som Vevan fick sitta och klättra på för att träna balans och muskler lite granna. Kravlöst, roligt och massa godis som får vevan-svansen att bli en propeller. Det var egentligen bara planen innan jag bestämde mig för att träna lydnad. 
Efter det körde vi byteslek som vanligt. Basic byten, men istället för att byta så kvickt som jag brukar lekte jag mer och länge mellan varje byte. Hon byter bra, bara att det är svårare om hon skulle få leksaken själv. Vee älskar att värma upp med kamplek. Det är nog en av hennes favoritsegment i vår träning. Jag lyckas i stort sätt alltid få med henne på mina noter med hjälp av det! 
Vi kombinerade det med lite runda träd då hon älskar det med så mycket att hennes skall hörs till grannstäderna, jag svär. Man märkte att hon behövde få ur sig kamplek och energin och inte bara den tuffare hjärngympan. Jag har tränat tysta rundanden utan kommando det senaste runt stolpe inför lydnadens kon. Får helt enkelt hitta ett nytt kommando till det som betyder "nu kör vi lydnad och då är vi tysta", eftersom det inte gör hela världen om hon gapar halsen av sig på agilityplan, där är hon liksom inte den ända - plus att det faktiskt är tillåtet i agility jämfört med lydnad... Förhoppningsvis får vi bukt med det!
Sedan prövade jag att försvåra bytesleken med lite krav när hon väl var lite urblåst. Jag släppte leksaken till henne och sprang bort och lockade med den andra leksaken. Några gånger sprang hon efter med leksaken, släppte och tog den andra, men andra gånger kom hon av sig och tappade fokus och stack. Vad som hjälpte där var en lång vissling som fick henne att fokusera, bryta och byta utan onödigt tjat. Kul att hon är så lyhörd på vissla men å andra sidan så vill jag ju inte paja framtida vallningskommandon på vissla. Har redan nu i vardagen grundat en inkallningsvissla som jag visslar ibland när jag kallar in henne som förhoppningsvis kan appliceras med visselpipa i framtiden inne i hagen. Men nog om det. Jag hoppas att jag från visselsignalen kan påminna henne på byt-kommandot och senare kunna plocka bort visslingen helt. Vi får se vad det blir, eller om igår bara var en engångshändelse, haha. Vi fick iallafall till flertalet bra repetitioner vilket gjorde mig superglad. Det är sånna dagar man ser en ljusglimt i tunneln av hopplöshet. 

Därefter satte vi igång med själva lydnadsmomenten och som vanligt startade vi med fritt följ medans fokus var på topp och hunden mottaglig. Jag belönade henne mestadels med klicker och godis och positionerna, svängarna, vändningar på stället osv var faktiskt helt okej. Uthålligheten är ännu långt ifrån på topp, men mycket bättre. Fokuset när hon är med mig är fint. Jag är nöjd med helheten och tänker inte pilla i detaljer förrens hon kan momentet. Vi prövade en ny sorts externbelöning och jag utmanade henne på flera plan. Jag la ut en av bytesleksakerna och satte kraven att arbeta trots att den låg där, samt att hon skulle byta till min leksak efter belöningen. Det gick chockerande bra!! Jag fick påminna henne lite i fotgåendet men egentligen inte mer än vanligt. Hon gick följsamt med både mot leksaken, från leksaken, vändningar osv. Jag är nöjd, helt enkelt!

Sen körde vi fjärr med fokus på skiften med låsta bakben och att inte förflytta sig. Uppsittet börjar sitta bra nu, förutom de gånger när det slår över, vilket dock blir mer och mer sällan. Vi har repeterat uppsittet regelbundet i 2 månader nu så därför har jag heller inte bråttom med ståskiftet, som inte alls är viktigt ännu, men som sagt är lika bra att börja få till redan så man hellre kan peta i det sen. Vi har i stort sätt hela startklassfjärren. Ligg har blivit hennes paradmoment och är superfint. Måste bara belöna mer oförutsägbart så hon inte tar händelserna i förväg utan väntar in mina kommandon! Har även kombinerat ståskiftet med hennes fina handtarget vilket gör att hon ställer sig rätt, kontrollerat och flyttar inte bakbenen - med andra ord precis som jag vill ha det. Hon fryser med nosen i handflatan och förhoppningsvis kan jag plocka bort den efter hand. Vi prövar oss fram, då metoden med en bräda/pinne framför har noll effekt för henne och ger inget förstående (men det beror kanske på att jag har ca 10% koll på metoden med höhö..). Jag Har prövat stå från dag 1 vi började lära in fjärren men stå är svårt för henne. Det får ta sin tid, och när hon är säker på sitt och ligg kan man ju lägga extra krut på stå om det inte skulle fastna tills dess. Tjoho! Även fjärren körde vi med leksak bakom hennes rygg. Svårt och hon hamnade lite snett pga det men det tar sig nog om vi fortsätter då och då, med variation mellan godis och leksak samt externt.

Efter det körde vi en inkallning med och utan extern leksak bakom hennes rygg. Först utan har hon bra fart, sitter kvar bra och kommer in rätt. Dock hoppar hon in, slår i benet och vänder i luften. Så ja, lugna ingångar blir det också att traggla, vilket vi börjat repetera igen, men mer om det snart. 
Hon var förvånadsvärt fin med  extern leksak också, bra fart in men positionen var svårare och hon behövde lite stöttning. Blir kul att jobba vidare med. 

Under passet lade vi kraft på att sitta kvar och invänta vidare kommando eller frikommando. Även när vi lekte fick hon sitta kvar trots att jag sprang iväg med leksaken. Hon har svårt att koppla om från explosivitet till fokus vilket vi ska inkorporera mer och mer i träningen, men jag tror lite kommer med mognad och ålder också. Huvudsaken är to make it work, så att säga. 

I lördags repeterade vi klossträning, positioner och svängar inomhus, vilket hon var taggad på och i och med hur mycket bättre de delarna var på söndagen lönar det sig att underhålla den träningen med. Jag måste se till att belöna ner henne i aktivitet i högersvängarna annars är hon för snabb med bakdelen och tänker inte på positionen men that's about it! Jag får även ha som nått litet projekt att lära henne klossen fast med en tasstarget, eftersom hon tycker det är knepigt. 
Med pallen tränade vi position i kombination med att hon fick hålla apporten, vilket fungerade oväntat bra det med. Även att apportera apporten en bit bort och gå in i position lugnt och fint funkade när hon väl fattade vad jag ville. Lite frustrationstugg i början men när hon insåg vad som utdelade belöning gick det genast bättre. Jag tror att det med denna metoden kan bli lättade att komma tillbaka med föremål generellt och inte sticka. Kul när man prövar något nytt, utmanar och det utdelar sig. Peppigt om något liksom. 

Men. Jag skriver mest positiva grejer om träningen här. Men det är inte alltid lätt, även om man ofta får mycket intresse, följsamhet och will to please gratis med vallhundraser.
Ibland står jag där med frustration upp till knäna, när inget verkar fastna, eller när idéerna tar stopp. Och ja, då blir man den där irriterande matten och får en hund som som tänker "hon blir sur och har noll koll, jag gör annat istället så hon får tagga ner". Så är det. Men vissa träningar är såhär trevliga där majoriteten funkar! Men vi kör oftast med samma krav hela tiden, tills jag känner att det är dags att utmana och pröva lite främmande vatten. Jag tror att ju mindre krav jag ställer, desto större är chansen att vi får ett bra träningspass, även om detaljer inte satt. Sen är vissa dagar bättre än andra. Men hundträning och bubblan man får tillsammans är bästa mindfulnessen om ändå bara för en stund när man annars sitter dränkt i plugg. Går det då bra, blir det liksom bättre. Så när det väl går bra så motiverar det en att berätta, liksom!

Sen angående kraven, det gäller knappast för alla. Vissa ligger ju på högre nivåer, tränar tävlingsmässigt osv, men då jag aldrig tävlat en hund i lydnad innan så ha jag mest fokuserat på helhet än finslip. Och hundarna jag haft har dessutom krävt en hel del humor och kreativitet. Vee är nog inget undantag. Ser alla peppiga, glada hundar på instagram och facebook och blir så glad. Och jag inser när jag reflekterar att det är det jag vill ha innan en perfekt position. För får du en hund som blir glad av att jobba med dig på en annan nivå än just behovet att jobba med dig som förare, som ex. finns hos de flesta vallhundar generellt, så blir allt så mycket roligare. 
Jag har så mycket att förbättra hos mig själv, och att köra Bc har introducerat mycket nytt. Men jag brukar säga till mig själv att "lyckas jag med henne, så har jag utvecklats något enormt". För hon är tuff, kvick och lite egensinnig. Och lyckas vi tävla, komma någon vart osv, så kommer jag vara otroligt stolt över mig själv. Över oss.

​Och roligt ska vi ha! <3
​

Vee och Kemy, släkt genom DK Evans Moss.