Ensamhet - kort och koncist

Tredje veckan på FTW är snart över. Sol och vår har tagit sig till Örebrotrakten och varje dag spenderas bland får, lamm och hundar. Vi vallar flera gånger per dag och njuter i fulla drag.
Men nu till den lilla korta och koncisa sammanfattningen jag tänkte publicera angående Vees ensamhetsträning, då jag just insåg att jag lovat mig själv att uppdatera regelbundet. Hur har det gått i vårt temporära boende?
När vi kom bodde vi med flertalet andra hundar, så Vee fick sitta och sova en del i bur i huset och i bil under dagarna. I början ylade hon och hade såååå tråkigt och var sååå övergiven. Men ibland kom minsann matte och man fick en promenad, bus eller till och med titta på hundarna som jobbade, och snart vart hon tyst och avkopplad - grymt! 

Men, hon kan inte sitta i en bur för evigt. Dessutom är det förbjudet enligt lag, så vi fortsatte att pröva oss fram, och variera att vara lös och i bur då hon kopplade buren till att lägga sig och sova och vara lugn, mest för att gradvis vänja henne igen. Hon fick en komposthagar som hon rymde ur men samtidigt förstörde hon inget särskilt så jag tog snart bort dom mest för att själv slippa hoppa över och plocka upp dom för jämnan. 
En dag var det lugnt flera timmar, andra så hittade hon ett gäng gömda tidningar att strimla. Sedan lugnt en vecka, sedan hade hon hittat och rullat ut hela rullen med bajspåsar och dragit sönder delar av dom osv. 
Fördelen som hjälpt henne här tror jag är att det finns ett fönster bredvid ytterdörren. Det finns finns flera fönster men just detta har även en bänk under sig, som är PERFEKT att ligga på som om man vore en katt och spana ut över vem som rör sig på gården. Där ligger hon alltså på dagarna när hon är ensam, hon ligger där och vilar eller sover. Så passiviteten finns där när hon inte får sina fåtal knäppar - för jag har lämnat noll saker i rummet som hon skulle kunna nå, som kan strimlas. På kvällarna drar jag för gardinerna som hon ibland puttar bort för att fortfarande kunna se, men säkrar jag lite så ligger hon och vilar i fönstret ändå, på en av extrasängarna eller i min säng. Att dra för tycker jag är bra att det fungerar, eftersom jag inte har fönster i mitt rum i Jönköping. Förhoppningsvis faller hon inte tillbaka i sina gamla ångestfyllda beteenden när vi kommer hem igen. 
Jag har lämnat en hel del "tuggvänligare" saker framme åt henne ifall hon får tvång till att tugga, bland annat en stor, mjuk socka hon hittade själv under en säng, en tom kong, en bäver i gummi som piper om man biter på den (bäverkong) och ett stort tuggben som hon vägrar tugga på. Hittills har det funkat bra. Hon är ensam där flera timmar, både i sträck och uppdelat per dag och det har bara blivit bättre och bättre. Jag funderar på att ställa en tom kartong från dagens leverans från Arken Zoo på ett tillgängligt ställe och se om den lockar till förstörelse.. Ett litet test liksom.
Å andra sidan så är hon med bland fåren varje dag, hon får springa lös varje dag och hon får valla och ta press och krav två gånger varje dag. Ibland får hon agility och lydnadspass på det och däckar gott om kvällarna. Inte konstigt isåfall att hon har vara på ensamtimmarna i vila, när hon tidigare nästan bara fått vila och nu får vara med och jobba jättemycket. Nyttigt för vallhunds- och unghundshjärnan tror jag. Så visst, det skulle kunna ha varit viss understimulans som orsakat problem med, men att hon haft den inombords och vart duktig på att kväva den i  min närvaro. Intressant iallafall och jag är så glad att jag efter 2,5 vecka här faktiskt kunde sluta tänka på "river Vee stugan nu när jag är borta" och bara lämna huset och vara borta längre stunder. För det är ju så man vill att det ska vara. 
Jag hoppas kunna fortsätta att behålla denna vana senare - att när jag kommer betyder det uppmärksamhet och att det händer något eller att det ska hända äventyr, och när jag går är det vila och lugn. Jag hoppas så otroligt att detta ger en förändring på vår situation i Jönköping och framtida boendesituationer. Löpet är klart, hon blir snart ett år, hon har tänt på fåren, hon får arbeta så mycket hon orkar med och hon får ett rimligt utbyte av aktivitet och vila. Jag hoppas innerligt att det ger ett förbättrat resultat.