Vee väckte mig vid halv åtta i tisdags, ålade upp till mitt ansikte och gjorde allt i sin makt för att dra upp stackars mig ur sängen. Jag gick irriterat med på det och släppte ut henne för en morgonkiss. Inget utöver det vanliga liksom. När jag ska lägga mig i sängen igen ser jag två mörka fläckar vid fotändan på sängen, tänker att det vart bajsfläckar som hon en gång lämnade i sängen som valp när hon var så dålig i magen efter märg så hon bajsade vattenkonsistens. Jag tände mobillampan och möttes av en RÖD fläck!
Vanligtvis ger blodfläckar av diverse slag ett adrenalinpåslag av det negativa slaget, men inte denna gång! Mina känningar hade vart rätt sedan några veckor tillbaka, LÖPET ÄR HÄR! Ännu en gång, vanligtvis tänker tikägare "suck, nu kom löpet nu kan vi inte göra saker på ex antal veckor", men tikägare som jag jublar och firar att unghunden ska få lov att börja mogna till slut. Min teori om separationsångesten den senaste tiden dessutom kan mycket väl ha påverkats av de nya, främmande hormonförändringarna, då hon i måndags var ensam 40 min i sin hage (dock hade hon hoppat över igen men vad gör man) utan att ha dragit fram eller försökt bita sönder något överhuvudtaget! Helt galet. Jag tänker hoppas och tro att det är pga löpet fram tills valpen bevisar att jag minsann haft fel! Antingen är det enstaka gånger i samband med varje löp, eller så är det just pga hormonerna och förändringarna från valp till "kvinna", haha.. Kanske blir det lättare framöver och efter flertalet löp! Vi hoppas och tror och håller alla tummar, tassar och klor. Vi har nästa vecka bokat in träff med bästisen Elina och hennes flock söndag och även måndag då hon ska få vara där själv över dagen! Sedan har vi en agilityträning på onsdagen, samt några vänner vi ska hänga med igen (bortsett ifrån plugget). Sedan händer mer spännande grejer men det skriver jag om nästa vecka. Vee har haft en så otroligt lång period med vila pga diskussioner i vår träning och förmodligen hormoner som förstört lite extra. Nästa vecka och en månad framåt kommer jag ha mer tid för henne och att kunna ge det hon förtjänar varje dag. Bättre unghund kan jag inte ha egentligen när det kommer till vila och passivitet/lugn inomhus. Vi ska knö in vallning, lydnad, agility och spår förhoppnings, som vi längtat båda två! Det jag kan säga nu är iallafall att det vart en del motgångar ett bra tag nu och att byta miljö ett tag kommer förmodligen att göra gott! Det skäms jag inte för att skriva. Det blir alltid bättre någon gång! Nu jävlar tar vi sats!
0 Kommentarer
Hur går det med ensamheten kan man fråga sig?
Jovars, inte så snabbt framåt tyvärr.. Dessutom har jag två bokade besökstider på torsdag på runt 2 timmar var som jag måste gå på utan hundvakt, vi får se hur det går. Jag har inte gått och handlat etc när hon vart själv hemma pga att jag inte haft tid, eller helt enkelt vågat, jag har dock suttit mycket ute i köket, gjort diverse ritualer fram och tillbaka och försökt i den mängd jag kan. Vee spenderar nu sin ensamhet i en avskärmad, lagom rymlig komposthage, med det hon får tugga på inuti. Dock då tygburen till koja hon hade där inne var hög nog för henne att klättra upp och därmed skutta över kompostgallret när det blev jobbigt, det kom hon snart på - problemlösare, en egenskap jag annars värdesätter högt, haha. Inte så kul att städa just då men lite roligt att reflektera över nu i efterhand. Jag har börjat lämna henne och gå den korta rundan runt kvarteret då och då, och ska utöka tiden drastiskt med runt 5 min varje gång nu under veckan är tanken, träna minst 3 ggr per dag. Jag har gått iväg ut och inte vart borta minst 40 min på runt 1,5 vecka nu iallafall och jag upplever att det möjligtvis gör henne tryggare att veta, möjligtvis inte. Förhoppningsvis har den ytterligare avskärmningen och införande av en koja bidragit lite till trygghetsfaktorn med. Igår bytte vi turburen mot stålburen, som är lite lägre, och lättare för mig att förvara, då det kunde gå in 3 st vevor i tygburen. Målet där är ju såklart att kunna ta bort hagen successivt med tiden! Till sommaren ska hon ev få gå ensam i hundstall en del medan jag jobbar (men förhoppningsvis även vara med en hel del), så det kommer kunna fortsätta underhålla träningen och skapa mer rutiner, samt att jag ska iväg en period i April, hoppas även där kunna träna en hel del, då utan hage såklart , samt kanske fråga om jag kan få hjälp av en äldre, trygg individ då Vee har funkat väldigt bra att va ensam en längre stund med en redan trygg hund för att se om det kan underlätta hennes ångestfylla tonårsperiod. Jag får ta mig i hårdkragen denna veckan, faktiskt trycka in denna träningen och samtidigt hinna plugga till fredagens tenta. Det blir en utmaning och jag känner mig otroligt omotiverad, men man får göra det man måste. I övrigt har vi haft paus från all sorts träning, även vallning ett tag. Dels för tentaplugget men oxå för allmän grå och trist period med 40 cm snö och what not.. Vi gick ut i torsdags och körde ett pangpass i lydnaden, men utöver det är det svårt. Dessutom är Vee lite knepig och obekväm i flera situationer, och vi får inte riktigt bukt med det. Det funkar liksom men hade hellre velat ha mer glädje än vi har just nu och jag vet inte riktigt hur jag ska gå tillväga. Har en del frågor som jag hoppas kunna reda ut framöver med lite tips. I lördags vallade vi igen, men hunden har slutat lyssna utomhus helt i de förutsättningarna vi har. Fåren springer från Vee då hon som ni vet gärna är för på, och dom vill inte vara hos mig heller vilket resulterar att vi båda ständigt för gå efter fåren som springer runt lagårn' och upp för backarna täckta med djupsnö.. och när jag försöker låta hunden ta lite ansvar så stänger hon ut mig helt och lyssnar inte ens när jag panikryter, nödstoppen vill inte slå in. Relationen sätts på spel liksom. Säger jämt att jag ska bygga relation hit och dit och jag vet ju egentligen hur men känner inte att varken lek eller samarbetsövningar ger den effekt jag vill föreställa mig, vilket såklart sänker motivationen ännu mera.. Det blir den där tanken att alla lyckas utom jag med diverse vardagsgrejer just nu, och flertalet har en trygg hund till sin unga slyngelhund som kan lära den ytterliggare. De har haft den från 8 veckor och har en toppenrelation osv osv. Kanske är hon extra obekväm med mig för att jag "överger" henne och ställer krav på att hon ska vara ensam så mycket nu efter vad som hänt på den fronten, who knows. Svårt med en individ som kan vara så otroligt stenhård och tuff i ena sekunden, men så otroligt känslig i nästa. Det är en konst att lära sig en sån hund, helt enkelt. Vi tragglar på. Medans andra kampanjar fotgående och fjärr, kampanjar vi numera ensamträning.
Det är förvånansvärt lite saker som inte funkar i min och Vee's vardag, vilket är lite av ett under med första hunden i formen av en intensiv Border collie valp. Men allt var extra frid och fröjd fram tills ca 8-9 månader då valpen började känna av unghunds/slungelvibbar och bestämde sig för att hon minsann inte skulle vara ensam när jag lämnade huset en längre stund minsann.. Och det visade hon tydligt.. genom att riva ner och bita sönder diverse saker i vårt rum. Hon har bland annat strimlat ena sidan på en IKEA-papperskorg, vanställt en tandborste med tillhörande fodral, dragit ner och massakrerat diverse antal tomma bajspåsar, och gjort snöänglar med kaninens kiss-strö över hela golvet och i min säng. Älskar min hund... Nu är det så att jag särskilt i en chatt med min kära vän Vendela som har en hel del erfarenhet av ensamträning och stress relaterat till ensamhet hos hund, kom fram till vad som antagligen troligast är problemet bakom beteendet som jag inte verkar kunna få bukt på. Att ha en hund som aldrig kommer kunna vara ensam är omöjligt, iallafall i mitt liv, men då hon är trygg och lugn i att vara ensam på rummet bakom stängd dörr när jag duschar, lagar mat, äter i köket, städar osv. så tror vi båda att hon dels går igång på signalerna som säger "nu ska jag gå och vara borta minst 30-40 minuter och du får inte följa med" och att det stressar henne och att förstörandet både underhåller henne, minskar hennes egen stress och är självbelönande, men också att det troligast beror på en unghundsfas och slyngelålder som trädt fram mer och mer. Anledingen till det är att hon fram tills detta börjat varit lugn och klarat ensamheten i runt en timma utan problem så länge jag inte lämnat något som kunde uppfattas som ätbart eller som luktade väldigt ätbart, vilket jag snabbt lärde mig att undvika. Men, plastpåsar och tandborstar varken luktar gott eller går att passera som ätbara. En ganska stor beteendeförändring helt enkelt. Och den triggas när hon tror jag lämnat huset. Sitter jag i köket? Fine! Sitter jag på toaletten? Okej! Duschar jag i 35 minuter? Super! Men! Ger jag signalerna att jag ska lämna huset en längre stund, då kommer det krypande. Dessutom lyckades jag förra lördagen lämna henne ensam hemma i 2 (!!!) timmar på villkoret att jag plockade bort ALLT attraktivt som hon brukar vilja eller kunna tänka sig förstöra. Och därför utlöste det inga större skador. Däremot gick jag och gjorde iordning mig för natten i 20 min senare den kvällen och då hade hon förstört min digitala ritplatta till en nästan oanvändbarhet, då hon inte litade på att jag skulle komma tillbaka såpass snart igen. Varje gång jag kommit in och nått vart trasigt eller eliminerat från jordens yta av unghundens ytterst välfungerande små tänder, har jag inte brytt mig, bara suckat och plockat undan det och frågat mig själv hur fan detta ska gå överhuvudtaget. Hon har inte fått skäll, hon har inte fått beröm. Men något säger mig att hon vet något när hon skamset möter min blick när jag öppnar dörren. Kanske som för att säga "Det är ditt fel alltihop du som övergav mig". Nåväl, kampanja ensamhetsträning. Jag ska plocka undan allt av värde och intresse varje gång hon lämnas längre. Och jag ska ta på mig jacka etc och hela faderuttan flera gånger per dag. Jag ska rassla med nycklar, slänga i ytterdörren och jag ska sitta timmar i köket vid mån av möjlighet. Vi ska klara det här. För hon är kolugn så fort jag är med henne igen, hon är kolugn så fort hon har koll. Och jag vet ifrån vallningen att hon har ett extremt kontrollbehov, särskilt just nu. Inte konstigt att man vill ha koll på flocken när man är vallidiot. Jag hoppas faktiskt kunna göra slag i saken och uppdatera iallafall veckovis på vår stundande komna träning. Och jag hoppas att någon kanske finner intresse i att följa det, oavsett om det går mot guld eller käpprätt åt helvete (då kan ju de som är skadeglada få lite lycka, då de annars verkar leva otroligt bittra liv). Det känns som att det idag lägga mycket spotlight på det "glamorösa" träningslivet, som även jag bara velat blogga om innan. Men vardagen är viktig, och vikten av ensamhetsträning är förskräckligt tung, för att kunna leva ett tryggt och bekvämt liv tillsammans utan låsningar i vardagen. Jag måste kunna handla, eller gå till läkaren etc. utan att hunden välter huset. Det har hon gjort tillräckligt. Nu kör vi. Man borde nog vara något försiktig med hur glad man blir så fort hundar börjar visa resultat i någon form av träning, för då går det ofta neråt igen rätt kvickt! Men, man måste få glädjas när utveckligen går att ta på så att säga.
Vee är en tuff och skarp hund i vallningen. Det ska helst gå fort, gärna hänga lite i linan samt gärna springa långt in på fåren och "spränga" upp flocken eller till och med nafsa åt sig lite ull. Jag ska inte ljuga och försköna något utan hon är mycket hund att ha i hagen. Djuren är alltid prio ett när man vallar, det är ju därför vi har hunden till hjälp och bara för att man har träningsdjur eller som jag som hobbyvallar med sikte på VP och ev. nån tävling om man får drömma lite, så ska djuren såklart slippa onödiga incidenter. När jag började valla med Vee på på vallningskursen för Smålands VK var det kaos, såklart. Vee var 6-7 månader, vi hade nyss börjat bonda osv. men hon var ju så jäkla tänd och jag beslutade mig för att gå med för att hon skulle få träffa lite djur igen och få "utlopp" för sin instinkt och till viss del hennes eye. Instruktörerna gick med på att hon bara skulle få pröva att gå runt lite i hagen vid mån av tid men lägga all kraft på lydnaden, vilket jag anser är helt rätt. Vi satte lina på henne och hon fick pröva och se om hon ville testa att gå mot djuren lite försiktigt, inget puttande eller så utan bara få prata lite med dom så att säga. Men den lilla valpen hängde och ströp sig i linan. Dock fick hon ju ändå lite lydnadsträning inne i hagen vilket tröttade ut en liten Vee tillräckligt. Sen fick hon ju även pröva på annat bland massa andra unga Border Collies i en annorlunda typ av kursmiljö. Jag tror den kursen har bidragit mycket till hennes nuvarande mognad, trots att det var liiiite väl tidigt att börja. Men det var ju inga krav, bara positiva, mjuka och lugna erfarenheter, men såklart var det inte okej att kasta sig på djuren direkt. När vi började kunde hon inte ens ligg utan att jag visade henne men genast efter två veckor så nötte vi och vi tränade och sen satt det. Kursen varade under 8 veckor med 4 tillfällen, och nu har vi börjat ytterliggare en 8 veckors kurs med samma upplägg och jag är så himla nöjd. Allting görs med största erfarenhet och respekt. Även om det må ha varit för tidigt för Vee då frånvaron av mognad lyste hos henne så växte vi och mognade tillsammans under kursens gång. Relationen stärktes, hon lugnade sig mer och mer och släppte en del av frustrationen som satt i linan så att säga. Lydnaden blev bättre, hon lyssnade mer men ännu inte tillräckligt. Jag är ny i vallningsvärlden, och lärde mig lite ytlig träning hos Mosse och Lotta i Skottland. Och jag ångrar det inte en sekund alltså! Där tränas hundarna lite på andra sätt vilket har vart nyttigt att kunna jämföra med, så att börja träna en övertänd unghund (som var rädd för fåren so valp men genomgick någon sorts förvandling) på svenskt vis var en utmaning vi båda var villiga att gå med på. Dessutom har vi ju som ni vet inga egna djur så vi gjorde det vi kunde tills vi fick möjligheten att träna då och då hos min kurskompis Marita! I slutet av första kursen i December så hade vi gjort flertalet framsteg, även fast de var väldigt små. Hon var mer avspänd i linan, lyssande mer på vad jag hade att säga om saker och ting, lydnaden och förmågan att avbryta och kallas in var på topp. Småsaker jag vet, men ni skulle sätt henne när vi började - rabiat, haha! Och ni ska veta att Vee fick beskrivningen på kursen att hon var en "tuff och envis individ, som egentligen inte är någon ypperlig nybörjarhund", men med vilja och engagemang skulle det kunna bli något av henne med beslutade vi. Sedan vi började kursa tillsammans kan jag säga att "målen" jag har i vallning är få. Jag brukar säga att "Lyckas jag med Vee, då är jag jävligt nöjd med mig själv som aldrig tränat vallhund tidigare". Och som det ser ut nu efter jul så finns det en rolig vallhund där inne i huvudet! Hur bra vet jag inte då jag är långt ifrån kunnig nog att yttra mig men dålig är hon då inte. Nu till det som ni möjligtvis tänkt på sedan ni började läsa inlägget, "Vadå från klarhet till klarhet? Vad för nått fantastiskt har hänt eftersom du fokuserar så mycket på hur hon varit förut?". Jo, nu ni! Vi har ju som jag skrev börjat kursen igen, med mer fokus på vallningen. Och efter 1,5 månads vallningspaus trodde jag vi skulle vara tillbaka på ruta 1. Särskilt när hunden skriker av excitement när hon kommer ur bilen. Jag tänkte att ånej, nu har unghundsperioden slått till på riktigt, kanske jag skulle väntat. Men efter lite lösspring osv så gick vi in i hagen och hunden lyssnade som aldrig förr, tog liggkommandot jättebra, och kunde till och med släppa djuren till viss del om jag krävde det när vi gick runt i hagen. Hon klarade mer krav i träningen, det kändes. Vi fick en annan instruktör denna gång med några nya perspektiv och som kunde låna henne lite mot slutet och visa hur han tänkte vilket underlättade mycket. Hälften av det man lär sig kommer av att titta på! Och eftersom han märkte hur benhård Vee är då och då, så prövade vi att sätta till några krav i form av vad som är okej och inte. Det krävs en nödbroms hos en ung hund när det kommer till såpass starka instinkter, och särskilt om då hunden har en tendens att räcka långfingret åt en och köra eget race. Och just det behövs när svansen åker upp i hagen och Vee tänker "nu jävlar tar vi dom matte". Det är inte okej. Jag fick helt enkelt fokusera mer på mig själv och vilka signaler jag förmedlar. Och efter en stund kunde vi släppa linan mer och låta den ligga på marken och hon kunde kallas in runt fåren i bågar osv. utan större problem. Hon lyssnade faktiskt väldigt bra! Flertalet repetitioner och att inte belöna ogenomtänkta beslut av resultat helt enkelt. Nu till vad som egentligen överträffat mina förväntningar; förra helgen och träningen igår. Både lördag och söndag spenderades till viss del hos Marita där vi körde några pass på hennes får igen. Lördagen var lite som vanligt, svårt med impulskontrollen, lite hänga i linan, lite frustration då fåren hellre letade pellets i snön än att flytta på sig. Även några försök till att käka. Marita hjälpte mig att gå runt med fåren vilket gjorde det svårare men också lättare för Vee då mycket av frustrationen och viljan att gå in och nypa kommer från att fåren flyttat sig för snabbt eller inte alls. Svårt i början för valpen! Så Lördagen var egentligen inget att hänga i granen i stort, men vi kom överens att jag skulle pröva att ta rejäla pauser mellan de två tänkta passen på söndagen och gå en bit bort och släppa henne för lite lösspring. Jag körde den strategin dagen efter enligt plan och jag vill tro att det gör skillnad, att hon får rusa av sig emellanåt så hon slipper samla ihop sig helt och bli en tickande bomb i hagen. Det i samband med att något verkar ha lossnat eller att jag ändrat mig på nått vis, haha, resulterade i mycket bättre resultat! Hon tog ut inkallningarna tvärs över hagen så de började likna flanker mer och mer, lyssnade på ligg fint överlag osv jämfört med lördagens pass. Men finast på passet var helt klart när vi skulle gå in sakta mot fåren i hörnen och putta ut som därifrån. Fåren var mer lättrörliga och kanske har lärt sig att den där skitvalpen bara ska nypas om man inte flyttar på sig. Det underlättade en del frustration hos oss båda. Jag tog Vee tätt inpå linan och stod nära bakom henne när vi sakta gick mot fåren tillsammans. Hon fick lov att gå först då hon rörde sig lugnt och fint, tänkte och faktiskt kommunicerade med fåren. Och se där, dom flyttade sig utan onödigt drama! Nu till tisdagens pass, vilket var det bästa vi haft hittills och jag kände mig som på moln efter första halvan, och helt nöjd efter andra. Jag borde antagligen avbrutit tidigare och slutat där eller pausat men hon kämpade bra ändå och överlag fick vi till massa fint! Hunden lyssnar, samarbetar, respekterar, anpassar hastigheten mer av sig själv, pratar med fåren utan att gå in och nypa och läser av dom mer än hon någonsin gjort innan!! Vi tränade på att putta runt fåren längs med hagens staket då dom var så pass lättrörliga, samt att bara gå rakt på men att starta lugnt och sansat samt att lyssna på ligg-kommandot. Vi tränade även som vanligt på inkallningarna som jag lite lättsamt börjat kalla för flanker. I inkallningarna så tog hon ut svängarna ännu mer och längre, särskilt om jag gick med och motade ut henne med handtecken. I den övningen lyssnade hon utmärkt på ligg kommandot även om hon ibland utmanade och gick lite längre, men då får man minsann backa och lägga sig igen innan man får fortsätta att gå, konsekvens is key. I slutet på passet här så sprang hon upp längs med staketet i inkallningarna även om jag stod en bit ifrån. Vee vill gärna ta ut svängen på cirkeln fram tills hon rundat mig då sticker hon gärna in mot flocken igen. Jag prövade spontant då att lägga på "gå bort"-kommandot vi sparsamt tränat på i vardagen utan större seriositet eller tillhörande framgång. Men tror ni inte då att hunden faktiskt släpper blicken och fokuserar utåt? Hon tar ut svängen rejält enda ut innan hon vänder upp?? Jag var helt sinnesjukt imponerad av hur villig hon plötsligt var att sätta ihop ett och två och vi lekte lite med det så hon fick köra en hel och vid halvcirkel runt fåren mot staketet. Hon skötte det makalöst fint. Nu är ju detta något vi hittat på själva så vem vet om det egentligen är nått positivt eller inte, det kändes bara som att det där med att ta ut svängar och flanker i framtiden inte kanske blir så omöjligt som jag trott! Hon tog ut svängen fint och rätade upp sig när hon gick rätt på längs staketet med. Frågan är hur det skulle se ut på ett fält, men vi tar en sak i taget då hon knappt kunnat driva runt fåren tidigare. Hon checkade av mer med mig vad jag ville och inte, lyssnade på min nöjda mjuka röst samt tog till sig av min mindre nöjda röst. Efter så mycket rundande var det dock svårt att gå rakt på, särskilt när fåren denna gången gärna flyttade sig, men det gick helt okej det med. Vi nötte ligg kommando från olika positioner och mot slutet tog hon det bra med tajta intervaller. När hon kommer för långt bort så tar hon det mer sällan men jag vet inte om det är hennes kan-själv-tankar eller om min uppfattning av "mjuk" röst och mjuka kommandon gör att jag är för låg i tonen. Jag måste pröva att höja volymen men inte ändra tonläget tills nästa pass helt enkelt! Dessutom lyssnar hon bättre på "lägg dig" eller "Vee ligg". Så jag hoppas att det ska ta sig med vanligt ligg också, men det är ju bra att ha ett extra förtydligande på kommandot så hon faktiskt stannar. Jag tror även MYCKET blev bättre från förra passet genom att jag gjorde nått så enkelt som att hålla koll på Vevans svans och dess hållning. När hon blir mer jävlar anamma så höjer hon svansen och släpper den där djupa koncentrationen innan det till slut slår över. Igår gjorde jag så att när hon var en bit ifrån mig och närmre fåren, och jag såg att svansen började sväva upp något från platsen mellan benen så bromsade jag henne med ett "näää nä, jag ser svansen" eller liknande. Och det i kombination med hennes bättre lyssnande och samarbetande resulterade i att flera situationer som kunde lett till överslag inte gjorde det. Svansen säger otroligt mycket om sinnesstämningen och hundens koncentration och jag fick liksom en aha-upplevelse när jag läste en träningsdagbok i vallning av en kvinna nere i Kronobergs län som tränar en tuff hane som lätt slog över i andra former av vallbeteenden. Håll koll på svansen alltså! Det sparar en mycket frustration. Jag lyckades även bryta de enstaka få överslag idag mest via rösten, vilket även det är ett framsteg samt kunna bromsa upp henne något och guida vart jag ville att hon skulle gå. Ja, nu det senaste är hon väldigt bra och det känns liksom som att vissa krav börjar klicka och landa hos henne. Ibland kan hon bli osäker och gå tillbaka till mig och vända upp fastän jag inte bett om det, men det är förmodligen för att jag är otydlig och förmodligen gör det för svårt vilket gör henne lite osäker. Förståerligt, vi prövar oss fram. Bästa från igår var helt klart hur hon mer naturligt plötsligt, med få inflikningar av mig, själv kunde prata med fåren och styra dom, och jag tror att om jag släpper på tyglarna jag håller på henne liiiite lite, så kan hon nog snart visa fler väl genomtänkta och bra lösningar på egen hand! Hej alla!
Jag har inte fotat något från My Dog i år och det känns väldigt befriande. Första året jag inte gör det men det har vart så härligt att kunna fokusera på Vee (som förövrigt skötte sig huuuuur bra som helst och hånglade upp hela Svenska mässan) och umgås med folket jag gick med. Dessutom skönt att inte ha minst 500 bilder att gå igenom efteråt. Faktiskt. Den gångna veckan spenderades i gott sällskap av min kompis Elina och kära flatten Fabio igen, som jag saknar varje gång jag inte träffat honom på ett tag. Och Fabio ser alltid till att man får kärlek så det räcker och blir över tills nästa gång man träffas igen. Jag hade två tentor över veckan vilket gjorde att Elina fick agera hundvakt vilket var väldigt tacksamt. Annars var det väldigt mysigt, mycket film, serier, chips och hundpromenader! Elina föreslog att vi körde uppletande vilket vi gjorde två av dagarna och jag som inte har kört det på riktigt med Vee tidigare fick en positiv upplevelse och överraskning. Vi vallade stora rutor i skogsområdena runt en av parkerna i närheten. Sedan skickade vi hundarna omlott så de fick jobba och pausa naturligt. Båda hundarna skötte sig bra överlag. Vee jobbade superfint självständigt och använde nosen hur bra som helst. Två av de populära leksakerna hos henne fick ligga gömda i rutan och levererades fint in i byte av nya favoritkampisen i fårull från mässan! Bra fart, bra sök och härlig arbetsmoral. Får börja träna upplet med fler föremål framöver och sedan andra typer av föremål och inte bara leksaker! Träningspepp! I lördags började dessutom vallkursen igen, och det var vi även otroligt peppade på. Ingen vallning sedan början på December, en hund som MÄRKBART behövt valla under julledigheten och som jag trodde skulle vara helt borta när hon väl skulle få lov att valla igen. Men, min hund var fantastisk i våra mått mätt. Hon lyssnade väldigt bra överlag, tog till sig av bra grejer och mindre bra grejer, samarbetade och var duktig, dessutom fick vi henne att faktiskt tänka en helt del på vad hon gjorde och vad vi förväntade oss av henne. Det känns helt klart som att hon sakta börjat att mogna mer och mer och blivit mer mottaglig för samarbete inne i hagen. Igår körde vi ett pass hemma hos vår kurskompis innan mörkret fall, vilket även det var skapligt. Fick vara på henne några få gånger då hon gärna tänder till för mycket, räcker fingret åt mig och vill in och nafsa och "käka ull". Något vi jobbar med konstant! Det lönar sig inte att inte uppföra sig. Men att faktiskt kunna släppa linan till viss del och kunna kommunicera med henne och få en positiv respons är guld. Vi "vallar" ännu ganska lite men jobbar desto mer på samarbete, kommunikation och hyfs bland djuren. Är så otroligt glad att vi är igång igen, och att Smålands VK har så oerhört trevliga och konstruktiva instruktörer som kan peta i små detaljer som förändrar så mycket från ena tillfället till det andra. Och även fast unghunden som snart fyller 9 månader är lite mer av ett as i vardagen till och från, är hon guld att träna vill jag lova. Vi jobbar vidare med tjuvvallningen i vardagen och hoppas på framsteg, det är mest det som inte sitter riktigt ännu. Impulskontrollen är svår! Hoppas att ni som ännu läser ibland har kommit igång med era mål om ni har några, oavsett om det gäller hund eller inte. Om ni som jag lätt har svårt att uträtta saker/mål eller tycker att det lämnar för mycket press, sätt lösa mål! Att ha något att jobba mot och se fram emot är alltid en morot i vardagen. Mål som att "leka mer med min hund", "lämna mer tid till att koppla av", "ta han om mig själv" etc, är inte så himla ouppnåerliga kan man tycka! Ställ inte för mycket krav på er själva, mål ska vara motiverande inte stressande! Got nytt år allesammans! Inte sån stor skillnad, mest att man måste stå ut med och kämpa sig igenom ett nytt år. Men förhoppningsvis händer det lite roligt detta året med, som att flytta igen, kanske lyckas tävla med Vee och gå kurser m.m. Så lite trevligt med ett nytt år är det ju alltid, även om skolan hänger över en likt ett stort grått moln.
Nå. Jag har som vanligt varit frånvarande i bloggandet trots att jag gång på gång bestämmer mig för att bli mer consistent. Det är som det är. Jag har haft ett fjärr-inlägg på g ett tag men har inte haft bra möjligheter till att filma och vissa dagar sitter fjärren hur fint som helst och andra dagar är det tragiskt att se så motivationen där har inte vart högre än att faktiskt bara träna vidare. Dock har jag filmat lite små klipp från våra inomhusträningar de två sista veckorna innan årets slut, och har du som läser instagram finns dom att hitta på @crossdrivers, om ni tycker det är något att ha med andra ord! Vill absolut filma mer, skriva mer utbildande inlägg m.m. och blir alltid avundsjuk när andra som har tid och medel hinner göra det innan mig, då mina inlägg bara blir en kopia av deras, haha. Jag gillar instruktörs och lärarrollen, särskilt via textmedium istället för live. Men men. Vi har gått på jullov efter två misslyckade tentor som jag hoppas för allt i världen att jag kan sätta godkänt på nästa vecka. Men de första två veckorna på lovet spenderades fullt upp med att träffa och hänga med alla jag saknat. Det har gjort gott för själen, även om man nu istället fruktar dagen då man behöver lämna alla och är ensam i vardagen igen. Trots att djuren är överlägset bästa sällskapet överlag, haha, vill man gärna spendera så mycket tid man kan med de människor man faktiskt gillar. Och eftersom att jag och mina närmsta vänner alla tränar hund i stort sätt så blev det mycket hundträning under lovet, till Vee's glädje. Till och med så att slog över i stress av någon mild form av överstimulering och inre stress en av dagarna. Förstår att det blev mycket för henne att komma hem från en vardag med 70% vila till en vardag med 30% vila. Men de intensiva upplevelserna utmanade och krävde en hel del av henne och jag inbillar mig att det utvecklat och tröttat ut henne rejält, vilket har sina egna fördelar. Vi har tränat ca 4-5 gånger i Göteborgs Hundarena - lokalerna, vilket har varit nått jag alltid velat göra men aldrig fått tummen ur att våga genomföra. Men under vintern hade min vän Vendela hyrt ett par gånger och berättade att det var sänkta hallhyror innan nyår och även vardagar vilket var utmärkt så vi körde på helt enkelt! Första träningen blev 22/12, sådär lagom innan julledigheten och vi tränade 4 st inne i "Lilla Hallen" som märkligt nog är större än "Mellanhallen". Två nya hundar för Vevan och trots störningar så skötte hon sig hur bra som helst. Bra fokus och ett svinfint fritt följ, wow alltså! Därifrån har det i och för sig bara blivit värre, men vi jobbar vidare, mycket är bättre också men just då var helheten så jäkla svårslagen. Lever länge på filmen Elina var snäll att hjälpa mig med där. Wow. Nästa gång var i mellandagarna med Emma och hennes Dobermann valp Lincon i mellanhallen denna gång, en himla rolig och härlig prick den där Linc-skinkan! Där fortsatte jag träna lydnaden, och nyttjade även hallens slalom för att pröva lite allégrund och att Vevan skulle få pröva gungbrädan och smälla lite och balansera på den. Har för mig att det gick ganska bra där av det jag minns. Helt ok liksom, förutom att vi lärde oss att Vee är en hel bitch när det kommer till hundar som beter sig eller bara är yngre än henne, verkar det som. Lincon studsade klumpigt fram på stora tassar och skulle slicka henne i mungiporna precis som Vee gör på andra hundar hon träffar men det var tydligen inte ok, suck. En liten bitch med humör helt enkelt! Men övelag var det roligt att träffa Emma då vi inte umgåtts mycket tidigare men då vi faktiskt har hundintresse och intresse för brukshundar m.m. båda två så ser jag fram emot att hålla kontakten mer framöver! Dagen efter skulle Elina och hennes Mamma Madelene hålla i en liten ringträning för några valpköpare i Lilla hallen, och jag fick frågan om jag ville åka med och visst ville vi det. Vee vad stressad dagen innan med Lincon och satt uppbunden och tjöt och stressade mellan själva träningen, och stressade även på vägen till mötesplatsen där jag skulle bli upplockad, men efter lite nedvarvning (och tvångsgos av alla passagerare i bilen) samt ett intressant besök på Torslandas djurbutik blev hon liksom lugn igen av någon magisk anledning. Kanske berodde det på frontalkrocken à la dansk skalle med Fabio inne i hallen under uppvärmningen, vem vet. Efter det skötte hon sig guld. Låg tyst och fint, full fokus på mig trots massa andra människor och Fieldar och Whippets i varierande åldrar samt en del klagomål från andra hundar. Hon visade glatt upp rundande av kon, samt handtarget och tränade både lite lydnad och sprang vänstervarv på skoj. Stod fint som om hon var champion eller nått, haha. Efter det fick hon ett stort gott ben och kel hos de anställde på Hönö djurbutik på vägen hem. Sedan sov hon flera timmar. Några dagar senare - dagen innan nyår, lördag, bokade jag två timmar i Mellanhallen igen bara jag och Vee, så himla skönt ändå med en hel varm hall för oss själva alltså. Upp tidigt och till och med hunden var för morgontrött för att börja träna kl.9. Vi tog det lugnt, satte på musik på mobilen och lattjade runt med lydnad och lite plojagility. Vee briljerade med jättesnygga konskick på långa avstånd, skick till en target i form av en gammal musmatta (både med och utan tillhörande ruta). Efter det var hon ganska trött i huvudet, fotgående fungerade inte särskilt, så vi trädande lite fjärrskiften med spegeln med fokus på tekniken mellan stå och ligg och låsta bakben, samt lite uppsitt. Efter det tog vi paus. Andra halvan gjorde vi lite agility. Vevan låg duktig och bunden under tiden jag förberedde, även om hon fick för sig att skälla på hundarna hon hörde i hallen bredvid. Vi tränade "fram"kommando med godsskål och sedan leksak, sedan med lite byten och svängar. Har lite kommando-nötter jag måste knäcka på mig själv framöver, alltså vilka kommandon betyder vad EGENTLIGEN liksom. Sen la vi även stor kraft på gungan igen då hon inte direkt är rädd för varken gunga, smällar eller liknande men är helt enkelt osäker på vippandet och hur hon borde förskjuta sin vikt. Hon blir osäker och väljer att hoppa av för tidigt liksom. Försökte peppa upp henne så hon skulle "glömma" osäkerheten men det funkade inte riktigt så framöver i den typen av träning ska vi lägga kraft på viktförskjutningen, balans och kroppskontrollen på gungan. Smäller det är det bara kul tycker hon, vilket alltid är en trevlig fördel. Det var alla våra träningar överlag, annars har vi lattjat runt lite i stan och försökt träna bland folkmassorna för att öka fokuset och förmågan att stänga ut störningar. Men när jag vill träna inne bland folk finns det noll respekt för folk med hund och folk går rätt över en även fast man inte ser dom. Så den idén dog snabbt ut tyvärr. Nyår spenderade vi på Rörö med Elina och hennes familj. Vee var med och smälte bra in i flocken och vi blev bjudna på jättegod mat. Vee blev skrämd av de andra hundarnas reaktioner, skällande och springande en hel del under kvällen men kom ofta snabbt över det, men vid tolvslaget vart hon väldigt skakad för att vara henne. Hon blev lite som efter hon upplevt obehag generellt, lite apatisk och väldigt låg. Oron slog in kraftigt och jag kände att jag ville lägga av med hela hunderiet om hon blivit påverkad. Fabio som Elina har nu som vanligt är ju vanligtvis väldigt skotträdd men klarade sig oherhört fint i år. Men jag vet därför hur han kan vara och hur mycket svårigheter och hopplöshet som infinner sig med en skotträdd hund. Det är otroligt tråkigt. Men då hon var sitt vanliga jag dagen efter och tittade nyfiket vid enskaka smällar senare på dagen släppte oron snabbt. Nu dessa dagar har vi bara tagit det lugnt, vi tog en solig promenad igår vilket var första på länge. Hon var ett litet as till unghund men så är det. Tur att ha vänner man kan spy galla på som kan försäkra en att även "diskussioner" med hunden är en del i bildandet av relationen, haha. På fredag och lördag är det MyDog planerat för mig och Vee. Vi ska miljöträna, shoppa, sno på oss gratisprov, kanske Vevan får grovhångla med en eller flera who knows! Vi ska träffa folk vi känner och se om vi får plats att lyda oss lite bland folkmassorna. Kul ska det bli iallafall, och vi hoppas att hon inte hinner bli sjuk eller nått tills dess. Det börjar närma sig slutet på 2017 och en start på ett nytt år - 2018. Och nu är det ju så att jag äntligen fått äran att börja detta nya år med en fyrbent, svansbeklädd arbetskamrat vid min sida. Detta blir första gången jag sätter egna mål på mig och min egna hund och jag är faktiskt ganska taggad på ett helt nytt år att ta vara på och träna hund! Fullständiga mål jag hoppas kunna påbörja iallafall under 2018 finns under fliken "Vee" under "Hundar", för er som vill snoka lite. Jag har inte direkt lagt massor av tid på att sitta ner och tänka över målen, så vem vet det kanske dyker upp något under året och det är också därför målen är ganska vaga. Tänkte dock dela lite önsketänkande här i ett eget inlägg också då jag har lust att spåna lite inför vissa särskilda mål som jag vill lägga lite mer krut på än de "självklara" målen och varför! :) Nosarbete!
Jag vill lägga mer tid på nosarbete under 2018. Vi har börjat introducera att man kan jobba med nosen genom att leta mat/godis i terräng, korta spår med godis i varje fotspår, lite upplet och söka leksaker i knepiga miljöer. Vee har inte fattat vad charmen med eukalyptus är tyvärr. Vet inte om min bägare med eukalyptus jag köpte på MyDog förra året är för gammal? Den doftar inget för mig som människa men hundar har ju trots allt bättre doftsinne. Ska ändå skaffa mig en extra doftgömma på nästa MyDog då den enda jag hade har försvunnit under året, kanske kan man fråga då om de kan tappa doften.. Vad vill jag då få möjlighet att göra inom området under 2018? Jo, jag vill spåra mer! Särskilt medan jag ändå har tillgång till lagom mängd ängar, åkrar och skog! Hoppas det blir lite snö redan i december/januari så det blir lite lättare att se exakt vart fotspåren är så jag lättare kan placera näring. Målet är att gå ett okej MH under våren och kunna starta i appellspåret i framtiden, men en sak i taget. Det hade iallafall vart roligt att kunna lägga ett spår på 300 meter och aktivera henne på det sättet med. Så det får det bli något av! Ska se om jag kan hitta något sätt att introducera nosework då hon söker hur fint och noga som helst efter leksaker i dagsläget och är hittills väldigt fin och orädd bland miljöerna. Upplet vill jag också fixa - särskilt mot brukset. Men vi jobbar fortfarande mot att hon ska komma tillbaka med leksaker överhuvudtaget. Söket tar vi inte detta kommande året utan det får vänta ett tag tills jag landat och är säker på vart jag ska bo ett tag och kan hitta någon form av grupp som jag kan träna med, då det är väldigt svårt att träna sök på egen hand. Vem ska hon då leta efter liksom? Lydnad! Vi ska fortsätta traggla, och då med tydliga mål i sikte. Vi har sakta grundat och tränat under de 2 månader vi spenderat tillsammans och hon kan mycket, men nu ska vi träna på att det ska hålla och utveckla, kedja och allt sånt där ROLIGT, hah. Målet är startklassen i lydnad under 2018 och det ska vi nog kunna greja! Redan nu klarar hon vissa av momenten, men som sagt - det ska hålla vart som helst, när som helst och i ett helt program! Blir det inte officiell tävling ska vi leta reda på en träningstävling eller liknande så vi får startat! Fotgåendet och fjärrdirigeringen blir redan vinterns projekt, och jag funderar på att föröka filma eller dokumentera på något sätt vår "utveckling", lite som Fabio Mot Startklass- inläggen som jag förövrigt aldrig publicerade klart. Äsch. Men målet i lydnaden är inte bara att vara startklara, utan att också ha ett väl fungerande fotgående och en okej fjärr med sitt-ligg-stå med låsta bakben och en hund som är medveten om sina positioner. I startklass behöver hon bara lägga sig, men det skadar aldrig att lära in fjärr i förebyggande syfte :) Agility! Jippie, vi ska börja träna agility på riktigt!! I mitten av April fyller Vevan 1 år och blir då klar för röntgen av höfter och armbågar men även för att hoppa, springa slalom m.m. något som vi väntat med hittills. Är hon fri så blir det agilitykarriär, annars blir det hobbyträning! Jag har varit för lat att bygga om slalomet till ett alléslalom på klubben men under mitt sista halvår i Jönköping ska jag ta tag i mig själv och ställa om det, haha! Slalom och tunnlar ska läggas krut på, och sedan kombinera dessa med handling och belöningsplaceringar. Än så länge tränar vi handling mellan träd, stolpar och annat vilket hon svarar högt och glatt på (se: SKALL SKALL SKALL). Sen får jag väl passa på att introducera balanshindren lite med, även om jag siktar på hoppklassen innan agilityklassen (förutsatt att höfterna är ok då som sagt). Gungan är aldrig fel att grunda, både för självförtroende och för balans och mod. Vi håller tummarna för godkända hälsoresultat. Kurs! Vi vill gå kurs! Inte vad som helst, beroende på vart vi bor hade det vart roligt att gå lydnad eller ev. agility för någon av alla de instruktörer jag gillar. Vi vill fortsätta med vallningskurser, men det är en annan femma och mer "självklart". Kursmiljön ger ju även guldtillfälle att träna på fokus och passivitet bland andra hundar och det skadar aldrig att få fortsätta betinga. Dessutom skapas en annan motivation till att träna och man blir inspirerad, får tips och idéer. Liksom, gud vet allt fel jag gör med min hund just nu som jag inte vet om, hehe. --------- I övrigt med ex. vallningen har jag inga direkta mål förutom att fortsätta gå kurs, träna privat osv bara för att få gå på djuren, och utvecklas. Särskilt till våren då hon blir äldre, mognare och man kan gå in och peta mer :) VP är inte ens på kartan nu, då vi inte kan träna tillräckligt regelbundet. Vi får se hur framtiden yttrar sig, för någon gång ska vi ta det som en liten "bekräftelse" på att hon faktiskt är en häftig liten vallhund. Och får man önsketänka hittar vi får vi kan träna på ofta så vi sedan kan börja tävla där med! Och sist men inte minst, en till sak som inte direkt räknas som mål och som jag nämnde lite tidigare - Åka till tävlingsmiljö, öppna träningar och träna! Både aktivt och passivt. Det hänger lite ihop med kurser. Vi behöver vara i rörig miljö, andra hundar, barn, folk osv. och bara kunna träna på att vara i en bubbla! Extrem störningsträning för att det sedan ska bli busenkelt på tävling. Sen även passivt som nästan är viktigare. Ta det lugnt vid kanten av agilityplanen osv. Något vi tyvärr inte kunnat göra alls hittills pga brist på bil. Planen hittills är att Vee ska med till MyDog i Januari. Stressigt? Ja. Onödigt? Kanske. Men ett ypperligt ställe att miljöträna extremt, träna på hallarnas mer öppna platser samt chilla vid ringside. Och så får jag en trött och nöjd hund efteråt som inte bara fått miljontals intryck, men även fått anstränga sig för fokus och koncentration! Vee gillar de flesta leksakerna hon får lov att busa med. Favoriten är att skaka dom tills de "dör" och kasta till sig själv. Det är extra kul om det är en boll i ett större så man kan smälla sig själv i huvudet samtidigt.
Det blir liksom 10 000 gånger bättre när man gör så, förstår ni. Och även fast det är minst lika kul att kampa med matte, och att hon får tillbaka belöningen så fort hon visar intresse för mig eller utför något jag ber, så kan jag inte släppa/kasta/ge leksaken till henne för då är det igång igen. "SLÅ SLÅ SLÅ WIHOO!". Klarar sig bättre utan matte liksom. Men jag som matte tycker inte det är lika roande. Vissa leksaker har jag kunnat ge henne just för att hon annars knappt springer och tar ut sig på egen hand. Men inget kastande etc för att undvika stress och fixering. Jag kan ta leksaker och föremål från henne utan problem men att hon ska komma med dom är helt utanför våran nuvarande ram. Inte ens apportbocken går in. Vi har lärt in nosdutt nu men i kombo med leksak blir det kortslutning och hon säger hejdå, springer 5-10 meter bort och slår sig i huvudet en stund och sedan ligger hon och glor. Ropar jag på henne då kommer hon - men utan leksak eller ex. apport. Suck.. "Kom här då, ja kom!" "Ta bollen med dig, ja ta den då!" "Veeeee, kom med den!" Dags att ta tag i det. Vi börjar idag om livet går enligt planen, jag är trött på att behöva pressa ner min "milda" frustration i hälarna när bc'n vägrar, haha! Men jag ska nog knäcka denna nöten också. Jag skan faktiskt ta tag i leken på riktigt, även externbelöning med godisskål blanda annat. (någorlunda) Struktur - här kommer vi! Vi gör inte så mycket på dagarna.
"MEN VA DU HAR JU BC VAD MENAR DU ATT NI INTE GÖR SÅ MYCKET????" Jo, men vi gör inte mer än Vevan orkar. Och vi vilar mycket, eftersom jag sätter ett jättehögt värde på av och påknappen och passivitet. Jag pluggar, visst jag pluggar distans men det krävs ändå en hel del timmar. Och då får Vee lära sig att man kan vila, eller tugga på något i fred. Vi tränar på att vara ensam bakom stängd dörr och bakom kompostgaller i dörröppningen. Vi tränar på att inte valla bilar på promenaderna. Vi tränar på att göra ingenting utomhus. Vi tränar på att kampa med leksak i olika situationer och stänga ut miljön runt omkring. Vi gör smågrejer som sitt/ligg/stå, klättra in i en låda, försök till bakbenskontroll, följsamhet och runda träd eller stolpar. Men vi har inget att skylta med ännu. Och för första gången sedan jag bestämde att Vevan skulle få flytta hem hit känns det faktiskt helt okej. Jag ser massa superduktiga förare med bc-valpar och andra raser i Vee's ålder som är skitgrymma på agilitygrunder, lekutveckling och lydnadsgrunder redan nu, medan jag kämpar för att behålla fokus och intresset ännu hos min valp. Men jag vet att dom haft sina valpar sedan åtta veckor. De har grundat sedan dag 1 hemma. Och vem vet, de hundarna kanske har mer vilja att komma på exakt vad matte vill. Just nu försöker jag hitta vår våglängd - och jag är nöjd med det just nu. Ibland berättar hon att det är dags att göra något och annars tar jag initiativet och hon hänger på direkt! Vi leker, chillar, klickar, utforskar och promenerar ihop. Fokuserar på miljö och socialisering. Trots att hon är såpass stor så har hon inte tränat på dessa vanligare sätt sedan hon var liten som många andra svenska hundar. Vi har bott tillsammans i 2 veckor, och hon är så förvånansvärt okomplicerad för tillfället. Hon är fortfarande väldigt social, modig och har tendenser av självständighet i bagaget. Lite osäker på andra hundar om de spänner upp sig eller liknande, men får de båda kolla läget har det gått bra hittills. Det är verkligen egenskaper jag värdesätter än så länge. När jag väl fått sig en hund med förutsättningar och möjligheter inser jag att det inte är en sån press som man trott. Jag hade gärna velat att saker gick in snabbare, men som sagt - 2 veckor. Vi bygger sakta upp grunder. Jag känner ingen stress över hundsporter i dagsläget.. och fy vad det är skönt att slippa den mentala pressen. Idag tog vi en sväng i solen som bestämde sig för att titta fram efter god knows how long. Bestämde mig att jag skulle pröva att ta med kameran, även om Vee inte ännu fattat konceptet av att stanna kvar. Det blev lite kreativa lösningar istället och vi hade kul. Klampade runt bland blåbärsrisen, klickade på bilar som passerade, tränade på att vara lös, nosa efter köttbullerester i riset och passivitetsträna. Sedan fick hon ligga bakom galler medans jag damsög lägenheten och lagade middag. Lite jobbigt va det men hon rev bara gallret av misstag en gång och tystnade när jag bad henne. Nu sover hon gott. Vi ska träna lite sedan igen. men just nu så chillar vi. Lite som vi brukar! :) |
Välkommen hit!
Här kan ni följa mig - Karin, och min Border Collie Vee, lite allt möjligt om vår vardag och ämnet hund och allt som hör till! Välkommen!
FÖLJ OSS PÅ INSTAGRAM FÖR BILDER, VIDEOS OCH ÖVRIGA UPPDATERINGAR!
@crossdriversBit inte när det räcker att morra, |