Wooo! Jag är tillbaka nästan en månad senare! Jag har nu sommarjobbat konstant varje dag i 4 veckor i princip och varken orkat med bilder, inlägg eller sociala kontakter, haha. Och nu när jag dessutom har sommarlov blir det inte nån hund på vardagarna så ska försöka hinna med lite sånt på mina stackars två veckors semester.
Anyway, sitter och funderar över hösten då jag flyttar neråt i Sverige och börjar ny skola. Dingle la ner sina utbildningar tack vare Naturbruksförvaltningen nu i Juni, vilket innebär att jag till hösten flyr ner till Växjö och börjar läsa mitt tredje gymnasieår på Ingelstad Naturbruksgymnasium. Det är något som jag tror kommer bli väldigt roligt, men också läskigt. Tur att jag iallafall får med mig Matilda och Svante, mina trogna partners in crime. Men, eftersom Zelda också numera har det bra som ensamhund i ett nytt hem behövde jag en ny lånehund. Elina ska även hon läsa ett år borta vilket gör det perfekt att jag lånar Fabio, hennes flatte. Och jag kunde inte vart mer excited!! Fabio är ju världens goaste kille med positiv attityd och driv, trots sin annars ganska lugna existens för att vara en 1,5 årig flattepojk. Han är redan superduktig med matte, så det ska bli sjukt spännande att få förvalta den lilla farbrorn under ett år när det kommer till skolan och all träning runt där. Fabio och Elina spårar redan regelbundet, tränar apportering med dummie och kör rally, men eftersom jag får ha honom sen tänkte jag pröva lite andra saker också, samt utveckla det han kan. Känns bra att få möjligheten att låna en hund som bara fungerar och så man istället för att lägga all sin kraft på vardagen kan gotta ner sig mer i den faktiska hundträningen. När jag hade Bacchus var det mycket som tränades för att han skulle tycka vardagen på skolan var rolig etc. Mycket koppelgående, kontakt och annat. Där var funkade ju träningen mycket tack vare att hans matte vart så grym med grunder och hade utvecklat honom så fint. Bacchus kunde massor, men med honom fick jag träna på att nå igenom till honom och skapa en gemensam känsla för hundträning. Med Zelda var det annorlunda, en liten försiktig dam som höll sig kring fötterna på en ny plats och som inte kunde så mycket mer än baskunskaperna i vardagen. Här fick jag träna grunder, bygga självförtroende i den främmande och ovanliga miljön som var skolan, och introducera hundträning för den lilla Cockern. Något hon snabbt kom att få mersmak för! Fabio har grunder, träning och vardag redan. Han är självsäker, cool och tar allt med ett svansvift. Visst finns det någon otäck sak som uppstått genom negativa upplevelser, men det är inget som hindrar vardagen. Han är inte färdig, långt ifrån kanske, men han är en sån fantastisk hund enligt mig. Han bara funkar! Med honom tror jag definitivt jag kommer kunna jobba med på ett nytt sätt. Istället så brukar Fabio ibland köra först och tänka sen eller va lite "för mycket" med sin stora tillvaro när han tänder till i träningen. Utmaningen denna gång blir nog att köra en stor, intensiv hund med allt vad det innebär, lära sig en annan sorts tydlighet och nya inlärningsmetoder och belöningssätt. Nu till planering! Tävlingslydnad Japp, är ni förvånade? Antagligen inte. Nu när jag tränat startklassen med Zelda är jag inte längre lika rädd för reglerna och momenten som införs 2017 ;) Jag kan momenten och är riktigt taggad till att utveckla det Fabio redan kan. Mycket har han nere tack vare Rallylydnaden. Jag tycker det är roligt med två olika sporter som kan gå hand i hand och hjälpa till att utveckla hunden mot lika mål men på olika sätt. Detta är troligtvis den första hunden jag tänker att det kommer bli roligt med både fotgående och apportering.. Haha! Agility Of course! Agility är han redan igång med och behöver landa med fokus och smidighet ett tag innan han skulle kunna startas. Men å andra sidan, så är han grym! Flatten är verkligen en av de coolaste hundarna i deras mångsidighet. Fabios slalom är så himla fint och han har härlig fart och ett gott engagemang. Har prövat köra honom, nybörjare och ovan att köra brötiga, stora hundar x) Jag ger er en ledtråd, det va väldigt kaos. Ska bli roligt att kunna på så sätt utvecklas som handler och i min tydlighet och snabbhet. Förhoppningsvis hinner jag och Elina åka och träna på semestern nu så jag får ett hum på vad vi kan göra till hösten. Brukset Spår, upplet, budföring, rapport och sök. Hela köret! Fabio har prövat det mesta och det ska vi verkligen utnyttja nu när vi flyttar ner till spår och sökskogarna. Matilda och Svante gillar sök så ut och valla får det bli. Personspåret ska vi pröva att traggla med och fortsätta med självständigt arbete i transportsträckor och föremålsintresset i uppletet. Apportering Detta är nått jag skulle vilja lära mig mer om, men tycker hundträning är så svårt att lära sig via teori utan är helst nått jag vill ut och pröva på. Kanske får vi möjlighet till hjälp på Ingelstad, jag hoppas iallafall det för jag är så taggad. Fabio älskar att apportera dummies och vi får hålla oss till det i början innan man kan få tag på vilt höhöhöh. Det ska finnas ett hägn för vattenapportering på skolan vilket jag inte kunde vara mer taggad på, ännu bättre är att Babio redan har OK-stämpel i rumpen och får komma dit direkt förutsättningsvis att han håller sig frisk och kry. <3 Fler saker jag vill fortsätta göra är Nosework och Rally och annat, men då det inte för tillfället är mina favoritaktiviteter direkt gör vi det mer som hobby! Det blir ju såklart alltid roligare när hunden tycker om sporten så vi får se hur planen fortsatt ser ut i framtiden. Det här ska bli så kul!! Hoppas inget skiter sig mer än vanligt nu bara.
2 Kommentarer
Igår satt jag och prisade Zelda men idag under provet var hon döv, blind och brydde sig inte ett smack. Satte sig snett och bakom, sprang iväg i fotgåendet, satte sig inte på kommando, tjuvstartade på apporteringen etc etc. Vi har jobbat så hårt men ändå sket det sig. Jag kände det redan när jag gick ner till lektionssalen med henne. Hon var distraherad, bortkopplad och besvarade ingen kontakt från mig. Majoriteten av hundarna var lost in space, och jag ville gräva ner mig i en åker. Hon har ju briljerat 3 dagar i sträck nu! Kanske var det problemet, då jag varken var nervös eller särskilt irriterad innan och under början av passet. Dock blev jag ju mer frustrerad allt eftersom hon struntade i allt jag bad henne om. Hon satte dock inkallningen utan att tjuva och hoppade bra över hindret höh. Blir så besviken att hon sedan var så duktig 5 minuter efter när vi tränade. Då kände jag igen henne igen! Jag vet att hon kan och hade kört på som vanligt utan särskilt mycket högre krav. Dock är hon ju som sagt van vid klickern i början och slutet i momentet samt vid halter etc. Och vi har alltid pausat mellan momenten.
Jag tröstar mig med förståelse från lärarna, dom har sett våran utveckling precis som jag och bedömer den. Alla har dåliga dagar, men det är typiskt att dom alltid ska inträffa när det verkligen gäller. Suck. Jag tröstar mig också med den härliga känslan i den korta träningen efteråt. Det blev ett bra avslut i katastrofen. Jag önskar bara att mina lärare såg det.. Suck. Provdagen börjar närma sig, och vi sliter med lydnaden jag och Zelda! Det har vart hur bra väder som helst för uteträning och att vara i gott sällskap av Matilda och Svante skadar inte. Efter en vecka i sär har cockern eld i rumpan vilket gör att intensiteten är hög och hon gör allt hon kan för att ligga ett steg före, något som inte alltid är superbra x)
Let's sammanfatta träningarna från måndag och tisdag då vi körde igenom momenten till nästa års startklass. Vi har inte ens tänkt på att länka något utan istället pausat i skuggan mellan momenten, då det är lättast för Zelda! Följsamhet/linförighet/fritt följ: Här ser jag en enorm utveckling från när vi startade. Dock slackar hon fortfarande efter och vägrar att gå självmant närmre mig än 1 meter.. Suck! Dock tröstar jag mig med att folk tränar fotgående i månader medans vi har fått tag på detta under några veckor. Jag är ändå nöjd, för det är ett stort steg för Zelda. Jag har även kommit på den högst intelligenta idén att går jag raskt hänger hon på i samma takt, alltså inte lika mycket släp och jämmer! Imorgon är det dags för upp till bevis vilket betyder att jag inte har så mycket att göra åt detta, just go with the flow. Huvudsaken för mig här är att hon hänger med, växlar tempo och sätter sig självmant i halterna. Inkallning: Tjuvstarter överallt! Vad ska jag ta mig till? Slutprovet är i morgon och cockern tycker det är roligt att springa till mig utan att jag bett om det eftersom hon tydligen vet vad jag tänker. Kanske vet hon det också, men tjuvstarterna är fortfarande ett problem. Vi har lagt mycket kraft på stadga nu i slutet och såklart borde vi gjort det från början men med tanke på att vi har haft 6 moment att lära oss från grunden har det vart komplicerat att få ihop träningstiden. Ett breakthrough vi fick igår dock var att om jag undvek ögonkontakt under pausen innan kommendering så satt hon kvar längre. Man brukar i regel rekommendera 3 sekunders regeln när man tränar och tävlar lydnad oavsett klass eller svårighet. 3 sekunders regeln är att man i varje "paus" ska räkna till tre innan man går vidare. Alltså att man väntar ca 3 sekunder från att man gått från hunden och intagit sin nya plats innan kommendering och sedan 3 sekunder innan belöning. Jag har dock beslutat att jag får hoppas på det bästa, vara bestämd och tydlig och titta snett åt sidan innan inkallningen inträffar. Istället för 3 sekunder där får det räcka med tiden av ett djupt andetag. Ibland lägger hon sig ner, men accepterar hellre det än en tjuvstart. Annars är inkallningen snabb, snärtig och hon intar vanligtvis rak position med vänster ingång helt själv! Jag är så himla glad över att ingångarna någorlunda sitter, även om de blir sneda hälften av tiden. Sitt under marsch: Här har vi ett bra moment! Det var ett av de moment vi tragglade och hade svårt med men som nu för det mesta sitter som en smäck. Problemet är fotgåendebiten, men här är det något kortare sträckor vilket gör att jag tror vi har detta momentet i påsen, så att säga. Jag har försökt träna in ett sättande mitt under marschen, men som nu har tyckts försvunnit. Jag får väl fuska då och stanna till lite tydligare och kommendera sitt. Stadgan som vi hade problem med är som bortblåst. Hon sitter bra och tryggt och följer sedan med igen på fotkommandot! Heja oss! Apportering: Usch, usch, usch. Mitt favoritmoment med Bacchus är med Zelda min största fiende. Är nöjd nog med att hon fått ett intresse för apportbocken överhuvudtaget! Hon stannar, kommer på kommando, plockar för det mesta upp apporten men släpper en halvmeter från mig. Jag har inte alls kunnat få någon alls förändring på det och har prövat det mesta. Hon släpper direkt, vare sig jag belönar med röst, godis eller bara att jag klickar. Kamplusten är liten i denna lilla hunden så att hon ens plockar upp den och kommer samt avslutar får vara en vinst i mina ögon! När hon kom hit ville hon inte plocka upp något alls med munnen. Fjärrdirigering: Ett till moment som jag faktiskt känner att vi gör bra! Hon stannar, lägger sig på kommando och ligger kvar tryggt och stabilt. Stadgan har hjälpt en hel del trots allt. Även här undviker jag kontakt tills jag kommenderar att hon ska lägga sig och sedan undviker jag kontakt på tillbakavägen igen. Här ligger hon kvar under 3 sekunder så då utnyttjar jag det. Dock tjuvar hon och sätter sig innan jag hinner be henne, dock är det en petsak och jag får väl vara snabb med att sätta upp henne istället så det blir ett kommando etc. Annars är det stabilt och hon har bara trott det vart inkallning ett par gånger så hoppas hon inte får för sig det imorgon.. oavsett är jag nöjd då jag minns hur jag knappt kunde stå en meter framför henne för ca 2 månader sedan. Idag kan jag stå 10 meter bort och ändå ha en trygg hund som tycker det är skitkul med inkallning och lydnadsmoment. Hopp över hinder: Klassens sista moment och även det ett moment som sitter perfekt. Det är nog det bästa och snyggaste momentet, förutsatt att hon inte tjuvar ;) Hon sitter lugnt kvar, hoppar på kommando och intar själv position genom vänster ingång. Ofta blir denna sne med ibland blir det också oerhört snyggt och jag är glad att vi iallafall får chansen att avsluta med flaggan i topp! Heja heja, detta kommer gå så dåligt, men också så bra känner jag. Jag ger mig en klapp på axeln och Zelda kli på magen, det här har vi gjort bra! Och oavsett hur det går imorgon är jag fortfarande jag och Zelda är fortfarande Zelda. Det är ingen tävling och inget hårt kritiserat prov. Jag tror att detta kommer bli ett bra och roligt avslut på vår tid tillsammans och min tid här på Dingle! Är dessutom riktigt wowad av Zeldas utveckling under hennes tid hos mig. Det finns mycket tempo att plocka ur en blyg liten "utsällnings" Cocker spaniel. Jag har sagt att jag inte vill ha en Cocker, men för Zelda hade jag kunnat göra ett undantag. ;) Mitt andra skolår börjar leda mot sitt slut. Till hösten byter jag skola på grund av Dingles slutgiltiga nedläggning. Denna veckan är hundlös då vi vart på skolresa och det är studentvecka. Och i och med att jag går på lov (läs JOBB) nästa vecka är det stressigt som aldrig förr. Tyckte jag att det va stressigt innan, då har jag ätit upp dom orden nu. Jag har fotat alla tre gånger om och äntligen börjar det leda mot sitt slut, eller inte. Det är ledsamt att dagen kommer då vi skills åt!
Men med andra ord, inte mycket hund. Idag fick vi besök av ett terapihunds team, vilket var spännande. Utbilda framtida hund till besökshund eller jobba med terapihund hade inte vart fel. Att komma ut och jobba på äldreboenden, skolor eller övriga boenden hade vart intressant. Idag bjuder jag på lite bilder på Fabio och Zelda från ca 1-2 veckor sedan! Vi hittade en fin gammal hästhage fylld med gula blommor. Dock fick vi vara i kanten då jag protesterade motsträvigt mot det höga gräset fyllt med blodsugare. Men fina bilder blev det! :) Sedan tog Fabio ett välbehövligt dopp, för en lycklig flatte är en blöt flatte. Vi lär oss något nytt om oss själva varje dag. Och ja, jag anser att jag har fått nån form av fästingfobi. Varför ska blodsugande parasiter som bara sprider bakterier, sjukdomar och olycka få finnas? Onödigt. Mitt flyktbeteende för att överleva säger spring när jag är i kontakt med fästingar. Och ja, jag är mycket väl medveten om hur jobbigt det kommer att bli framöver. Särskilt jobbigt nu när dom letat sig på Zelda, för fästingar är ju egentligen något som drabbar alla djurägare, och inte minst oss hundägare. Men att få dom i sängen är inte jättenajs, och dom är bra vidriga när dom är fulla med blod.. Idag har jag plockat två stora med fästingsnara på Zelda, en liten som gick av på hälften (en tyst minut) och spolat ner ytterligare två krypare. Tur som sjutton att man själv är vaccinerad mot TBE, även om det inte minskar riskerna jättemycket. Det känns åtminstone bättre i själen. För nej, jag vill inte ha anaplasma, jag vill inte ha borrelia eller TBE för den delen heller och inte ge det till min hund. Nej kära fästingar, jag vill inte dela blod med er. Jag är inte redo att ta det steget i vårt förhållande ännu. Kanske dags att blogga lite igen!
Denna veckan har vart nästan halv, iallafall när man ser till hundträningen. Jag och Zelda knödde oss på bussen och anlände i Dingle vid lunch och tog det mest lugnt den dagen. Dock så kom det ett stort åskväder och dränkte oss, och dundrade. Zelda blev stressad men överförde stressen till överdriven energi och peppighet. Jag beslutade mig för att träna med musik på för att glömma den dumma naturen utanför, och vilken tur det för då upptäckte jag att denna lilla spanieln har genomgått någon slags förvandling sedan förra veckan. Hon gick självmant in i fina fotpositioner, skiftade lyhört mellan sitt och ligg på avstånd, och tränade mer än gärna in hakan i backen. Vad har hänt? Och inte bara det, igår bestämde jag för att lägga två viltspår i en dunge inte långt från skolan. Spåren låg på planmark, i högt vildvuxet gräs och hade varsin vinkel på 90°. Dock slösade jag rejält med blod i varje spår, då det var andra gången någonsin vi tränade. De blev kanske 30-40 m långa totalt och låg i 45-50 min. Och hon gick som en klocka!! Serpentinade en del men hade nosen 80% i spårkärnan under spårets gång. Sedan att hon inte är intresserad av klöven är en annan sak, haha! Hon blev rejält nöjd efter två guldspår, den lilla cockern. <3 Inte noga med det, på förmiddagen hade vi tränat lydnad och stadgan har börjat bli mycket bättre under sitt. Hon är villig att träna trots störning och är härligt förväntansfull. Idag tränade vi agility i ca 2 timmar och även här blev jag positivt överraskad. Hon söker hinder bättre när vi lagt lite extra krut på det. Sedan när vi pausat och skulle springa bana tog hon alla hinder, tunnlar och slalom helt perfekt OCH hade fart! Jag var så nöjd, asså jisses. Matilda fick pröva köra henne också, och hon stannade med henne med fin kontakt och bra driv. Hon har gått ifrån att vara osäker, försiktig och reserverad i den nya miljön, till att ta för sig, öka avståndet från mig och köra eget race. Gud vad hon är bra denna lilla! Den som vill ha en mindre hund med bra aktivitetsnivå ska absolut inte sortera bort cockern, för det finns gott om driviga hundar må jag säga. Vi prövade även något nytt förra och denna veckan, nämligen att gå patrullstig! DÄr ska en figurant gömma sig i skogen och hunden ska vind- eller ljudmarkera den främmande personen. Dock var skogen lite för "skogig" för Zelda som mest tyckte det var usch, så vi var i öppnare terräng med henne. När hon sedan förstod att hon skulle vittra efter Matilda i luften gick det fort. Det finns många snälla tanter att hitta i skogen sa hon! Nu börjar även löpet lida mot sitt slut och jag vet inte om det är tillfälligt men känns redan nu som om hon mognat. Antingen det eller så har all träning äntligen gett resultat! Det gulligaste någonsin hände dock inatt när hon lämnade sin sovplats på dörrmattan och hoppade upp hos mig, kilade in sig vid sidan och lät mig hålla om henne resten av natten. Dock vill man istället aldrig gå ur sängen, vilket brukar bli ett problem. Idag var jag på äventyr i Ljungskile! IPO-tävling med några av Europas duktigaste ekipage, riktigt spännande och roligt att se. Både Schäfer, Malle, Dobermann och Riesenschnauzer! Jag har sisådär 1000 bilder att gå genom så här kommer en film så länge, ha det! Här kommer mina första manuella bilder! Hittade nån bra inställning som funkade, vilket gjorde mig lycklig i själen. I helgen var jag ju i Norge på rasspecial, vilket jag får ägna ett eget inlägg till, men jag och Bacchus fick ändå tillfälle att ta några promenader och mysa oss tillsammans, men även fota i det vackra vädret såklart. Här kommer mina favoriter! :)
Vi drog till appellplanen med tikskyddet på och körde lydnad i kvällsolen, vilket gick hur bra som helst! Hon var jättepeppad, intensiv och helt med på noterna vilket gjorde träningen roligare. Vo tränade främst på fritt följ i baklänges marsch, positioner, sitt/ligg skiften och lite stadga i sittandet. Zelda har definitivt fått mer fokus och kontakt under rörelse vilket är perfekt! Vi är på rätt väg. Hon har även fått bättre koll på vad sitt respektive ligg betyder och svarar snabbare på handtecken. Det är stadga och avstånd som måste ordnas vidare. I stadgan med sittandet var hon huuuur duktig som helst! Flera gånger kunde jag med hjälper gå runt henne, samt ställa mig bakom henne då hon tidigare haft problem med det. Hon är rädd att bli trampad på så vill inte gärna känna sig klämd eller sitta mellan mina fötter, men det gick hur bra som helst med klicker och godis. Jag är himla nöjd med hur hon utvecklas från gång till gång! :D Till sist försökte vi fota lite gulliga bilder, och ja, dom kan du se här ovanför. Jag är iallafall ganska nöjd med dom också! :) Slutet på terminen närmar sig och mina lärare är så duktiga att dom lägger redovisningar, prov och inlämningar på samma veckor. Whoop, ingen fritid och ork att blogga för min del! Men, en del hundträning och fotografi har vi ändå hunnit med. Vilken underbar vecka det varit vädermässigt! Shorts, linnen och bad, jag älskar verkligen våren och sommaren. I måndags åkte vi några stycken till en sjö i närheten av skolan och badade, och självklart fick några hundar åka med och Zelda tog troligtvis hennes första dopp. Det var väldigt kallt men det gick allt! Lilla spanieln lyftes ut i vattnet och fick röra på hela kroppen en stund :) Hon tyckte det var lite läskigt men simmade (läs plaskade) på bra för att vara första gången. Hon höll på att sjunka både framåt och bakåt men kämpade allt hon kunde, haha! Självklart fick hon hjälp. Vi har också startat upp träningen igen, äntligen! Men.. under tisdagen startade löpet.. Egentligen får löpande tikar inte vistas på skolan men dispens kan ges om hon har tikskydd utanför rummet och inte vistas i allrum etc. Vi måste verkligen fortsätta träningen, så vi får se hur detta går! Dock, så har lilla cockern gått och blivit riktigt träningsbar, vilket är något jag är överlycklig över. Kanske är det löpet, haha, eller så har hon faktiskt börjat inse hur kul det kan vara att ha fokus på (extra)matte och jobba lite för belöningen! Vi ska ju träna våra hundar till att någorlunda kunna klara startklassen i den nya lydnadsklassen, och vi började checka av dessa moment. Här får ni ett riktigt långt inlägg som kompensation för min frånvaro! Följsamheten är något av det svåraste med denna lilla, men absolut inget omöjligt! Hon har svårt med fokus och kontakten, vilket jag nu beslutat att ta tag it. Man kommer ingenstans om man bara skjuter på det som behövs fixas, eller hur? Vi har helt enkelt backat tillbaka och fokuserar på kontakten, den gamla, hederliga ögonkontakten. Hon fattar fort så snart kan vi nog applicera den i rörelse. Ännu jobbar vi på baklängesmarsch och det verkar vara en metod som funkar bra. När det går fort och effektivt upplever jag att hon är med mig fullt ut, och det är nog därför agilityn passar Zelda så bra. Vi jobbar på't! :) Inkallningen har vi i en låst liten låda! Och jisses så bra och snärtig den är!! Problemet är hennes svårighet med att sitta kvar, eftersom hon snart vet att det är dags att springa fort, fort, fort. Vi måste träna stadga! Stadga är något av det viktigaste man kan träna hunden i kan jag tycka, för att få fungerande moment. Hon måste kunna sitta kvar, och först när jag backar från henne, för att sedan vända mig om. Belöna på plats, och inte med en inkallning! Sen har hon en ovana att slå över i lyckan över att få rusha, vilket gör att hon lätt glömmer bort sig och kör två segervarv runt mig innan jag får in henne i position. Vi måste redan träna ingångarna, då jag nu får visa in henne till sidan. Vi får traggla ett tag till, men jag är helnöjd med farten, attityden och framförallt glädjen! Sitt under marsch, är bra mycket jobbigare att få till än läggande under gång då det är något jag alltid associerat med zätat i eliten, höhö. Men det är också bra då min hund har lite svårigheter med ligg överlag. Här ska man gå i fritt följ och kommendera hunden till sitt, sedan runda hunden och stanna i position.. Tja, jag kan ju säga att runda hunden bidrog till att vi bara fick 50 poäng på vår första bedömda rallybana. Det blir nog ett av de svåraste momenten för oss. Zelda vill alltid följa med mig och har som sagt svårt med stadgan. Det är nog ännu ett moment där stadgan måste utvecklas för oss! Sen det där med "under marsch" får vi jobba på x) Kanske försöka jobba på handtecken eller ordförståelse? Apporteringen, my old friend we meet again.. Som vanligt är detta momentet ett milt helvete med en hund helt utan föremålsintresse! Men, duktig som jag är har jag faktiskt ännu denna gång, lyckats väck någon form av primal instinkt långt ner i avgrunden i cockerns själ. Kanske rent av påmint henne att "hallå, du är faktiskt en apporterande fågelhund?". Haha, skämt åsido, så har vi nått en punkt då någon form av polett har trillat ner och jag är som på moln! Jag svär på att det säkert är löpet eller nått, men fortsätter det såhär så ska jag köpa en dummie för gud vad skoj det är. Det började med att jag fick låna en pytteliten, smal apportbock till min minihund och sen fick jag genom lek och klicker in den i munnen frivilligt på henne, men innan blev jag tvungen att (mot mina vanliga träningsvanor) använda några repitioner av "tvångsapportering", men det betyder inte att jag skrämmer eller får henne att må dåligt på något sätt. Zelda är inte mycket för egna intiativ och påhitt så det blir mycket visa att detta vill jag att du ska göra. Men med den nya apporten fick vi ett genombrott! Hon tar den i munnen ute på appellplanen också, vilket är bra, nu kan vi utöka i olika miljöer samt få något form av att hon håller kvar. Något lustigt som hände i tisdags var att vi lekte/tränade och fotade på appelplanen själva och jag bestämde mig för att kasta en del av min kamera ut i gräset för att få bort henne från mig och på så sätt kunna fota. Det är den där ringen man sätter på objektivet för att skydda från solen när man fotar (minns ej namnet). Hon kutar iallafall ut, plockar upp den och springer tillbaka med den till mig och är superstolt.. VA?! Är min enda tanke, vad håller hunden på med? Men vi fortsätter så för att fota lite till, längre och längre kast. Och varje gång kutar hon, och hämtar, och kommer tillbaka efter några segervarv, såklart. Hon kan apportera! Men kan hon apportera något vettigt eller bara kameradelar? xD Jag prövar att hålla kvar henne och kasta, och hon repeterar allt med samma intensitet. Sen tar jag apportbocken, och hon fortsätter briljera, precis på samma sätt som innan. Ostörd av att Svante kommit till planen lånar vi hans dummie, ungefär hälften så stor som Zelda och hon hämtar den med efter lite lek, och hon håller den helt rätt. Jag är lyrisk på riktigt! men vart kopplas detta till lydnaden? Jo, hon ska kunna hämta en apportbock och lämna på kommandot. Först trodde jag att den skulle kastas vilket vi nu lagt grunder till, men den ska placeras in när hon sitter kvar. STADGA! AVLÄMNINGAR! Men själva intresset och grunderna till att bära apporten har nu påbörjats, och jag är så glad, och det är även Zelda! Fjärrdirigering.. Det är enligt mig ett av de häftigaste och roligaste momenten om man får det snyggt, och med Bacchus var det så kul att träna när han redan kunde grunderna ;) Men, Zelda ska allt bli grym! Vi fortsätter traggla sitt och ligg och har börjat lära in bytena däremellan. Problemet vi kommer att ha är avståndet men jag är glad om vi får in skiften när jag står en halvmeter framför för det hade varit ett stort steg för både mig och Zelda som nybörjare i det här med lydnaden! Är redan så otroligt stolt över denna lilla <3
Det är bra med ett energiknippe till hund i fjärren för man får verkligen in trycket i skiftena. Jag vet hur jag vill att dom ska se ut, så vi ska kämpa för att förverkliga visionen! Heja oss! Hopp över hinder är himla skoj! Zelda älskar ju agility, men även här är det stadga. Dock är hon ganska duktig på det i detta momenten när vi tränat tidigare, frågan är snarare kommer hon ihåg det? Vi får pröva os fram och hoppas att hon inte springer runt bara, höh. Hon brukar fixa det med ett "ZELDAHOPP" kommando så vi kör på det och ser om det funkar helt enkelt. Ingångarna är bara det som hon saknar här. Helheten? Ja, vad kan jag utvärdera från denna analys? Först och rämst att lilla unghunden kan mer än jag faktiskt tror att hon kan, men samtidigt behövs det jobbas på massor och vi har en lång väg kvar att gå! Dock är momenten (inte tävlingsklara moment såklart) inte för långt borta från att vara någorlunda acceptabla! Jag tror definitivt vi kan få ihop något till redovisningsdagen på skolan. Annars är det bara ingångarna som vanligt.. Men det går liksom inte helt in, vi får hitta på något där tror jag. Omöjligt är det inte, men vi måste få till något. Får man variera ingångarna på tävling? Vänster ingång på vissa moment och höger på andra? Jag måste bestämma mig snart för annars står vi bara och velar x) Men! Detta var en liten utvärdering av våra framsteg hittills, och mer träning blir det, förhoppningsvis lite agility och viltspår också innan terminen är slut. Detta var allt för idag, men ska fixa ett inlägg till imorgon också då jag drar till Norge igen, på rasspecial för pyrrar <3 |
Välkommen hit!
Här kan ni följa mig - Karin, och min Border Collie Vee, lite allt möjligt om vår vardag och ämnet hund och allt som hör till! Välkommen!
FÖLJ OSS PÅ INSTAGRAM FÖR BILDER, VIDEOS OCH ÖVRIGA UPPDATERINGAR!
@crossdriversBit inte när det räcker att morra, |